Åsa Linderborgs konstaterande att klasskillnaderna består och att klasskampen därför logiskt sett lever har fått den samlade borgerligheten och dess utväxter inom vänsterns högerhalva att gå i taket. Ett tappert och delvis lyckat försök att nyansera debatten gör Ola Möller i sitt blogginlägg "Dessvärre är medelklassmyten ett faktum." http://socdemola.blogspot.se/2012/06/dessvarre-ar-medelklassmyten-ett-faktum.html?
Det kan under inga förhållanden vara oförsynt att med hjälp av kalla fakta från Statistiska Centralbyrån slå fast att arbetarklassen ingalunda gått upp i rök. Samma slutsatser som Åsa Linderborg nu lyfter fram drog Göran Greider redan 1998 i sin bok "Arbetarklassens återkomst". Han skriver där bl a om tjänstesektorns industralisering och att utvecklingen går att avläsa i ökade stresskänslor inom en rad sektorer. "Nya idéer om delegering av ansvar till de anställda handlar ofta om rutinuppgifter. Tunga lyft och så kallade pskysocial arbetsmiljöproblem är vad LO-medlemmar och deras skyddsombud tar upp i de senaste stora enkäterna om hur arbetslivet förändras. En kassörska i en snabbkassa kan lyfta sammanlagt ett ton varor under ett tretimmarspass och belalstningsskdor - värkande nackar och skuldror är mycket vanliga...Den allmänna och ospecificerade tesen att industrisamhället är på väg att lösas upp måste genomgående tas för vad den är: en dimridå utlagd över det som nu sker över hela planeten. Industriella produktionssätt är i själva verket på väg att tränga in på många områden i flr näringsgrenar och yrken."
Att många som definitionsmässigt tillhör arbetarklassen gärna vill vara medelklass är inte någon nyhet. "En ann har alltid varit så god som en ann", eller som salig Falstaff Fakir uttryckte det redan vid 1900-talets ingång:
"Proletären gärna ville dricka punsch och spela kille."
Dessa realiteter får inte få oss att avstå från att utifrån en krass verklighet fortsätta kampen för ett rättvisare samhälle. Eller som Åsa Linderborg träffsäkert uttrycker det i sin gårdagsartikel på Aftonbladets kultursida . http://www.aftonbladet.se/kultur/article15012803.ab?service=print
"Lön, pris, profit - det är klasskamp, Skattesatser, utförsäljningar av allmännyttan, vinster i vården, nivåerna i socialförsäkringarna... det är resultatet av klasskamp. Oftast tar sig klasskampen uttryck i stillsamma förhandlingar på arbetsmarknaden eller i riksdagen. Mycket sällan leder den till massmord... Klasskamp är alltså inget som bara arbetarklassen eller änstern sysslar med, och heller inget som pågår mellan två jämnstarka parter. I så fall skulle klyftorna inte växa så snabbt som de nu gör."
Hör kommer skatterna osökt in i debatten. En insändarskribent i dagens Helsingborgs Dagblad konstaterar under rubriken "De rika får mer - de fattiga mindre" bl. a följande: "Med kraftigare sänkningar av skatter som går till höginkomsttagare, sänkt fastighetsskatt för dyra villor, slopad förmöghetsskatt och höjt tak för den statlia inkomstskatten fördelade sig skattesänkningarna till och med 2009 enligt Riksdagens Utredningstjänst (2009:061) som så att den rikaste fjärdedelen fick 49 procent av de totala skattesänkningarna, medan den fattigaste fick sex procent att dela på. Skattesänkningar som dessutom finansierats genom sämre ersättnngsnivåer för sjuka och arbetslösa."
Mot denna verklighetsbakgrund får inget område vara tabubelagt om man menar allvar med talet om att öka jämlikheten och minska klassklyftorna. Då måste det också vara tillåtet att som Carl Hamilton i boken "(S)koden konstatera att fastighetsskatten är rättvis och effektiv. "Rättvis därför att den som äger fast egendom har så mycket att vinna på ett fungerande samhälle och därför bör bidra mer; de rika har störst fördel av samhällets lagbundna ordning. Effektiv därför att fastigheter är en skattebas som inte ger sig av."
Riktigt pinsamt blir det i ett s-perspektiv när en oppositionspolitiker (s) i en nordvästskånsk kommun avvisar varje tillstymmelse till skattehöjning, "därför att den främst drabbar låginkomsttagare...." I skarp och positiv kontrast till detta snäva synsätt kan ställas socialdemokraternas, miljöpartits och vänsterpartiets skattehöjning på 10 öre (!) som ger femtio miljoner till barn och unga - eller som Malmös socialdemokatiska finanskommunalråd Ilmar Reepalu uttrycker saken: "Med skattehöjningen kan vi satsa på våra barn och unga i en ekonomiskt tuff tid."
Skattehöjningar får givetvis aldrig vara några självändamål men för ett parti som menar allvar med jämlikhet och rättvisa får heller aldrig tveka att höja skatten när man konstatera klara sociala behov och kan rikta de resurser höjningen ger till särskilt utsatta grupper. Och sådana finns sannolikt både i Helsingborg och Malmö.
För övrigt anser också jag att vinster i välfärden ska förbjudas!
Därför stöder jag: http://namninsamling.se/index.php?sida=2xnid=6621
2012-06-25, 14:35 Permalink
Andra bloggar om: Politik Socialdemokraterna Stefan löfven Klasskamp Skatter Välfärd Aftonbladet Rättvisa Arbetarklass Medelklass 
Väl talat Bengt! :)
Om vi får en tredje borgerlig mandatperiod väntar YTTERLIGARE försämringar för de som redan har det sämst....
Bengt Silfverstrand: Kommentaren är irrelevant. Om både fakta och värderingar talar åt samma håll så kräver inte minst yttrandefriheten att frågan måste få debatteras. Hur ett valmanifest ska formuleras är en senare fråga. Din omtanke om de sämst ställda ligger hyckleriet nära.
Att återställa fastighetsskatten är det första som en ny regering borde göra. En skattebas som inte kan flytta ut ur landet och som dessutom har nästintill obefintliga negativa effekter på tillväxten vilket skattehöjning på inkomster och kapital har.
Bengt Silfverstrand: Fasta skattebaser är självfallet viktiga, men att påstå att skattehöjningar på inkomster är tillväxthämmande är ett obevisat påstående.
”Åsa Linderborgs konstaterande att klasskillnaderna består och att klasskampen därför logiskt sett lever har fått den samlade borgerligheten och dess utväxter inom vänsterns högerhalva att gå i taket”.
Äsa Linderborg är gammelkommunist. Hon har själv berättat om hur hon ”gick sönder” när Berlinmuren föll. http://www.aftonbladet.se/kultur/article12186417.ab Hennes ”konstaterande” om ”klasskampen” är en gammelkommunists konstaterande och den saknar all relevans för varje sann socialdemokrat Fakta är att socialdemokratin bröt med klasskampspolitiken i och med att man bröt med marxismen och genom införandet av folkhemsidealet. Som Carl Hamilton skriver i sin utmärkta bok ”S-Koden” så sa redan Hjalmar Branting att Sveriges socialdemokratiska arbetarparti inte skulle vara ett klassparti utan ett folkparti. Socialdemokraterna insåg att det behövdes bredare gemenskaper vilket var grundbulten för folkhemstanken och den kanske viktigaste orsaken till att man blev "världens framgångsrikaste parti". Behovet av bredare gemenskaper insåg inte kommunisterna och de har de ännu inte insett vilket inte minst framgår av Vänsterpartisten Åsa Linderborgs artiklar om klasskamp och klasshat på Aftonbladets kultursida. Men hon står som sagt långt ifrån socialdemokratin varför det inte finns någon anledning att bry sig särskilt mycket om vad hon skriver. Bengt Silfverstrand: Sluta tramsa om gammelkommunister. Åsa Linderborg utgår i sina inlägg från fakta som lätt kan bekräftas av SCB. Och vilka bedriver klasskamp om inte alla de, borgare i huvudsak, men också en och annan socialdemokrat, som tycker att vi inte ska göra något åt bevisade ökade inkomst- och förmögenhetsskillnader.
Lars Johansson
En pyramid är smalare vid toppen. Med det menar jag att klassamhället är en realitet och att pratet, om att alla som har jobb tillhör medelklassen och att bara de arbetslösa tillhör underklassen, är en myt. Se mina kommentarer på Olas blogg, och även det som Ola själv har skrivit: http://socdemola.blogspot.se/2012/06/dessvarre-ar-medelklassmyten-ett-faktum.html När väljarsympatierna för S nu har börjat skjuta fart igen och partiet närmar sig 40 % öppnas emellertid en ny lönsam marknad för allehanda klasskamps-kolportörer, som i eget vinningssyfte (Hur mycket betalar Skibstedtkoncernen för en artikel på Aftonbladets kultursidor?) försöker besudla klassbegreppet, så att ingen kan tala om "arbetarklassen" utan att stämplas som extremvänster. Såvida man inte är moderat, så klart! Vid en första slarvig genomläsning fann jag inget att invända mot i Linderborgs artikel, men visst driver hon sin gammelkommunistiska tes, särskilt genom ett långt citat ur en bok som närmast expoderar i ett Aha, vi har en jättestor arbetarklass, revolution! Vilket också är Olas tolkning, men inte min: "Om vi har en stor arbetareklass i Sverige så bör ju rimligtvis klasskampsretoriken fungera. Massorna kan väckas, folket kan resa sig och efterföljande socialistiska idéer kan förverkligas." Men arbetarklassen har ju funnits hela tiden, medan klasskampsretoriken inte har fungerat! Att den inte gör det, var bland det första som jag lärde mig under det "röda" 1970-talet. Inte ens då! Vi har först fakta (SCB) och sedan tolkningen av fakta med illrött färgade glasögon (citatet i Linderborgs artikel) och sedan slutsatserna av den ytterst tendentiösa tolkningen av fakta. Jag bara undrar: Var finns de socialdemokratiska ideologerna, som kan ta till sig fakta som de är? Varför måste socialdemokrater ständigt undervisas av miljöpartiet (hur man bygger järnvägar, kärnkraft, mm) och av vänsterkolportörerna (i klass- rättvise- och välfärdsfrågor)? Är självförtroendet verkligen så lågt inom S? Linderborgs artikel har föregåtts av en lång diskussion i DN och AB om "klasshatet", vilket kröntes med stora löpsedelsrubriker under midsommarhelgen om De rikaste i din kommn, med namn, inkomst och förmögenhet. Media drar sig inte ens för att tjäna pengar på det påstådda klasshatet, avundsjukan som skadar de avundsjuka själva snarare än objekten för avundsjukan. Bengt Silfverstrand: En fri debatt ger självfallet utrymme för ett brett spektrum av åsikter, och några tabun för att diskutera statistiskt fastställda och allmänt omvittnade orättvisor och klassklyftor får då inte förekomma. Gör er inte besvär här med fler inlägg av typen: Varg (läs kommunister) runt hörnet! Punkt!
Lars Flemström
klassamhället är en realitet och att pratet, om att alla som ”En pyramid är smalare vid toppen. Med det menar jag att har jobb tillhör medelklassen och att bara de arbetslösa tillhör underklassen, är en myt.” Självklart så är klassamhället en realitet. Det är ju inte så att tex de som på nätterna städar på McDonalds och MAXs hamburgerrestauranger för en mycket ringa lön tillhör någon medelklass. Det jag säger är bara att socialdemokraterna valde att inte vara ett klasskampsparti utan att koppla ett större grepp på samhället eftersom klasskampen bara var destruktiv när man skulle bygga ett bättre samhälle. Du skriver: ”Jag bara undrar: Var finns de socialdemokratiska ideologerna, som kan ta till sig fakta som de är? Varför måste socialdemokrater ständigt undervisas av miljöpartiet (hur man bygger järnvägar, kärnkraft, mm) och av vänsterkolportörerna (i klass- rättvise- och välfärdsfrågor)? Är självförtroendet verkligen så lågt inom S?” Självförtroendet är lågt inom (s). Men de som förespråkar att (s) politiskt ska närma sig Vänsterpartiet politiskt gör det antagligen för att de innerst inne är egentligen är Vänsterpartister och inte socialdemokrater. Att man låter sig undervisas av Mp beror antagligen på att under den tid så det gick dåligt för (s) så hade Mp framgångar vilket fick en del socialdemokrater att dra den felaktiga slutsatsen att det var Mp som hade svaren och att man därför skulle lyssna på dom. Men Socialdemokraterna ska driva en socialdemokratisk politik och inte en Vänsterpartistisk klasskampspolitik för om man inte håller sig till de socialdemokratiska kärnvärdena eller ”S-koden” som Carl Hamilton kallar de i sin bok så har partiet inget existensberättigande. Om du inte läst Hamiltons bok så bör du göra det. http://www.bokus.com/bok/9789113043258/s-koden-den-socialdemokratiska-utmaningen/ Där förklarar han bland mycket annat varför socialdemokratin bröt med marxismen och varför det var riktigt att göra det. Bengt Silfverstrand: Det var återigen mycket väsen för lite ull. Se svar på Flemströms inlägg. Punkt!
Frågan om samarbete, eller ej, med Vänsterpartiet är en valtaktisk fråga. Vänsterpartiet är inte en del av den s.k. avgrundsvänstern - ett yttryck som f.ö. har lancerats av en tidigare V-ledare. S och V är emellertid olika partier, och S måste utveckla sin egen ideologi och praktiska politik oberoede av vad andra partier till höger eller vänster om S tycker.
Bengt Silfverstrand: Detta är ingen nyhet. Vi har under lång tid haft ett fungerande parlamentariskt samarbete med vänsterpartiet. Jag deltog själv i detta i riksdagens finansutskott 1998-2002, och det fungerade alldeles utmärkt. Sen tror jag det är klokast att gå fram på egen hand i valet.
Skatter skall handskas med stor respekt. Det skall användas att säkra en bas ( som vi måste diskutera vad den innehåller när du är beredd och inte bara undviker frågan med att diskutera utförare av vissa av basutbuden) MEN det innebär att samtlig verksamhet skall gås igenom. Och vi måste va som överrens om vad som skall ingå i skattekronan. Jag personligen ( vilket inte innebär att det är sanning från gud ) säger att det högsta skattetryck vi kan/skall ta ut är 30% totalt! Vi skall inte tillbaka till den tid då vi socialdemokrater trodde att alla lösningar innebar 50% skatt! Det stör och förstör ekonomin på alla fronter även för oss med mer modästa inkomster!
Bengt Silfverstrand: Det är självklart att skatter ska behandlas med stor respekt. Det innebär att varken skattehöjningar eller skattesänkningar (läs jobbskatteavdrag) får bli några självändamål. Min uppfattning, som för övrigt torde delas av en bred majoritet av svenska folket är att vår välfärd i allt väsentligt ska finansieras med skatter och att skatteuttaget ska fördelas solidariskt. Detta får naturligtvis inte innebära en återgång till ett skattesystem med många trappor, marginaleffekter och svåröverskådlighet. Men det får heller inte innebär en övergång till s k platt skatt där skattesystemet helt mister sin fördelningspolitiska roll. De socialdemokrater jag känner har för övrigt aldrig inbillat sig att 50% skatt är lösningen på alla problem, lika lite som 30% för alla är det.
Förnamn och efternamn är obligatoriskt. E-postadress och webbadress är valfritt.
Skriv sedan din kommentar och klicka på Spara kommentar. |
Bengt Silfverstrand
 Valkrets: Höganäs, Skåne Adress: Näckrosvägen 9 260 40 Viken Mobil: 076-211 7481 Visa mina kontaktuppgifter
Senaste blogginläggen
Visa samtliga tidigare inlägg
Arkiverade blogginlägg
Sök på webbsidan
|
Kommentar av Ola Möller - 25 juni 15:11, 2012 
Bengt Silfverstrand, Näckrosvägen 9, 260 40 Viken, Mobil: 076-211 7481, Skicka e-post till mig
Copyright © 2013 Bengt Silfverstrand, www.s-info.se
0,10156
