Gränslöst

”Jag vet inget som mer utmanar förnuftet än gränsbommar.  Mänskligheten har bevisligen gjort många uppfinningar till sitt eget förfång.  Gränsbommen är en av dem.”

Så skrev den nu framlidne legandariske journalisten, riksdagsmannen och landshövdingen Rolf Edberg bl a i sin bok ”Rastställen.”  Och jag kan bara hålla med.  I hela mitt politiska liv har jag försökt verka över resp. sudda ut gränser.  De senaste veckornas aktiviteter kan illustrera vad jag menar.  För 29:e året hade jag förmånen och glädjen att bli engagerad som förstamajtalare.  Den här gången i Burlövs kommun.  Jag började med en internationell utblick ALLA MÄNNISKORS FRIHET – HELA VÄRLDENS FRED!, konstaterade att det finns tre slags utbildning: INBILLAD UTBILDNING – UTBILDAD INBILLNING och FOLKBILDNING! 

Anknöt sedan till ett exempel ur vardagen.  Praktiskt upplevt.  Jag företräder en ung kvinna gentemot socialförvaltning och arbetsförmedling i en NV-skånsk kommun.  Kvinnan som är 26 år har under en längre tid bollats mellan olika myndigheter – arbretsförmedling, socialförvaltning och försäkringskassa och har trots uttalad och bevisad arbetsvilja inte kunnat få en fast fot på arbetsmarknaden.  Exemplet är inte unikt.  Många nekas både sjukpenning och a-kassa och blir utan försörjning på grund av hål i det sociala skyddsnätet.  Jag tycker därför att det nu är hög tid att pröva möjligheten att gå samma väg som i Norge, slå samman arbetsmarknadsverket med försäkringskassan till en ny myndighet ”Nya arbets- och välfärdsmyndigheten.” och upprätta välfärdskontor i kommunerna.

Några dagar efter första maj stötte jag på gatan på en kvinna som påtalade sanitära problem i form av alltför många kråkor/råkor/kajbon i området kring Tivoliparken.  Några dagar senare blev jag uppringd av ytterligare en kvinna som berättade hur man under flera år, men hittills utan framgång, försökt förmå kommunen att vidta åtgärder mot samma sanitära problem i området kring Folkparken.  Då jag genom egna studier på platserna förstod att det här var fråga om ett generellt problem som krävde målmedvetna åtgärder, beslöt jag att skriva en motion i frågan.  En sådan inlämnades tillsammans med Anette Henningsson i vår s-grupp till kommunfullmäktige vid sammanträdet den 4 maj.

Dessa händelser är bara några exempel på betydelsen av att vi politiker lyssnar på rörelserna i folkdjupet.

Den 14 maj var jag inbjuden som huvudtalare vid en manifestation i Malmö med anledning av att den den dagen var 75 år sedan svensk militär öppnade eld mot arbetare som demonstrerade mot lönesänkningar i Graningeverken i Ådalen.  Fem personer dödades.

Här vilar

En svensk arbetare.

Stupad i fredstid.

Vapenlös, värnlös.

Arkebuserad

Av okända kulor.

Brottet var hunger.

Glöm honom aldrig.

(Erik Blombergs klassiska dikt ”Gravskrift”)

Vi behöver internationella utblickar såväl som nationell sammanhållning och känsla för hembygden.

Bengt Silfverstrand

V.ordf. i kommunstyrelsen

www.s-info.se/silfverstrand