Socialdemokratin och bofinken – spelar höger eller vänster någon roll?

-Lamslående trams om höger och vänster?, skriver en från s-info utlokaliserad bloggare och får Sven-Göran Olhedes lilla knivskarpa skrift ideologiska skrift  från 1974 att åter blir rykande aktuell.  ”Socialismen och bofinken”, heter boken som inleds med historien om den lille grabben som ivrigt studerar olika fåglar genom fönstret och vetgirigt frågar sin pappa efter fåglarnas namn.  Pappan som läser sin tidning svarar förstrött varje gång: ”Det är en bofink”, tills pojken förtvivlat utropar: ”Får en bofink se ut hur som helst?”

Får socialdemokratin se ut hur som helst?   Redan 1974 konstaterade Olhede att konturerna av vår profil suddats ut hos alltför många.   ”Det är denna osäkerhet som enligt eftervalsundersökningar visar att ungdomen sviker socialdemokratin”, skriver han bl a i skriften som har många kopplingar till dagens i många stycken vilsna eftervalsdebatt.

Aftonbladets ledarsida igår måndag den 27 november ger ett utmärkt avstamp för en diskussion om höger eller vänster i politiken.

Om vi börjar med huvudledaren så anser skribenten Lena Askling att Agendas fråga till

ett antal arbetarekommunordföranden om de ville ha en partiledare ha en partiledare som står för en politik mera till vänster, var fel ställd.  Närmast aningslöst fortsätter hon: ”För vad är höger och vänster i framtidens stora frågor som klimatet, den gröna omställningen, globaliseringen eller integrationen och förverkligandet av det mångkulturella samhället.  Hur ska de krav den demografiska utvecklingen ställer på prioriteringar melllan vården och välfärdstjänsterna enkelt kunna sorteras som höger eller vänster.”

För en i socialdemokratisk ideologi och praktisk gärning någorlunda väl bevandrad socialdemokrat borde det inte erbjuda någon större svårighet att besvara dessa frågor.

Klimatet: Högersidan förlitar sig på att marknaden ska lösa problemen medan vänstern

ser samhällsingripanden som enda vägen till kontroll över utvecklingen.  Världens största marknadsekonomi USA vägrar efter hårda påtryckningar från industrikapitalet att underteckna internationella samarbetsavtal till gagn för allas vår gemensamma livsmiljö.  Många av världens u-länder slås för att något för livsuppehället så grundläggande som vanligt dricksvatten ska vara en mänsklig rättighet.  Mäktiga män i de internationella institutionernas tjänst: Världsbanken, IMF och WTO, är invävda i ett nätverk med vattenföretagen – med en central sak på dagordningen – att privatisera vattnet. (Lästips: ”Vatten – rättighet eller handelsvara?” – Ann-Christin Sjölander Holland. Agora.)

Integrationen: Höger-light-partierna tror – i den mån den har någon uppfattning överhuvudtaget – att integration ska ske genom anpassning till kultur, seder och bruk i mottagarlandet och genom att invandrarna hänvisas till lågbetalda arbeten som inga svenskar vill ha.  Tokhögern (tyvärr i tillväxt) menar rätt och slätt att vi inte ska ta emot några invandrare/flyktingar överhuvudtaget.  Vänstern, i den mån den vågar säga något, anser fortfarande att alla människor är lika värda, att integration ska ske genom dialog mellan svenskar och invandrare i förvissningen om att mångkultur i själva verket är berikande.  Exemplet Rosengård i Malmö kan tjäna som tankeväckande exempel.

Demografiska utvecklingen: Den är förvisso en utmaning, men ytterst handlar det om

hur vi solidariskt ska fördela ett växande välstånd. Som Dan Josefsson på ett mycket effektivt sätt åskådliggör på Aftonbladets kultursida den 20 november är det en myt att vi inte skulle ha råd med välfärden.  ”Sanningen är att ingen eftersläpning någonsin existerat.  Sveriges produktivitet har sedan 1970-talet och fram till idag slagit inte bara OECD-snittet utan också högerns favoritländer USA, Storbritannien, Australien och Nya Zeeland.  Detta visas nu senast i IMF-rapporten ”Eurosclerosis or Financial Collapse: ”Why Did Swedish Incomes Fall Behind? (Länk finns på http://josefsson.net.  Välfärdssamhället är det mest framgångsrika samhällsexperiment som någonsin genomförts-  De nordiska länderna har på ett unikt sätt lyckats kombinera hög tillväxt och hög levnadsstandard med små inkomstskillnader och ekonomisk trygghet också för dem som har  det sämst ställt.” 

Högern vill att vi överger denna samhällsmodell och dess företrädare i b-alliansregeringen tar nu de första stegen på vägen mot ett systemskifte genom att sjösätta en ekonomisk politik

som tvingar människor med sänkt a-kassa att ta jobb till lägre löner samtidigt som skatterna sänks för de välbärgade.

Som kontrast till Lena Asklings vilsenvandring i höger-vänsterterrängen skriver Helle Klein i spalten bredvid i polemik mot kristdemokraten Mats Odells vurm för aktiehandlarna på börsen att Välfärdssystemen än så länge är väl fungerande och avslutar med den mycket aktuella frågan: ”När ska socialdemokratins företrädare höja rösten mot regeringens förestående auktion på våra gemensamma tillgångar?”

Så nog finns det angelägna politiska arbetsuppgifter för alla som fortfarande tror på en kursomläggning vänsterut som enda möjliga vägen att på allvar ta upp kampen mot kvarvarande och i vissa stycken ökande orättvisor både inom Sverige och utanför vårt lands gränser.