Efter floppen med affärsplan kom så äntligen en rejäl socialdemokratisk utmaning mot sittande b-alliansregering. Ersättningen ska höjas och avgifterna till a-kassan sänkas. Det är den typen av raka puckar som länge efterlysts av alltfler från socialdemokratin. Magdalena Andersson gjorde också väl ifrån sig i söndagskvällens "Agenda" och blev inte svaret skyldig på en enda av Anna Hedenmos frågor. Men än återstår en del för socialdemokratin att reda ut när det gäller en helhetssyn på politiken. Kärnfrågan handlar om socialdemokratin är beredd att ompröva den ekonomiska doktrin - normpolitiken - som bevisligen hämmat sysselsättningen och lett till en bestående hög arbetslöshet.
Det går inte att samtidigt angripa Borg och B-regeringen för att både satsa för lite på investeringar och nya jobb för att stunden efter anklaga samma regering för att vara för slösaktig och till och med bryta mot budgetreglerna om överskottsmålen. En möjlighet att ta sig ur dilemmat för socialdemokraterna är förstås att säga nej till sänkningen av bolagsskatten, en åtgärd som enligt närmast samstämmiga ekonomiska bedömare inte påtagligt främjar sysselsättningen.
Under tiden rekommenderas varmt läsning av: Tony Johanssons skarpsinniga analys under rubriken "En annan socialdemokrati är möjlig!" i dagens nummer av Piteåtidningen och Västerbottens Folkblad - http://www.facebook.com/notes/tony-johansson/en-annan-socialdemokrati-är-möjlig/10151182372112287
Socialdemokratins dilemma yttrar sig enligt Johansson i "uppgivenheten ifråga om skattepolitiken och i rädslan för att uppfattas som ekonomikt oansvarig. Det senare gjorde att man hamnade fel i budgetdebatten. Socialdemokraterna lekte klassens ordningsman i ett principförsvar av det finanspolitiska ramverket och kritiserade Borg för att spendera för mycket pengar, snarare än för det som är det egentliga problemet med Borgs budget - att han spenderar pengarna fel. Ihärdiga rykten gör nu gällande att socildemokraterna tänker lägga en budget med en lägre utgiftsnivå än regeringens. I ett läge av massarbetslöshet skulle socialdemokraterna alltså välja att spara mer än högern. Det är inte särskilt begåvat"
I fem punkter tydliggör Tony Johansson att det faktiskt finns ett realistiska socialdemokratiskt alternativ till högerpolitiken.
Det handlar för det första om självförtroende - att inte vara uppgiven i frågor som rör välfärden och dess finansiering. Han hänvisar här till den undersökning av Umeåprofessorn Stefan Svallfors, som jag själv tidigare åberopat, och som visar att sjuttio procent är beredda att betala mer i skattom pengarna går till skolan, sjukvården och äldreomsorgen. Han uppmanar vidare partiet att stå upp för en jämlikhetspolitik och i det sammanhanget våga säga sanningen om RUT och begränsa detta avdrag till högst 5000 kronor. 75 procent som nyttjar RUT gör det nämligen för en lägre summa än så. Vad gäller jobbskatteavdraget föreslår Johansson att det sätts ett tak som gör att låg- och medelinkomsttagare får behålla sin lägre skatt, medan avdrget trappas av över 30 000 kronor i månaden.
Stefan Löfven har uppepade gånger sagt att efterfrågan på arbete måste öka om vi ska kunna främja sysselsättningen konkret och varaktigt. Som Johansson träffsäkert påpekar så räcker det inte med arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Investeringstakten måste öka och här saknar både (S) och regeringen skarpa förslag.
Johansson finner slutligen överskottsmålet vara oansvarigt. "Socialdemokraterna missade ett gyllene läge då den kunde ha gjort Borgs budget, som strider mot det finanspolitiska ramverket, till utgångspunkt för en diskussion om rimligheten i detta ramverk. Socialdemokraterna kunde ha gått till offnsiven oh föreslå att ett balanskrv införs istället för överskottsmålet. Det är en rest från skuldsaneringens tid. Nu när statens finanser är goda, är det inte oansvarigt att ha ett balanskrav - statsskulden kommer nämligen ändå att fortsätta min ska som andel av BNP. Med balanskrav skulle 35 miljarder frigöras, vilket skulle kunna användas för att sänka arbetslösheten. Det vore att ta riktigt ansvar - ansvar gentemot dem som tvingas gå arbetslösa."
Tänk så välgörande och livgivande för socialdemokratin det skulle vara om väsentligheter av det här slaget debatterades i stället för dagligt tjafs om opinionsundersökningar och ständigt lurpassande kring vad b-regeringen företar sig.
Men som sagt fortfarande hyser jag visst hopp om att torsdagens socialdemokratiska skuggbudget ska räta ut en del frågetecken kring partiets politiska kurs.
2012-10-01, 18:26 Permalink
Andra bloggar om: Politik Socialdemokraterna Stefan löfven Tony johansson Regeringen Överskottsmål Sysselsättningen Arbetslöshet Rut Jobbskatteavdrag 
Magdalena Andersson kommer vara lovligt byte för den som vågar attackera henne. Det var en snäll intervju och jag häpnade över den öppning när det gäller restaurangmomsensom gavs Men S är ju möjligheternas parti. Det som inte gällde idag, kan gälla imorron. Lätt för en väljare. Det är tur att valet ligger ett par år bort för det här håller aldrig. 35 % väljarstöd till trots sitter alliansen säkert. Oavsett om dagens opinionsiffror ger C och kd en plats utan för riksdagen.
Jag tycker att du relaterar till ngt viktigt självfötroende. För som det är nu dansar S efter alliansen och positionerar sig. Det funkar nu. Men 2014? Knappast. Bengt Silfverstrand: Din analys är klockren och jag delar den.
Tony Johansson verkar en av personerna längst ut på vänsterkanten i partiet. Det som jag finner lustigt är att han med inte ett enda ord kritiserar ROT som är ett svindyrt skatteavdrag för skattebetalarna och används av välbeställda bostadsägare. Man skulle nästan kunna tro att vederbörande var mutad av byggbranschen eller så har han bara varit tankspridd och glömt bort detta.
Bengt Silfverstrand: En typisk reaktion av personer som försöker demonisera alla åsikter som inte stämmer överens med de egna. Försök hålla dig orienterad i den debatt där alltfler ekonomer av facket ifrågasätter det vettiga i att inte använda ountyttjade resurser för att bekämpa massarbetslösheten.
Kan försäkra Leif, om att jag står stadigt i den breda mittfåran i socialdemokratin. Förstår överhuvudtaget inte vad som var specifikt "vänster" i denna artikel? Jag är förstås inte heller mutad av någon byggindustri. Däremot kräver ROT-frågan större utrymme. Det finns nämligen inga starka argument för RUT, men det finns ett starkt argument för ROT och det är att byggindustrin har stora multiplikatoreffekter och därför är det ett effektivt sätt att stimulera konjunkturen. Men jag är mycket kritisk till den konstruktion som ROT har idag. Jag anser för det första att den bör utvidgas till hyresrätter och för det andra att subventionen ska vara tidsbegränsad och endast användas i lågkonjunkturer. Detta då jag dels är motståndare till en statlig näringspolitik som syftar till att permanent subventionera vissa industribranscher, dels då permanentat ROT minskar dess effektivitet i konjunkturnedgångar.
MVH Tony Johansson
Problemet med den politik som förordas av Tony Johansson och Bengt Silfverstrand är att den aldrig kommer att praktiseras. Den kommer att smulas sönder av Anders Borg och väljarna kommer att avvisa den. Den har stora likheter med vänsterpartiets politik och denna politik får inte särskilt stort stöd.
Om socialdemokraterna skulle öppna slussarna och lämna det ekonomiska ramverket skulle Borg ha all den ammunition han behöver för att anklaga oss för att vara oansvariga och för att gå armkrok med vänsterpartiet. Att slopa Rut eller att modifiera det har vi försökt en gång tidigare . Det gick inte särskilt bra. Reformen gillas nämligen inte bara av de som använder den utan den har satt sig i breda kretsar. Den kostar dessutom inte särskilt mycket vilket Pagrotsky påpekar. Svallfors tes om att folk gärna betalar mer skatt bara det går till rätt saker fungerade inte när den prövades i realiteten i val. Det parti som ökade skatten och la pengarna på välfärden, nämligen vänsterpartiet fick ett mycket begränsat stöd. Det visar att det ganska ofta finns en skillnad mellan att svara på opinionsundersökningar och att göra ett verkligt val. Bengt Silfverstrand: Om den politik som förordas av TJ och BS aldrig kommer att praktiseras så är den ju inget problem. Vilken logisk kullerbytta! Än mer sanslöst blir inlägget när det görs av en person som i 48 punkter går armkrok med vänsterpartiet i Helsingborg. Försök åtminstone läsa vad som skrivs. Vi har aldrig förordat något slopande av RUT. Däremot den begränsning som socialdemokraterna tidigare varit inne på. Att sedan avfärda Svallfors gedigna välfärdsundersökningar verkar ju rena nippran. Bäste Jan! Har du vaknat på fel sida!
Ska vi göra som Jan Andersson föreslår kan vi lika gärna lägga ner partiet. Vi har inget existensberättigande om vi hela tiden ska vara rädda för att Anders Borg ska smula sönder våra förslag och ängsligt ständigt huka med blöta fingret uppe inför varje opinionsundersökning för att riktigt kunna känna efter vart vinden blåser.
Naturligtvis betalar folk skatt om man upplever att det går till rätt saker! Politik är att vilja sade vår framlidne partiledare Olof Palme. Det Jan Andersson förordar är att kapitulera för borgerligheten. Så kan vi inte ha det - vi måste driva våra frågor utifrån vår ideologi och våra värderingar.
Vi ska inte alls ha ett blött finger i luften. Socialdemokraterna drev en gång igenom det ramverk som finns för den ekonomiska politiken. Socialdemokraterna har alltid satt jobben främst. Socialdemokraterna har värnat om kvaliteten i välfärden och att den är viktigare än driftsformen. Socialdemokraterna har alltid arbetat för en god utbildning åt alla. För socialdemokraterna är inte höga skatter ett självändamål utan ett medel för att finansiera välfärden. För socialdemokraterna är det viktigt att vinna val. Först då kan vi genomföra vår politik. Jag har vaknat på alldeles rätt sida i dag liksom andra dagar. jag är till skillnad från en del andra socialdemokrater mycket nöjd med den nuvarande partiledningens politik. Jag ser med tillförsikt fram emot nästa valrörelse.
Bengt Silfverstrand: Det är ju ganska fantastiskt att en fd EU-parlamentariker inte håller sig a jour med den ekonomisk¨-politiska debatt där alltfler både politiker och ekonomer kommit till insikt om att normpolitiken nått vägs ände och att det inte går att ensidigt svälta sig ur krisen. Stefan Löfven har ju också vid flera tillfällen hävdat att fokus måste flyttas från ekonomins utbudssida till efterfrågesidan. Att hålla sig med ett nog så viktigt ramverk i den ekonomiska politiken innebär heller inte att detta ramverk i alla sina delar måste vara ristat i sten. I en tid av massarbetslöshet är det rimligt att frigöra resurser för att bekämpa denna arbetslöshet och att ersätta överskottsmålet med ett balansmål. Som framgår av detta och flera andra inlägg är jag heller inte överlag missnöjd med s-ledningens politik. Jag tycker att den i vissa delar är bra, men i andra delar mindre bra eller ofullständig. Till skillnad från Jan Andersson förbehåller jag mig rätten att tänka själv.
1. Det finanspolitiska ramverket hade en roll under budgetsaneringens tid. Men det är dags att fråga sig nu hur låg bruttoskuld som egentligen är eftersträvansvärt. En låg bruttoskuld är faktiskt inte något bra sett ur kapitalmarknadsperspektiv och de överskott som genereras med dagens system riskerar dessutom sänka tillväxttakten både därför att det minskar investeringsutrymmet och därför att det minskar utrymmet för konjunkturstimulerande politik och för att hålla efterfrågan uppe i kommunsektorn.
2. Att förorda att socialdemokraterna återställer skattekvoten till den nivå som rådde under Göran Perssons tid är enligt Andersson vänsterpartistisk politik. Betyder det att Persson förde vänsterpartistisk politik? 3. Jag har Svallfors underlag till den statliga socialförsäkringsutredningen som mitt underlag - vad har du? Jo, att vänsterpartiet vill höja skatten och de har fått lågt väljarstöd - alltså har Svallfors fel. Ärligt talat den typen sluggerargumentation kanske funkar på krogen men inte i det här sammanhanget. En skicklig socialdemokrati förmår att flytta mitten - såsom Erlander en gång begrep att göra med tjänstepensionen - inte endast anpassa sig till den. 4. Hör inte Andersson hur falskt det klingar att påstå att jobben är prioriterade när S faktiskt regerade det här landet i 12 år efter krisen utan att få ner arbetslösheten under 4 procent - en nivå som på Feldt understryker orsakade panik på sjuttiotalet, massarbetslöshet kallade man det, nu är det målsättningen!. Detta har flera orsaker, men två av skälen är att penningpolitiken stryper ekonomin, precis som Lars EO Svensson påpekat, och det finanspolitiska ramverket sätter en hämsko på konjunkturpolitiken, såsom Göran Zettergren på TCO påpekat. Detta är frågor, i synnerhet penningpolitiken, som diskuteras i den akademiska världen, vilken jag menar att jag har tämligen god överblick över, då jag, som du vet, doktorerar på just frågan om hur variationer i arbetslöshet över tid och mellan länder kan förklaras. Så att du spelar vänsterpartikortet får mig både att gäspa och oroas över att ledande socialdemokrater inte verkar ha någon vidare koll på forskningsläget i dessa för politiken så viktiga frågor. Bengt Silfverstrand: Tack för detta viktiga klarläggande. Har just läst Stefan Caléns & Christer Perssons bok "Åter till full sysselsättning - om behovet av en aktiv ekonomisk politik", som reder ut den här problematiken på ett systematiskt och pedagogiskt föredömligt sätt.
Förnamn och efternamn är obligatoriskt. E-postadress och webbadress är valfritt.
Skriv sedan din kommentar och klicka på Spara kommentar. |
Bengt Silfverstrand
 Valkrets: Höganäs, Skåne Adress: Näckrosvägen 9 260 40 Viken Mobil: 076-211 7481 Visa mina kontaktuppgifter
Senaste blogginläggen
Visa samtliga tidigare inlägg
Arkiverade blogginlägg
Sök på webbsidan
|
Kommentar av Pernilla Fält - 1 oktober 19:02, 2012 
Bengt Silfverstrand, Näckrosvägen 9, 260 40 Viken, Mobil: 076-211 7481, Skicka e-post till mig
Copyright © 2013 Bengt Silfverstrand, www.s-info.se
0,09375
