Medborgaren större än  både konsumenten och kunden

Roger Jönsson ställer i sin måndagsblogg – 6 november den inte ointressanta frågan – Är du kund eller konsument?  Mitt svar är: Jag är medborgare!”  Vad menar jag då?

Först vill jag oförbehållsamt säga att jag delar Rogers analys i förhållandet mellan socialdemokratiskt och borgerligt sätt att se på människor.  Lanserandet av kundvalsmodellen inom offentlig sektor är ytterst ett oblygt men lätt genomskådat försök att tillämpa en marknadsstyrd efterfrågemodell på så klara behovsstyrda områden som sjukvård och äldreomsorg.  På skolområdet är gränslinjerna inte lika klara även om det klart kan fastslås att borgerlighetens stora s k frihetsreform – friskolorna i praktiken lika mycket blivit ett val från (t ex skolor i invandrartäta områden) som ett val till privielgieskolor, där skolan i själva verket väljer sina elever utifrån sociala och ekonomiska kriterier.  Denna från USA och England importerade s k creaming-modell (skolorna skummar gräddan av elevpopulationen) har nu ordentligt slagit rot i den svenska skolan utan att socialdemokratin kunnat eller kanske rent av velat mobilisera något ordentligt motstånd.

”Företagen, och borgarna, måste inse att vi är INTE KUNDER utan vi är medborgare och människor med inflytande”, skriver Roger mycket klarsynt, för att sedan röra till det en smula genom att säga: ”De måste se oss som demokratiska köpare, det vill säga konsumenter, som är med och påverkar innehållet i det som produceras och säljs, som är med och påverkar så att arbetsvillkor, miljön, mänskliga rättigheter med mera uppfylls.”

Förutsättningen för att konsumenten ska kunna påverka innehållet i det som produceras är å ena sidan  både kunskap och medvetenhet om produktsortimentet och å andra sidan en lagstiftning (t ex på arbetsmiljö- och livsmedelsområdet) som sätter gränser för hur en arbetsplats får utformas och vad en produkt får innehålla.  Det ligger i sakens natur att konsumenternas makt gentemot marknad och kapital  blir mycket begränsad eftersom det råder avgrundsdjup i produktkunskap/medvetenhet inom konsumentkollektivet.   Ett annat sätt att illustrera problemet är att peka på den mycket framgångsrika producentkooperationen å ena sidan och den betydligt svagare konsumentkooperationen å andra sidan.  Om verklig konsumentmakt kan vi tala först den dag då konsumenterna genom köptrohet och ägarinflytande kan bjuda den privata sfären ett effektivare motstånd än vad som nu är fallet.  Den dagen ser jag tyvärr som mycket avlägsen.

Nej, det är som medborgare med röstsedeln i handen som vi kan skaffa oss ett verkligt inflytande över samhällsutvecklingen  i stort och därmed också över fördelningen mellan privat och offentligt.  En stark offentlig sektor kombinerad med insatser på kooperativ och ideell basis är den möjlighet som står till buds för att motverka en ytterligare privatisering

och därmed fördjupning av de sociala och ekonomiska klyftorna i samhället.

Medborgaren är och förblir större än både konsumenten och kunden.