Sverige blev utslaget redan i EM-fotbollens gruppspel.  Motståndarna var bättre och framförallt glappade det i det svenska försvaret.  Mycket mer finns egentligen inte att säga om den saken.  I samma veva som fotbollens Europamästerskap går av stapeln sparkar anrika Helsingborgs IF - "laget i mitt hjärta" både sin huvudtränare Conny Karlsson och assisterande tränaren Per-Ola Ljung.

HIF tog med Conny Karlsson och Per-Ola Ljung i spetsen fem titlar under perioden  13 november 2010 - 24 mars 2012.  Det hjälpte inte.  Tränaren Conny Karlsson sade i och för sig upp sig.  Men detta skedde sedan hans närmaste man P O Ljnung fått silkessnöret utan att Conny visste något i förväg.  Därefter tillsatte klubbledeningen en ny andretränare - Stefan Scwarz - utan att Conny fick någon information.

"Fotboll och dumhet går hand i hand" skriver Helsingborgs Dagblads Chefredaktör Lars Johansson i en krönika i dagens tidning - www.hd.se. och fortsätter: "De enda som går rakryggade ur den här affären är Conny Karlsson och P O Ljung.

Med den standard och logik som fotbiollslandslget satt borde förlorarna i HIF-ledningen dra ner byxorna och låta Cónny och P O prickskjuta.  Gärna publikt som pausunderhållning i halvtid vid nästa hemmamatch på Olympia."

Det är bara att hålla med om någon ska ifrågasättas i dagens HIF så är det den styrelse den närmast ansvariga ledningen sportchefen Jesper Jansson och klubbdirektören Paul Myllenberg.  De uppenbarligen både omdöme och elementär demokratisk  anständighet.  Inte helller spelarna hade en aning om palatsrevolutionen, men de verkar trots förvåningen inte vara alltför upprörda, vilket givetvis kan bero på att de har bra betalt för sin livegenskap.

-Vi kunde inte ha gjort annorlunda, kommenterar klubbdirektör Paul Myllenberg besluten bakom stängda dörrar.  Denna kommentar för osökt tankarna till andra arenor där makthavare på olika nivåer och i olika sammanhang försvarat sitt djupt odemokratiska agerande.

Den demokratiska sfären snävas åt mer och mer.  Den genomkommersialiserade fotbollen ska självfallet inte direkt jämföras med samhällsllivet i övrigt.  Men som Lars Johansson skriver i åberopade krönika: "Jag jämför med min egen situation.  Om styrelsen sparkade min närmaste, redaktionschefen bakom ryggen på mig och sedan anställde en ny redaktionschf utan att jag fick veta något. Fullständigt otänkbart på HD och förmodligen på alla andra företag.  Men i HIF går det."  Och HIF är faktiskt organisatoriskt sett fortfarande en ideell förening med medlemmar och publik som bär upp föreningen.

Utvecklingen på sportens område tycks när allt kommer omkring gå hand i hand med  samhällsutvecklingen i övrigt.  Folkvalda politiker har överlåtit makten över penningpolitiken till en fristående riksbank och stora delar av beslutskraften till en Europeisk gemenskap - EU - som uppvisar en allt större slagsida.  Ute i våra kommuner och landsting delegeras mer och mer av ansvaret på icke folkvalda tjänstepersoner som i sin tur lägger ut mer och mer uppgifter på konsulter. 

Sist men inte minst läggs med politikers goda minne alltmer av den skattefinansierade verksamheten ut på entreprenad i kommuner och landsting  Borgerligheten går förvisso i spetsen för privatiseringar och avregleringar men socialdemokrater uppträder i alltför många sammanhang som slavar på triumfvagnen, när de inte som t ex i Haninge kommun rentav tycker att kapitalisterna sköter vård, skola och omsorg bättre än folkvalda politiker.

Vart tog demokratin vägen?  Har politiken abdierat?  Eller finns det hos vänsterpartierna och den liberala borgerliga vänstern (i den mån den inte är utdöd) någon politisk vilja att på nytt flytta fram demokatins positioner på den idag alltför dominerande marknadens bekostnad?

p.s. Ska sanningen fram så är jag trots allt lika obenägen att lämna mitt medlemskap i HIF som i det socialdemokratiska partiet.  Det är inom den rörelse vars grungläggande idéer man sympatiserar med som man kan göra den största nyttan.  Vad gäller HIF, så är det delvis en kombination av nostalgi och ungdomssynder. Det hela började när jag i 9-10-årsåldern fängslades av målvaktslegenden Kalle Svenssons storspel mellan stolparna.  Till min 10-åriga födelsedag hade jag beställt Kalle Svensson i marsipanbild på födelsedagstårtan.  Kalle spelade i regel i grön tröja och blå byxor.  Men konditorn gjorde ett misstag och försåg honom till min stora förtrytelse i stället med blå tröja och gröna byxor.  Det kunde jag aldrig förlåta honom och det var först efter kraftfulla påtryckningar från mina föräldrar som jag accepterade att äta av tårtan......  Min fråga till dagens HIF-ledning.  Behövs det verkligen både en sportchef och en klubbdirektör?  Vore det inte rationellt och ekonomiskt att slå samman dessa båda funktioner?  Inte minst mot bakgrund av att försäljning (Myllenberg) och inköp (Jansson) av spelare torde höra intimt samman. d.s.