Redovisningen är under all kritik i svenska bolag. Ägarna vet oftast inte vad som betalats ut och på vilka grunder.

Ett grundkrav för att bonusar ska göra nytta är att de kopplas till enskilda individers prestation. Forskning visar att systemen främst belönar den allmänna ekonomins utveckling.

Bonussystemen är ofta felkonstruerade. Det är svårt att utforma incitamentsprogram som gör att personalen beter sig optimalt på  lång sikt, som är relevant för företaget. Om programmen är felaktigt utformade gör de därför ofta mer skada än nytta, och kan dessutom bli mycket dyra för ägaren.

Det finns inga entydiga vetenskapliga belägg för att ett företags resultat påverkas positivt av bonusar. Ett grundläggande fel är att avstämning sker mot börsvärdet varje år. Prestationer kan inte avläsas i resultatet förrän efter flera år.  Börsvärdet påverkas desutom mer av förväntningar och spekulationer från börsanalytiker och media.

Det sker ofta en glidning mellan optioner, bonus och aktieägande när det talas om incitamentsprogram . De är inte jämförbara med varandra. Det enda som troligen ger effekt är att anställda köper aktier i företaget, med egna pengar, eftersom det innebär ett genuint risktagande med både ned- och uppsida. Den som inte vill ta den risken inser då fördelen med en fast lön.

Risken är att vd fokuserar på arbetsuppgifter som påverkar finansmarknadens värdering av företagets aktie, medan åtgärder som långsiktigt bygger företagets bästa försummas. Kopplingen mellan vd:s bonus och börskursen kan bli direkt destruktiv.