Det brinner i profitknutarna.  Och då tycks alla välfärdens vinstkramare samlas till motattack mot dem som i likhet med vad uppenbarligen en  majoritet av svenska folket tycker, nämligen att skattegenererade överskott inom skola, vård omsorg ska användas för sina ändamål och inte till att berika aktieägare.

 I lördags var det fem s-lokalpolitiker i Stockholms län som sjöng de vinstdrivna välfärdsverksamheternas lov.  Och idag är det chefredaktören för Folkbladet Östergötland, Widar Andersson - socialdemokratiskt light - som hotar med ett nytt kosackval à la 1928 om kraven på att skattefinansierade verksamheter inom skola, vård och omsorg ska drivas utan vinstintressen vinner gehör inom socialdemokratin.

Widar Andersson är som vanligt förutsägbar när det gäller att sudda ut allt som har med genuint socialdemokratiskt tankegods att göra  Han inleder med det slitna argumentet att det inte finns några belägg för att vinstdrivna verksamheter skulle hålla sämre kvalitet eller utarma välfärdsstaten.  Man kan för det första vända på steken och med SNS- näringslivets eget organ - konstatera att det inte heller finns några belägg för att vinstdrivna verksamheter vare sig är mer effektiva eller står för bättre kvalitet än offentligt drivna sådana.  För det andra kan man konstatera att det finns många belägg för att producenter som drivs av vinstintressen skapar marginalerna antingen genom att pressa främst personalkostnaderna eller genom att driva upp efterfrågan.

Kanske mest förvånansvärt med Widar Anderssons kosackvalsretorik är att han tycks var hela okunnig om utvecklingen inom sitt eget specialområde skolan.  Han har ju som bekant varit ordförande i Friskolornas Riksförbund.  I de yttersta av dessa dagar har både Skolverket, Skolinspektionen och Lärarnas Riksförbund m fl expertrapporter entydigt slagit fast att de s k valfrihets- och privatiseringsreformerna bidragit til en medmontering av kvalitet, likvärdighet, läraryrkets sjunkande status och ett fritt fall i kunskapsresultatet.  Vid sidan av SVerige och Chile finns det inga länder i ärlden som tillåter skattefinansierade friskolor med vinstutdelning.

I likhet alla andra som står upp till försvar för att skattegenererade vinstmedel ska kunna slussas ut från de verksamheter de är avsedda för inbillar sig Andersson att de problem han ändå erkänner finns kan lösas med stramare upphandlingsregler.  Jag kan avslöja att samma argument använde de socialdemokratiska vinstkramarna från Stockholms län redan vid 2001 års partikongress.  Det har nu gått elva år och problemen med vinstmaximerande välfrdsverksamheter har bara ökat.

Det finns i det här sammanhanget anledning att lyssna till Anne-Marie Lindgren som skriver klokt om problemen med vinstintressen inom välfärden i senaste numret av Aktuellt i Politiken - www.aip.nu  Han avslutar sin ledarartikel under  rubriken "S behöver en linje om vinster." med följande tänkvärda ord: "Ett minimikrav i dag är att förändra - det vill säga skärpa - hela regelverket från etableringsreglerna via ersättningsreglerna till kvalitetskontrollen.  Men även så kvarstår grundfrågan: Innebär fördelarna med att medge vinst att det uppväger problemen med att gardera sig mot riskern?  Och är de eventuella fördelarna verkligen värda alla kostnaderna för att få dem?"

Detta borde ge anledning till eftertanke.  Vi måste dra gränser.  Skola, vård och omsorg är gemensamma nyttigheter.  Inte handelsvaror eller varumärken.  Vinster kommer och går.  Mänskliga förpliktelser består.

Stöd uppropet "Välfärd utan vinst".  http://namninsamling.se/index.php?sida=2&nid=6621