Författaren Ivar Lo-Johansson blev bl a känd för att han i en tid av spirande idrottsintresse utsådde tvivel om idrottens fostrande egenskaper.  I vår tid med hela idrottesvärlden djupt insnärjd i "big business", finns det anledning att tvivla av andra orsaker.  Jag är själv en tvivlare även om jag samtidigt oförbehållsamt erkänner att även jag är "dopad" av dess fortfarande obestridliga charm, d v s själva utövande av diverse idrotter/sporter.  Jag är fotbollsfrälst!

Två episoder i de yttersta av dessa dagar ger perspektiv på vad jag vill kalla dubbla känslor inför skeendet.

1. Zlatans förmodade övergång fråm Milan till PSG (Paris Saint-Germain).  Det är klubbens ägare mediamogulen och storskojaren Silvio Berlusconi som av sparnit inför en sviktande ekonomi vill sälja sina  båda storstjärnor, Zlatan och brassen Thiago Silva.  150 miljoner euro lär han lösgöra genom affären.  Den förvärvande Parisklubben lär ha en oljemagnat bakom sig och är beredd att satsa stort på förstärkningar. I skrivande stund är det oklart om affären gått i lås.  Hursomhelst så har Zlatans oblyga löneanspråk tydligen utgjort en viss hämsko i förhandlingarna.  Zlatan kan sannolikt hålla yppersta internationella klass i ytterligare två till tre år.  Han gör därför förbannat rätt i att mjölka ut så mycket pengar han någonsin kan av Parisklubben.  Sådan är kapitalismen och sådant är systemet.  Rätta mig om jag har fel....

2. Steget från Milan och PSG till Skånes stolthet och 2011 års svenska fotbolssmästare Helsingborgs IF - HIF - kan tyckas vara långt,  men även här är det penningdjävulen som spökar. I sin egenskap av svenska mästare spelar HIF i kväll sin första kvalmatch i Champions League (Sänds i TV10 kl. 20.15).  Mästartiteln förvärvades trots att klubben mitt under "brinnande krig" d v s efter halva säsongen ifjol sålde sina båda stjärnforwards Alexander Gerndt (till holländska Utrecht) och Rasmus Jönsson (till tyska Wolfsburg).  Att det trots detta sportsliga spel à la rysk roulette ändå gick vägen kan man nog i lagom fördelade proportioner tillskriva såväl  det försprång man lyckats skaffa sig under vårsäsongen, tur och ett fantomspel mellan stolparna av målvakten Pär Hansson.

Tränarstaben bakom framgångarna heter Conny Karlsson (chefstränare) och Per Ola Ljung (assist.tränare). Lagom till det allsvenska uppehållet inför EM-fotbollen begåvades både medlemmar, allmänhet och t o m chefstränare Karlsson med nyheten i krigsrubriker att assisterande tränare Per Ola Ljung sparkats.  Bara någon tag senare fann den om beslutet ovetande Conny Karlsson det naturligtvis lämpligt att själv säga upp sig.  Alla med någon insikt om spelets regler i den kommersialiserade fotbollsvärlden begriper självfallet att anställningstrygghet är ett okänt begrepp i denna värld.  Däremot går det långt utanför all anständighets gränser att porta tränarstaben på sätt som skett.  Kritiken mot tillvägagångssättet blev  heller inte nådig.  Helsingborgs Dagblads chefredaktör Lars Johansson föreslog i en totalsågande kommentar att spelarna skulle tillämpa samma metod som använts av fotbollslandslaget då man sparkade  bollar i ändalykten på andremålvakten Johan Wiland med den skillnaden att det i HIF-fallet borde klubbledningen som fick bollarna sparkade i ändalykten.

Den kulan visste nog ändå var den tog, ty i ett ampert brev till medlemmarna försöker klubbens ordförande Claes Ohlsson (inhyrd från näringslivet - var annars?) (bort)förklara skeendet.  Efter en lismande inledning som börjar "Bäste HIF-medlem" hyllas Conny Karlsson och P-O Ljung för sina insatser  Vi får veta att det är tillsammans man skapar en vision och att satsning på ungdomen är en viktig del av utvecklingsarbetet.

Därefter antyds i kryptiska ordalag att det målet att kombinera och utveckla det kortsiktiga och det långsiktiga inte uppnåtts och att tränarstaben av denna anledning entledigats.  Att försäljningschefen, förlåt klubbchefen Paul Myllenberg och inköpschefen, förlåt sportchefen Jesper Jansson  har något ansvar i sammanhanget är det förstås inte tal om.  I det här sammanhanget kan man också instämma i förre ordföranden Sten-Inge Fredins undran om klubben verkligen behöver både en klubbchef och en sportchef och som lök på laxen nu också en den senare underställd s k scout i form av tidigare Göteborgsspelaren Reine Almqvist (senare chefstränare i HIF under de första åren efter återkomsten i allsvenskan i början av 90-talet).

I slutet av det ampra brevet till medlemmarna upplyses vi om att energin i truppen förefaller öka och denna energi till viss del får tillskrivas den nya tränarstaben, norrmannen Åge Hareide, som ledde HIF till serieseger 1999, och förre MFF-aren och landslagsspelaren Stefan Schwartz.

Och till allra sist får vi oss till livs en liten dos av det dåliga samvete som trots allt tycks finnas hos HIF-ledningen.. "Jag vill med dessa ord ge en förklaring till det som kanske verkat huvudlöst efter medias rapportering, i en situation då vi inte kunde kommentera händelsen."  Huvudlöst var ordet....

I mitt eget huvud kämpar två krafter mot varandra.  Den ena, som jag starkt ogillar, är fotbollens totala kommersialisering, där spelarna närmast kan ses som välbetalda slavar som av krassa ekonomiska skäl avstår från att kommentera ens de värsta tokigheter en ledning företar sig.  Den andra är en närmast passionerad kärlek till själv fotbollen och det  är den som  tycks segra.  Därför ser jag fram emot kvällens match i TV10 och kommer även framöver att vara trogen besökare på Olympia på HIF:s hemmamatcher, liiksom framför TV:n vid föreningens bortamatcher.