TRANSLATE WEB PAGE   NÄTVERKSPORTALEN WWW.S-INFO.SE   BLOGGPORTALEN WWW.S-BLOGGAR.SE   FORUMPORTALEN WWW.S-FORUM.SE 

Medan andra fortsätter att tjafsa om socialdemokraterna är ett landsbygds- eller storstadsparti och på orwellskt nyspråk kallar partiets dödgrävare för "kärleksfulla kritiker" så ska jag bidra med ett inlägg i en tung sakfråga - sysselsättningen.

 

Från det kanske mesta oväntade håll får socialdemokraterna idag stöd för sina sysselsättningspolitiska ambitioner sådana de uttrycks i partiets ekonomisk-politiska motion.  I en gästkolumn på Dagens Nyheters ledarsida idag tar ekonomiprofessorn Lars Calmfors, tidigare ordförande i b-regeringens finanspolitiska råd bladet från munnen och pläderar med direkt hänvisning till s-motionen för att ett sysselsättningspolitiskt införs för att komplettera det ensidiga inflationsmålet.

 

Noterbart är att Calmfors i sin inledning konstaterar att s-förslagen inte fått någon större uppmärksamhet, vilket han förmoda kan bero på "att eurokrisen slukar allt intresse eller på socialdemokratins allmänna förtroendekris  Det  är nog en ganska kvalificerad gissning. 

 

Calmfors skriver: "Regeringen har angett som sin främsta uppgift att föra Sverige  mot full sysselsättning och därigenom  minska utanförskapet.  Trots det har några sysselsättningsmål aldrig preciserats.  Regeringn har visserligen lanserat ett så kallat sysselsättningspolitiskt ramverk, men detta är bara ett allmänt analysschema utan kvantitativa åtagnden.

Avsaknaden av ett sysselsättningsmål, samtidigt som det finns ett överskottsmål för de offentliga finanserna, innebär en bristande logik"

 

Också det andra förslaget i nämnda s-motion - ett mål för de offentliga investeringarna (sparandet i realkapital) finner Calmfors vara väl värt en diskussion.

 

Detta är bara ett exempel på tunga socialdemokratiska förslag ägnade att stärka arbetslinjen.  Det finns flera, och i  morgon ska jag återkomma till partiets förslag om att stärka infrastrukturen.  Ett förslag som blivit brännande aktuellt efter privatiserings- och avregleringfiaskot på järnvägssidan - "Det stora tågrånet" enligt en rykande  aktuell och spännande bok.



Min kritik under tidigare blogginlägg mot Ylva Johanssons idéer om "fler arbetade timmar" kräver kanske en förklaring. Kritiken var ingen anspelning på hennes förflutna i Vänsterpartiet. Men det är ett mål, som inte hör hemma i en marknadsekonomi, där efterfrågan på arbetskraft bestäms av bakomliggande efterfrågan på varor och tjänster, samt på den rationaliseringspotential som finns, d.v.s. den möjliga produktivitetsökningen per arbetstimme.

Jag har själv erfarenhet av arbete på både ackord och beting, som båda är löneformer som går ut på att pressa ut mesta möjliga produktionsresultat per arbetstimme. Ackord innebär att man tjänar mer om man presterar mer, vilket självfallet minskar behovet av arbetskraft. Sedan sänker arbetsgivaren ackordet, så att man får arbeta mer för samma lön som förut. Be-ting innebär att man får gå hem när jobbet är färdigt, vilket inte påverkar behovet av arbetskraft. Sedan fyller arbetsgivaren på med mer arbete, för att fylla ut den arbetade tiden till åtta timmar. Och då minskar behovet av arbetskraft.

Om man då sätter upp som ett mål, att den totala arbetstiden för hela arbetskraften ska vara X miljarder arbetstimmar per år, måste man fylla på med olönsamt, skattesubventionerat lågropoduktivt arbete eller rent pseudoarbete. Det har jag också erfarenhet av, som gammal och förbrukad arbetare med en lindrig förslitningsskada. Detta är ytterst förnedrande för en person, som skulle kunna göra mycket annat än exakt samma sak som förut.

Förr i tiden blev gamla arbetare ofta arbetsledare och chefer. Det skulle dagens välutbildade arbetare också klara av, men för det sätts effektivt stopp av revirbevakande så kallade fackföreningar på tjänstemannasidan. Detta är ett problem som varken LO eller SAP vågar ta i för att inte spräcka löntagarfronten. SAP är inte ett riktigt arbetarparti längre, erkänn det! Vilket förklarar Moderaternas framgångar bland arbetarväljarna.

När jag som ung med medelklassbakgrund valde bort en akademisk karriär, kunde jag inte drömma om hur illa gamla arbetare skulle komma att behandlas av "sitt eget" parti i regeringsställning. När rationaliserinbgsavtalet, som innebar att vi inte skulle motsätta oss effektiviseringar av arbetet, skrevs under av LO och SAF, utlovades att vi skulle få mer fritid i framtiden. I stället fick vi en lavinartad ökning av arbetslösheten och "sysselsättning" för arbetslösa.

Att dessutom bli hånad på en s-blogg med krav på referenser till ekonomiprofessorer som vill ha kortare arbetstid samt uppmaningar att gå ut och ta frisk luft, visar väl bara hur långt från verkligheten som vissa debattörer har hamnat. För ekonomiprofessorerna verkar inga arbetsdagar vara tillräckligt långa för att de ska klara av att lösa euro-krisen. Sedan må professor Calmfors ha helt rätt i sin kritik av bristen på logik i regeringens ekomiska politik.

Calmfors efterlyser ju faktiskt ett sysselsättningsmål, vilket bara kan förstås som ett omvänt mått på arbetslösheten, d.v.s. att 3 % arbetslösa betyder att 97 % har jobb. Ökad sysselsättningsgrad, d.v.s att fler har jobb är någonting helt annat än "fler arbetade timmar". Vid oförändrad medelarbetstid ger ökad sysselsättningsgrad visserligen fler arbetade timmar som resultat. Men det finns flera vägar att uppnå ökad sysselsättningsgrad, vilket borde vara det överordnade målet.

Med ökad sysselsättningsgrad blir det färre arbetslösa. Färre arbetslösa, som ska dela på ersättningen från a-kassan, och därmed större ersättningar för var och en, utan att mer pengar behöver tillföras, skatten behöver inte höjas för att återställa ersättningsnåerna (även om det måste vara ett projekt på lång sikt).

Man kan alltså inte göra "fler arbetade timmar" till ett politiskt mål utan att därigenom skapa en särskild låglöne-arbetsmarknad med låg produktivitet per arbetstimme. Man kan däremot ha som politiska mål:

1) Sysselsättningsgrad.

2) Normalarbetstid (antal arbetstimmar per individ).

3) Ersättningsnivåer i a-kassan. Regeringens politik går ut på att sänkta nivåer ska gynna framväxten av en lågproduktiv låglöne-arbetsmarknad - för vanlig, högpresterande arbetskraft.

4) Rörlighet på arbetsmarknaden. Om de som har jobb byter jobb i ökad utsträckning, blir det fler lediga jobb som kan sökas av arbetslösa. LAS måste reformeras, men inte alls på det sätt som alliansen har tänkt. Vem vågar byta jobb, om man saknar anställningsskydd på den nya arbetsplatsen?
Det var verkligen uppmuntrande för en sann sosse att läsa Lars Calmfors artikel i DN. Där han totalt vänder upp och ner på den borgerliga pressens påstående - och tyvärr även en del partivänners uppfattning - att Tommy Waidelich inte skulle vara värd förtroendet som ekonomiskpolitisk talesman för SAP. Men Håkan Juholt vet vad han gör - med den insikt han har - om Tommys kapacitet på det ekonomiska området. Därför är det extra värdefullt då den erkänt skicklige och internationellt uppskattade nationalekonomiske professorn Lars Calmfors, ser positivt på den ekonomiska politik som Socialdemokraterna vill föra. Det är bara att tacka och ta emot och för de otroende att rätta in sig i ledet.
Förutom att Calmfors ger den socialdemokratiska politiken, som har utarbetats av främst Juholt och Waidelich, godkänt, så för han fram egna idéer som är väl värda att prövas. Det borde vara en tankeställare, att drevet mot Juholt började i samband med att den socialdemokratiska budgetmotionen presenterades.
Förnamn och efternamn är obligatoriskt. E-postadress och webbadress är valfritt.
Skriv sedan din kommentar och klicka på Spara kommentar.

FÖRNAMN

EFTERNAMN

E-POSTADRESS (valfritt, publiceras ej)

WEBBADRESS (valfritt)


KOMMENTAR PÅ INLÄGGET




Regler för kommentarer

I den här bloggen eftersträvar vi en öppen debatt och välkomnar kommentarer. Men vi vill att tonen där vi tilltalar varandra är artig och att det som lyfts fram hör till ämnet för det inlägg som kommenteras.

Kommentarer som bryter mot följande punkter tas bort:
  • ej undertecknade med förnamn och efternamn
  • kränker andra personer eller utmålar dem som brottsliga
  • är rasistiska, homofobiska, sexistiska eller diskriminerande
  • innebär brott mot tystnadsplikten
  • uppmanar till brott eller annat som bryter mot lagen
Observera även att kommentarer med länkar till webbsidor innehållande något av ovanstående, inte är tillåtet, såvida det inte är av stor vikt i sammanhanget.

Din kommentar kan även bli borttaget om:
  • du använder hundratals utropstecken eller nonsensord
  • vi misstänker att skribenten inte använder sitt eget namn
Ägaren till respektive hemsida har dock rätt att, utöver dessa regler, själv avgöra vilka kommentarer som skall finnas i bloggen. Upprepade brott mot dessa regler kan innebära att du spärras från att kommentera i bloggen på hemsidan.

När en kommentar görs loggas IP-adress samt tidpunkten när kommentaren gjordes, vilket gör det möjligt att ta reda på från vilken dator kommentaren härstammar ifrån. Alla kommentarer som bryter mot svensk lag rapporteras till polis och Internetleverantör, vilket kan medföra fängelse och/eller böter samt att Internetleverantören stänger ner Internetuppkopplingen för personen som gjort kommentaren.


Se S-filmklipp med socialdemokrater
Laddar filmer...
VILL DU SE FLER S-KLIPP? BESÖK YOUTUBE.COM