EU-parlamentarikern Jan Anderssons (s) ”valanalys”

I sitt senaste Nyhetsbrev  (21) uttrycker EU-parlamentarikern Jan Andersson förhoppningen att partiets valförlust ska leda till en ”självkritisk prövning och inte bara resulterar i ”business as usual”.  Så allmänt uttryckt man förstås bara dela hans uppfattning.  Jag anlade också själv ett sådant perspektiv då jag gjorde en första betraktelse över valresultatet på Höganäs a-kommuns medlemsmöte den 25 september.  Jag tror också som Jan Andersson att vår passiva linje i jobbfrågan i större eller mindre grad bidrog till valförlusten.

Men sedan blir det svårare att hänga med.  När Jan Andersson som förklaring till att Göran Johansson i Göteborg, Ilmar Reepalu i Malmö, Karl Petersén i Luleå, Jan Nilsson i Åstorp och Karl Erik Kruse i Svalöv gjorde mer eller mindre framgångsrika val tror att detta beror på att de ”mindre ägnade sig åt politisk fundamentalism och mer åt praktisk politik” så måste man lyfta på ögonbrynen och rynka pannan.

Ok, praktisk socialdemokratisk politik är sannolikt ett framgångsrecept, men vilka är egentligen de politiska fundamentalisterna – de renläriga, testuggarna etc? Är det alla vi andra som i större eller mindre utsträckning backade efter rikstrenden?  Är det Landskronas socialdemokrater som tappert och ihärdigt bekämpade rasism och främlingsfientlighet men ändå fick se Sverigedemokraterna göra sin allra starkaste framryckning`?  Eller – oh hemska tanke – är det hans egna socialdemokrater i Helsingborg – där man också backade rejält – som när politiska fundamentalister vid sin barm?  Inte ens Jan Anderssons sporadiska strandhugg

i hemkommunen under valrörelsen tycks i så fall ha kunnat hejdat utvecklingen i fundamentalistisk riktning.

Dags för klarspråk, bäste Jan.  Lätta på förlåten - tala ur skägget!  Vilka är de s-märkta fundamentalisterna i årets valrörelse?

Bengt Silfverstrand