Förnyelse – till vad?

 Så blev det bekräftat och det med eftertryck.  Den borgerliga alliansen hade en dold agenda.  ”Nya moderaterna – det nya arbetarpartiet”, visade sig vara precis lika nyliberala som de gamla.  Det var gammalt vin i nya glättade Bag-in-box-förpackningar.  Avdrag för hushållsnära tjänster var i verkligheten ”Boreliusavdrag”, avdrag tillkomna för att gynna  de mest välbärgade i samhället.  Att bara komma på tanken att skattesubventionera privata tjänster har inte det minsta med förnyelse att göra.  Tvärtom är det ett återtåg till det gamla privilegiesamhället.

Socialdemokratisk politik på kort och medellång och längre sikt (partiprogrammet) fastställs på våra kongresser.  Det är mellan kongresserna alla aktiva socialdemokraters (inte minst förtroendevaldas) skyldighet att föra ut det socialdemokratiska budskapet till en bredare allmänhet.  Detta gäller inte minst framtidsfrågorna som är väl formulerade i det nya partiprogrammet med klara kopplingar också till valmanifestet.  De globala utmaningarna ska mötas med kompetensutveckling och satsningar på ny teknik och forskning, inte med borgerlighetens recept flera låglönejobb.  Den globala uppvärmningen möter vi genom minskat oljeberoende, utfasning av kärnkraften satsningar på förnybar energi och effektivisering.  Allt finns väl beskrivet i valmanifestet.

Ledarskapet var både alltför centraliserat och uppvisade brister i framtoningen.  Partiet gjorde dock tappra försök att lansera flera företrädare än partiledaren.  Ett ex: Mona Sahlin utmanade upprepade gånger offentligt Fredrik Reinfeldt på debatt vilket helt negligerades av media.   Övertron på att jobben skulle komma med marknad och konjunkturuppgång var nog ändå den allvarligaste bristen i vårt valupplägg.  Att mot denna bakgrund skylla valförlusten på det omvända – för mycket vänsterpolitik och samarbete med miljöpartiet och vänsterpartiet är att göra det lätt för sig.  Och man ska nog vara både döv och blind för att inte ha hört och sett hur

centerpartiet slagit igen vänsterdörren och fast embarkerat sig i rummet till höger.

Vi är många nu som vill ha konkreta besked om vilka större justeringar (små håller ju inte) som efterklokhetens s-kritiker menar vara nödvändiga i den socialdemokratiska framtidspolitiken?  Skall kursen läggas om mot mera marknad, lägre skatter, större självfinansiering av socialförsäkringarna och skattesubventionerad tjänstesektor,eller ska vi

utveckla och förstärka den svenska modell - med inkomstbortfallsprincipen och en gemensamt upprustad och finansierad sektor som bärande element – som gjort Sverige till en förebild i omvärlden?  Upp till bevis.  Halvkvädna visor räcker inte längre.

Bengt Silfverstrand