Är socialdemokratin en sekt?

Inbunden och sekteristisk.  Förre utbildnings- och kulturministern Leif Pagrotsky var mycket tydlig, då han i SVT:s nyhetsprogram ”Gomorron Sverige” den 13 november i en debatt med Göran Greider analyserade socialdemokratins valnederlag.  Vid efterföljande intervju både nyanserade och preciserade han sin inställning.  ”De interna stridigheterna och slutenheten var en starkt bidragande faktor till att socialdemokraterna förlorade valet”, menade han.

Jag delar Leifs uppfattning.  Hans karakteristik av det socialdemokratiska partiets organisation kunde vara hämtad från min egen arbetarekommun i Höganäs.  Vi är handfull partivänner som under hela mandatperioden arbetat målmedvetet för att vidga vyerna och öppna upp verksamheten för nya väljargrupper.  Vi har haft öppet hus på vår partiexpedition men framförallt anordnat ett antal öppna möten kring aktuella kommunala frågor.

Dessa möten som anordnats utanför våra traditionella möteslokaler har nästan genomgående samlat mycket folk.  Temat för vårt första möte i denna serie var kommunens omdiskuterade källsorteringssystem.  Det gick av stapeln av den ”blåaste” delen av kommunen – i Viken – där drygt 60% röstar på moderaterna.  I debatten gick bl a en moderat upp och harangerade oss socialdemokrater för att vi vågat ta detta steg att gå utanför den snäva partifållan, vilket var mer än vad hans egna moderater vågat sig på.

På ett mycket välbesökt möte på huvudbiblioteket i centralorten Höganäs tog vi upp en aktuell stadsplanefråga – utformningen av kommunens hamnområde med anknytande kvarter.  De synpunkter som kom fram på mötet, bl a hur bostadsbebyggelsen skulle utformas, fick direkt genomslag på kommunens fortsatta planering.

Ytterligare ett exempel på ett mycket lyckat arrangemang var då vi tog initativet till att låta Vikens Golfintressenter presentera sina tankar på en ny golfbana i den södra kommundelen.

Detta möte kan betecknas som ett lyckat ”anfall” på moderaterna på deras egen hemmaplan.

Ingen hade väntat sig att just socialdemokraterna skulle ta detta initiativ.  Men det var mycket genomtänkt, eftersom en etablering av en golfbana i området är enda förutsättningen för att bibehålla öppenheten och också låta en större allmänhet kunna röra sig fritt i området, som annars kommer att hårdexploateras med bostadsbebyggelse, sannolikt åtkomlig endast för

höginkomsttagare.

Om intresset för dessa initiativ har varit stort bland allmänheten så har entusiasmen inom delar av vår egen rörelse varit måttlig.  Ja, den konflikt som efter valet flammade upp i arbetarekommunen och kulminerade i en nomineringskupp har i stora delar sin grund i olika syn på partiets utveckling.  Något tillspetsat kan man tala om två fraktioner ”Öppna landskap” mot ”Slutna sällskap.”

Jag tillhör själv de ”Öppna landskapen” och kan avrunda detta blogginlägg med att citera Leif Pagrotsky: ”Vår organisation får inte vara så stängd, så sektbetonad och upptagen av interna bekymmer utan i stället lyssna utåt i samhället.”  Så sant som det är sagt!