Idag berättar Helsingborgs Dagblad hur det privata vårdhemmet Revalyckan i Höganäs kommun sedan 2006 skickat 3 miljoner kronor i vinstutdelning till aktieägarna. http://hd.se/hoganas/2012/08/14/miljonvinst-for-revalyckan/
Revalyckan är ett skolexempel på hur vinster med hjälp att skattemedel kan uppstå. Det finns två möjligheter:
1. Att skära ner på sådant som inte är ekonomiskt lönsamt. Redan efter ett fick kommunen ta tillbaka den hemtjänstverksamhet i området, som ägarna av ekonomiska skäl inte fann lönsam. Vårdhemmet har brist på rullstolar. För att möjliggöra att flera vårdtagare ska kunna komma ut i friska luften har DHR Höganäs - Förbundet för ett samhälle utan rörelsehinder - där jag är ordförande skänkt två sådana, modell körstol, till frivilliga krafter i Farhults Byaförening som varje vecka går ut med de gamla.
2. Att expandera verksamheten. Av verksamhetsberättelsen framgår att vårdhemmet just utökat med flera vårdboenden. HD ger härutöver följande intressanta upplysning:
"Därmed kan företaget för fjärde året i rad skicka i väg en aktieutdelning på 600 000 kronor till sina ägare, *Eksjöbaserade Bäckagårdens sjukhems förvaltning AB. Det är ett bolag utan verksamhet som ägs av anhöriga till en av männen som startade vårdbolaget i Jonstorp. Bolaget fungerar som "koncernmoder" till Revalyckans vård har under åren 2008 2011 plockat ut 1,5 miljoner kronor i aktieutdelning."
Så försvinner alltså av skatter genererade vinstmedel till aktieutdelning i stället för att användas för att förstärka själva vårdverksamheten.
Stöd uppropet "Välfärd utan vinst" http://namninsamling.se/index.php?sida=2&nid=6621
2012-08-14, 07:50 Permalink
Andra bloggar om: Politik Socialdemokraterna Stefan löfven Revalyckan Privatisering Höganäs kommun Helsingborgs dagblad Vård Vinstutdelning Skatter 
Att jag ånyo är skeptisk mot den ensidiga fokuseringen på vinstutdelningen gör mig inte till någon "vinstkramare". Jag tror att vi i huvudsak är överens om detta. Att vårdpengar ska gå till vård och inte vtill instutdelning är vi helt överens om. Samt att det anförda exemplet är ett exempel på något som inte borde förekomma.
Vi måste dock analysera begreppen: Pengar är inte samma sak som vård. Med pengar finansieras vårdens kostnader. Om personalen skulle arbeta gratis, ideellt, skulle det inte behövas mycket pengar till vården. Vad ingår egentligen i begreppet "vårdkostnader"? Uppenbarligen ingår löner till personalen. Vad mer? Räntor på driftkapitalet? (Driftkapital är bl.a. det kapital som behövs för att betala utgifter i verksamheten innan man har fått betalt för verksamheten - såvida betalningen inte erlätts i förskott.) Det andra som måste analyseras är begreppen "vinst" och "utdelad vinst". Vinsten är detsamma som värdetillväxten i företaget. Den utdelade vinsten är, i en sund affärsverksamhet, den del av värdetillväxten som delas ut. Hur uppstår värdetillväxt? Eftersom värdetillväxt och vinst i princip är samma sak, fås: Intäkter - kostnader = vinst. Självfallet sker värdetillväxten genom att betalaren (t.ex. kommunen) betalar mer än vad verksamheten de facto kostar att driva. Återigen måste vi fråga vad som skäligen kan räknas in i begreppet "vårdkostnader". Ränta på nödvändiga banklån - ja! Ränta på eget kapital - ??? Två fall: 1) Företaget levererar den vård som ska levereras - värdetillväxten beror på att kommunen betalar för mycket i förhållande till vårdens kostnader. 2) Företaget levererar inte den vård som ska levereras - värdetillväxten beror på fusk. Detta borde vara åtalbart, kan man tycka. I ett TV-program om vårdskandalerna intervjuades en representant för branschorganisationen Vårdföretagen. Upprepade gånger ställde reportern frågan vad Vårdföretagarna anser om vinstuttagen. Och svaret var varje gång "Det är en ägarfråga". Både rätt och fel. Naturligtvis ska inte branschorganisationen bestämma hur stora vinstuttag som ska göras i medlemsföretagen. Men är det verkligen en ägarfråga? Eller är det en politisk fråga? Är det verkligen ägarna som ska besgtämma vinstnivåerna i verksamheter som finansieras med skattemedel (och jag syftar då inte om konstnärsstipendier och liknande), utan om välfärdsverksamheterna. Moderaternas argument för den oinskränkta ägarmakten är alltid att rationaliseringsvinsten tillhör företaget. Att kostnader för vård och omsorg faktiskt kan sänkas i vissa fall genom rationaliseringar och uppfinningar tycker jag inte att vi ska blåneka till. Men vad är rationaliseringar och vad är fusk? Om en landstingsanställd läkare gör en uppfinning, som sänker kostnaderna för vården, så tillhör uppfinningen landstinget. Läkaren har rätt till belöning, men har inte rätt att använda sin uppfinning kommersiellt. Detta enligt lagen om arbetsgivarens rätt till anställdas uppfinningar. Om läkaren däremot gör samma uppfinning i sitt eget företag, som har ett entreprenadavtal med landstinget så tillhör uppfinningen hans eget företag, enligt samma lag. Så även om uppfinningen görs av en anställd i läkarens företag. För c:a 50 år sedan diskuterades begreppet "funktionssocialism" som egentligen handlade om äganderättens olika funktioner (sälja, bruka, tillgodogöra sig avkastningen av sin egendom, hyra eller låna ut, eller utestänga andra från att använda egendomen). Man menade att det var möjligt att "socialisera" vissa av ägenderättens funktioner, men inte andra. Ett exempel är allemansrätten, som tillåter markägaren att sälja och bruka sin mark, men inte att utestänga andra från att vistas i skog och mark. Då är frågan: Om privata utförare av skattefinansierad skola vård och omsorg över huvud taget tillåts, ska man i så fall kunna äga ett vårdföretag med äganderättens alla funktioneer, på samma sätt som man äger annan privategendom (kläder skor tandborstar etc) som man äger med oinskränt äganderätt? Bengt Silfverstrand: Exemplet Revalyckan visar med all önskvärd tydlighet att vinstmaximering inte går att förena med bästa möjliga kvalitet i vården. Sen är jämförelsen mellan företag som tillverkar skor, tandborstar etc. å ena sidan och företag som verkar inom skattefinansierad välfärdssektor inte relevant Att ett privat välfärdsföretag levererar vad avtalet med kommunen säger är heller inget tillräckligt skäl för att premiera sådan verksamhet. Exemplet Revalyckan, som kan mångfaldigas, visar att de överskott som där genererats av skattemedel i stället borde satsas på hemtjänstverksamheten i området resp. att se till så att det finns tillräckligt med rullstolar, så att alla vårdboende kan få välbehövlig rekreation utomhus.
Hade bara SAAB ägts och styrts av staten/facket och vinsten gått tillbaka till produktionen - så hade Sverige haft världens bästa bilfabrik enligt statstelevisionen och SCB.
Eller hur? Bengt Silfverstrand: Frågeställningen saknar relevans i sammanhanget. Blogginlägget handlar om hur skattemedel används i en skattesubventionerad vårdverksamhet.
OK! Jag förstår ditt dilemma när ett privat företag levererar exakt samma vara eller bättre och därtill dessutom ger vinst till sina ägare.
För mig säger det bara en sak - att planekonomiska företag är ineffektiva. Hur stor vinst gör ert Landsting på vården i ert län? Vad gör ni med den? Återinvesterar ni i bättre vård eller sänker ni skatten? Bengt Silfverstrand: Jag har inget som helst dilemma i det här sammanhanget. Ett privat företag som uppbär skattemedel för vård- omsorgs eller skolverksamhet kan bara leverera vinst till sina ägare genom att personalen springer snabbare, man ger avkall på personaltätheten, ställer lägre krav på lärarbehörigheten eller expanderar verksamheten. Det är precis också vad de vinstmaximerande företagen som Carema, Attendo, Kunskapsskolan m fl gör. Frågan har heller inget som helst med planekonomi att göra. Ett företag som tillverkar stolar, bilar eller blöjor uppbär inga statliga eller kommunala bidrag. De verkar på en marknad i fri konkurrens. Men behovsstyrda verksamheter som skola, vård och omsorg verkar inte på någon marknad. Deet är skillnaden. Region Skåne styrs av borgerligheten. De uppvisar underskott i verksamheten och har gjort bort sig totalt när det gäller t ex privatiseringen av ambulansverksamheten, som de nu tvingas ta tillbaka delar av i offentlig regi.
Det kan kanske verka futtigt att diskutera om rullstolar är förbrukningsmaterial eller investeringar, men nog är de att anses som investeringar? De kan ju användas under flera år. Skattemedel (eller överskott som genereras av skattemedel) ska alltså inte användas för inköp av rullstolarna.
I stället ska företagets ägare tillskjuta ett tillräckligt stort aktiekapital (eller insatskap. om det är en ek. fören.) så att det räcker till inköp av erfoderligt antal rullstolar. Men då uppstår ju också frågan om ränta på eget kapital. Vinst eller kostnad för verksamheten? Ett företag som saknar tillräckligt stort eget kapital för att redan från starten, innan de första vårdtagarna kommer, göra alla investeringar, som krävs för att leverera en bra kvalitet, ska helt enkelt inte anlitas. Man ska inte tjäna ihop till de nödvändiga investeringarna genom att ge dålig vård till de första vårdtagarna. Men jag misstänker att det ofta går till på det viset. Men att inte ens de pengarna, som har tjänats ihop på det viset, verkligen går till de investeringarna (som borde ha funnits redan från början) och att de i stället går till aktieutdelning. Bo Sarri definierar förvisso problemet, när han skriver: "Jag förstår ditt dilemma när ett privat företag levererar exakt samma vara eller bättre och därtill dessutom ger vinst till sina ägare." Det är just den frågan, som jag tagit upp i min första kommentar. Vem är rättmätig ägare till den vinst som uppstår om företaget verkligen lyckas leverera samma vara eller bättre till en lägre kostnad än före privatiseringen? Vad säger lagen om arbetsgivarens rätt till uppfinningar som görs av anställda? De tillfaller arbetsgivaren, men den som har gjort uppfinningen ska ha en belöning. Skulle inte samma princip kunna tillämpas här. Skola, vård och omsorg är ju inten vanlig marknad. Därför är jag inte för ett totalt förbud mot vinstudelning i välfärdsföretag, utan vill se en stark reglering. Ett parallellfall är utvecklingen av nya läkemedel, som ofta sker med stora skattefinansierade forskningsinsatser - och dessutom med patienter i den offentliga vården som försökskaninen, ibland med dödlig utgång. Är det rimligt att hela vinsten under flera år framåt genom pateträtten tillfaller det företag, som slutfört utvecklingen? Ja, säger läkemedelsföretagen, annars skulle det inte löna sig att utveckla nya läkemedel. Ett högintressant exempel är aids-medicinerna, som inte har kunnat användas i fattiga länder på grund av det höga priset. Patenträtten kringgås nu med billiga piratkopior, vilket emellertid har bidragit till en växande svart marknad för medicin, där allting inte är kopior av patentskyddade läkemedel, även om det står så på förpackningarna. Innan nuvarande, internationella patentregler för läkemedel tillkom, betraktades nyutvecklade mediciner som räddar många liv, som ett slags allmän nyttighet för hela mänskligheten. Så är det ej nu. Verkliga innovationer inom t.ex. demensvården, är naturligtvis bra, eftersom sänkta kostnader bidrar till att fler kan få vård och inte bara de allra mest hjälpbehövande. Om denna utveckling kan ske i privata vårdföretag (men varför skulle samma utveckling inte kunna ske även i den offentligt drivna vården?) så är ju dessa företag till verklig nytta. Med detta enkla konstaterande har jag inte alls besvarat frågan vilka möjligheter som finns för att skilja mellan verkliga förbättringar och fusk. Det är nämligen lättare sagt än gjort. Ska effektiva behandlingsmetoder få vara företagshemligheter? Detta torde vara en förutsättning för vinstmaximering. Det är väl ganska uppenbart att det behövs starka begränsningar av ägarnas "funktionella" ägarnderätt i ett vårdföretag jämfört med varuproducerande företag? Här kan jag se en tydlig skillnad mellan socialdemokratisk ideologi och börgerlig låt gå-ideologi. Bengt Silfverstrand: Även om frågeställningen privat eller offentlig inte är helt enkelt, så gör du den med ditt snåriga och långrandiga ältande onödigt komplicerad. Skillnaden mellan privat företagsamhet som står på egna ben och verkar på en fri marknad å ena sidan och sådana verksamheter som uppbär skattesubventioner och verkar inom områden där det är behoven som ska styra är glasklar. Och vad gäller rullstolarna så är det fullständigt självklart att kommunen hade fått skjuta till sådana om frågan väckts i socialnämnden. Byaföreningen i Farhult har först gått till det privata Revalyckan och bett om fler rullstolar. När de fått nej av det privata företaget har man vänt sig till oss i DHR och vi ställde upp med två sådana. Frågan kan tyckas futtig men som princip är den oerhört avslöjande om hur privata vårtföretag tänker. Vinsten först, behoven sedan. Exemplen kan mångfaldigas. Det är sist och slutligen heller inget försvar att säga att det är ok med vinst om det privata företaget levererar vad som står i avtalet. Det uppkomna överskottet hade under alla förhållanden kunnat göra större nytta om det tillförts verksamheten. Eller som i fallet Revalyckan att det privata vårdföretaget också fått ta hand om den hemtjänstverksamhet, som det inte går att tjäna några pengar på.
Till Lars Flemström.
Jag lutar åt att Bengt har rätt.Diskussionen blir snabbt väldigt komplicerad.Varför ta omvägen över bolag när man i exemplet med rullstolar enkelt kan köpa in (helst större volym till lägre priser) och dela ut till de som behöver det. Varför krångla runt via olika bolag där det ska bli vinst som sedan ska transporteras till Jersey eller något annat s.k. skatteparadis.Räcker skttekronorna längre på det sättet? Bengt Silfverstrand: Du slår huvudet på spiken. Verksamheten fungerade alldeles utmärkt när kommunen drev vårdboendet. Och det var samma personal som togs över av det privata Revalyckan. Vårdtagare och personal var lika nöjda med verksamheten innan den av snävt ideologiska skäl privatiserdes.
Svar till Tom Sander.
Dina frågor får du ställa till någon som tycker det, som du kritiserar. Jag gör det inte. Exemplet med rullstolarna: Det jag skrev var att bolag, som inte har full utrustning redan från starten, inte ska anlitas som utförare av skattefinansierad verksamhet. Kan det vara så svårt att läsa innantill? Därför kan jag inte heller hålla med Bengt, som tycker att det aktuella företaget även borde ha fått ta hand om hemtjänsten. I så fall skulle ju bolaget ha fått ännu mer skattepengar. Bolaget borde inte ha fått en enda krona av kommunen. I varje fall skriver han det. Men jag har svårt att tro att det är hans verkliga åsikt. En av de frågor, som jag fokuserade på, är vem som har rätt till vinsten i ett företag, som anlitas av det allmänna och vars verksamhet finansieras med skattemedel. Detta som ett bemötande av Bo Sarri, som tycker - om jag har tolkat honom rätt - att hela vinsten tillhör ägarna. Jag gav en uttömmande argumentation för att det inte alls är självklart. Läs om och läs rätt! Bengt Silfverstrand: I det avtal som Revalyckan skrev med kommunen ingick även hemtjänsten som företaget hade hand om under ca 1 år. Därefter tog kommunen över den verksamheten, vilket Revalyckan varmt tackade för, eftersom den inte gav några sekiner till aktieägarna. Revalyckan är bara ytterligare ett exempel på att privata vårdföretag vill kratsa kastanjerna ur elden och bara ägna sig åt den del av verksamheten som det går att tjäna pengar på. Dit hör uppenbarligen inte hemtjänsten som kommunen får ta hand om.
Bengt skriver "Det är sist och slutligen heller inget försvar att säga att det är ok med vinst om det privata företaget levererar vad som står i avtalet. Det uppkomna överskottet hade under alla förhållanden kunnat göra större nytta om det tillförts verksamheten."
Detta är rätt Bengt, under förutsättning att ,det uppkomna överskottet uppkommit även inom den kommunala driften vilket inte alls är säkert. Tvärtom tyder det faktum att Revalyckan i Höganäs kommun har de mest nöjda boende och anhöriga av alla boenden i Höganäs ,kommunala boenden inräknade på att något är fel i den kommunala verksamheten, Revalyckan levererar nöjda brukare OCH vinst, de kommunala boendena har inte riktigt lika nöjda brukare och jag väntar fortfarande på att chef för ett kommunal boende skall komma och säga att han eller hon fick 600 000 över. Bengt Silfverstrand: Det uppkomna överskottet har skapats genom att det privata företaget får ägna sig åt den del av verksamheten som det går att tjäna pengar på medan kommunen får ta hand om de inte lönsamma delarna, t ex tjänsten. Att vårdtagare och anhöriga på Revalyckan är nöjda med verksamheten är ingen nyhet. De var lika nöjda innan verksamheten privatiserades. Det finns heller inga objektiva kriterier på att vårdtagare och anhöriga är mindre nöjda med de kommunala verksamheterna. Revalyckan är bara ytterligare ett exempel på att privata aktörer plockar ut primörerna och låter det offentliga ta hand om det icke lönsamma.
Per Hansson
Om Revalyckan vet jag inte mer än det som Bengt Silfverstrand har skrivit, och jag har inte haft någon anledning att tvivla på hans beskrivning. Ditt påstående att Revalyckan har fler nöjda brukare än kommunen kan jag inte ta ställning till, då jag inte känner till vad du grundar detta påstående på. Jag håller inte med dig om att det uppkomna överskottet borde ha tillförts verksamheten endast under det hade uppkommit även inom den kommunala driften.Hur man ska göra i ett enskilt fall, när verksamheten gått med överskott, beror förstås på lagstiftningen och vad som står i avtalet mellan kommunen och företaget. Poängen i mina tidigare kommentarer här är att företaget inte ensamma ska disponera över överskottet /vinsten. Dock kan jag tänka mig en begränsad vinstutdelning, vilket framgår av min motion till partikongressen. Där står också tydligt att företagen inte ska ha någon rätt till årlig vinstutdelning. Om det är företagets skyldighet att hålla med rullstolar, och inte har gjort det, har företaget misskött sig så grovt, så att företaget bör fråntas entreprenaden. Det är ju i så fall särskilt allvarligt att man har haft vinstudelning. Pengar till rullstolar har allltså inte saknats i företaget. - Om, å andra sidan, pengar hade saknats, så hade ju det visat att företaget inte haft tillräcklig ekonomisk styrka för att anlitas som entreprenör hos kommunen. Om det hade varit kommunens skyldighet att hålla med rullstolar, men inte gjort det, så borde företaget ha köp rullstolarna och skickat räkningen till kommunen. En eventuell tvist om vems skyldighet det var, hade man kunnat ta i domstol. Som vårdgivare har företaget det omedelbara ansvaret för vårdtagarnas välfärd. Kommunen har dock det yttersta ansvaret. Så länge kommunen är huvudman, och den privata driften upphandlas av kommunen, kan kommunen ställa vilka villkor den vill, för att ett avtal ska komma till stånd. Det finns ju ingen skyldighet för de privata företagen att driva vård och omsorg, så länge inget avtal är underskrivet. Det är dags att uppmärksamma att i den borgerliga retoriken framställs det som en självklarhet att att de privata företagen inom skola vård och omsorg ska ha rättigheter, som inte alls är självklara inom övriga delar av det privata näringslivet. En kund har alltid rätt att ställa villkor på hur uppkomna överskott ska användas. Det som jag främst har vänt mig emot, är att överskott, som uppstår inom ett visst driftställe under ett visst verksamhetsår ska kunna föras över till nästa verksamhetsår eller överföras till ett annat driftställe inom företaget, och således kunna använas till expansion. Och slutligen, Per Hansson, varför ska vi ha privat drift om den privata driften inte i något fall ger några som helst fördelar jämfört med fortsatt kommunal drift? Det finns bara två alternativ att välja mellan: 1) Förbjud privat drift. 2) Ställ mycket hårdare krav än hittills på privata företag inom skola vård och omsorg, vars verksamhet finansieras med skattemedel. Bengt Silfverstrand: 1. Förbjuda behöver man inte göra. Det gäller bara att ställa villkor på verksamhetsformen för att bevilja skattemedel. 2. Sådana krav har ställts under hela den tid det godtrogna Sverige har accepterat vinstmaximerande företag inom offentlig skattefinansierd sektor. Samma svar gavs t ex redan vid 2001 års s-kongress. Efter det har det bara gått utför och flera Carema/Attendoskandaler har sett dagens ljus (läs mörker. Redan idag skrivs villkor om bemanning etc. in i avtalen mellan kommun och privat vårdföretag, men som den krassa verkligheten visar går det alltid att manipulera med villkoren.
Vad menar du med objektiva kriterier för hur nöjda brukarna är. Om jag vill veta om någon är nöjd så frågar jag vederbörande om de är nöjda, det är ju så man gjort också i Höganäs. Att den som tar del av en tjänst får uttrycka vad man tycker om denna tjänst förefaller logiskt, och faktiskt, ganska objektivt.
Sedan vore det intressant att veta hur stor avkastning ägarna fått på sitt kapital det kanske du kan bistå med eftersom du har årsredovisningen. Det är ju inte minst viktigt för att veta om kommunen förlorat en massa pengar på att lägga ut verksamheten på entreprenad eller om man tjänat på det. Man har ju kunnat använda kapitalet som skulle låsts i revalyckan till annat under tiden, eller så har man kunnat få ränta på dessa pengar. Bengt Silfverstrand: Jag har själv vid flera tillfällen varit med att fråga vårdtagare och anhöriga om deras synpunkter på olika vårdboenden. Överlag är man mycket nöjda med kommunens vårdboenden alltså i hög grad även med de som drivs i kommunal regi. När anmäkrningar framförts, t ex på för dålig bemanning, så har vi den politiska vägen snabbt kunnat rätta till problemen. Avkastningen på kapitalet framgår av den artikel som jag hänvisat till i sammanhanget. Hur man än vänder och vrider på saken, så hade aktiepengarna gjort större nytta i verksamhten, t ex att se till att man har rullstolar som räcker till för att alla vårdboende som vill kan komma ut i det fria regelbundet.
Avkastningen på kapiitalet framgår inte, det framgår att man tog ut ca 600 000 förra året det står inget om insatt kapital vilket ju är inte minst viktigt för att ta fram avkastningen. Som läget är nu har ju kommunen kunnat få ränta på pengarna eller använda dem till annat, det kan ju vara så att det finns verksamhet som kommit till stånd som en följd av att kommunen inte behövt investera i den verksamhet som bedrivs på revalyckan, det kan ju ha frigjort pengar till andra boenden eller skolor. Att bara rakt av konstatera att någon tagit ut vinst och att dessa pengar skulle kommit verksamheten till godo om denna vinst inte tagits ut är att göra det lite för lätt för sig.
Bengt Silfverstrand: Eftersom vård och omsorg inte ska vara fråga om geschäft utan behovsstyrd så saknar kapitalavkastningen i det här fallet relevans. Revalyckan har tjänat pengar på att slippa den "icke-vinstgivande" hemtjänsten och genom att snåla med utrymmet för t ex utomhusaktiviteter för de boende. Farhults Byaförening och DHR Höganäs har fått rycka in där privat omsorg svikit till förmån för vinstmaximering.
Per Hansson
Visserligen förstår jag att din senaste kommentar (liksom tidigare kommentarer) är svar till Bengt, men jag ska ändå ge ett svar. Det du skriver om Revalyckan är ju fria spekulationer, t.ex. att kommunen har frigjort pengar till andra boenden eller skolor. Det vet varken du eller jag, men det borde Bengt veta, eftersom han är politiskt aktiv i den berörda kommunen. Det kan vara som du skriver, men det vet vi (du och jag) alltså inte. Och om så är fallet, kvarstår frågan om kommunen har gjort en bra affär, eller inte. En viktigt del i min egen linje beträffande vinstfrågan är dock att även kommuner har kapitalkostnader, även om det inte alltid framgår i kommunens bokföring. Men när Carema debiterar sina äldreboenden 12 % internränta, så har alltså Carema påfört dessa äldreboenden kapitalkostnader som överstiger kommunens kapitalkostnader flera gånger om. En del i framgångsrikt företagande är att pressa sina kostnader, och inte bara personalkostnaderna, utan även kapitalkostnaderna. Varför lånar Caremas äldreboenden av "moderbolaget", när äldreboendena kunnat låna mycket billigare i en bank? Hur det är med Revalyckan och deras aktieutdelning, vet jag inte (förutom att verksamheten gick med förlust första året, och sedan med vinst flera år i rad), men det är dock mer hederligt att redovisa vinsten som vinst, i stället för att trolla bort vinsten som internräntor och låtsas att företaget inte är vinstdrivande. Huruvida Revalyckans vinst är onorormalt stor, kan jag inte bedöma eftersom jag inte känner till aktiekapitalets storlek. Men vill dock slå fast, att den som äger ett företag, aldrig har någon rätt till vinst. Förpliktelserna mot företagets kunder måste gå i första hand. Eftersom vårdtagarna faktiskt inte är kunder (det är kommunen som är kund) måste även vårdtagarnas väl gå före vinsten. Trots all retorik om att vårdtagarna är "kunder" har de - enligt lagstiftningen - inte samma rättigheter som kunder har i en affärsrelation. Men man kan ju ändra lagarna? Javisst, och det borde man ha tänkt på innan man började privatisera. Och därför borde vi ha en ideologisk debatt om äganderättens innebörd, när det gäller privatägda skolor och vårdföretag. Får man göra vad man vill, bara för att man äger företaget? Bengt Silfverstrand: Verksamheten gick med förlust p g a hemtjänsten. När denna gick tillbaka till kommunen och företaget begåvades med ytterligare platser så blev verksamheten praktiskt taget omgående vinstgivande.
Att pengar som inte behövs för investeringar på ett ställe kan användas på ett annat ställe är inte fria spekulationer det torde vara så nära fakta man kan komma. Bengt och jag är ungefär lika politiskt aktiva dvs inte alls. Bengt har lamnat kommunpolitiken för flera år sedan jag har alltid följt vad som händer och kan garantera att min insikt i det politiska livet i höganäs är nog så god som Bengts om än inte lika lång och i ett tidigare skede lika insatt. Jag tror också att jag varit noga med att aldrig kalla vårdtagarna för kunder eftersom jag anser att de inte är kunder utan just vårdtagare eller möjligen brukare. I brukare, i brist på ett annat ord, inbegriper jag vårdtagarnas anhöriga.
Och precis som du säger, att säga att man tagit ut ett visst belopp i vinst räcker inte för att avgöra om det är skäligt eller ej. Hade kommunen behövt låna till verksamheten hade ju en vinst som motsvara räntan kunnat ses som ok eftersom denna ränta annars tillfallit banken och det är väl kanske inte bättre än ett vårdbolag...(Höganäs lånar inga pengar, men många andra kommuner gör, och det kanske även Höganäs hade fått göra utan borgerligt styre, vem vet.) Min poäng är att det går inte att säga att 600 000 i vinst är fel och förkastligt och tro att detta är det belopp som kommunen kunnat spendera på omsorg utan att ta någon form av alternativkostnad/intäkt i beaktande. Att inte ta alternativkostnader eller intäkter i beaktande är inte ett seriöst resonemang. Bengt Silfverstrand: Ytterligare ett hopp i galen tunna. Jag är fortfarande som framgår inte minst av den offentliga debatten i hög grad politiskt aktiv. Så även inom det socialdemokratiska partiet i Höganäs. På en punkt är vi uppenbarligen överens. De vårdboende, eller om du så vill vårdtagarna är sannerligen inga kunder, vilket de emellertid är i den borgerliga syn på välfärdsverksamhet som råder också i Höganäs kommun. Senast kom den till uttryck i ett uttalande av socialnämndens ordförande Anita Söderlind som inte såg några som helst problem med Attendo Care (som nu också får ta över kommunala Vikhaga i Viken) har vinstmaximering som övergripande mål. Att driva verksamhet med vinst som mål är självfallet inte förkastligt när det gäller konkurrensutsatt marknadsstyrd verksamhet. Däremot hör inte vinstuttag hemma i verksamheter där behovsprincipen ska vara den övergipande, som t ex inom skola, vård och omsorg.
Förnamn och efternamn är obligatoriskt. E-postadress och webbadress är valfritt.
Skriv sedan din kommentar och klicka på Spara kommentar. |
Bengt Silfverstrand
 Valkrets: Höganäs, Skåne Adress: Näckrosvägen 9 260 40 Viken Mobil: 076-211 7481 Visa mina kontaktuppgifter
Senaste blogginläggen
Visa samtliga tidigare inlägg
Arkiverade blogginlägg
Sök på webbsidan
|
Kommentar av Lars Flemström - 14 augusti 18:11, 2012 
Bengt Silfverstrand, Näckrosvägen 9, 260 40 Viken, Mobil: 076-211 7481, Skicka e-post till mig
Copyright © 2013 Bengt Silfverstrand, www.s-info.se
0,14453
