Nya opinionslyft och nya glädjeutbrott i de socialdemokratiska leden.  Vem kan väl vara gladare än en äkta socialdemokrat i dag.  Parallellt med att opinionen svänger kraftigt till socialdemokratins fördel råder dock "största möjliga tystnad" beträffande det konkreta innehållet i socialdemokratisk politik.  Och det må på kort sikt vara en klok strategi att sitta still i båten eller på åskådarplats iaktta hur den borgerliga alliansvännerna leker hela havet stormar.

Nja, nu var jag  kanske lite orättvis.  Igår torsdag kunde man i ett TT-referat, återgivet i flera landskortstidningar, läsa några funderingar om socialdemokratisk politik framöver av partiets ekonomisk-politiska talesperson Magdalena Andersson.

Något, men inte superklokare blir man kanske på  Magdalenas funderingar, som sannolikt varit i en  större säck innan de kom i hennes egen påse.  Sålunda får vi veta att socialdemokraterna tvekar om fleer pappamånader.  Jasså, minsann!

En hoppets strimma spricker dock upp mellan löven i fråga om socialdemokratins paradfråga, sysselsättningen.  Här aviserar Magdalena Andersson ambitionen att lyfta fram ett sysselsättningsmål.  Den ekonomiska politiken styrs idag av ett övergripande inflationsmål. Inflationsbekämpningen väger alltså tyngre än arbetslöshetsbekämpningen.  Till och med nyliberala USA har ett sysselsättningsmål parallellt med inflationsmålet.  Till avdelningen "Syner i lövsprickningen" (Nils Ferlin) får man väl också räkna tanken att använda SBAB för att pressa boräntorna.

Men mycket längre än så sträcker sig ännu inte ambitionerna att tydliggöra socialdemokratisk politik.  Jobbskatteavdragen ska vara kvar, men trappas ner på månadsinkomster över 50 000 kronor, ett förslag som till nöds kan accepteras.  Men när Andersson äger att fastighetsskatten inte ska röras går säkert kalla kårar över ryggarna på dem som konstaterar att fastighetsskatten är en fast skattebas som inte med Carema och Attendo smiter iväg till skatteparadis utomlands. Socialdemokratin borde våga säga att den gamla fastigetsskatten inte ska återkomma men att det  är rimligt att i någon form beskatta fastigheter.

Sen måste man rejält höja på ögonbrynen.  Och det gäller Magdalena Anderssons syn på RUT- och ROT-avdragen.  Med henne som  finansminister ska  de vara kvar, eventuellt med vissa förändringar?????    - Det är inte dumt om man kan åtgärda den fördelningspolitiska profilen på något sätt.  En så lättvindig betraktelse över avdrag, som i allra högsta grad har en omvänd fördelningspolitisk profil och i huvudsak gynnar välbärgade människor, som gott och väl har råd att betala olika typer av tjänster fullt ut ur  egen kassa, är synnerligen anmärkningsvärd för att komma från en socialdemokratisk kandidat till finansministerposten.  Helst borde en socialdemokratisk regering göra rent hus med ett system som i praktiken är ett omvänt bidragssystem, förmånligare ju mer man tjänar.  Om detta inte är möjligt så borde det under alla förhållanden sättas ett tak för hur mycket man får  dra av, max. 5 000 kronor, som LO föreslagit.

Även när det gäller skillnad i skatt mellan pensionärer och löntagare svävar Magdalena Andersson på mål.  Skillnaden ska bort, säger hon, men vågar inte loa att det ska ske på en mandatperiod.  Det må så vara  Men eftersom Magdalena Andersson i intervjun säger sig tro på målstyrning, så borde hon väl kunna  tillämpa den principen också när det gäller avvecklingen av den djupt orättvisa skillnaden i beskattning mellan löntagare och pensionärer.