Socialdemokraternas partiledare Stefan Löfven anser det högt på tiden att vi får en lagstiftning om kvotering i bolagsstyrelser. Löfven konstaterar utifrån en krass verklighet att andelen kvinnor i bolagsstyrelser minskat occh att vi idag inte ens har en fjärdedel kvinnor i bolagsstyrelserna.
Stefan Löfven understryker att frågan om mera jämställda förhållanden i bolagsstyrelser är både moralisk, ekonomisk och rationell. Den socialdemokratiska linjen är att det underrepresenrerade könet ska ha åtminstone 40 procent av platserna i styrelsen i fråga.
I TV-intervjun, som jag lyssnade på i morse slog Löfven fast att bolagskoden/marknaden inte fungerat. Då är det dags för politiken att gripa in.
Löfvens utspel är principiellt intressant och kan fogas in i ett ännu större sammanhang. Det är på flera områden idag som marknaden tagit för sig på politikens/demokratins bekostnad. Ett sådant område är den skattefinansierade välfärden. Vi har redan i dag en kommunallag, en bibliotekslag m fl lagar som reglerar samhällsförhållanden som vi anser ska styras demokratiskt. Men på välfärdsområdet har marknaden, till skillnad från vad som är fallet i våra nordiska grannländer och flera andra väl utvecklade industriländer i det närmaste fritt spelrum.
Om Löfven delar uppfattningen att det idag råder en obalans mellan marknad och politik till politikens nackdel på flera samhällsområden, vilket jag innerst inne tror att han gör, så borde man åtminstone kunna uttrycka en viss förhoppning om att han och den socialdemokratiska partiledningen snart är mogen för att sätta ner foten också när det gäller välfärdens kärnområden. I klartext: Utforma en lagstiftning som slår fast att eventuella överskott som genereras av skattemedel inom skola, vård och omsorg ska användas för de verksamheter de är avsedda för och inte till vinstudelning.
2012-06-15, 14:52 Permalink
Andra bloggar om: Politik Socialdemokaterna Stefan löfven Kvotering Bolagsstyrelser Jämlikhet Jämställdhet Välfärd Vinst Marknaden 
"Stefan Löfven vill att politiken ska styra marknaden..."...haha...vilken optimist..!
..hitintills har ju politiker bara varit marionetter i klorna på marknadskrafterna... Bengt Silfverstrand: Det ligger en del i din iakttagelse, men det innebär ju inte att krav på kvotering i bolagsstyrelser är att styra marknaden. Alla små steg på den vägen måste vi väl ändå kunna hälsa med tillfredsställelse.
Debatten kring kvotering har blossat upp i Sverige under de senaste åren i Sverige.
För tre år sedan meddelade den Moderata Partistyrelsen med Statsminister Fredrick Reinfeldt att i EU-parlamentsvalet 2009 skall hälften av moderaternas toppkandidater vara kvinnor. I tre år har ingenting hänt. Tvärtom. Statsminister Fredrick Reinfeldt uttrycker tydligt till hela det svenska folket att han tar ansvar. Detta som de nya moderaternas Ordförande Fredrick Reinfeldt har visat under sex års tid är INTE att ta ansvar. Han skjuter bara problemen framför sig tills det blir kaos. Det finns helt uppenbarligen ett stort behov av att utreda vad kvoteringen egentligen är och vilka olika typer av kvotering som används. Ibland hör man moderata samhällsdebattörer tvärsäkert uttala att de är emot kvotering och frågan väcker heta moderata känslor i Svensk Näringslivs katakomber. Men det skulle gynna den demokratiska debatten om det blev klart att det finns många olika former for kvotering, och att dessa har varierande grad av legitimitet och effektivitet. Kvotering kan definieras som en målinriktad rekrytering med syftet att snabbt rätta till oönskade skevheter i samhället. Konkret innebär kvotering att man lägger fast kvantitativa mål, kvoter, som till exempel minst 40 % kvinnor på de politiska partiernas vallistor eller minst 20 % män bland de studerande som antas till en lärarutbildning. I motsättning till mera vagt formulerade målsättningar innebär kvotering entydiga krav om att använda ett bestämt antal eller en procentsats här och nu. Kvotering är inget entydigt fenomen. Det är viktigt att skilja mellan; 1. På vilka arena i samhället används kvoteringen: politiken, arbetsmarknaden, rörelser, bolagsstyrelser, utbildningen? 2. Används kvoteringen vid rekryteringen av en grupp, t.ex. minst 40 % kvinnor på listan eller i bolagsstyrelsen eller av enskilda personer, t.ex. vid tillsättning av en enda tjänst? 3. Vilka kategorier gäller kvoteringen: kön, etnicitet, yrke eller geografi? 4. Kvotering för kvinnor eller en könsneutral kvotering? Inom den globala demokratiska socialistiska politiken sprider kvotering sig idag som en löpeld. I forskning om kvotering till de internationella parlamenten har man kunnat visa att kvotering idag används för att få fler kvinnor in i politiken i c:a hälften av alla länder i världen. I 66 länder har könskvotering i politiken införts genom lagstiftning, bl.a. Argentina, Costa Rica, Rwanda, Belgien, Frankrike och senast Spanien, Grekland, Cypern, Malta och Portugal. I c:a 50 andra länder har ett eller flera partier frivilligt infört sådana reglar men inte de nya moderaterna och kristdemokraterna. I dag utmanas vid hjälp av kvotering den konservative Statsminister Fredrick Reinfeldt av länder som Rwanda, Costa Rica, Belgien och Argentina, när det gäller placering på toppen av världens ranklista över kvinnorepresentation i parlamenten. Fredrick Reinfeldt önskar inte någon form av kvotering trots att han sade 2009 att han skulle följa EU-parlamentets direktiv. Men kvotering är ett bra jämställdhetsredskap i ett totalt sammanhang och i rätt utformning. Det har nu Socialdemokraternas Partiordförande Stefan Löfven visat idag. Om frågan ”Är du för eller mot kvotering?” ersätts av frågor som ”Vilka faktorer orsaker kvinnors eller andra gruppors underrepresentation”? Och ”Vilka alternativa åtgärder kan åstadkomma önskat förändring”, då kan diskussionen på allvar börja. Detta har nu Stefan Löfven visat när han vill lagstifta om kvotering i bolagsstyrelser. Så facit hittills för frivillighetens och jämlikhetens väg imponerar inte, det är ett stort underbetyg för den Svenska Alliansregeringen, Svensk Näringsliv, aktieägare, styrelser och valberedningar. Lagstifta inte, vi löser frågan själva, brukar det heta från de nya Moderaterna och Svensk Näringsliv när frågan om kvinnlig representation i börsbolagens styrelser skall diskuteras. Detta har skett under de senaste sex åren. Vilken lösning de nya Moderaterna tänker på är oklart eftersom frivillighetens och jämlikhetens väg inte lett till några nämnvärda förbättringar under sex års borgligt styre i Rosenbad. Tvärtom det demokratiska underskottet ökar dramatiskt i Sverige. 2010 var andelen kvinnor i börsbolagsstyrelser 22 procent, 2011 var andelen 23,7 och i år med 90 procent av bolagen klara har siffran rusat upp med hela 0,1 procentenheter till 23,8 procent. Inget vidare imponerande facit för frivillighetens och jämlikhetens väg och ett klart underbetyg för Fredrick Reinfeldt, Annie Lööf, Jan Björklund, Göran Hägglund, Svensk Näringsliv, aktieägare och valberedningar. En av de tyngre konservativa invändningarna mot kvotering är att lagstiftning inskränker ägarnas rätt att organisera och bemanna företagen. Men all lagstiftning inskränker alltid någons frihet. Det gäller fortkörning, rökning, bilbälten eller diskriminering och detta gigantiska kvinnliga demokratiska underskott är en form av en gigantisk konservativ diskriminering som den svenske Statsminister Fredrick Reinfeldt idag 2012 står för. Olika studier visar att det är långt till jämställdhet i Europa och att faktiskt Sverige är en av de sämsta vid en europeisk jämförelse, då ingenting har hänt de senaste åren. Flera nationella och internationella undersökningar, visar också att det är lönsamt med könsbalans i toppen, företag som är jämställda presterar mycket bättre. Helt uppenbart har den svenska Alliansregeringen misslyckats med detta demokratiska underskott under sex år. Den Svenska alliansregeringen och Statsminister Fredrick Reinfeldt har inte tagit sitt ansvar under de år som frågan diskuterats på allvar. Nu har Socialdemokraternas Partiordförande Stefan Löfven satt ned foten som gör att det är dags för lagstiftning av kvotering för bolagsstyrelser. Detta innebär i klar text att marknaden inte skall styra politiken utan politiken skall styra marknaden. Bengt Silfverstrand: Vilket skulle bevisas.
Jag är lite tveksam till kvotering. Den 17 oktober 2006 skrev ett antal tunga socialdemokrater däribland ordförandena för kvinnoförbundet och broderskapsrörelsen ordföranden en debattartikel i DN med rubriken "En kvinna som s-ledare är ett måste" och som avslutades med meningarna ”Låt oss välja en kvinna till partiledare för socialdemokratins framtids skull. En kvinna som socialdemokratisk partiledare är ett måste!” http://www.dn.se/debatt/en-kvinna-som-s-ledare-ar-ett-maste
De fick som de ville. Mona Sahlin kvoterades till partiledare (vilket hon aldrig blivit om kravet på att en kvinna skulle kvoteras till posten inte funnits) och socialdemokraterna gjorde sitt sämsta val på 90 år. Sen är jag också tveksam till en alltför stor politisk styrning av marknaderna. Erfarenheterna från de länder i Europa som styrdes av de partier som V kallade broderpartier förskräcker. Och de avskräckande exemplen fanns inte bara där. 1999 så gjorde gick Clintonadministrationen in och styrde marknaden när man gav bolåneinstituten Fannie Mae och Freddie Mac ett explicit mål som innebar att 42% av lånen måste gå till personer med en inkomst under medianinkomsten. Det var dessa lån som kom att kallas ”Subprime” och som kom att ge oss ”subprimekrisen”, alla krisers moder. Den politiska styrningen av marknaden kom att orsaka en härdsmälta. Bengt Silfverstrand: Tveksam kan man ju alltid vara. Men om det nu i praktiken visar sig att det inte går att uppnå större jämställdhet i viktiga samhällsfunktioner utan kvotering, ja då säger enkel logik att den vägen måste prövas. Och beträffande härdsmältor så är det ju precis tvärtom din tes. Marknadens allt större svängrum på politikens område har lett till den ena härdsmältan efter den andra. Exempel: Skolan och vården.
Sossarna på Skånekusten tycker alltså inte att investerare ska kunna få återbäring på sina insatser. Det känns ju modernt. Sämsta sortens socialism i sin prydo. Löfven vet självklart bättre än så.
Bengt Silfverstrand: Du är som ofta nuförtiden ute och snurrar. Sossarna i Skåne har inte med en stavelse antytt att man inte ska kunna få återbäring på sina insatser. Vad saken handlar om är vilka villkor som ska kunna ställas på verksamheter som drivs med skattemedel. Och det är ingalunda självklart att sådana verksamheter ska bedrivas i aktiebolagsform med vinsten som yttersta drivkraft. Om detta skriver Anne-Marie Lindgren i en Veckans analys i Arbetarrörelsens Tankesmedja bl.a. så här: Rubrik: "Med expresståg - åt fel håll." "Skattefinansierade "marknader" för sociala tjänster är något helt annat än priata marknader för konsumtionsvaror." Se vidare: http://pyttiminpanna.wordpress.com/2012/05/14/anne-marie-lindgren-med-expresstå;g.
"...den socialdemokratiska partiledningen snart är mogen för att sätta ner foten också när det gäller välfärdens kärnområden. I klartext: Utforma en lagstiftning som slår fast att..."
Har det blivit en socialdemokratisk statskupp så att (s) kan lagstifta på egen hand? Måste ha missat något? Bengt Silfverstrand: Sluta tramsa om du vill ha fortsatt utrymme här. Det handlar givetvis om socialdemokratins uppfattning i frågan. Stefan Löfven aviserar vad socialdemokratin vill göra när man kommer i regeringsställning.
Replik Lars Johansson.
I artikel fyra i FN:s kvinnokonvention handlar den om kvotering. FN:s kvinnokonvention skapades 1979 med anledning av att den allmänna deklarationen om de mänskliga rättigheterna inte svarade på behovet av ökad jämställdhet eller inte såg till kvinnors specifika situation. Sverige var den första medlemsstaten i världen som ratificerade kvinnokonventionen 1981 vilket innebär att man har förbundit sig att följa artiklarna samt att föra in dem i sin egen lagstiftning och verka för att implementeringen genomförs. Detta kan vi tacka den Svenske Statsminister Olof Palme och det Socialdemokratiska Partiet för. De artiklar som provocerar mest i många av FN:s medlemsstater är de som handlar om kvinnans rätt till sin egen kropp, kvinnans rätt till självbestämmande över giftermål samt rätten till att vara en myndig medborgare. Under de sex senaste åren i Sverige är det istället den konservativa kvoteringsfrågan som har engagerat debatten liksom kvinnors inte skulle ha rösträtt som engagerade högerpartiet på 1910-talet. Jag ställer frågan; Hur kan denna debatt ens fortgå när Sverige har förbundit sig till att följa en internationell konvention? I artikel fyra i kvinnokonventionen står det klart och tydligt citat,”för att påskynda faktisk jämställdhet kan konventionsstaterna använda sig av tillfälliga åtgärder såsom kvotering och positiv särbehandling tills jämställdhet i fråga om möjligheter och behandling har uppnåtts.” De nya Moderaterna och Svensk Näringsliv påstår att kvotering är orättvis. Dessa visar att de är odemokratiska, omoderna och tillbakasträvande. För dessa har dessa två frågor om kvinnors rösträtt och kvotering tydligen varit orättvisa från1900-talet och nu 110 år efteråt. Det Socialdemokratiska Partiet med dess kvinnor lyckades i en stor masspetition 1913 samla in 350 000 namnunderskrifter för kvinnlig rösträtt. Trots detta var motståndet mycket hårt ifrån högerpartiet. Det Socialdemokratiska partiet införde rösträtt för kvinnor 1921. För över 100 år sedan så blundade de nya Moderaterna för kvinnors rösträtt nu blundar de återigen för kvinnors lagstadgade kvotering i bolagsstyrelser. Att blunda för att olika kategorier av människor, bland annat baserat på genustillhörighet, har olika förutsättningar och också väljer sina likar efter grupptillhörighet skapar ett splittrat, segregerat samhälle och orättvisa. För det första är instrumentet och verktyget kvotering ett sätt att under en övergångsperiod motverka denna strukturella och inbyggda orättvisa. Diskriminering p.g.a. genustillhörighet finns på alla samhällsnivåer och i alla sociala kontext oavsett klass, etnicitet eller annan kategorisering i Sverige idag. Detta kan vi idag tacka Alliansregeringen i Sverige för. För det andra kan den privata sektorn inte särskiljas från samhället, den utgör en bärande del av detta. Det är därför inte rimligt att låta näringslivets bolagsstyrelser stå vid sidan om av ett gemensamt samhällsbygge där jämställdhet är en mycket viktig samhällskomponent. För de som inte anser att mänskliga rättigheter eller kvinnors rättigheter har ett egenvärde i sig finns också ett flertal argument från näringslivet och bolagsstyrelser i Sverige att blandade företagsledningar fungerar väl och även genererar ökade vinster. Det kan vi nu se i internationella sammanhang där kvotering har ökat. För det tredje är det med andra ord rent kontraproduktivt för bolagsstyrelser att bibehålla status quo av lågt deltagande av kvinnor. Utan instrument som kvotering kan man aldrig ens nå upp till den föreställda icke-existerande grundsituation där alla människor har samma förutsättningar och möjligheter som nu Fredrick Reinfeldt och hans tidigare föregångare har målat upp och sagt nej till. Den som förespråkar status quo menar att mäns kompetens och lämplighet i första hand beror på kollektiv tillhörighet eftersom män väljer män. Fredrick Reinfeldt hävdar även att kvinnors underrepresentation i bolagsstyrelser kan bero på att kvinnors aktiva val i livet skiljer sig från männens. Männen som kollektiv grupp väljer alltså självmant ledarskap och medlemskap i bolagsstyrelser medan kvinnorna som kollektiv väljer annat? Eller har kvinnorna kunnat göra detta val? För det fjärde är det internationellt påvisat att det enda som verkligen biter för att skapa hållbar samhällsförändring är lagstiftning uppifrån. Att inte erkänna ett sådant faktum utan enbart tala om att attityder förändras underifrån är vilseledande. Hur många arbetare skulle ha lagstadgad semester utan lagstiftning på området? Hur många män skulle av egen vilja kunna ta ut föräldraledighet utan lagstiftning, i många andra länder har fäder några dagar på sig att lära känna sitt barn innan det förväntas, enligt lag och norm, att han återgår till arbetet? Ett jämställt gott samhälle måste byggas både underifrån och uppifrån i samhället med både finansiella resurser och en politisk vilja att förändra. Den nationella och internationellaFinansmarknaden skall inte styra den globala kvoteringen. Utan denna vilja kommer kvinnors och mäns möjligheter att utvecklas inom sina karriärer skiljas åt, såsom det gjorts fram tills idag. Kvotering behövs för att grundstrukturen skall kunna förändras. Sverige ratificerade kvinnokonventionen för mer än trettio år sedan. Med andra ord skulle den här debatten egentligen inte finnas om samhället och svenska beslutsfattare valt att i praktiken genomföra förändringar som leder till alla människors lika värde och möjligheter kvinnors som mäns. För vad händer annars? Gå tillbaka till 1910-talets stora fråga om kvinnors rösträtt som högerpartiet nekade till liksom idag 110 år efteråt att neka kvinnor kvotering i bolagsstyrelser. Det är verkligen dags för förändring. Bengt Silfverstrand: Bra att detta sägs. Lars Johansson m fl på området okunniga behöver så väl de här upplysningarna.
Bengt Silfverstrand
Du skriver: ”Men om det nu i praktiken visar sig att det inte går att uppnå större jämställdhet i viktiga samhällsfunktioner utan kvotering, ja då säger enkel logik att den vägen måste prövas.” Men om kvotering är så förträffligt varför fick då inte en kvinna ersätta Håkan Juholt frågas kom? Mona Sahlin kvoterades till partiledare. Efter henne kom en man. Om man fortfarande tror på kvoteringen så borde Juholt ersatts av en kvinna. Men så skedde inte. Varför? Dessutom är frågan om kvoteringar till börsbolagsstyrelser i mångt och mycket en pseudofråga. Efter det att Margaretha Winberg gjorde ett utspel där hon hotade med lagstifning så kvoterades det in en massa kvinnor i bolagsstyrelserna som tex Lena Adelsohn Liljeroth valdes in i styrelsen i ett börsbolag där vi är kunder. Kusinerna Antonia och Veronica Axelsson-Johnsson fick också styrelseuppdrag. Det där berörde ju i endast kvinnor som redan befann sig på samhällets högsta nivå. Samma sak blir det om man inför en lagstifning. Det blir en reform som inte på något sätt berör vanliga kvinnor. Om man vill underlätta för mer vanliga karriärkvinnor att göra karriär i näringslivet så är kvotering till styrelserna en pseudoreform. Då ska man titta på hur man kan få in fler kvinnor i företagsledningarna. Styrelseposter är ju inte sällan hedersuppdrag som ges efter en avslutad karriär som operativ chef. Men det är ju i de operativa företagsledningarna som man ska satsa på att få in fler kvinnor . Bengt Silfverstrand: Att jämföra med valet av Håkan Juholt som partiledare är ju rent trams. Margot Wallström t ex har ett antal gånger blivit tillfrågad men tackat nej. Vackra ord hjälper inte här. Det krävs på detta, som på flera områden, att politiken säger ifrån när marknaden inte räcker till.
Förnamn och efternamn är obligatoriskt. E-postadress och webbadress är valfritt.
Skriv sedan din kommentar och klicka på Spara kommentar. |
Bengt Silfverstrand
 Valkrets: Höganäs, Skåne Adress: Näckrosvägen 9 260 40 Viken Mobil: 076-211 7481 Visa mina kontaktuppgifter
Senaste blogginläggen
Visa samtliga tidigare inlägg
Arkiverade blogginlägg
Sök på webbsidan
|
Kommentar av clas svensson - 15 juni 16:20, 2012 
Bengt Silfverstrand, Näckrosvägen 9, 260 40 Viken, Mobil: 076-211 7481, Skicka e-post till mig
Copyright © 2013 Bengt Silfverstrand, www.s-info.se
0,10938
