Till skillnad från alla andra energikällor är kärnkraften belagd med en skatt – inte på den el som produceras, utan på den el som skulle kunna produceras. Skatten är formulerad som en skatt på den termiska effekten i en kärnreaktor, kallas vanligtvis för effektskatt men är en produktionsskatt på kärnkraft.

Den termiska effekten är något helt annat än den elektricitet som faktiskt produceras. Termisk effekt är den totala värmeeffekt som måste till för att åstadkomma elektricitet. Verkningsgraden i ett kärnkraftverk är cirka 35 procent, det vill säga för att generera en enhet elektricitet behövs tre enheter värme.

Från början var effektskatten utformad som en produktionsskatt på kärnkraftsproducerad el och uppgick till 0,2 öre per kWh. Redan tidigare hade man infört en motsvarande skatt på vattenkraft. Efter 1970-talets oljekriser såg man detta som ett sätt att finansiera investeringar för att komma bort ifrån oljeberoendet.

Under åren har skatten successivt höjts och förstärker nu statens budget med nästan 2 miljarder kronor om året.
I mitten av nittiotalet kom man från regeringens sida fram till att skatten var till skada för svensk konkurrenskraft och förberedde därför dess avvecklande.

Man började med att avskaffa produktionsskatten på vattenkraft. Istället för att gå vidare och slopa även skatten på kärnkraften blev den delen kvar, höjdes kraftigt och omvandlades till effektskatt. Det innebar att den inte längre var en rörlig skatt, baserad på elproduktionen, utan en fast skatt på termisk effekt.

Rent hypotetiskt skulle produktionen kunna ligga nere helt och inte en kWh komma ut på nätet. Producenten skulle ändå vara tvungen att betala skatten.

I nuläget är skatten 5 514 kronor per MW installerad termisk effekt och kalendermånad. Enbart för Ringhals kärnkraftverk med sina 10 702 MW termisk effekt blir det en årlig kostnad på 710 miljoner kronor.

Det kanske mest skadliga med skatten är att dess konstruktion är sådan att incitamenten för att nyinvestera minskar. Underhålls- och servicearbeten, både vid planerade och oplanerade avställningar, bestraffas med andra ord ekonomiskt.
En ytterligare underminerande effekt är att elproducenternas konkurrenssituation snedvrids. I ett skede där den europeiska konkurrensen ökar som en följd av avregleringar skulle det behövas en harmonisering av energiskatterna över gränserna för att få en fungerande energimarknad till stånd. Istället utsätts de svenska aktörerna för en aggressiv inhemsk skatt som saknar motstycke i andra länder.