TRANSLATE WEB PAGE   NÄTVERKSPORTALEN WWW.S-INFO.SE   BLOGGPORTALEN WWW.S-BLOGGAR.SE   FORUMPORTALEN WWW.S-FORUM.SE 

Den narraktiga löneskatten…

Löneskatt är ett ord som allt oftare förekommer i borgerlig propaganda som synonym till arbetsgivaravgift.  Företeelsen som sådan är det fulaste som borgare och deras uppbackare i Svenskt näringsliv vet.  Något som katten släpat in och något som man bör göra allt för att avskaffa eller åtminstone kraftigt sänka.

 

Om vi börjar med begreppet som sådant, så existerar det överhuvudtaget ingen löneskatt, d v s skatt på lönen.  Det som officiellt kallas för arbetsgivaravgift borde ju språkriktigare benämnas arbetsköparavgift eftersom arbetsgivarna ju inte ger bort några arbeten utan i praktiken köper sina anställdas arbetskraft.  Men eftersom termen arbetsköpare ingått i kommunistisk terminologi och därmed är besmittad, så låt oss hålla oss till begreppet

ARBETSGIVARAVGIFT!

 

Men är då arbetsgivaravgiften något som enbart belastar löneutrymmet?  Ingalunda.  Arbetsgivaravgiften tas ut på det samlade förädlingsvärdet i ett företag d v s löne- och vinstutrymme.  Vi kan då också konstatera att det under en följd av år skett en förskjutning till vinstutrymmets förmån på bekostnad av löneandelen av förädlingsvärdet.  Löntagarna har med andra ord fått ut för lite av tillväxt och produktivitetsförbättringarna i företagen, precis vad LO nu också konstaterat i sina ekonomiska analyser.

 

Att sänka arbetsgivaravgifterna på sätt som föreslagits av de borgerliga partierna, ivrigt påhejade av företagarnas politiska lobbyorganisationer, innebär med andra att ”mycket får ännu mer”, en situation där många företag skulle kamma hem ytterligare vinster utan att anställa fler.  Jag frågade häromdagen en småföretagare inom handeln om han kom att anställa fler om fick arbetsgivaravgiften sänkt med förslagsvis 20%.  Nej, svarade han, det finns inga sakliga skäl till det.  ”Däremot kommer jag sannolikt att öka arbetsstyrkan om min omsättning ökar.” 

Ett betydligt effektivare sätt att öka sysselsättningen borde därför vara att stimulera människors köpkraft genom att t ex höja barnbidragen ytterligare.

 

                     

 

 



2006-05-05, 10:37  Permalink


Bookmark and Share
Arbetsgivaravgiften är den del av lönen,
där skatten är 100%. På den andra delen av lönen är skatten 50% ungefär. Beror lite på vad man eldar med och hur mycket öl man dricker bl.a.
Varför skall man höja bidragen för de som redan har nog? Bättre att sänka skatten för de som inte har nog.
Naturligtvis är arbestsgivar-"avgiften" en löneskatt.

Löneskatten beräknas på företagets lönesumma och ingenting annat. Att den skulle ha med det samlade förädlingsvärdet att göra är en ren lögn. Den enda parameter som används för beräkning av löneskatten är just lönen. Om företaget gör miljonvinster eller går med förlust spelar ingen som helst roll, löneskatt utgår med 32% på lönesumman.

Naturligtvis tas detta från arbetarens löneutrymme. Varje hundralapp i löneförhöjning som arbetaren får kostar ju i själva verket arbetsgivaren 132 kronor. Man måste vara mycket ideologiskt indoktrinerad för att påstå att dessa 32 kronor inte är en löneskatt.

Även sossar säger ju att löneskatten, arbetsgivaravgiften, är löneutrymme som arbetarna avstått. Det rör sig alltså om pengar som tillhör löntagaren och nu konfiskeras av staten, på samma sätt som inkomstskatten.
I flera fall där man sänkt eller tagit bort arbetsskatten (trängselskatten är ju en trängelsavgift egentligen)
Har lönen höjt, eller fler anställts. ICA handlaren kanske inte har utrymet att anställa, men många företag ligger på gränsen till att ha råd. De komemr anställa.
Litet historia: Arbetsgivaravgifterna höjdes kraftigt under Palme-regimen på 1970-talet, under den tid när arbetsgivare sågs som rika dj*vlar med alldeles för mycket pengar. Och Palmes ekonomiska politik var enkel: Att öka statens inkomster maximalt genom att dra in mer pengar från löntagare och företag, för att bekosta "reformer" som politikerna kunde ta äran för i följande valrörelse.

Även om inkomstskatten höjdes mycket kraftigt på denna tid, så fanns nackdelen att LO genast krävde full kompensation för detta och mer därtill i form av ökade löner. På den tiden förekom krav från LO på 20-30-procentiga löneökningar! Årligen! Samtidigt som reallönerna givetvis stod och stampade pga. den inflation som blev följden.

Därför infördes istället begreppet "arbetsgivaravgift", som var ett sätt att beskatta löneutrymmet, men istället få det att se ut som att det var arbetsgivarna som man j*vlades med. Då dämpades också LO:s lönekrav (trots att arbetsgivaravgifterna förstås minskade löneutrymmet). Dessa nya löneskatter höjdes snabbt och krafigt.

Effekten blev dramatisk. Sedan 1970 har antalet arbetstillfällen inom Sveriges privata näringsliv varit oförändrat. Katastrofalt.

En galen tid. Det var då Sveriges långvariga strukturella kris grundlades, och vår tätposition bland världens nationer tappades, troligen för alltid. Nu spelar vi i gärdsgårds-serien.

*

På s-infos sidor står nu sossar mot sossar i frågan: Är arbetsgivaravgiften en löneskatt eller inte?

Här på s-info har ofta hänvisats till denna rapport från LO-ekonomerna, "Livet är orättvist":
http://www.tinyurl.com/rbyzh

LO-ekonomerna säger i rapporten tydligt att de anser att arbetsgivaravgiften är en del av "hela lönesumman":
"Vår syn är att hela lönesumman, dvs. lönen plus arbetsgivaravgiften samt avtalade försäkringar,
är en ersättning till arbetstagarna för det arbete de utför."

Alla arbetsgivare vet dessutom att arbetsgivaravgifterna ingår i det man kallar "lönekostnad" för varje anställd.

Att LO nu plötsligt väljer att föra fram detta korrekta perspektiv har förstås ett syfte: Om arbetsgivaravgiften sänks, så kommer LO vid nästa lönerörelse att hävda att det nu finns ett större löneutrymme att förhandla om!

Om det dessutom visar att denna sänkning leder till försvagning av t.ex. pensionssystemen så har facket ännu ett skäl att kräva kompensation genom lönehöjning. Annars blir det svårare att hänvisa till detta argument. Samtidigt har just pensionerna redan försvagats oerhört utan krav på lönehöjningar.

I själva verket är detta aningen mer komplicerat än vad de flesta debattörer (på olika håll) orkar erkänna. Jag tycker att Bengt har rätt när han skriver (min markering av "enbart"): "Men är då arbetsgivaravgiften något som *enbart* belastar löneutrymmet? Ingalunda."

Det stämmer, eftersom reallöner, nettolöner, bruttolöner, lönekostnader och företagens resultat visserligen är dynamiskt kommunicerande kärl, men utan några matematiskt säkra samband för vad som ska hända med de övriga delarna om man ändrar en av dessa.

Men helt klart är arbetsgivaravgiften en löneskatt, och utgör i sin helhet en del av "löneutrymmet". Vilket inte är riktigt detsamma som att säga att de utgör en del av lönen.
Arbetsgivaravgifterna finansierar stora delar av välfärdssystemet och är därför ett viktigt instrument för att kunna upprätthålla det system, som inte ens moderaterna nu öppet vågar utmana.

Att arbetsgivaravgiften beräknas på lönesumman är givetvis inte detsamma som att dessa avgifter belastar enbart löneutrymmet.

En intressant jämförelse i sammanhanget är förre folkpartiledaren Bertil Ohlins påstående att införandet av ATP (med åtföljande finansiering via arbetsgivaravgifter) skulle inteckna större delen av löneutrymmet under överskådlig tid. Ohlin fick naturligtvis fel.

Exemplet ATP visar med all önskvärd tydlighet att det inte bara är löneutrymmet som arbetsgivaravgifterna belastar utan hela förädlingsvärdet d v s även vinstutrymmet.

Det är härmed bevisat att arbetsgivaravgiften inte är någon löneskatt.

Jonssons tal om arbetsgivaravgiften som "konfiskation" är så urbota korkat att det inte förtjänar någon kommentar. Har man den synen på välfärdens finansiering så har man fjärmat sig från alla former av en seriös debatt.

Dahlbergs tal om att ICA-handlaren inte har råd att anställa är nonsens. ICA-handlaren har två vägar att gå om hans omsättning ökar över en viss gräns - antingen öka övertidsuttaget eller nyanställa.

Och som bekant blir det inte billigare att i längden förlita sig på övertidsuttag.

Några belägg för att sysselsättningen ökar om arbetsgivaravgíften sänks finns med andra ord inte.
Utan att debattera politisk retorik och olika teorier i denna fråga så VET jag som småföretagare att jag och många med mig undviker att anställa 1 till framför allt på grund av de höga arbetsgivaravgifterna. detta är ett faktum för oss i verkligheten. Bengt du kan ha massa teoretiska resonemang men jag lovar fråga 100 småföretagare så kommer absoluta majoriteten säga samma sak som jag


Bengt Silfverstrand: Vad man säger är en sak, vad man gör en helt annan. Eftersom företag och företagare är vinstmaximerande så anställer man bara så många man behöver för att klara efterfrågan på företagets varor/tjänster. Ytterst så är det efterfrågan som styr antalet anställda i ett företag. Sänkning av arbetsgivaravgiften (bra att du använder en korrekt term) får enligt de försök som redan gjorts på området enbart marginella effekter.
Pär Nuder skriver i en central kommentar från partiet Socialdemokraterna angående Alliansens budget:

Citat "

- 27 000 personer kommer att tvingas lämna sina jobb och gå tillbaka i långtidsarbetslöshet. Det blir konsekvensen av att ta bort den skatterabatt som arbetsgivare får som anställer en långtidsarbetslös, det s k anställningsstödet."


Per Nuder anser alltså att 27 000 personer har fått jobb genom sänkta arbetsgivaravgifter...

http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=991&blogg=5495



Bengt Silfverstrand: Ingalunda. Anställningsstödet är ett riktat stöd som villkoras med att arbetslösa verkligen bereds arbete. Däremot finns det, som erfarenheterna visar, inga som helst garantier för att arbetsgivare generellt använder det utrymme som sänkta arbetsgivaravgifter skapar för att anställa mer folk.


Nya kommentarer kan ej göras för detta blogginlägg!



Se S-filmklipp med socialdemokrater
Laddar filmer...
VILL DU SE FLER S-KLIPP? BESÖK YOUTUBE.COM