"Vinstintresse och pragmatism" är rubriken på en krönika av Lars Stjernkvist, kommunalråd (s) och tidigare partisekreterare för socialdemokraterna. Stjernkvist konsterar, vad väl ingen poliiskt vaken människa kunnat undgå att notera, att det finns olika åsikter i partiet.
"På ena sidan hittar vi Höganäspolitikern Bengt Silfverstrand med flera, som säger kategoriskt nej till privata vinster. På den andra bland annat ledarskribenten Widar Andersson, som själv engagerat sig i privata skolföretag." http://www.skanskan.se/article/20120916/OPINION/709169902&template=printart
Får jag börja med att tacka för uppmärksamheten. Inte så märkligt egentligen då jag kommit ut i olika media varav flera rikstäckande. Stjernkvists själv är dock något för kategorisk i sin strävan att indela det socialdemokratiska partiet i svarta och vita. Om man som jag har Lex Pysslingen som utgångspunkt, så kan vi konstatera att den lag som socialdemokraterna då drev igenom 1984 innebar att statsbidrag bara betalades ut till daghem som drevs utan vinstintressen. Ideella alternativ bejakades. Regeringen Bildt avskaffade lagen 1992 och därefter har det varit fritt fram för kommersialisering av hela välfärdssektorn - skola vård och omsorg. Och detta utan några särskilt hörbara protester från socialdemokraterna på riksplanet. De invändningar som gjorts och de skrärpta kvalitets- upphandlingskrav som ställts under hela 90-talet och det nya milleniets första decennium är i stort sett desamma som Stjernkvist nu framför som socialdemokratins svar:
"Kort sagt, Socialdemokraterna har även i denna fråga valt en pragmatisk linje. Inget förbud som försvårar valfrihet, men tydliga regler som tämjer privata vinstintressen. Samma slutsatser hamnade de socialdemokratiska partikongresserna 2001 och 2009 i men problemen inte bara fortsätterde växer hela tiden.
Visst ska vi värna valfriheten, men tillgången till de skattepengar som finansierar även privata välfärdsverksamheter är inte obegränsad och i logisk konsekvens med detta kan heller inte valfriheten vara obegränsad. Non-profitbaserade komplement till offentligt drivna skolor, vårinrättningar och sjukhs täcker väl in det behov av valfrihet som skattefinansieringen motiverar.
Sakskälen för en Lex Carema, Lex Academia idag är minst lika starka som motiveringarna var för den Lex Pysslingen som socialdemokraterna drev igenom 1984, då ´problemen med kommersialiserade välfärdsverksamheter var i sin linda.
Stöd uppropet "Välfärd utan vinst" - http://namninsamling.s/index.php?sida=2&nid=6621
2012-09-17, 15:29 Permalink
Andra bloggar om: Politik Socialdemokraterna Stefan löfven Lars stjernkvist Välfärd Vinstintressen Skånska dagbladet 
Att gå tillbaka till 184 och Lex Pysslingen är knappast att rekommendera. Att blicka bakåt lönar sig sällan. Samhället har förändrats en hel del sedan 1984. De som föddes det året har haft rösträtt sedan 2002.
Dock brukar du föra fram vad Ann-Marie Lindgren brukar skriva. I dagens AIP är hon djupt kritiskt mot det som händer i välfärdssektorn. Hon förordar dock varken förbud mot vinst eller förbud mot vinstuttag utan en användning av den vinsbegränsningsregel som finns i kapitel 32 i aktiebolagslagen. det låter klokt tycker jag. Bengt Silfverstrand: Att ta konsekvenserna av uppenbara misstag och försummelser att i tid ingripa mot misshushållning med skattemedel är inte att blicka bakåt. Beträffande Annemarie Lindgren så har hon en uppfattning som ligger nära min. Vinstbegränsning är självfallet bättre än att inte göra något alls. Dock finns ett i sammanhanget givet alternativ, nämligen de non-profitsystem som finns i våra grannländer. Att villkora utbetalning av skattemedel är inte detsamma som förbud.
Ett vinstförbud innebär en ny lag som bl.a. förbjuder aktiebolag inom välfärdssektorn. det är långtgående och slår också ut många små seriösa aktörer. Långt bättre är Anne-Marie Lindgrens förslag att tillämpa en befintlig regel i aktiebolagslagen. det går snabbare och är långt effektivare, såvida man inte vill ha bort alla privata aktörer i välfärdssektorn.
Bengt Silfverstrand: Ett sådant beslut har Malmö a-kommun tagit ikväll. Anne-Marie Lindgrfens förslag går åt samma håll, om än inte lika långt. Det skiljer sig också från vad du, och inte din frände Mikael Skoog fört till torgs. I Skoogs uttalande i Dagens Samhälle finns inte tillstymmelse till reservation mot vinstdrivna välfärdsföretag. Hennes argumentering ligger ljusår från dina tidigare uttalanden i frågan, där du med en papegojas envishet hävdat att driftsformen inte har någon betydelse. Om du numera ansluter dig till Ann-Marie Lindgrens uppfattning så är det en mycket intressant makeover. Men du har ju utvecklat en viss benägenhet för anpassning när andan faller på. Lindgrens artikel i dagens nr. av Aktuellt i Politiken är en mycket klar argumentering mot de stora koncerner som idag både på skol- och vårdområdet. Hennes
På måndag antas LEX CAREMA!
http://www.ka.se/index.cfm?c=103015
Jag är sedan länge en anhängare av en användning av vinstbegränsningsreglen i aktiebolagslagen, vilket också Anne- Marie Lindgren är. Däremot tror jag att det vore dumt att förbjuda aktiebolag att verka inom välfärdssektorn.
Bengt Silfverstrand: Om man verkligen menar allvar med att skattegenererde vinstmedel ska användas fullt ut i verksamheten, ja då är det logiskt att villkora statsbidragen till verksamheter som drivs utan vinstintresse. Näst bäst, och givetvis mycket bättre än att inbilla sig att hårdare kvalitetskrav och strängare upphandlingsregler ska lösa problemen, är då förstås att begränsa vinstuttaget. När det gäller din egen inställning så saknar den helt trovärdighet, eftersom du först nu, och när du uppenbarligen har läst Anne-Marie Lingrens artikel i AiP, ansluter dig till en vinstbegränsningslinje. Inte ens världens starkaste magnet skulle kunna hitta denna Anderssonska vinstbegränsningsnål i en höstack.
Jan Andersson
Silfverstrand skrev i sin debattartikel i VF 2012-09-15 "Därutöver finns det möjlighet att utnyttja en särskild aktiebolagsform där vinsten inte är styrande, vilket jag har tillåtit mig tolka så, att han kan tänka sig att acceptera en vinstbegränsningsregel". Om denna min tolkning av VF-artikeln är riktigt, så är Stjernkvist själv alltför kategorisk, när han påstår att B.S. "säger kategoriskt nej till privata vinster". Vad jag förstått är B.S. snarare kategoriskt mot vissa företag inom välfärdssektorn, nämligen de som ägs av riskkapitalbolag med vinstmaximering som syfte. Enligt min mening finns ingen anledning att värna om dessa företag, då de inte tillför någonting, som inte skulle kunna tillföras av småföretagare eller kooperativ - eller av mer flexibla organisationer inom den offentliga vården och omsorgen. Det är i sig inget fult att vara en "riskkapitalist", men deras tjänster - stora kapitalinsatser - behövs inte i verksamheter som är mer personalintensiva än kapitalintensiva. De tar ju uppenbarligens ut stora vinster ur relativt riskfria verksamheter, utan att ha gjort någon motsvarande , stor, ekonomisk "uppoffring". Varför jag är för en vinstbegränsningsregel i stället för fett totalörbud mot vinstuttag, är att jag befarar att man med ett totalförbund kommer att kasta ut barnet med badvattnet, d.v.s att man slår till mot småföretagare inom vården, vilka helst driver sina verksamheter i aktiebolagsform. Skillnaden mellan aktiebolag och ekonomisk förening handlar ju huvudsakligen om rösträtten på bolagsstämman, samt att man måste vara minst tre delägare för att bilda en ekonomisk förening. Aktiebolag är därför i de flesta fallen det självklara valet för enmansföretagare samt när kapitalinsatsen i företaget är ojämnt fördelad. Jag tycker att det vore fel att tvinga in en privattandläkare eller kiropraktor, i ett kooperativ, mot hans /hennes vilja. En effektiv begränsningsregel, som gör det ointressant för riskkapitalbolagen att äga skolor, samt vård- och omsorgsinrättningar, har jag alltså ingenting emot. Men begränsningsregeln ska alltså vara effektiv. Och vi måste ha klart för oss att Caremas verksamheter försvinner inte för att Carema försvinner från marknaden. Verksamheterna kommer att fortsätta med en ny ägare - som kan vara ett aktiebolag med vinstbegränsning, eller en ekonomisk förening (med vinstbegränsning!!!), eller en offentlig förvaltning. När det gäller apoteken förordar jag starkt att man inte går tillbaka till 100 % statligt ägande av de enskilda apoteken. Jag förordar i stället franchise-modellen, med det statliga apoteksbolaget som franchisegivare i monopolställning, med lokala apotekare (småföretagare) som franchisetagare. Det statliga apoteksbolaget skulle då bestämma hur många apotek som ska finnas, samt vidare bestämma sortiment och priser. De enskilda apotekarna skulle då åtaga sig att hålla det sortiment och de priser, som det statliga apoteksbolaget bestämmer. Det statliga apoteksbolaget skulle åtaga sig att inte tillåta skadlig konkurrens, att inte tillåta fler apoteksetableringar än vad det finns kundunderlag till. Nu är det fritt fram för etableringar, och de stora riskkapitalägda apotekskedjorna försöker ta kål på varandra. Kunderna drabbas. Förlorarapoteken i jättarnas kamp klarar inte av att hålla fullt sortiment. Omfattande apoteksnedläggningar, speciellt i mindre städer och köpingar är att förutse. Dessutom har ju jättarna begärt och fått en höjning av handelsmarginalen, dvs en höjning avläkemedelssubventionen, utan att medicinen blivit billigare för kunderna. Även här måste riskkapitalbolagen motas ut. Apoteksmarknaden är ett experiment med en extrem form av marknadsekonomi. Det skulle f.ö. inte förvåna mig om detta experiment slutar med franchising, men med "riskkapitalbolag i skatteparadis" som franchisegivare i stället för staten. Bengt Silfverstrand: Din tolkning av min VF-artikel är riktig. I första hand anser jag att bara non-profitverksamheter ska skattesubventioneras i välfärdsverksamheten. Om det inte är möjligt att nå majoritet för en sådan lösning, så är självfallet i lag fastställd vinstbegränsning det näst bästa alternativet.
Du vet inte vad du talar om. Sedan en månads tid har det funnits en motion skriven av mig på A-kommunens bord i Helsingborg där kravet om vinstbegänsning finns.det känner många av Helsingborgs socialdemokrater till. men som vanligt vet Bengt Sifverstrand bäst inte bara om vad han själv tycker och gör utan också om vad andra tycker och gör. Mycket märkligt!
Bengt Silfverstrand: Nej, jag vet verkligen inte alltid bäst. Vad jag däremot vet är att Jan Andersson mycket länge hävdat att driftsformen inte har någon betydelse i välfärdsverksamheterna. Eftershand som kritiken mot vinststyrd skolor, vårdhem etc. växt har han ändrat uppfattning och kan uppenbarligen numera acceptera vinstbegränsning. Vad Helsingborgs socialdemokrater egentligen vill är inte lätt att veta, efter att ha tagit del av kommunalrådet (s) Mikael Skoogs kategoriska stöd för vinstdrivna verksamheter i uttalanden i Dagens Samhälle.
Att Jan Andersson vill ha ett krav på vinstbegränsning, kände jag till, för det har han ju skrivit på sin egen blogg vid flera tillfällen, och det under en längre tid och inte bara under den senaste månaden. Vi de tillfällena har han också skrivit att realisastionsvinsten vid försäljning ska "konfiskeras" (mitt ordval).
Trots uppepade frågor om saken från mig, har JA däremot inte tagit ställning för (eller mot) kravet att den del av överskottet, som överstiger den tillåtna vinstutdelningen, ska betalas tillbaka till kommunen eller landstinget. Detta skulle man kunna skriva in i kontraktet med den privata utföraren. Avtalslagen tillåter detta, under förutsättning att víllkoret presenteras innan kontraktet är påstrivet. Lagarna om offentlig upphandling kräver troliken att villkoren presenteras redan i förfrågningsunderlaget. Beskatta realisationsvinsten kan man göra, men konfiskation av privat egendom är förbjuden enligt Europarätten. Och var går gränsen mellan beskattning och konfiskation? Dessutom är ju det som ska konfiskeras eller dras in som skatt privat egendom under hela tiden tills konfiskationen eller beskattningen sker. Jag ser även en politisk risk i detta. Nämligen att folk kan känna sig bestulna och börja propagera våldsamt mot det parti, som har beslutat om åtgärden. Värdet på ett företag kan ju bero dels på sparandet i företaget genom "återinvestering" av vinstenb, och dels bero på förväntade framtida vinster. "Återinvestering" kan vara en riktig bockfot. Att det över huvud taget uppstår ett överskott, som kan "återinvesteras" beror ju på att kommunen eller landstinget har betalat för mycket i förhållande till vad tjänsten egentligen har kostat att producera. Varför ska vi över huvud taget ha privat kapital i skola, vård och omsorg? Ett svar kan vara att då slipper skattebetalarna tillskuta det beloppet. Men om det privata kapitalet utgörs av vinstmedel i samma verksamhet under tidigare år, så är det ju ytterst skattebetalarna som har skjutit till pengarna. Både ett förbud eller en begränsning av den tillåtna vinstutdeleningen utan krav på återbetalning efter varje verksamhetsår vore en märklig halvmessyr. Bengt Silfverstrand: Sanningen är att Jan Andersson under resans gång intagit en synnerligen ambivalent hållning till vinster i välfärden. Samtidigt som han hånat alla som vill villkora skattestöd till välfärdsverksamheter med att de drivs på non-profitbasis har han upprepade gånger hävdat att driftsformen inte har någon betydelse. Efterhand som kritiken mot vinstdrivna verksamheter inom skola, vård och omsorg växt till stormstyrka har han nu hamnat på linjen vinstbegränsning. Om s-ledningen kommer till en annan ståndpunkt, så kan ni vara alldeles förvissade om att Jan Andersson kommer att anpassa sig till den.
När det visar sig att du har fel slingrar du dig. jag har förordat vinstbegränsning länge. det har också Anne- Marie Lindgren. Du har haft fel.
jag har aldrig påstått att driftsform inte har betydelse. jag har sagt att kvaliteten i verksamheten är långt viktigare än driftsformen. jag tror att de flesta tycker det. Dock inte du. Bengt Silfverstrand: Jag slingrar mig inte ett dugg, jag har läst vad du skrivit i ärendet och den mildaste tolkning man kan göra är att din väg påminner om Janne Vängmans väg hem efter lördagsdansen. När du åter igen upprepar mantrat att kvaliteten är långt viktigare än driftsformen, så bortser du från att kvaliteten blir bättre om de resurser som idag går till vinstutdelning istället kommer verksamheten till del. Detta talar i sin tur för non-profitlösningar.
Jag ställer mig gärna på Bengt Silfverstrands sida när det gäller förbud mot vinstuttag i verksamheter som sysslar med välfärdstjänster, i synnerhet äldreomsorg. Varje krona som skattebetalarna investerar här ska användas i verksamheten. Vinstdrivande företag får söka sig till andra verksamhetsområden!
Bengt Silfverstrand: Så sant som det är sagt!
Förnamn och efternamn är obligatoriskt. E-postadress och webbadress är valfritt.
Skriv sedan din kommentar och klicka på Spara kommentar. |
Bengt Silfverstrand
 Valkrets: Höganäs, Skåne Adress: Näckrosvägen 9 260 40 Viken Mobil: 076-211 7481 Visa mina kontaktuppgifter
Senaste blogginläggen
Visa samtliga tidigare inlägg
Arkiverade blogginlägg
Sök på webbsidan
|
Kommentar av Jan Andersson - 17 september 15:46, 2012 
Bengt Silfverstrand, Näckrosvägen 9, 260 40 Viken, Mobil: 076-211 7481, Skicka e-post till mig
Copyright © 2013 Bengt Silfverstrand, www.s-info.se
0,10547
