Kjell-Olof Feldt fortsätter att "lägga sig i" dagspolitiken.  Och det gör han förbannat rätt i.  Det hedrar personer, som har socialdemokratin att tacka för sina positioner, även efter avslutad karriär intresserar sig för dess väl och ve

"En kritisk betraktelse - om socialdemokratins seger och kris", heter Feldts senaste bok.  Den har en sak gemensam med Carl Hamiltons "(S)-koden.  Den är bitvis skarp i analysen men vag i fråga om konkreta förslag.

Klädsamt kritiserar han devalveringspolitikens praktiska resultat vilket han liknar vid att försöka bota en alkoholist med sprit.  "Företagen utnyttjade den för att höja sina priser och tjänar mer pengar.  Den svenska marknadsekonomin fungerade helt enkelt dåligt."

När han sedan kommer in på sin egen tid som ansvarig för den ekonomiska politiken hyllar han 1991 års skattereform men glömmer (!) att berätta att den var kraftigt underfinansierad och att förväntade s k dynamiska effekter uteblev.  Han konstaterar att kommunaliseringen av skolan var omstridd, men glömmer också här att tala om att det ytterst var finansdepartementet som under hans egen ledning var den pådrivande kraften.  Oförbehållsamt erkänner han att avregleringen av kreditmarknaden inte alls fungerade som det var tänkt.

Kjell-Olof Feldt lämnar en viktig upplysning ifråga om det s k strejkstoppet som s-regeringen först föreslog 1990. Episoden kom att påverka synen på Mona Sahlin hos många fackligt aktiva socialdemokrater.  "Det som hände var att LO-ledningen fick kalla fötter när en storm av protester utbröt bland företrädare för medlmesförbunden.  Mona Sahlin var bara en vecka gammal som arbetsmarknadsminister och hade inte haft ett smack  att göra med stoppaketets innehåll."

Ett annat viktigt erkännande med bäring på dagens ekonomiska politik och riksbankens självständiga ställning är beskedet hösten 1990 att det överordnade målet för den ekonomiska politiken handlade om att bekämpa inflationen.  "Visserligen beskrev man det så att den höga inflationen var  det största hotet mot den fulla sysselsättningen.  Men den praktiska konsekvensen för den ekonomiska politiken blev att den fulla sysselsättningen hamnade på andra plats."

Denna praktiska konsekvens som vi fortfarande lider av är att riksbankens stelbenta inflationsmål i själva verket går ut över sysselsättningen och är en viktig förklaring till massarbetslösheten.  Feldt var under ett antal år ordförande i riksbankens styrelse och medger att man hade kunnat inleda räntesänkningarna tidigare än vad som faktiskt skedde.

Kjell Olof Feldt menar att partiet bör ta initiativ till en ordentlig utvärdering av pensionssystemet som är underfinansierat.

"Vad man än säger om socialdemokraternas hantering av frågan om vinster i välfärden så utstrålar den inte kompetens att lösa det problem som deras interna oenighet utgör.", skriver Feldt.  Det kan man ju hålla med om.  Inte minst är det lätt att instämma i kritiken av förslaget att kommuner och landsting själva ska få avgöra om välfärdserksamheten ska bedrivas med eller utan vinstsyfte.  Feldt finner detta vara "ett avskräckande exempel på hur torftiga politiska utspel numera tillåts vara."  Här är det dock på sin plats att syna Kjell Olof Feldts egna piruetter på området närmare i sömmarna.

I sin bok "Rädda Välfärdsstaten" som utkom 1994 varnar han i skarpa ordalag för den utveckling mot en segregerad skola som vi nu ser de fulla negativa konsekvenserna av. "Men staten får inte förstärka denna tendens genom att tillåta eller t o m uppmuntra ett socialt urval som bygger på föräldrarnas betalningsvilja eller på de enskilda skolornas önskan att rekrytera "bästa möjliga" elevmaterial.  Tyvärr ä'r det vad som håller på att ske. Den borgerliga regeringens ambition är uppenbarligen att antalet privatskolor skall växa på den kommunala skolans bekostnad, gynnade av förmånliga bidrag och socialt ambitiösa föräldrars val.  Jag ser det som en uppenbar risk att den senaste "valfrihetsreformen", där skolorna för sin ekonomi blir beroende av var föräldrarna placerar den s k skolpengen, ökar avståndet mellan "bra" och "dåliga" skolor.  Och att urvalet av elever till dessa skolor får ett starkt samband med deras sociala förutsättningar i övrigt.

Socialdemokraterna har, om jag förstått saken rätt, redovisat sin avsikt att riva upp denna reform om de vinner valet.  Utan att jag vågar påstå att den svenska skolan därmed görs kapabel att ge alla unga människor bättre chanser att klara sig på framtidens arbetsmarknad, synes det mig ändå vara ett steg i rätt riktning."

Trots att Kjell Olof Feldt blivit mer än sannspådd i sin skarpa vidräkning  med valfrihetsreformerna på skolområdet så har varken han själv eller det socialdemokratiska partiet gjort något för att ändra på de missförhållanden som nu blivit uppenbara för alla som inte går omkring med skygglaopar och öronproppar. Han satt ju själv t o m under några år som ordförande i Friskolornas Riksförbund.  Tala om dubbelmoral.

Stöd namninsamlingen "Välfärd utan vinst"  http://namninsamling.se/index.php?sida=2&nid=6621