Tidigare utbildnings- och kulturministern Bengt Göransson är ett föredöme när det gäller att främja folkbildning i dess bästa bemärkelse.  I stället för att enrollera sig som konsult för näringslivsintressen är han folkbildningen trogen, är flitig föreläsare inom ABF, skriver krönikor på kultursidan i Helsingborgs Dagblad och deltar i övrigt också flitigt i mediadebatten.

På Göteborgspostens debattsida har han idag ett mycket läsvärt inlägg under rubriken "Förakt för riksdagen hotar demokratin".  http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.1024386-forakt-for-riksdagen-hotar-demokratin?m.  Han anknyter inledningsvis till ett uttalande som tillskrivs Karl XI när han hälsade dåtidens herredagsmän (riksdagsledamöter) "I herredagsmän resen icke så fort.  Vad göras skall är allredan gjort."

Inte minst som demokratiutredare vet Bengt Göransson vad han talar om när han varnar för det förakt för riksdagen som blir alltmer påtagligt och som ytterst hotar demokratin.  Han skyller inte allt på regeringen, även om han konstaterar att Fredrik Reinfeldt så uppenbart ser ner på riksdagen, utan slår samtidigt fast att Reinfeldt fortsätter där Göran Persson började.

"Men dagens allt vanligare kritik mot riksdagen och dess ledamöter ska man inte godta utan vidare.  Det är nämligen inte en bristfällig maktuövning som kritisers, utan att riksdagen förhindrar andra maktfentra från att vara tillräckligt effektiva.  Riksdagen står i ägen för regeringen som därför inte kan uträtta lllt den skulle vilja, oh som landet anses kräva."

Som exempel på maktpolititiskt godtycke nämner Göransson bl a dåligt genomtänkta propositioner till riksdagen och att regeringen inte bryr sig om vad riksdagen begärt eller  uttalat.  Då är det ytterst demokratin som hotas anser Bengt Göransson på goda grunder.  Han konstaterar vidare att ämbétsmännen ersatts av politiska scouter "som snickrar till beslut som oftare tillgodoser dagens politiska dogmer än uttrycker ett rättssamhälles principer.  De nya politiska tjänstemännen kanske rentav är sina ministrars kompisar?"

Bengt Göransson är också mycket kritisk till förslagen att minska antalet riksdagsledamöter och ställer detta i relation till just det ökande antalet politruker som bara har ansvar inför sin överordnade chef, d v s dem som tillhör partiledningar och regering, inte inför medborgare som valt dem.

Jag har själv i olika sammanhang kritiserat förslagen att banta riksdagen.  Och den slutsatsen bygger på mångåriga erfarenheter av betydelsen att kunna ägna mycken tid och kraft i riksdagsarbetet åt att "konfrontera" väljarna.  Om nuvarande 349 ledamöter inte hinner ägna tillräckligt mycket tid åt politiskt fältarbete, så blir det självfallet ännu svårare att klara denna uppgift om antalet riksdagsledamöter reduceras till 249.

Bengt Göranssons förslag att det bör "rensas i beståndet av de maktens lakejer som idag omger regeringens ledamöter", är värt all uppmuntran och stöd.