Färska opinionssiffror visar att 8 av 10 svenskar tycker att vinsten ka återinvesteras i välfärden och inte betalas ut till ägarna. Därför är det demagogi av sämsta slag att ge sken av att det bara är "trotskisterna inom Rättvisepartiet som vill förbjuda vinster i välfärden." Lika befängt är det att påstå att kritiker av vinster i välfärden tycker det är ok med förluster men inte med överskott. http://www.s-info.nu/page/blogg.asp?id=1755
Stefan Löfven pressades hårt på besked om socialdemokratins inställning till vinster i välfärden i gårdagens "Agenda". Svaret speglar den splittring inom socialdemokratin som är en realitet och ingenting man har anledning att sopa under mattan. Dock lovade Löfven att socialdemokratin ska återkomma med ett klart besked i frågan senare i höst. I övrigt var det inte mycket nytt underr solen om man bortser från hans uppfattning att den som är i välfärden för att bli rik har kommit till fel ställe. Vi fick än en gång höra att kvalitet är viktigare än driftsform. Det låter sig naturligtvis sägas men då bortser man från att behovsstyrda verksamhet som skola, vård och omsorg inte går att driva efter samma principer som t ex bilförsäljning. Det går inte att kombinera högsta möjliga vinst med högsta möjliga kvalitet, vilket skandalerna inom Carema, Attendo och utvecklingen på friskoleområdet klart visat.
För att åstadkomma överskott inom verksamheter där behoven ska vara avgörande krävs besparingar och då är det oftast på personalsidan som sådana sätts in. Det hjälper inte att kommunerna i avtalen lägger fast villlkoren för personaltäthet. Sådana villkor går lätt att kringgå, tex genom att dra in på vikarier i skolan och att snåla på eller helt eliminera mormors utevistelse. Jag har konkreta exempel på det senare i ett privat vårdboende i Höganäs kommun, där en byaförening på frivillig basis och med hjälp av körstolar från DHR Höganäs (förbundet för ett samhälle utan rörelsehinder) ser till att de gamla i vårdboendet får en möjlighet att vistas ute i det fria en eller ett par gånger i veckan.
LO-kongressen slog med all önskvärd tytdlighet fast att vinster inte hör hemma i skattefinansierade välfärdsverksamheter och nye LO-ordföranden Karl-Petter Thorvaldsson undrade i ett kraftfullt tal varför det som var möjligt i Danmark, Finland och Norge - s k non-profitsystem - inte skulle vara lika gångbart i Sverige.
Non-profit - ingen vinst om du vill ha skattepengar. Detta är naturligtvis fullt möjligt, d v s om den politiska viljan finns.
Stöd uppropet "Välfärd utan vinst". http://namninsamling.se/index.php?sida=2&nid=6621
2012-08-27, 12:14 Permalink
Andra bloggar om: Politik Socialdemokraterna Stefan löfven Vinster Välfärd Lo Dhr 
Bra skrivit. När det sedan gäller Jan Andersson så förefaller denna vara förtjust i att ständigt och jämt påpeka den nuvarande partiledningen, under Löfven, erhåller en bättre opinion än den föregående ( Juholt). Som om svenska folket föredrar den nuvarande hållningen när det gäller vinst och driftsform i offentlig sektor. Studerar man dock opinionen kring vinster i välfärden så ger ju den för handen att svenska folket motsätter sig vinster i välfärden. Dessutom företräder den nuvarande partiordförande samma linje som den partiordförande som under riksdagsvalet erhöll 30 procent av väljarkåren. Med den logiken skulle väljarkåren underkänna vinst i offentlig sektor. Så nog ska man vara försiktig med att tillskriva det ena och det andra en viss opinion hos väljargrupperna.
Det man dock kan berömma den nuvarande ledningen i partiet är att man mer än tidigare talar om arbetsmarknadspolitik och presenterar förslag kring hur vi kan skapa fler arbeten. (Nu senast med förslaget om sjuklöneansvaret) Hade man kombinerat det med ett förbud mot vinster i offentlig sektor så hade Socialdemokratin stärkt sina chanser att erhålla regeringsmakten vid valet 2014. Bengt Silfverstrand: Du har så rätt så, Martin. Anderssons negativa hållning till Håkan Juholt ligger kvar på den nivå då han krävde Håkans avgång men fick göra en pudel på grund av den massiva kritiken från hans egen a-kommun. Han undviker också konsekvent att kommentera det faktum att en massiv majoritet av svenska folket är emot vinstuttag i välfärden. När det gäller arbetsmarknadspolitiken delar jag din uppfattning.
För mig är det en stor skillnad mellan att förbjuda vinster i Välfärden som trotskisterna vill, om man ska tro på det de kräver och att tycka att vinst eller överskott ska återinvesteras i verksamheten. det är inte heller självklart att de som vill att överskott ska återinvesteras vill förbjuda vissa driftsformer.
Stefan löfven sa klokt att kvaliteten i välfärden står i förgrunden, men han antydde också att det kunde bli tal om vinst begränsningar. Martin Tinströms inlägg kommenterar jag inte. Om han har synpunkter på vad jag tycker och skriver vore jag tacksam om han för fram dessa synpunkter på min blogg i anslutning till mina inlägg. jag vet inte varför han kommenterar mina inlägg på andras bloggar. Underligt är det. Bengt Silfverstrand: När du nu ytterligare en gång försöker kollektivansluta alla som är motståndare till vinsuttag i välfärden så ingår i det kollektivet också LO, vars kongress tog samfällt avstånd från sådana vinstuttag. Att kvaliteten ska stå i förgrunden är så självklart att det knappast behöver påpekas, men om vinsten blir det övergripande målet, som i de flesta aktiebolag, både inom vården och skolan så går detta bevisligen ut över kvaliteten i alltför många fall. Att du sedan inte vill kommentera Martin Tunströms inlägg här vittnar bara om brist på sakargument.
1) 20 av 10 svenskar är inte troskister...
2) Har det gjorts någon opinionsundersökning av hur många som tycker att det INTE är okej att betala ränta på lån? Om man äger några miljarder, kan man alltså starta ett aktiebolag med den minimala insatsen 50.000 kr, avstå från vinstindelning, samt gå i personlig borgen för ett lån på några hundra miljoner som företaget tar i en bank och köpa ett sjukhus för pengarna. De flesta, som säger sig vara emot vinstudelning, tycker nog att det är okej att företaaget betalar ränta till banken, och att ränta bokförs som en "utgift" i företaget. 3) Om vinstutdelning förbjuds kommer det säkert att bli ett förbud i praktiken mot förlust. Man kan ju skylla på "oförutsedda" kostnader, som ska ersättas av kommunen. Vill minnas att Carema har en sådan klausul i sitt avtal med stadsdelsförvaltningen i Stockholm. Jag har faktiskt ett bättre förslag än vinstförbud. Uppfinn en bra definition på begrennet "riskkapitalbolag" och förbjud sådana bolg att äga skolor och vårdinrättningar. Den partiledare, som fick 30 % av rösterna hade mellan 43 % och 45 % väljarstöd ända tills hon gjorde misstaget att gå i allians med Mp, vilket omedelbart ledde till ett ras med 6 procentenheter under en enda månad, och därefter ta med även V i samarbetet, vilket medförde ett ytterligare ras på 7 procetenheter. Sedan blev det ett ytterligare stort ras, när de tre partierna under våren 2010 började driva valrörelse tillsammans. Detta har inte ett dyft att göra med partiledarens inställning till vinster i välfärden. Kan inte minnas att frågan ens diskuterades i valrörelsen. Bengt Silfverstrand: Man behöver inte problematisera allting. Flera opininsmätningar visar att det finns ett kompakt motstånd mot att skattegenererade överskott försvinner ur välfärdsverksamheterna och går till aktieutdelning. Man behöver heller inte fixera alltför hårt på order förbud. Det är rimligare att vända på steken och ställa villkor på verksamheter som uppbär skattestöd. Ett rimligt sådant villkor är att kräva att eventuella överskott återinvesteras i verksamheten. Ditt avslutande stycke är ren spekulation. Anledningen till socialdemokratins kräftgång är mera sammansatt än att hänvisa till vänstersamarbete. Däremot är det helt klart att den rödgröna alliansens upplägg var synnerligen klantigt skött.
Bengt skrev i sitt svar till Jan Andersson: "...men om vinsten blir det övergripande målet, som i de flesta aktiebolag, både inom vården och skolan..."
1) De flesta, alltså inte alla? 2) Ja, men DET går det att lagstifta mot, genom t.ex. ett specialkapitel i aktiebolagslagen om aktiebolag inom skola vård och omsorg - vilket för övrigt vänsterpartisterna Jonas Sjöstedt och Ulla påpekade i sin utmärkta DN-artikel under Almedalsveckan. Går V också i riskkapitalbolagens ledband? Bengt Silfverstrand: 1. Ja praktiskt taget alla, skulle jag vilja säga. Och det ligger i hela marknadsekonomins fundament att det är vinsten som är det övergripande målet. Men den principen passar synnerligen illa i verksamheter som är styrda av brukarnas sociala behov, resp. elevernas rätt till utbildning på lika villkor. 2. Nej, specialkapitel i aktiebolagslagen kan vara ett steg i rätt riktning om man inte når ända fram. V går självfallet inte i riskkapitalisternas ledband.
Skall vi tolka rubriken som att två av tio svenskar ÄR trotskister? ;)
Bengt Silfverstrand: Självfallet inte, den är ironisk. Under alla förhållanden går det med hundraprocentig säkerhet att säga att det är betydligt fler än medlemmar i rättvisepartiet (av Jan A m fl föraktfullt benämnda "trotskister eller trottar" som är emot vinstutdelning i välfärden. Närmare bestämt en majoritet av svenska folket.
Hrmm en liten fråga när det gäller LO beslutet. Var det ett enigt beslut? Vad tyckte egentligen Kommunal i frågan?
Bengt Silfverstrand: Ja, uppenbarligen var det ett enigt beslut.
Michael Arvidsson
Ja du nu är ju inte jag med i kommunal men kan inte tänka mig annat än att dom är mot privatisering av vården och vinster i vården. Dom lär ju vara rädd om sina jobb
Kritiken växer för varje dag som går mot Friskolor då Riskkapitalbolagens, Bemanningsföretagens aktieägare och chefer tar ut miljardvinster varje år.
Välkommen till Skatteparadiset Sverige. Här kan var och en göra miljardvinster på skattebetalarnas pengar. Det är bara att ta för sig. Ansökningshandlingar kommer med brevbäraren. Man kan följa den borgerliga härva inom Skola-Vård-och Omsorg varje dag i nationell media. Dessa skandaler inom Skola.Vård-och Omsorg har det svenska folket följt sedan 2006. Nu är jag trött på all denna Alliansregering som inget gör. Nu är jag trött på Oppositionens partier som inget gör i Sveriges Riksdag. Nu senast är det Internationella Förskolan i Göteborg och dess multinationella riskkapitalägare som står i fokus. Inte nog med att riskkapitalägaren har tagit ut 8 miljoner i vinst varje år. Inte nog med att barnen får ta med sig lunch. Inte nog med att de anställda får jobba gratis övertid med att städa,klippa gräs och rensa ogräs och sköta utomhusaktiviteter. Nu har friskolorna och Bemanningsföretagen satt i system över hela Sveriges avlånga land att de skall stoppa lärare, förskolelärare och pedagoger som inte har behörighet trots att Alliansregeringen och Jan Björklund(FP) skjutit på lärarlegitimationen till 2015. Nu väntar en gigantisk massuppsägning av 120 000 lärare, förskolelärare,pedagoger och barnombudsmän. Detta är och förblir en formidabel gigantisk skandal som Alliansregeringen har åstadkommit sedan 2006. Sveriges kommuner kan inget göra. Nu krävs den omgående en lagstiftning. Ingenting annat gäller. Bengt Silfverstrand: Visst krävs det lagstiftning. Det räcker inte att förlita sig på kommunpolitikernas eventuella insikter i sammanhanget.
Kjell Hedman
Det kanske är det, de är... Den tiden är för länge sedan förbi, när en offentlig anställning var en säker anställning. Har du aldrig träffat kommunalare, som inte vetat i förväg hur mycket de kommer att få i lön följande månad, som inte har vågat åka på semester, inte ens en veckoslutsutflykt, av rädsla att missa ett telefonsamtal... Det har jag. Men den tiden är också förbi. Nu sätts inga vikarier in, om någon av den ordinarie personalen blir sjuk. Och detta har inga riskkapitalister bestämt, eftersom ingenting är privatiserat i den kommunen. Jag minns när min moster fick kommunal hemtjänst. Hon var den första av de äldre släktingarna som fick det. Efter några år drogs hemtjänsten in. Yngre, och mer högljudda väljargrupper måste ju få sina krav uppfyllda. Det hotade med att de annars skulle rösta på oppositionen. Det gjorde de också, fastän de fått sina krav uppfyllda på de älres bekostnad, och sedan nya krav krav, under samma hot, på den nya regimen, så den skar också ner på äldreomsorgen... Och så har det varit under flera årtionden, nu. Det har inte kommit med privatiseringarna. Det är snarare privatiseringarna som har kommit för att det ska sparas ännu mer, utan att politikerna själva behöver hålla i yxan. Samtidigt med debatten här har en bizarr debatt utbrutit på vissa s-bloggar: Resurserna måste gå före kvaliten. Jag tycker tvärtom att kvalitetskraven ska bestämma resurstilldelningen. Samma fraktion tycker att det inte behövs några tillsynsmyndigheter, som bevakar att kvalitetskraven uppnås, om verksamheten återtas i kommunal regi. Att spara genom att lägga ner tillsynsmyndigheterna är det senaste påhittet av nostalgi-vänstern. Kan det verkligen vara ett sätt att rädda jobben i den offentligt drivna vården? Och är det verkligen säkert att de kommunaställda, som sparkades ut när privatföretagen tog över driften, kommer att återfå sina gamla anställningar, om kommunerna tar tillbaka driften?
Carl Schad
Kvalitetskraven måste bestämma resurstilldelningen, inte tvärtom. Kvalitetskraven måste gå före vinstutdelningen, inte tvärtom. Du har alldeles rätt i att det behövs lagstiftning. Det måste bli ett slut på regeringens låt gå-politik. Bengt Silfverstrand: Den krassa verkligheten visar att det inte räcker med att ställa aldrig så hårda kvalitetskrav för att komma till rätta med problemet att pengar avsedda för skola, vård och omsorg försvinner till andra ändamål.
Lars Flemström
Fakta är ju att det är större personaltäthet på kommunala boenden mot privata och det är bättre med utbildningar i kommunala boenden. Och risken för misskötsel är betydligt mindre i kommunala boenden. Men jag tycker ändå man ska ha en ordentlig kontroll... Sedan finns det ju en minimibemanning . Men det kan hända att den bör öka. Men det har jag ju inte utbildning till att avgöra.
Kjell Hedman
Kommunals medlemmar är en grupp arbetare som kanske mest av alla inom LO känner av marknaden, känner av åtstramningar. Kommunal är i mina ögon de enda riktiga arbetarna av gårdagens definition. Varför jag frågar hur dom röstade, diskuterade då det berömda beslutet som denna sidas ägare ständigt återkommer till är just därför att deras vilja och tanke ger en tyngd till beslutet. Dom jobbar hos de privata och de offentliga utförarna. Dom kan jämföra och dom kan se. Därför är det viktigt att få ett bloggrykte som jag gått förbi bekräftat eller förnekat. Sanningen om vår välfärd är inte så enkel som Trotskisterna och en del andra tycker - i allafall inte från en Socialdemokratisk synvinkel. Jag har sett ett fåtal personer här inne som faktiskt vågar ta tag i den heta potatisen och faktiskt diskutera kärnfrågorna: - vad är god vård? - hur skall vi utveckla god vård och omsorg? - hur skall vi kvalitetssäkra denna vår vård? - vad är kvalitet? - hur säkrar vi att våra skattekronor används, förvaltas på bästa sätt? - hur får vi pengarna att räcka till för morgondagens vård och omsorg UTAN att använda skattesatserna som en av gud given självklarhet att höja. I mitt tidigare jobb så hade jag ett krav på att min verksamhet skulle ha en nyttjandegrad på 70 resp 80% hos medarbetarna. Nyttjandegraden användes i det här fallet för att säkra att 70% av en medarbetares arbetsdag skulle vara ute hos brukaren, kunden, omsorgstagaren om denne bodde på landsbygd. 80% var när personen bodde i tätort. Kommunen hade i samma veva och i många år haft 50-60% och sa att det var omöjligt att ligga på så höga nivåer! För mig var frågan felställd. Om en medarbetare som är anställd för att vara hos kunden inte kunde tillbringa majoriteten av arbetsdagen görandes det hens ansvar var - då var det ju min och mina gruppchefers fel och dåliga planering. Om man då sätter skattekronor på den stora skillnaden mellan 50-80% så är det enorma skattekronor som vi slösar bort därför att ledningarna - oavsett utförare - slösar bort. Den som är duktig på att räkna kan ju också omsätta det i vikarietimmar för det behövdes många vikarier för att täcka felplaneringar! Detta är bara ett exempel där privata utförare kommer med nya infallsvinklar som påverkar samtliga andra utförare - även de offentliga. Kommunen jag jobbade i har nu inför 70% som nyckeltal på nyttjandegrad hos kund. Ett annat väldigt bra exempel är kontaktbarhet och mottagningstider. Hälso och sjukvården samt omsorgens uppgift är att serva medborgarna men innan de privata alternativen kom in så var det stränga planeringar som gällde. Patienten/kunden fick ta ledigt från jobbet, hämtas och lämnas av anhöriga istället för att verksamheten möjliggjorde tider som passade patienterna/kunderna...Med de privata så kom tanken: hrmmm vi måste nog anpassa verksamheten till verkligheten om jag får generalisera lite. Kort och gott. Privata och Offentliga utförare som i konkurrens lär sig av varandra är det bästa för svensk välfärd. Det säkrar att kronorna används på bästa sätt, att kunden/patienten/brukaren får det den har rätt till och så nära som möjligt går när hen vill ha tjänsten. Det finns alltså goda sidor och vinster för oss alla att ha konkurrens. Och de enda som inte kan se detta är de som har en ideologi som handlar om storebror staten som den enda välgöraren - Socialdemokrati har inte den ideologin vad jag vet och är det någon som kan bevisa att så är så är jag definitivt i fel parti! och behöver hitta ett nytt hem för mitt politiska engagemang. Motsatsen finns också - och jag ser ingenting skrämmande i att en enstaka undersökning visar att vi förlorar medlemmar till vänsterpartiet. Befrielsen av att vi alla är där vi skall vara kanske äntligen kan skapa friheten att vi verkligen åstakommer en politisk diskussion inom partiet och att vi möjliggör lösningar för framtiden. Bengt Silfverstrand: Det är aningslöst att inbilla sig att konkurrens mellan privata och offentliga utförare skulle lösa problemet. Den vägen har prövats i åtminstone tjugo år. Och insikterna tycks nu äntligen infinna sig att vinstutdelning inte hör hemma i välfärdsverksamheterna.
Michael Arvidsson
Nu är det ju bara så att det är bekräftat i undersökningar att privata vårdgivare har mindre bemanning ochsämre utbildningar. Och så har dom anställda oftast lägre lön hos dom privata. Och när du räknar nyttjandegrad så måste ju tiden till och från brukaren oxå räknas. Du ser ju bara hur det är när privata tog över Apoteken. Det kostar oss skattebetalare över en miljard extra och ändå minskade nöjda kunderna från över 90% till ca 70% Så att en del vill ha privata aktörer inom vård och omsorg är en ideologisk fråga för konservativa människor Och borgara har aldrig varit rädda om skattepengar som du säkert upptäkt
Bengt skrev (svar till Carl Schads kommentar 27 aug 23.06) "Visst krävs det lagstiftning. Det räcker inte att förlita sig på kommunpolitikernas eventuella insikter i sammanhanget."
Ja, och detta är anledningen till att jag skrev i min motion att det måste finnas en lag, som kräver att avtalet mellan en kommun och en privat utförare ska underställas en särskild statlig myndighet för godkännande, för att det skall träda i kraft. För detta krävs ingen stor och tung byråkrati, utan bara en handfull experter på avtalsrätt, som bevakar att kommunen inte har blivit lurad. Det verkar ju ha skett flera gånger, när vårdtagare har drabbats. Med dåliga avtal, kan det bli svårt att bli av med företag, som missköter sig. En annan fråga. Michael Arvidsson är nog den enda av oss, som debatterar här, som har yrkesmässiga kunskaper om ledning och planering av verksamhet inom områdena vård och omsorg. Vi andra kan diskutera allmänt om regelverk och sådant, behovet av tillsyn och kontroll, men vad det är som ska kontrolleras och följas upp mer i detalj, vet nog Michael bättre än vi andra. Så det kan ju vara idé att ta till sig av den kunskap som han förmedlar. Det bör även den, som inte delar hans åsikter i övrigt, göra. Bengt Silfverstrand: Erfarenheter kan skaffas på olika vägar och med olika bakgrund. Själv, företagsekonom, med 14 års erfarenhet från näringslivet innan jag blev riksdagsledamot anade jag redan i mitten av 90-talet oråd om marknadsekonomiska principer skulle slå rot på välfärdsområdet. Kjell-Olof Feldt uttryckte samma farhågor i sin bok "Rädda välfärden". På 2001 års s-kongress tillhörde jag den stora grupp som ville "säga stopp och belägg". Partiledningen blev orolig och fruktade ett voteringsnederlag. Föreslog en kompromiss som innebar att man skulle skärpa uppmärksamheten över utvecklingen. Som lojal riksdagsledamot och partistyrelsemedlem lät jag och mina meddebattörer oss nöja med detta. Har efter detta inte varit ombud på någon kongress, men kan konstatera att partiledningen vid 2009 års kongress på nytt menade att kontroll och uppföljning av välfärdsverksamheterna skulle skärpas. Det visade sig ju vara en from förhoppning. Därför kan jag med fl konstatera att det är aningslöst att inbilla sig att bättre kontroll, kvalitetskrav och uppföljning löser problemen med vinstuttag ur välfärdsverksamheterna. Lagstiftning som innebär stopp för vinstuttag, eller om detta inte är möjligt strikta regler som begränsar uttagen till ungefär den ränta som förekommer i de allmännyttiga bostadsföretagen.
Förnamn och efternamn är obligatoriskt. E-postadress och webbadress är valfritt.
Skriv sedan din kommentar och klicka på Spara kommentar. |
Bengt Silfverstrand
 Valkrets: Höganäs, Skåne Adress: Näckrosvägen 9 260 40 Viken Mobil: 076-211 7481 Visa mina kontaktuppgifter
Senaste blogginläggen
Visa samtliga tidigare inlägg
Arkiverade blogginlägg
Sök på webbsidan
|
Kommentar av 
Bengt Silfverstrand, Näckrosvägen 9, 260 40 Viken, Mobil: 076-211 7481, Skicka e-post till mig
Copyright © 2013 Bengt Silfverstrand, www.s-info.se
0,11328
