Den galna dansen kring guldkalven

Ifjol utkom journalisten Björn Elmbrandt med boken ”Dansen kring guldkalven”.  Han skildrade däri historien om den galna börsbubblan.  Om vilka krafter som skapade börsbubblan och hur bubblan till slut brast.  Sen tog börsen en ny kraftig vändning upppåt.  Men häromdagen var det dags igen för en ny djupdykning.  Hela börsuppgången under 2006 fram till nu smälte ihop bara på några dagar.

Hur hänger detta ihop?  Ja, några realekonomiska förändringar handlar det inte om.  Konjunkturen är fortfarande stark – i USA, i Europa och inte minst i Sverige.  På samma sätt som förra gången då börsen djupdök är det de stora elefanterna – de professionella spekulanterna som satt igång raset.  De sägs oroa sig för att inflationen ska ta fart i USA och att räntan ska fortsätta att stiga.

Stora utländska aktörer, som t ex amerikanska pensionsfonder, väljer att flytta delar av sitt kapital till andra marknader. – När det blir oroligt i USA ser de om sina risker och säljer utländska tillgångar, säger Mikael Malmquist, mäklarchef på Nordea.

Som ringar på vattnet sprider sig skräcken till småspararna och rekordmånga svenska sparare har nu också valt att sälja andelar i sina aktiefonder.  Detta spär förstås på nedgången.

En av de slutsatser man kan dra av denna galna dans kring guldkalven – börsen är att det är tur att vi har en regering med både bättre nerver, större samhällsvar och skickligare handlag med vår gemensamma ekonomi än små och stora börshajar.  Ett skäl gott nog att inte rösta fram en borgerlig regering vid höstens val och därmed bidra till att ytterligare stärka makten hos dem som redan besitter den ekonomiska makten och som saknar sinne för proportioner men med klara böjelser för svindlande affärer.