Att sortera människor eller låta dem sortera sig själva efter kön och låta män få företräde till vissa tjänster på högre poster anses förlegat och ett slöseri med kvinnors förmågor. Att man inte tar vara kvinnors erfarenheter och intressen är direkt orättvist anser praktiskt taget alla.

Jämställdhet definieras ibland som en fråga om lika möjligheter oavsett kön. I praktiken omdefinieras detta till ofta till att könen skall fördelas hälften var i olika sammanhang.

Jämställdhet blir en fråga om kroppsräknig när man räknar antalet män och kvinnor i olika sammanhang och löner jämförs även.

Den statistiska bilden förmedlar ofta ett intryck av ett systemfel råder. Representanter för könen har helt enkelt placerats fel beroende på maktförhållanden. Idealet blir då en omplacering. Karaktären av nollsummespelet är tydlig. Fler kvinnor i topptjänster och högre kvinnolöner innebär färre män och lägre löner för män relativt sätt. Man intresserar sig mest för de attraktiva delarna av samhällspyramiden och könsfördelningen på högstatusposter. Här heter det ofta att män väljer män. Man föredrar det bekanta.

Meningen med jämställdhet är väl att frigöra människor från att definieras utifrån sina kroppar och att inte dömas utifrån att ha i ett visst sammanhang rätt eller fel kön. I ett statistikförbättringsperspektiv blir rätt eller fel kön det ända av intresse. Jämställdhet blir en fråga om kroppsräkning. Framgång blir en fråga om siffror. Om sedan en jämställd man som tar sin halva av ansvar för barn och familj får stryka på foten för en karriärorienterad kvinna utan barn inför en befordran är detta en seger i den statistiska jämställdheten.

Det förekommer samtidigt mycket könskonstruktion även före inträdet och vid sidan av arbetslivet. Utbildningsval har traditionellt varit och är fortfarande i hög grad könsuppdelade. En hel del sker under uppväxten, i och utanför skolan. Kvinnor väljer i mycket högre grad yrken som försvårar tillträde till välbetalda topptjänster. De väljer socialt arbete, barn- och äldreomsorg, skola och vård. Man kan givetvis ifrågasätta varför just dessa arbeten sällan är högbetalda.  Tecken på en mer eller mindre frivillig underordning i förhållande till mannen är fortfarande normen. Kulturella könsdisciplinerande mekanismer lever fortfarande kvar. Kvinnor byter fortfarande ofta efternamn vid giftemål och tar mannens. Kvinnan är i genomsnitt tre år yngre än mannen vid giftemål. Åldersskillnaden betyder ofta en hel del vid 25-35 års åldern. Det ger mannen en ökad erfarenhet och auktoritet, högre lön, i karriäryrken något mer kvalificerade och krävande arbetsuppgifter och bidrar således till att skapa en symetri som lätt förstärks när barnen kommer och såväl arbetsförhållanden som ekonomi gör det rationellt och legitimt att hans arbete ges förtur. Många kvinnor drar sig för att göra de uppoffringar som krävs att göra karriär och det är annat än karriären som är viktigt.

Det finns inget naturligt i könsstereotypa förhållanden. Kö n bör i första hand ses som en social skapelse. Det är viktigt att vi inte stänger inne oss i könsidentiteter och andra könsroller. Det finns ingen anledning att kvinnor ska ställa karriären mot att barnen ska ha det bra. Det är angeläget att utveckla kritisk medvetenhet i könsfrågor och undgå att låta könsmallar diktera tankesätt, självbild, känslor och livsval i arbetslivet och i övrigt. 

Jämställdhet handlar om att undgå könsfällor. Det är ett kvalitativt, långsiktigt och svårt projekt.  Det har mycket lite att göra med officiell jämställdhetspolitik som syftar till att ha minst 40 procent av underrepresenterat kön i olika kategorier och än mindre med fokus på statistisk fördelning av högstatusposter. Det kan se bra ut massmedialt men är neggativt i förhållande till lika möjligheter. Förbättrade könsandelar ger sken av lika möjligheter om det bottnar i företräde för kvinnor. Det är kvotering. Det vill säga olika möjligheter och ojämlikhet.

Jämställdhet ska inte  bestå av kroppsräkning utan jämlikhet och lika möjligheter oavsett kön.