|
-Nu sätter partiledaren Stefan Löfven ned foten om vinsterna i välfärden, skriver Dagens Nyheter idag apropå ett utspel av en alltmer trängd socialdemokratisk partiledning i den eldfängda debatten om hur vinster i skattefinansierade verksamheter ska hanteras.
Att å ena sidan säga att vinsterna måste begränsas avsevärt och å den andra avfärda möjligheten att sätta tak för vinstuttagen är verkligen inte att sätta ner foten. Den välvilligaste tolkning man kan göra av utspelet är att ena foten nuddar vid marken. Men fotavtrycket blir i bästa fall synnerligen vagt.
Att kräva tydlighet med hur skattebetalarnas pengar används är i och för sig lovvärt men hindrar ju inte bolag som drivs efter vinstmaximeringsprincipen från att föra över skattegenererade överskott till riskkapitalbolag och aktieutdelning överhuvudtaget. Inte heller är det något nytt under solen att kräva en öppnare bokföring, skärpta kvalitetskrav eller att meddelarfriheten ska vara densamma i privata bolag som i offentliga verksamheter. Det är ett steg åt rätt håll men klart otillräckligt för att garantera att skattemedel används vad de är avsedda för, själva välfärdsverksamheterna och inte för utdelning till aktieägare.
Att en arbetsgrupp inom partiet fått uppdraget att arbeta med att ta fram ett konkret förslag finns det inget att invända emot. Men att innan arbetsgruppen genomfört sin uppgift avfärda reglering av vinstuttagen är mindre klokt. Ytterst är det den socialdemokratiska partikongressen som har att fatta beslut i frågan. Och då kan man väl med anspråk på demokratisk trovärdighet inte förbigå de många motioner som kräver regleringar av vinstuttagen. . Socialdemokratin är djupt splittrad i frågan om hur vinster i välfärden ska hanteras. Det är ett obestridligt faktum. Partiledningens dilemma kan då liknas med ett kryssande mellan Skylla och Charybdis. Odysseus unkom havsvirveln Charybdis men Scylla med sex par fötter och sex huvuden snappade bort sex av hans män.
Om socialdemokratins ledning i ett onekligen besvärligt läge har som främsta mål att hålla samman partiet, vilket är en förutsättning för att återkomma i regeringsställning, så gäller det att i sin strävan att navigera rätt inte från början svänga åt ena hållet. I sitt senaste utspel med avvisande av varje form av lagreglering av vinstuttag lutar man sig betänkligt mot de s-företrädare som närmast tror på jungfrufödsel och att hela vinstproblematiken ska reglera sig själv genom etiska koder, öppnare redovisning och skärpta kvalitetskrav.
En som genast sträckte ut fingret genom fönstret och fångade upp partiledningens nya dekret var inte oväntat Helsingborgssocialdemokraten Jan Andersson -mannen som gett H C Andersens saga "Vad far gör är alltid rätt" förnyad aktualitet. http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1755&blogg=57511. För några dagar sedan omfamnade han den nyliberale ledarskribenten Peter Wolodarskis skall mot vänstern, och nu är det en annan borgerlig skribent - Maria Croft - som Andersson i brist på egna tankar lutar sig mot. Anderssons sliriga, slingrande och släpande väg i debatten om vinster i välfärden har gått från att helt avvisa driftsformernas betydelse i sammanhanget över en motion från hans egen a-kommun med tydligare krav på vinstbegränsning tillbaka till ruta 1. Vinsterna får absolut inte begränsas genom lagreglering. Janne Andersson resp. Janne Vängman, vad är egentligen skillnaden?
2012-10-24, 12:51 Permalink
Andra bloggar om: Politik Socialdemokraterna Stefan löfven Vinster Välfärd Dn
Du vet ju själv varför Löfven är så försiktig:
"Socialdemokratin är djupt splittrad i frågan om hur vinster i välfärden ska hanteras. Det är ett obestridligt faktum. Partiledningens dilemma kan då liknas med ett kryssande mellan Skylla och Charybdis. Odysseus unkom havsvirveln Charybdis men Scylla med sex par fötter och sex huvuden snappade bort sex av hans män. " (S) har nu en ledare som faktiskt kan vinna nästa val, förutsatt att interna bråk förstör för partiet. Jag avundas verkligen inte Löfven som måste hålla ihop partiet. Sista stycket i ditt inlägg var helt onödigt och tar fokus från ett i övrigt genomtänkt inlägg. Skylla och Charybdis är för övrigt ursprunget till uttrycket "Between a rock and a hard place", ifall du vill lära dig någonting meningslöst. Bengt Silfverstrand: Jag är full medveten om den socialdemokratiska strategin. Men i vetskap om att det finns en klar opinion som föredrar en lagreglering av vinsuttag så borde en socialdemokrati med självaktning också våga driva opinion för en sådan linje. Att alltid anpassa sig efter rådande vindar kan aldrig vara ett socialdemokratiskt partis uppgift i det långa loppet. Tack annars för att du tycker mitt inlägg, bortsett från sista stycket, var genomtänkt. Men det är faktiskt på sin plats att kunna kommentera även socialdemokratiska vindflöjlars agerande i den politiska debatten.
Om Jan Andersson står för "Vad far gör är alltid rätt", hur förklarar du då hans kritik mot Håkan Juholt? Då, vill jag minnas, var det en annan herre som stod på pappsens sida ...
Bengt Silfverstrand: Men det borde du väl själv ha fattat. Jan Andersson är sedan flera år tillbaka fångad av borgerligt tankegods och var redan från början negativt inställd till Håkan Juholt. När han emellertid stack fram näsan för långt och krävde Håkans avgång, på ett tidigt stadium, fick han sig en rejäl näsbränna av sin arbetarekommun.
Nya svängar i debatten??
Jag förstår inte varför ingen tar upp debatten om att sjukvårdsmonopolet är det som genom entreprenader skapar de missförhållanden som skylls på 'marknaden', 'riskkapitalister' eller vad som helst. Om en entreprenör tilldelas betydligt mer pengar av en monopolinnehavare för att för dennes räkning utföra ett visst arbete. Och om detta arrangemang skapar berättigad kritik av utförarens kvalitet och övervinst. Vems ansvar är detta? Monopolinnehavaren som med andras pengar, skattepengar, delar ut en förläning åt någon? Eller denne entreprenör som bugar och tackar för monopolinnehavarens generositet. Kommuner och landsting bilder bolag och koncerner - med motiveringen att annars kan 'marknaden' på ett ojuste sätt konkurrera om monopoltjänsterna. En del koncernkonstruktioner har uppgivits vara orsakade av skattereglerna och kommunerna vill minska sin skattebelastning. Vad är det annat än skatteplanering - så fult när det görs av riktiga kapitalister. Desto märkligare är detta när verksamhet i kommunal eller landstingsregi inte är föremål för beskattning. För mycket av politiker och missuppfattning av demokratins väsen. Skärp er! Bengt Silfverstrand: För det första har vi inget sjukhusmonopol. För det andra råder full insyn i den offentliga delen av vårt sjukvårdssystem och tillkortakommanden kan rättas till av politikerna, om viljan finns. Otillgänglighet i t ex offentliga vårdcentraler kan lösas genom ökat öppethållande, vilket omgående får effekter på köerna. Det är bevisligen marknadens obegränsade härjningar inom välfärdssektorn som skapat problemen.
Jag tycker man är väldigt naiv om man tror att riskkapitalbolagen tar ut mindre vinster om dom måste vara öppna i redovisningen Deras affärsmodell är ju att känna så mycket pengar som möjligt åt ägarna
Bengt Silfverstrand: Exakt. Och det är just detta som är kärnproblemet.
Kjell:
Om ett företag drivs med stora vinster är brukarnas tolerans med sparnit begränsad. Se t.ex. http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1427&blogg=56776
Du har rätt Kjell. Man kan dock inte tjäna pengar ifall man inte får några kunder. Köparen, dvs det allmänna, har ett stort ansvar att köpa in bra välfärdstjänster åt brukarna och kontrollera ifall man får valuta för pengarna. Ifall det allmänna är såpass usla att det inte fixar detta fungerar inte privata lösningar.
Vad tror du?
Tommy Karlsson
Problemet är ju att om man upptäcker att en skola inte är bra efter ett år när nationella proven är så är det ju försent göra något åt det. För då har ju redan eleven förlorat ett år. Och hur dyrt skulle det inte bli om du hade en kontrollant i varje klass och samma sak inom vården.
Jag har gett hoppet om att du någonsin ska kunna lära dig att avstå från nedlåtande kommentarer om andra personer och att misstolka andra. jag tycker inte som Wolodarski och croft. Jag referar vad de skriver om bedömer huruvida de gör riktiga analyser om vad som kommer att hända. Om jag får rätt kommer framtiden att utvisa.
Sedan far du med direkt lögn. Du påstår att jag först sent ändrat mig och förordat vinstbegränsning. Läs mitt inlägg om vinster i välfärde från april i år. Läst sedan alla andra inlägg i frågan. Du och andra som läser inläggen kommer att finna att jag har förslaget om vinstbegränsning med i så gott som alla inlägg. Allt finns dokumenterat på s-bloggar Gå in och läs mina inlägg. Jag avstår från att ge dig något epitet trots att du inte skriver som det är. jag tycker inte vi ska ägna oss persoangrepp utan att vi ska hålla oss till sak. Vi tycker olika det tror jag folk har förstått vid det här laget. Bengt Silfverstrand: Rollen som sårad oskuld passar dig sällsynt illa. Bengt Nilsson slår huvudet på spiken när han som kommentar till ditt "tycka-synd-om-sig-själv-inlägg" skriver: "För övrigt anser j att en människas åsikt (sak) och person är lika oskiljaktiga som en människas själ och kropp! Det var kristendomen som försökte dela upp människan i en (köttslig) kropp och en andlig själ. Men detta senare förnekas (och bevisas) av alla professionella hjärnforskare idag!" Din väg i debatten om vinster i välfärden har sannerligen inte varit så spikrak som du påstår. På distrikskongressen gjorde du ett inlägg som präglas av en närmast devot hyllning till de privata inslagen i välfärden. Inte ett ord nämnde du då om behovet av begränsning av vinstuttagen. I de flesta blogginlägg du gjort i frågan har du hela tiden framhållit fokus på kvalitet och att driftsformen är av underordnad betydelse. Om den faktiska utvecklingen visar något så är det väl att driftsformen i många fall har mycket stor betydelse. Helsingborgs a-kommuns motion till partikongressen däremot förespråkar begränsning av vinstuttagen. Men sen är du åter tillbaka på ruta 1 när du oreserverat ställer dig bakom partiledningens utspel där varje form av lagreglerad begränsning avvisas. På samma linje går du i din lika reservationslösa hyllning till Jan Nygren i dagens blogg. Olof Palme lärde mig att man ska kalla saker och ting vid deras rätta namn. Lars Forssell, salig i åminnelse har en intressant filosofisk utläggning om detta i sin bok "Vänner".. Han skriver: "Jag tror att vad som idag i första hand förtjusar och kanske chockerar en smula hos Molière, det är att han vågade kalla en katt, en katt en hycklare en hycklare, en girigbuk en girigbuk, en högfärds så många blåsa en högfärdsblåsa och en skurk en skurk. Vår tid har så många reservationer. Den kallar knappast längre en katt en katt och - ännu mindre - en skur en skurdk, Gud förbjude!!! Vi har så mycket djuppsykologiska inre förklaringar för att en skurk inte är en skurk i själva verket, och fan vet om en katt, när det kommer till svansen, inte hellre borde kallasför en ekorre!" Ridå!
Kjell
Väntar man ett år för att kolla läget skall man inte köpa tjänster. Bra upphandling förutsätter en kompetent leverantörsbedömning efter en korrekt kravspecifikation innan köp samt löpande leverantörsutvärdering. Fråga är om det allmänna fixar detta. Jag tror faktiskt inte det. Det allmännas effektivitet begränsas av dess brist på kompetenta inköpare och beslutsfattare.
Idag går det att läsa om Socialdemokraternas Partiordförande Stefan Löfvéns uppfattning om vinster i välfärden.
Jag tycker att Stefan Löfvéns uppfattning är fylld av stor klokhet och visdom och jag hade faktiskt inte förväntat mig något annat. I grund och botten handlar det om att få öppenhet och transparens inom de privata företagen, bemanningsföretagen och de multinationella riskkapitalbolagen. Öppenheten, kvalitetskontroll, meddelarfrihet,fackliga avtal,investering i godtagbar arbetsmiljö kommer i sig leda till att vinstmarginalerna minskar dramatiskt. Stefan Löfvén visar också ett fullständigt avståndstagande till vinstförbud. Som sagt en klok inställning och väntar med stor spänning när Socialdemokraterna har lagt ett helt förslag om detta senare i höst. Det har under en rad månader pågått en ganska makaber och formligen konstig diskussion där det på fullaste allvar diskuterats om man ska förbjuda vinster inom branscher relaterade till välfärdstjänster. Med andra ord läkemedelsföretag och dess underentreprenörer,kommunala, privata skolor-vård-omsorg och äldreboende med flera saker inte skulle få rätten att gå med vinst. Vem skall då utföra dessa tjänster? En mycket konstig diskussion tycker jag eftersom problemen inom välfärdssektorerna snarare handlar idag ät att det är för liten eller ingen alls öppenhet, transparens, kvalitet och tillgänglighet än att de som utför tjänsterna kan utföra dem till ett pris som gör att de får en försvarbar vinstmarginal som de kan återinvestera i. Frågan måste nu lyftas till de ansvariga Landstings-och Kommunpolitiker som måste fråga sig själva varför de skuldbelägger företag när det i själva verket är de som ger företagen dess arbetsuppgifter som är undermålig vid kontraktsskrivning. Är det någon som skall kritiseras för höga vinstmarginaler är det ju snarast Alliansens och Oppositionens Landstings-och Kommunpolitiker som inte är tillräckligt skickliga i att upphandla tjänster med tydliga transparens-ekonomi-och kvalitetskontroll-godtagbar arbetsmiljö, fackliga avtal och kvalitetsmått enligt ISO 9000 och ISO 14000. Möjligheten till dessa höga vinstmarginaler finns eftersom beställningen av tjänsten i många fall är otillräcklig och undermålig. Om vi nu får en öppenhet, kvalitetskontroll,fackliga avtal,investering i arbetsmiljö, meddelarfrihet och transparens från de kommunala och privata företagens, bemanningsföretagens och de multinationella riskkapitalbolagens sida kommer ansvariga Landstings-och Kommunpolitiker att lära sig bli mycket bättre i sina arbeten. Så i första halvlek; Mycket klokt resonerat av Stefan Löfvén! För övrigt anser jag offentlig smutskastning på personer är och förblir förkastligt. Då är det bättre att dessa personer kan reda ut dessa saker internet via email och inte externt via S-Info. Detta gagnar ingen och den som driver denna offentliga smutskastning borde se sig själv i spegeln och skämmas ordentligt. Vi måste gemensamt värna om yttrandefriheten det är viktigt. Men att gå till personliga angrepp är och förblir förkastligt och driver bara bort folk ifrån S-info som vill delge sina tankar,idéer och drömmar. Bengt Silfverstrand: Det är naivt att tro att dagens problem med vinstuttag går att lösa utan någon form av lagreglerad begränsning.
Bengt. För det första finns inget sjukhusmonopol skriver du och tror att skola, vård och omsorg inte är ett offentligt monopol. Om du inte inser att skola, vård och omsorg är offentliga monopol så blir alla diskussion med dig omöjlig.
Bengt Silfverstrand: Mig veterligt så består en stor del av sjukvården av privata vårdinrättingar och i min föreställningsvärld ingår också de många privatläkarna i detta begrepp.
Tommy Karlsson
Ja du menar att det offentliga inte klarar av upphandlingar.. Ja är det felet då ska ju så klart inget läggas ut till marknaden. Det kan ju vara så.
Om det här var ett genidrag av Stefan Löfvén eller ett försiktigt tassande inför partikongressen, kommer att klarna inom den närmaste framtiden.
Insynen i kommunala förvaltningar och bolag är inte alls så perfekt. Kommer de privata företagen att utsättas för en närgångnare granskning? Detta påminner mig om en annan debatt, för bara ett par dagar sedan, då en av "vänstersossarna" hoppade på mig med antydningar om att jag försvarar skandalbolagen och skyller på kommunerna. Men vad skrev jag? Jo, att det kan vara uppgjort mellan politiker, som inte vill stå till svars inför väljarna, och bolag som får agera syndabockar i media mot rundhänt betalning. Öppenhet skulle nog inte avskräcka "syndabocksföretagen". Men de skulle få det jobbigare, och kommer att se till att de tjänar ännu mer. Att ta straffet, sitta i fängelse för någon annans brott, mot betalning, är inget nytt. Det har till och med varit lagligt i vårt land - och är det fortfarande när den ansvarige utgivaren för en tidning straffas för enskilda journalisters förtalsbrott. Hade inte detta "ställföreträdande straffansvar" funnits, hade Juholt fortfarande varit s-ledare. Mig veterligt har Carema inte förlorat ett enda kontrakt på grund av skandalerna i Stockholm. Ägarna har gått märkligt fria från kritik - och har väl inte märkt av något större obehag, utan det obehaget har fått tas av personal på lägre nivå inom koncernen. Men man har förstås haft stora utgifter för "vitmålare". Utgifter som betalas med anslagen till vård och omsorg. Kritiken mot Carema-ägarna har drunknat i den sedvanliga anti-kapitalistiska svadan och obehaget har alltså fått tas av andra. Kan det verkligen vara en affärsidé att agera syndabock för verksamheter som ska misskötas, för att kommuner vill lägga sina pengar på annat? Är Löfvén naiv eller slug? Det kanske kommer mer från s-högkvarteret.... S sitter inte i regeringen, och kan inte påverka mycket i opposition. Men S har tagit ledningen i debatten. Vad S föreslår spelar ju inte så stor roll, innan valet är vunnet, utan snarare gäller det nu att visa regeringsduglighet. Och det visar man inte genom att brådstörtat låsa sig för en enda lösning, som kan kopieras av de politiska motståndarna om det är en bra lösning. Och som kan bli ett sänke i valrörelsen, om det är en dålig lösning. Men jag hoppas förstås att partiledning och partikongress ska komma fram till samma slutsats som jag själv. Att ett totalförbund mot vinstudelning vore detsamma som att säga till en massa seriösa företag att de inte är önskvärda. (I så fall bör man säga att INGA privata företag är önskvärda som utförare av välfärdstjänsterna. Och det är det förvisso många som tycker. Heder åt dem, om de ärligen säger vad de vill, även om jag inte håller med.) Men det räcker inte med öppenhet och ett tak för den tillåtna vinstudelningen. För vad händer om vinsten blir större än den tillåtna vinstudelningen? En begränsningsregel måste därför kombineras med en regel om obligatorisk återbetalning av den överskjutande delen av överskottet till kommunen eller landstinget. Detta tycks fortfarande uppfattas som alltför radikalt, som ett alltför stort ingrepp i den privata äganderätten, av s-debattörerna. Men jag ser det inte alls som ett ingrepp i den privata äganderätten, om kravet på återbetalning finns med redan i förhandlingsunderlaget, innan några kontrakt är underskrivna. Vi har ju avtalsfrihet för företagen vid upphandlingar. De är ju inte alls skyldiga att gå med på avtalsvillkor, som de finner vara alltför hårda. De har sin fulla frihet att avstå från hela affären, och ägna sig åt något annat än skola, vård och omsorg. Att ett stort antal verksamheter, som nu drivs i privat regi, kommer att läggas ner om villkoren skärps, tror jag inte alls på. Verksamheterna kommer att leva vidare - med en ny privat ägare, eller i offentlig regi. Det finns människor med yrkeskunnande i de här verksamheterna, som är sugna på att starta eget. De är inte ute efter maximal vinst, utan att själva kunna styra över de verksamheter som de arbetar inom. Bengt Silfverstrand: I detta kan jag i stort sett instämma. Någon form av begränsningsregel måste införas.
Kjell Hedman (ditt svar till Tommy Karlsson):
Om man arbetar som upphandlare av välfärdstjänster, och inte klara detta, ska man begära hos sin arbetsgivare (kommunen) att bli omplacerad till ett jobb som man klarar av. Även om det leder till lönesänkning. Det får vara nog nu, med att relativt välavlönade tjänstemän inom offentlig sektor skyller sina misslyckanden på att de "inte har fått någon utbildning". Men om vi ska hårddra det hela, så visst kan det hända att det blir dyrt för en mindre kommun att rekrytera personal med erfoderlig kompetens för att genomföra komplicerade upphandlingar. Och slutsatsen blir ju då, precis som du skriver, att då får den kommunen avstå från att lägga ut något på marknaden. Privatiseringar får aldrig vara ett självändamål. Vi får inte hamna i en borgerlig prioriteringsordning.
Lars Flemström:
" ... visst kan det hända att det blir dyrt för en mindre kommun att rekrytera personal med erforderlig kompetens för att genomföra komplicerade upphandlingar. " Det finns ju SKL med tillräcklig kompetens som kan utarbeta en central kvalitetskravlista som skall gälla i alla kommuner i ur och skur när det gäller upphandlingar i välfärdssektorn. Man klarar väl av "att klippa och klistra" sedan vid upprättandet av dokument inför upphandlingar även i de minsta kommunerna? Denna kompetens kan och skall ligga hos SKL, inte i varje enskild kommun. Uppföljningen dock skall ligga lokalt, det är ju där man ser hur verksamheten bedrivs.
Bengt skriver: " Mig veterligt så består en stor del av sjukvården av privata vårdinrättingar...".
Jag uppfattar det som att Bengt anser, att all den vård som politikerstyrda verksamheter lägger ut på entreprenad är detsamma som en "privat vårdinrättning". Monopol är när det offentliga har makten att säga ja eller nej till en entreprenad. Likaså när ersättningen för verksamheten bestäms av det offentliga. Nu har kvalitetsfrågan kommit mer i bilden och förmodligen kommer det offentliga att ägna större möda för att kontrollera och styra kvaliteten. Privat verksamhet uppfattar jag vara den när etableringen är beroende av kompetens och att kompetensgivaren är oberoende av finansiering och andra villkor. Den privata verksamheten sätter sina egna priser och är beroende av att patienterna accepterar dessa priser. Med den komplicerade marknad som sjukvård är så är skattefinansierad vård troligen nödvändig. Den skattefinansierade vården måste stå fri från vårdgivarna och helt verka i patienternas intressen, inte i vårdgivarnas eller några politiska oprganisationers intressen. Bengt Silfverstrand: Jag tänker på alla privata läkarmottagningar. För övrigt är skattefinansierad vård inte bara troligen nödvändig. Den är absolut nödvändig, om vilket det faktiskt också finns en viss insikt inom borgerligheten. De har ju t o m börjat få kalla fötter och ska utreda om det behövs etiska koder inom vården. Och visst ska vården verka i patienternas intressen. Det gäller då inte minst de skandalomsusade privata vårdkoncernerna Carema, Attendo m fl.
Vad du tar i. Man brukar säga att om argumenten tryter får man höja ljudnivån. Även om man inte kan höra vad du skriver är det inte svårt att föreställa sig hur det skulle låta när du uttalar det.
Men låt oss hålla oss till sakpolitiken . Vi är inte överens . Så enkelt är det Bengt Silfverstrand: Så svarar man när man är så tom på argument att man inte ens kan bekräfta att kropp och själ hör ihop och att man faktiskt har rätt att klaga på att ett ägg är surt, även om man inte själv kan värpa. Du har svängt som en kyrktupp i vinden när det gäller din inställning till vinster i vården. Men med din devota hyllning till Jan Nygren är du ju tillbaka till din utgångslinje - vinster i välfärden får inte begränsas med lagstiftning och som sagt vad far gör är alltid rätt,vilket skulle bevisas. Min egen linje är kristallklar. Överskott skapade av skattemedel bör återinvesteras i verksamheten. Om vi sedan når så långt som till en lagreglerad begränsning av vinstuttagen så är detta självfallet ett steg i rätt riktning. Däremot är den ståndpunkt som partiledningen nu framfört att inte ens våga förespråka ett lagreglerat begränstat vinstuttag helt oacceptabelt.
Nu slirar du på sanningen igen. Jag har samma uppfattning om en vinstbegränsning som jag hade tidigare och som jag gett uttryck för i nästan varje inlägg om vinster i vården. Men i den motion jag skrivit till partikongressen finns också med ett krav på ökad öppenhet om hur pengarna används och meddelarfrihet. Därför tycker jag att det är alldeles utmärks att Stefan Löfven tar upp detta. I motionen finns också förslag på att det är kommunerna som ska bestämma om och var en ny skola ska etableras och det finns krav på bättre kontroll av kvaliteten.
Jan Nygren tycker att vi diskuterar kvaliteten i verksamheterna för lite i socialdemokraterna.Jag delar hans uppfattning. När diskuterade du själv kvaliteten i något av dina inlägg?För övrigt är jag inte devot gentemot Jan Nygren. men jag tycker han är klok liksom jag tycker att Stefan Löfven och Magdalena Andersson är kloka Bengt Silfverstrand: Menar man allvar med begränsning så är man självfallet beredd att lagreglera detta. vAtt inbilla sig att ökad öppenhet får vinstmaximerande aktiebolag att dra ner på sina vinster tillhör avdelningen fromma förhoppningar. Sådana förhoppningar har partiet uttryckt vid flera kongresser och senast 2009. Kontroll av kvaliteten är en självklarhet och inget nytt under solen. Din oreserverade hyllning av fd ministrar och nuarande partileare fortsätter. Nya kommentarer kan ej göras för detta blogginlägg! |







