Tidigt i morse noterade jag på TV socialdemokraternas nya framryckning i Demoskops opinionsmätning. Jag gladdes naturligtvis liksom sannolikt de flesta andra med socialdemokratiska sympatier. När jag sedan går in på s-info får jag se samma opinionsundersökning i kvadrat och kubik med mer eller mindre förutsägbara kommentarer, om siffrorna nu överhuvudtaget kommenteras
En del av förklaringen till denna returinformation kan förstås vara bristen på konkreta politiska frågor att diskutera, då inget parti,bortsett från de borgerliga slavar på triu(m)vagnen som är nere för räkning, sticker ut. Och de som sticker ut, t ex centern gör det ju på självmordsmanér.
Att socialdemokraterna går framåt är när allt kommer omkring ganska förutsägbart. När Carin Jämtin kommenterar socialdemokratins uppgång i opinionen med att "detta visar att vi fått ut får politik de senaste månaderna", så gör hon det dock lätt för sig. Svenska Dagbladet har onekligen en poäng när man i gårdagens ledare skriver: "Utmaningen bestårför s-ledarens del i att varken säga för mycket eller för lite. I Dagens Samhälle är Löfvens svar politiska balansakter där valfrihet i välfärdssektorn välkomna, medan något som han kallar "fri dragningsrätt på skattebetalarnas pengar" förkastas."
"Exakt vad s-ledningen vill se istället för arbetslinje och lägre skatter är inte särskilt tydligt. Genom Löfvens allt mer frekventa inlägg i debatten växer ändå en bild fram av en partiledning som utgår från vad borgerligheten vill och gör, ifrån det som har blivit politikens bottenplatta."
"Hittills lever Löfven högt på personlig trovärdighet, Magdalena Andersson på ny socialdemokratisk regtorik som ligger den nymoderata förbluffande nära, men det är långt kvar till nästa val."
Så långt Svenska Dagbladet. Och eftersom ingen torde misstänka mig för att hemfalla åt nymoderata idéervågar jag säga att det ligger en hel del i vad ledarskribenten Maria Ludvigsson för till torgs i sin gårdagsledre i SvD.
Socialdemokraternas framryckning i opinionen beror sannolikt på Stefan Löfvens trovärdighet som person och på hans förmåga att samla partiet efter en lång ökenvandring. Detta är självfallet en viktig förutsättning för att kunna återföra socialdemokratin i regeringsställning men långt ifrån tillräckligt. Till detta ska då också läggas de alltmer uppenbara sprickorna i den borgerliga alliansfasaden. Det är för övrigt först under den senaste månaden som media börjat syna denna sprickbildning ordentligt i sömmarna.
So far, so good, men efter hand kommer kraven från väljarna att växa på konkreta besked i politiska sakfrågor. Och här har partiet en hel del att bevisa. Första testen på viljan att bekänna färg kommer om någon vecka, då partiet ska presentera sitt alternativ till b-alliansens vårbudget. Med viss spänning avvaktar vi detta alternativ.
2012-04-06, 15:22 Permalink
Andra bloggar om: Politik Socialdemokraterna Stefan löfven Alliansen Magdalena andersson Svenska dagbladet Opinionsundersökningar Demoskop Valfrihet Välfärd 
Bengt Silfverstrand
”Första testen på viljan att bekänna färg kommer om någon vecka, då partiet ska presentera sitt alternativ till b-alliansens vårbudget.” Men det avgörande provet kommer nog när oppositionen (minus SD) ska redovisa sitt alternativ till b-alliansens regering. Det blir svårt eftersom de tre rödgröna partierna har vitt skilda åsikter i centrala frågor som tex synen på tillväxten. Tidigare så var ju (s) i sig själv ett regeringsalternativ men den är vi inte nu. Skulle Löfven ta upp partiet till 45% nivån skulle läget ändras men där vi som sagt inte än. Innan borgarna bildade en allians så var den borgerliga splittringen en av deras stora problem. Denna splittring gjorde att (s) i valrörelse efter valrörelse på goda grunder kunde lyfta fram de borgerliga partiernas oenighet, och hävda att det var att köpa grisen i säcken att rösta på eftersom ingen visste vilket av partiernas politik som faktiskt skulle genomföras om det skulle bli borgerlig regering. Och det funkade. Den borgerliga splittringen drog ned de borgerliga partiernas trovärdighet som regeringsalternativ. Och det var just därför som den borgerliga alliansen bildades inför valet 2006. Ett projekt som får sägas ha varit framgångsrikt. Om de rödgröna tänkt gå fram var för sig (som det ser ut nu) så kommer argumentet om att köpa grisen i säcken att komma i retur. Jag är rätt säker på att de borgerliga medierna kommer att kritiskt granska de rödgröna partiernas program och uttalanden leta upp olikheterna lyfta fram dessa och göra det till sitt huvudnummer under valrörelsen. Och där har de ju en fördel av det faktum att (s) är i underläge inom media. Det kan ju vara regeringens enda chans att få förnyat förtroende. Jag ser att en del andra på S-info skrivit om detta och i korthet sagt att det tar vi efter valet. Får inte intryck av att dom funderat särskilt mycket över hur de borgerliga kan komma att utnyttja en splittrad opposition. Utan de verkar tro att det politiska landskap som vi rör oss i är detsamma som inför valet 1982 då (s) skulle återerövra regeringsmakten. Det är det inte. Jag vet att frågan är tidigt ställd men hur tycker Du att (s) ska bemöta det borgerliga motangrepp mot (s) och oppositionen som med stor sannolikhet kommer att komma när vi närmar oss valet. Bengt Silfverstrand: Angrepp ska givetvis bemötas när de kommer. Men bättre är att förekomma genom att redovisa ett klart och tydligt alternativ till den borgerliga regeringspolitik som blir allt ihåligare och därmed lättare att angripa. Socialdemokraterna ska visa av erfarenheten gå fram med ett eget alternativ. Det kommer att bära långt om det är tillräckligt tydligt.
Lars Johansson
Du har aldrig funderat på att det bästa är om Svenska folket får avgöra vilken regering som ska bildas efter valet 2014? Eller tycker du det är jobbit med demokrati?
Kjell Hedman
Nej det tycker jag inte. Jag tror inte på "proletariatets diktatur" eller någon annan form av diktatur. Vänsterpartiets förre ledare Lars Ohly har ju hävdat att Lenins kritik av socialdemokratin (som avsåg just demokratin) är relevant. Men det är inte en åsikt som jag delar. http://svt.se/2.15777/1.261666/vansterns_historieforfalskning_040928 Men vad folket väljer kommer ju att styras av vilja alternativ som läggs fram och helt klart så blev de borgerliga mer framgångsrika efter det att de bildat en allians än de var när de var splittrade. Bengt Silfverstrand: Jag kan inte påminna mig om att någon här har pläderat för proletariatets diktatur. Det vore nog välgörande för debatten om vi höll oss till verkligheten.
Lars Johansson
Nu är det ju inte bara vänstern som har samarbete med diktaturer. Vi har nu en vapenaffär som verkar lite mystisk där både M och S verkar inblandade. Och vi har en utrikesminister och Handelsminister som har skumma affärer med diktaturer. Att Alliansen kom till makten berodde nog mest på att folk var less Göran P. Men nu håller Alliansen på att trilla sönder så dom lär ju inte kunna ena sig till valet 2014. Om dom siffror som är nu så lär ju S bilda en minoritetsregering. Och det behövs inte mycket förrän S och V är tillsammans större än övriga partier. Bengt Silfverstrand: Just precis. Vi har visst en liten vapenaffär med en av världens värsta diktaturer....
"Att Alliansen kom till makten berodde nog mest på att folk var less Göran P".
Det där var en vanlig förklaring till nederlaget just efter valet 2006 men idag tror väl ingen på det utan alla har nog insett att partiets problem är större än så. Kjell Hedman Persson avgick ju för övrigt i mars 2007 så om det var förklaringen till nederlaget 2006 så borde det gått bättre sen men det gick ju ännu sämre för (s) i valet 2010 än 2006. Håller verkligen alliansen på att "trilla sönder"? Det är klart dom har problem men för den svenska borgerligheten så gäller regeln "enade vi stå söndrade vi falla" så jag tror att dom fortsätter att hålla ihop. Dom har så mycket att förlora på att bryta upp alliansen. Särskild de i toppen av partierna som har statsrådsposter och andra viktiga jobb pga regeringsinnehavet. "Och det behövs inte mycket förrän S och V är tillsammans större än övriga partier". Det fattas ganska mycket innan (s) + V tillsammans är större än övriga partier. I den senaste SIFO-mätningen så hade (s)+V tillsammans under 40%. (S) har gått framåt efter partiledarbytet men V står och stampar på samma fläck som på Ohlys tid. Umeåmessias har till skillnad mot Löfven inte levererat. Och jag börjar tvivla på att han kommer att göra det. Innan Sjöstedt valdes till partiledare för Vänsterpartiet hette det att han skulle ta en massa väljare från (s). Men i senaste SIFO mätningen fick Sjöstedts V 6,1% vilket faktiskt är sämre än de 6,3% som Vänsterpartiet fick i den sista mätningen under Ohlys tid. Aftonbladets mätning som kom häromdan visar att förtroendet för Löfven är högt medan förtroendet för Sjöstedt sjunker http://svt.se/2.22620/1.2765846/reinfeldt_leder_fortroendeligan?lid=puff_2765846&lpos=rubrik Jag tror inte att V kommer att växa på det sätt som många sa i början av året för (s) går nu framåt och Mp verkar ha blivit alternativet för de hippa i innerstan. Om V tänkt sig att bli större så skulle dom ha satsat på att göra det medan (s) gick bakåt. Från valet 2002 till 2010 så tappade (s) ca 600.000 väljare vilket har ritat om den politiska kartan. Det är därför som vi har den regering som vi har och det har också medfört att Mp kunnat växa och få en helt annan ställning i Svensk politik än dom hade innan och det har hjälpt SD in i riksdagen Men hur många av alla dessa väljare som lämnat (s) lyckades V lägga beslag på Om man räknar netto så lyder svaret "ingen". V var (till skillnad mot M, Mp och SD) större 2002 än i det senaste riksdagsvalet. Nu i början av året talade Vänsterpartister om att ta väljare från (s) men tyvärr så har det tåget gått och vänsterpartisterna missade det. Nu går (s) framåt och inte bakåt.
”Bengt Silfverstrand: Jag kan inte påminna mig om att någon här har pläderat för proletariatets diktatur. Det vore nog välgörande för debatten om vi höll oss till verkligheten.”
Nej men Kjell Hedman frågade om jag tyckte att det var jobbigt med demokrati och då svarade jag nej för att jag menar att jag att det är bättre än alternativen. Och här i norra Europa så har den kommunistiska diktaturen varit alternativet. Så sent som på Ingvar Carlssons tid fanns tre kommunistiska diktaturer runt östersjön i Sovjetunionen, Östtyskland och Polen och ett parti i Sveriges riksdag som kallade de partier som styrde där för ”broderpartier”.
Lars Johansson
Det är så roligt att ni hela tiden drar upp vänsterpartiets historia. Men aldrig moderaternas historia. Hur var det med moderaterna och sydafrika eller när det var en militärkupp i Chile. Försökte inte högern försvara diktaturer då...varför nämner du inte det?
Kjell Hedman
”Det är så roligt att ni hela tiden drar upp vänsterpartiets historia. Men aldrig moderaternas historia. Hur var det med moderaterna och sydafrika eller när” Kul att det roar dig. Det finns flera orsaker till att Vänsterpartiets historia oftare är på tapeten än moderaternas. Moderaterna hade tex inte lika starka band till de som styrde i Sydafrika och Chile (vilka dessutom var rätt olika varandra) som Vänsterpartiet hade till de kommunistiska diktaturerna. Vänsterpartiet har ju under huvuddelen av sin existens varit en Svensk filial till SUKP (Sovjetunionens kommunistiska parti). De har bland annat yttrat sig i att de kommunistiska diktaturerna Sovjetunionen och Östtyskland gav ekonomiskt stöd till vänsterpartiet i form av årliga bidrag. Utöver det så är partihögkvarteret i fastigheten på Kungsgatan i Stockholm där Jonas Sjöstedt & Co residerar finansierad av Sovjetunionen. Detta har redovisats i en offentlig utredning som publicerades 2002. Eller som Olof Palme en gång sa, vilket är det korta svaret på din fråga: ”Dom bär diktaturen i sitt hjärta”. Bengt Silfverstrand: Kom inte dragandes med det gamla kommunistspöket. Dagens vänsterparti står på fast demokratisk grund och har inte det minsta med gamla relationer till Sovjetunionen att göra. Under större delen av 90-talet och 2000-talet fram till 2006 hade socialdemokrater och vänsterpartister ett fungerande parlamentariskt samarbete. Jag satt själv i finansutskottet mellan 1998 och 2002 och det var aldrig några problem att få vänsterpartiet med på ett ansvarstagande i ekonomiska frågor.
Bengt Silfverstrand
När Lars Ohly (som var partiledare fram till början av detta år) tillträdde så försäkrade han att han stod för samma värderingar som under hela den tid som han varit med i partiet. Vilka dessa värderingar var lyfte Janne Josefsson fram i i de två programmen i Uppdrag granskning där Vänsterpartiet granskades. En av dessa var att Lars Ohly var en av de som hårdast försvarade de kommunistiska diktaturerna. Det var iofs på 80-talet men eftersom han 2004 själv sa sig stå för samma värderingar så får man väl utgå ifrån att det är så. Lars Ohly var ingen socialdemokrat eller ens i närheten av att vara det Bengt Silfverstrand: Denna advokatyr är fullständigt ointressant. Det är praktiken som gäller och den har jag gedigen erfarenhet genom att på ort och ställe - i riksdagen och i dess finansutskott öga mot öga på vänsterpartiets ledande politiker kunnat konstatera att de under 90-talet och 2000-talets första decennium tagit sitt politiska ansvar. Vänsterpartiet är ett fullt ut demokratiskt parti och ska inte behöva lida för gamla försyndelser.
Lars Johansson talar nästa med kluvna tungor, när han först argumenterar för en allians med v, och därefter totalsågar v som en filial till Sovjetunionens Kommunistiska Part (SUKP).
Jag tänker inte försvara v mot dessa grava anklagelser. Det får v göra själva. Men det är väl fullständigt klart att både mp och v fungerade som sänken för s undeer 2008? Det handlade säkerligen om invändningar mot just de partierna och invändningar mot allianser över huvud taget, både blå-blå och rödgröna sådanan. Väljarna ville inte köpa grisen i säcken en gång till, som de hade gjort 2006, då den borgerliga linjen hade formats i hemliga partiledaröverläggningar, vars resultat till vissa delar förblev hemliga även i valrörelsen. Bara de behagliga delarna presenterades för väljarna. Det är mer demokratiskt att låta väljarna fylla säcken. Det har givetvis betydelse om s får 35 % eller 45 % av rösterna, eller ännu mer. Det har betydelse om v får 5 % eller 15 % av rösterna. Men det kan vi ju inte veta före valet, eller hur Lars J? Men så här har Lars J skrivit: "Skulle Löfven ta upp partiet till 45% nivån skulle läget ändras men där vi som sagt inte än." Nej, men det får vi veta under röstsammanräkningen, när vallokalerna har stängt. Varför binda upp sig för samarbete med v (eller något annat parti) redan nu? Det finns potentiella s-väljare, som inte vill att vare sig v eller mp (eller något annat parti) ska ha mer att säga till om än absolut nödvändigt. De kommer givetvis inte att rösta på s, om s har bundit upp sig för samarbete med v eller mp, eller något annan parti redan före valet. Det finns potentiella s-väljare, som med sin röst vill bidra till att s INTE ska bli beroende av stöd från v (eller från mp eller något annat parti). Detta är Lars J säkert väl medveten om, men kräver ändå att s ska börja kohandla och kompromissa med v redan före valet. Vill Lars J över huvud taget ha en valseger för s? Det gör skillnad om s får 35 % och v får 15 % av rösterna, eller om s får 45 % och v får 4,5 % av rösterna - och övriga partier som kommit in i riksdagen får 47 % tillsammans. I så fall är det bara att ställa ultimatum till v: "Stödjer ni oss eller borgarna?" Ingen kohandel, inga kompromisser, inga ministerposter till v. Vad Sjöstedt än säger idag, så har v inget val i det läget. Dessutom tror jag inte att v, innerst inne, vill ha muntejp. Ingår man i en regering, kan man inte tala emot regeringen. Det är som muntejp. Och det största partiet bestämmer. Det stod klart för Olhy när han drog sig ur förandlingarna om en trepartiallians i juni 2008. Och det står klart för de borgerliga småpartierna idag. Det är förstås svårare att ställa ultimatum till ett parti, som har fått 15 % av rösterna, i synnerhet om det har gått dåligt för den blivande statsministerns parti. Men inte ens i det läget är det säkert att vare sig v eller mp kan bedriva utpressningspolitik mot s. Även om de borgerliga partierna har ställt upp som allians i valet, så är det inte alls säkert att de kommer att vara en allians efter valet, om s, v och mp tillsammans får fler röster än de borgerliga partierna tillsammans. Men hur det blir med den saken vet vi inte heller före valet. Det kan ju tänkas att något borgerligt parti, i det läget, är berett att ingå i en koalitionsregering med s för att beröva v och mp varje chans till inflytande på den förda politiken. Och i så fall får vi se vilken friare som ger det bästa anbudet. För s' löfte till väljarna måste ju vara att genomföra så mycket som det någonsin går av partiets valprogram. Det är demokrati. Vill Lars J blockera detta, genom att kräva att s redan före valet bildar allians med v - ett parti som Lars J uppenbarligen tycker mycket illa om? En möjlighet som därmed också skulle blockeras vore en socialdemokratisk vågmästarrgering, som regerar med stöd av hoppande majoriteter. Personligen skulle jag inte ha några invändningar om s gör upp med v om socialförsäkringarna och med fp om energipolitiken. Men andra kan ju ha invändningar mot den modellen, och det bästa som de kan göra för att hindra att det blir så, är att arbeta för att s får ett så stort väljarstöd, så att s kan bilda regering helt av egen kraft. Väljarna ska fylla säcken. De som röstar på alliansen köper grisen i säcken.
Lars Flemström
Jag argumenterar inte för en allians med V. Förutom det skäl jag nämnt så stänger en allians med V dörren för ett samarbete med andra partier och cementerar blockpolitiken. "Skulle Löfven ta upp partiet till 45% nivån skulle läget ändras men där vi som sagt inte än." Nej, men det får vi veta under röstsammanräkningen, när vallokalerna har stängt”. Men riktigt så osäkert är det ju inte. Vi visste ju ganska långt innan vallokalerna stängde den 19/9 2010 att det inte skulle bli några 45% den här gången. Jag bara lyfter fram att det blir ett problem för en försvagad socialdemokrati att gå fram på egen hand som man gjorde i valrörelsen 1982 då man tog tillbaka regeringsmakten efter två borgerliga mandatperioden eftersom den politiska kartan ändrats. Men det är möjligt att det är enda vägen framåt som det ser ut idag och hade (s) gjort det i oktober 2008 i stället för att proklamera att man ingått i ett rödgrönt samarbete så hade man kanske inte tappat lika mycket av det väljarstöd på 41-45% som man vid den tidpunkten haft under mer än ett års tid och då hade man kanske lett en regering idag. Problemer i dag är som sagt att man är ett mindre parti och kanske blir det ett bestående arv av den rödgröna alliansen som ingicks 2008. Vad man bör göra just nu är att så snabbt som möjligt ta fram en bred socialdemokratisk politik som även kan locka mittenväljare. Då kanske det finns en väg tillbaka till nivån +40%. 1975 års partiprogram innebar en vänstersväng som inte uppskattades av väljarna och gjorde att (s) förlorade valen 1976 och 1979. Det misstaget får inte göras om utan man måste satsa på att skapa en bred politik där man sätter löntagarna i centrum. Bengt Silfverstrand: Mittenväljare är ett synnerligen diffust begrepp. Och kappan-efter-vinden-politik kan förvisso ge kortsiktiga vinster, men är inget som bär för framtiden.
Jag har många förhoppningar på en den nya (S) politiken om Stefan Löfven lyckas med politiken att stärka svenska företags och arbetstagares konkurrenskraft i den globala ekonomin.
Det är Sveriges viktigaste fråga. Företagens och arbetstagarnas konkurrenskraft skall stärkas med forskning och utbildning samt riskfinansiering tillsammans med högskolor har jag hört Löfven säga och det är bra men mycket mer kan göras. Skatter kan sänkas för både företag och arbetstagare, avdrag kan med fördel tas bort, skatt på konsumtion höjas och skatt på sparande tas bort. Ett enkelt, balanserat och konkurrenskraftigt system är ex 20-20-20-0 i lågkonjungtur och 25-25-25-0 i högkonjungtur, med riktig keynes politik betyder det spara i ladorna i högkonjungtur för att använda i lågkonjungtur till skattesänkningar och beredskapsarbeten och AMS till alla arbetslösa är bra modell. Sverige måste ha konkurrenskraftig statlig och kommunal sektor som levererar bra välfärd till låg kostnad. Lika skola, sjukvård, tandvård, omsorg, pension till alla. Offentliga sektorn får inte bli en kvarnsten som sänker företagens och arbetstagarnas konkurrenskraft genom att belasta med skyhöga skatter. Energipolitiken måste leverera billig, säker, miljövänlig el och låt företagen bestämma sin energimix. Ta bort alla CO2 skatter och energiskatter samt subventioner. Forska på nya IV-generationens kärnkraftverk, vind, sol, vatten, jord, biogas, etc. Vi kan sänka skatterna till 25% på arbete, 25% på utdelad vinst, 25% på konsumtion, samt punktskatter på hälso- och miljöskadlig konsumtion ex alkohol, tobak, läkemedel, socker, fossila bränslen, etc) i högkonjungtur och sänka till 20-20-20-0 i lågkonjungtur skulle vi stärka våra möjligheter att möta framtiden. Beredskapsarbeten och AMS-utbildning blir en statlig arbetsgaranti med låg lön beroende på ålder. Frivillig värnplikt. Inga avdrag alls, ej ränta, ej ROT, ej RUT, ej resor, ej etc. Välfärde Sedan behöver vi en bättre fungerande flyktingpolitik. Arbetskraftsinvandringen från EU och tredje land är på plats och sköts av företagen och migrationsverket tillsammans och verkar fungera väl. Tillfälliga uppehållstillstånd och arbetstillstånd. Flyktingar skall i första hand erbjudas skydd och drägliga förhållanden på förläggning, tills de kan återvända till hemlandet. Under vistelsen erbjuds de utbildning och chans att söka jobb på svensk arbetsmarknad. Sverige måste bestämma hur många flyktingar vi har möjlighet att ta emot och försörja, ex 100.000 platser, när någon återvänder till hemlandet kan ny flykting få plats. Öppnen kostnadsredovisning. Pirioritera hjälp till närområdet för då kan 100 gånger fler flyktingar hjälpas för samma kostnad och snabbare hjälp. Fast då måste (S) våga tala om elefanten i rummet. Det finns verkligen många politikområden som (S) kan förbättra och öka Sveriges företags och arbetstagares konkurrenskraft. Ingen konkurrenskraft, inga företag, inga jobb, inga skatter, ingen välfärd, bara ofärd och elände. En sådan politik skulle locka många företagare och arbetstagare samt pensionärer att rösta på (S). Konkurrenskraft är bästa tryggheten! Bengt Silfverstrand: Skatter har sänkts till förbannelse. Men inga jobbskatteavdrag i världen har gett några nya jobb. Vi har kommit till vägs ände när det gäller allmänna skattesänkningar och det enda resultat som är skönjbart är att välfärden urholkats. Vad slutligen gäller konkurrenskraften, så hävdar sig Sverige mycket väl i ett internationellt perspektiv. Däremot har friskolereform och förstatligande av skolan lett till att Sverige på skolområdet backar í ett internationellt perspektiv. Slutsats: bevare oss för en fortsättning på den nyliberala borgerliga politiken.
Lars Johansson
Vi måste tillbaka till nivån +40%, anser jag, även om en del s.k heliga kor måste slaktas. Uppgiften är att bredda väljarunderlaget utan att tappa kärnväljarna. Jag håller med om att s drev för mycket åt vänster under 1970-talet, men den största orsaken till valnderlaget 1976 var dock Fälldins oskaliga skräckpropaganda mot kärnkraften, som egentligen var ett förtäckt angrepp på det socialdemokratiska väldfärdssamhället. Johnny Andersson Jag håller med om mycket som du skriver, men inte alls. Det är viktigt att behålla och stärka Sveriges konkurrenskraft. Jobbskatteavdragen har visserligen inte medfört någon mätbara ökning av sysselsättningsgraden, men jag är ganska säker på att fler jobb hade försvunnit utomlands om de inte hade varit. Hushåll och företag måste ha tillgång till billig, säker, och miljövänlig el, som är tillgänglig när den behövs. Kärnkraften uppfyller de kraven, och därför måste Sverige bidra till utveckling av ny och ännu säkrare kärnkraft. Men när det gäller kärnkraften finns det bara en godtagbar säkerhetsnivå: den högsta. Och även därför måste vi ha en reglerad elmarknad. Jag håller alltså inte med om att företagen ska bestämma energimixen själva. Vi får absolut inte ha en situation, där olika reaktorägare bjuder under varandras elpriser genom att ge avkall på säkerheten. Om kärnkraften ska vara miljövänlig måste den bidra till storskalig landskapsförstörelse i form av gigantiska vindkraftparker samt luftföroreningar genom utslsäpp från fossila bränslen reduceras. Vågkraft kan vara ett intressant alternativ, men får inte leda till fiskdöd och förstörda havsbottnar. Fördelarna med vågkraft visavi vindkraft torde vara många, både visuellt (göms under ytan) och bättre drifttid. Förutom vågrörelser som beror på vindens inverkan finns finns andra krafter som påverkar vattenståndet mm. Se t.ex. http://sv.wikipedia.org/wiki/Seicher Även om vi inte vet säkert vad klimatförändringarna beror på, är det viktigt att minska fossilbränsleanvändningen. Jag instämmer dock i din kritik av CO2-skatter och andra energiskatter (bl.a. elcertifikaten) och subventionerna (särskilt till vindkraften), åtminstone i nuvarande form. Se: http://larsflemstroms.blogg.se/2012/april/utkast-april-6-2012.html Jan anser att miljö- och klimatalarmismen, även om varningarna i sig kan vara befogade, används i skrämselssyfte för att pressa fram förhastade beslut, som leder både till felinvesteringar och ett ojämlikt samhälle. Hur mycket lättlurade länsstyrelser än fantiserar om gigantiska godsflöden genom Sverige (som om det inte funnes järnvägar öster om Ladoga) från Murmanskregionen till Centraleuropa, syftar mp:s järnvägsprojekt till ökad långpendling (regionförstoring) och inte till att överföra transporter från landsväg till järnväg i någon större omfattning, vilket är nödvändigt för att nå några klimatmål. Klimathysterin hotar i själva verket klimatmålen. Man ger sig inte ens tid att utreda hur klimatmålen påverkas. Det är samma brådska som med vindkraftutbyggnaden. Vi ska förstöra landskapen maximalt och bygga fast oss i vindkraften innan vi vet tillräckligt om vare sig vågkraften eller IV generationen kärnkraft. Detta är bara ett argument varför s måste ha som mål att göra sig så oberoende som möjligt av andra partier.
Förnamn och efternamn är obligatoriskt. E-postadress och webbadress är valfritt.
Skriv sedan din kommentar och klicka på Spara kommentar. |
Bengt Silfverstrand
 Valkrets: Höganäs, Skåne Adress: Näckrosvägen 9 260 40 Viken Mobil: 076-211 7481 Visa mina kontaktuppgifter
Senaste blogginläggen
Visa samtliga tidigare inlägg
Arkiverade blogginlägg
Sök på webbsidan
|
Kommentar av Lars Johansson - 6 april 19:17, 2012 
Bengt Silfverstrand, Näckrosvägen 9, 260 40 Viken, Mobil: 076-211 7481, Skicka e-post till mig
Copyright © 2013 Bengt Silfverstrand, www.s-info.se
0,22461
