Alla vet:

* Svenska folket är tjockt, på god väg att bli lika fetlagt som det amerikanska

* Det är farligt att vara för fet. Ökad risk för flera olika sjukdomar och för tidig död.

* Det är jobbigt att vara för tjock; sämre livskvalitet, mycket man inte vill, kan eller orkar göra eller delta i.

* Det är onödigt att bli fet (medfödd, sjuklig fetma är sällsynt).  Fetma kan förebyggas och bekämpas av var och 

   en.

* Om man äter för mycket och/eller fel och inte gör av med motsvarande mängd energi som man tillför så lägger  

   man överskottet på hullet.

Det är med barnen som man måste börja med och lära dem sunda vanor. Trots detta verkar det som folk inte bryr sig. Ska mu staten vara förmyndare och utmäta straffskatter på exempelvis sött och fett, samt lägga en massa pengar på utredningar?

I stället är det attityder och livsstil som man måste försöka komma åt och gå praktiskt och handgripligt tillväga så att folk lär sig handla efter det som de redan vet. Att veta är som bekant inte det samma som att kunna.

Både föräldrar och barn måste få chansen att påverka sin hälsa, sin vikt och sin livsstil. Alla barn har inte förmånen att få kunskaper om sunda vanor med sig hemifrån.

Det är självklart att skolan har en stor uppgift att fylla. Hemkunskap måste bli ett stort och viktigt ämne på schemat med praktisk tillämpning och tillagning av nyttig och billig mat. I anslutning till detta kunskaper i relevant fysik, kemi och biologi med hälsolära samt mattematik där man arbetar med vikter och volymer, priser procent och kalorier. Gymnastik och idrott flera gånger i veckan borde vara självskrivet, men man behöver också ofta, mellan allt stillasittande på lektionerna, minst tio minuters aktiva rörelsepauser, exempelvis dans, jogging, enkla hopp och springlekar. Här kan eleverna själva vara kreativa för att förhindra att man bara sitter och hänger eller dröjer sig kvar i datasalen.

Studieförbunden bör få statligt stöd för att nå ut till alla föräldrar ( i synnerhet de som har svårt att ta till sig tillgänglig information) och erbjuda gratis kurser med praktisk tillämpning i sund och billig matlagning, samt hälsolära på en nivå som alla kan tillgodogöra sig. Gärna med korta inlagda rörelsepauser vilket upplevs ovant för de flesta.

Ett litet exempel på hur illa det kan gå om man inte ser upp för de lurande farorna:

Antag att en lagom smal men inte mager 20 årig kvinna som väger 55 kg, lägger om livsstil bara lite, det vill säga börjar att äta lite mer eller fel saker (ny sambo?) och/eller börjar röra sig lite mindre (annat arbete? Bil istället för cykel?). På så sätt går hon kanske upp  i genomsnitt 100 g /mån.

Det märks inte alls. På ett år blir det 1,2 kg. Inget att oroa sig för. Om det fortsätter kommer hon att väga 12 kg mer som 30-åring och 79 kg när hon är 40 och 91 kg när hon är 50! I praktiken går vikten upp och ner, men tendensen är klar. Ännu värre är det förståss om livsstilsändringen sker hos ett barn på exempelvis 7 år (dataspel).

En genomsnittlig överskottökning på 100 g/mån utöver det normala tillväxten kommer att resultera i 12 kilos övervikt hos barnet som 17-åring och 24 kilo hos 27-åringen.

En lek med siffror kanske, men riskerna är verkliga!

Jag tycker  att Hemkunskap ska bli ett stort och viktigt ämne på schemat med praktisk tillämpning och tillagning av nyttig och billig mat, att Gymnastik och idrott finns på schemat flera gånger i veckan, att Studieförbunden bör få statligt stöd för att nå ut till alla föräldrar och erbjuda gratis kurser med praktisk tillämpning i sund och billig matlagning, samt hälsolära på en nivå som alla kan tillgodogöra sig.