Halva mandatperioden har gått.  Lite mer än två år återstår till nästa val - 2014.  I ett alltmer tingeltangelbetonat Almedalen har landets ledande politiker sökt sina positioner inför valet.  Men man får vara utrustad med superkänslig sökarutrustning för att kunna upptäcka några riktiga kioskvältare

i partiledarnas Visbytal.  Även om roligast sannolikt inte vinner så måste KD:s Göran Hägglund -vars politik knappast väcker några euforiska känslor hos svenska folket - hållas räkning för att han vågade ta ut de humoristiska svängarna.

Ty om dagens svenska politik är svältfödd på något utöver modet att riktigt ta sig an tidens stora utmaningar - de växande sociala och ekonomiska klyftorna - så är det humor. Göran Hägglund spelade därför i en egen division när han med glimten i ögat gisslade både "alliansvännerna" och oppositionens Stefan Löfven (s).  När han t ex lät Stefan Löfven ikläda sig den cirkusdirektörs roll som ber om största möjliga tystnad, så ligger det åtminstone en poäng i anspelningen på tystnaden, även om den låga profilen är taktiskt betingad och i det korta perspektivet sannolikt fruktbärande.

Om vi sedan håller oss kvar i "cirkustältet" ytterligare en stund så fyller nog trots allt Göran Hägglund och hans alltmer trätande "vänner" inom b-alliansen nog mer upp detta tält än Stefan Löfven och socialdemokraterna.  Ty den domptör som med framgång skulle kunna gå i land med uppgiften att kunna  tygla de högljutt frustande borgerliga cirkusdjuren lär nog vara synnerligen svår att hitta.  Ty i skuggan av den magra politiska kost som erbjöds Almedalspubliken framstår nog den mot "alliansvännerna" hungrigt huggande bävern Annie Lööf (c) och skolans självutnämnde "Caligula" Janne Björklund (fp) som de största attraktionerna.

Kort sammanfattat kan första halvlek av mandatperioden sammanfattas i en regerande borgerlighet som är både visionslös och sakpolitiskt vacklande.  Redan välbärgade har berikats och kostnaden för deras stigande välfärd har betalats av sjuka, arbetslösa och pensionärer.

En under lång tid vacklande och sargad socialdemokrati har gjort en stark återhämting.  Huvudspåret har varit inre samling och sparsamhet med politiska utspel. Mantrat sunda statsfinanser, satsning på investeringar och forskning väcker förtroende och partiledaren Stefan Löfven har hittills skickligt undvikit blindskären.  Hans tal i Almedalen var veckans höjdpunkt och Stefans bästa hittills.  So far, so good!  Nu väntar vi på nästa fas i det socialdemokratiska välfärdsbygget. Vad döljer sig bakom det hittills försiktigt antydda viljan att lägga om den ekonomiska politiken i efterfrågestimulerande riktning?  Vågar partiet utmana borgerlighetens enda riktiga stjärna Anders Borg och komplettera överskottsmålet med ett balanasmål?  Konkret skulle detta i så fall kunna innebära en omprövning av dagens alltför rigida inflationsmål som bevisligen starkt hämmat sysselsättningen. Som fackekonomer påpekade vid socialdemokraternas ekonomiska seminarium i Almedalen kan man idag låna nästa räntefritt på den internationella marknaden, vilket talar för en ännu större satsning på investeringar i infrastruktur och bostäder.

 Och när är tiden mogen för socialdemokratin att leva upp till folkmajorietens förväntningar på en välfärdspolitik som innebär att skattemedel som satsas på skolan, vården och omsorgen ska användas för sina ändamål och inte till vinstuttag?

Stöd budkavlen "Välfärd utan vinst"  http://namninsamling.se/index.php?sida=2&nid=6621