TRANSLATE WEB PAGE   NÄTVERKSPORTALEN WWW.S-INFO.SE   BLOGGPORTALEN WWW.S-BLOGGAR.SE   FORUMPORTALEN WWW.S-FORUM.SE 

I dessa det kompakta mörkrets och dy(s)terkvistarnas dagar funderar jag ofta över i vilken mån det är årstiden eller den andliga svältkosten som framkallar den pessimism som en del anser sig tvungna att förmedla i bloggar, facebook och andra media.

 

Visst kan det eviga regnandet och blåsandet få en att hänga läpp, men defintivt inte i och för sig föga  uppmuntrande opinionsmätningar (dessa ger jag egentligen f-n i).

 

Nej, i stället försöker jag pejla underliggande stämningar, utvecklingstendenser i samhället både "där uppe och där nere."  Himmel eller helvete, tar jag då lika lite hänsyn till som Mark Twain.  Liksom han, har jag nämligen vänner på båda  ställena.  Det har uppenbarligen också Leif GW Persson, vars själfbiografi/roman "Gustavs grabb", jag i tidig morgontimma avslutade läsningen av.

 

Om Leif GW kan man tycka mycket.  Visst är han egotrippad, självömkande och ibland rentav hämndlysten.  En övervägande kärleksfull skildring av barndomen i allmänhet och av fadern Gustav i synnerhet varvas med nästintill rena hämndkänslor mot modern, och mot dem som, i och för sig inte utan anledning, angav honom som "läckan" i den  s k Geijeraffären (d v s det mediala chicken race som uppstod sedan det i en SÄPO-promemoria angetts att dåvarande justitieministern Lennart Geijer haft ett flertal kontakter med prostituerade).

 

Men det är  sist och slutligen Leif GW Perssons helt uppenbart totala utelämnande av hela sina personlighet med företräden såväl som fel och brister som imponerar.  Och då inte minst hans föredöme som skattebetalare

Så här beskriver han detta:

 

"Jag kan också tänka mig hur han skulle reagera (Leifs morfar Anders Gustav Löfgren - min anm.) om jag nu berättade för honom att alla pengar so jag tjänat har jag också tagit upp till beskattning.  Att jag har betalat skatt på vartenda öre.  Då skulle Morfar Gustaf förmodligen tro att jag  blivit galen, återkräva sitt satsade kapital med ränta på pengarna, och  att han skulle ge mig  ett kvitto på den  affären kan jag bara glömma....(om pappa Gustav) ..Det där med alla tiotals miljoner som jag lämnat ifrån mig i skatt skulle heller inte ha stört honom det minsta.  Tvärtom, eftersom  en riktig karl gör rätt för sig."

 

Att göra rätt för sig, den moraliska rättskänslan, insikten om att det du betalar i skatt är ett solidariskt bidrag till vårt gemensamma ansvar för  varandra - för att en skola, en omsorg  och en sjukvård ska komma alla oavsett plånbokens tjocklek till del på jämlika villkor.  Svårare är det inte.  Och när insikten offentligt framförs av en person som det gått bra för,  som tjänat mycket pengar och inte ylar i den jämmerdal som befolkas av Skattebetalarnas förening och deras medsvurna, ja då får jämlikhetstanken extra tyngd.

 

 

 

 



Men alla skattepengar används inte effektivt. Det vet alla. Det beräknas t.ex att ca 50 miljarder kastas i sjön årligen pga dålig offentlig upphandling.

Det finns skattefuskare (både bolag och privatpersoner) som undandrar stora belopp från beskattning.

Det finns bidragsskojare som utnyttjar systemet.

Stora pengar från våra skattemedlen läggs på projekt av typen tunnlar i Hallandsås, inköp av JAS/stridsvagnar/ubåtar/helikoptrar, byggande av olönsamma järnvägsspår etc etc.

Det finns organisatoriska problem och stor ineffektivitet, ta exempelvis polisen.

Det finns skatter som har negativ effekt.

Den insikten saknas tyvärr hos en del.

När politiker lärt sig att vrida och vända på våra skattemedel lite bättre så kommer vi att få betydligt mer till just skola/vård och omsorg utan skattehöjningar.

Ett samhälle med tillväxt ger även det mer att använda utan behov av skattehöjningar.

Avskaffande av skadliga skatter likaså.


Bengt Silfverstrand: Effektiv användning av skattepengar står inte i motsättning till att koppla skatteintäkterna till behoven. Så t ex har vissa landstings s k effektiviseringar visat sig vara direkt kontraproduktiva. Sjukvården går på knäna på många håll. Ett skrämmande exempel är Region Skåne, där s k besparingar går ut över både personal och patienter. Det finns heller inget som helst vetenskapligt stöd för att vård, omsorg och skola i alla lägen kan klaras utan skattehöjningar.
Visst kan "effektiviseringar" vara kontraproduktiva. Det är helt korrekt. På samma sätt kan det vara fel att hälla över mer pengar på en dåligt organiserad verksamhet, se bara hur mycket mer medel alliansen gett polisen under en period och resultaten är noll och intet. Mer skattemedel är alltså ingen garanti för något.

Det jag pekar på är att det finns stora resurser att använda inom det offentliga i form av t.ex

* effektivare offentlig upphandling
* begränsning av skattefusk från företag och privatpersoner
* begränsning av bidragsfusk
* sluta slösa skattemedel på olönsamma infrastruktur projekt
* effektivisering av offentliga verksamheter som t.ex polis mm.
* Avskaffa hämmande negativa skatter och regler

Det går aldrig att få en offentlig apparat som till 100% lyckas med alla dessa punkter men vi talar om potentiella resurser på flera hundra miljarder som årligen skulle kunna komma till nytta för just skola/vård/omsorg.

I skenet av detta bör det vara varje politiskt partis ansvar att verka för att alla dessa miljarder utnyttjas bättre. Behövs då mer skattepengar ? I skenet av ovanstående borde svarat vara nej, men givetvis i ett dynamiskt föränderligt samhälle så måste skatterna hela tiden omprövas och förändras steg för steg, Saker som var beskattade kanske ska beskattas mindre (t.ex arbete), miljöförstörande verksamhet beskattas mer etc.
Vissa skatter kanske behöver höjas (t.ex landstingsskatt) och andra sänkas (t.ex statlig inkomstskatt) så att skatter går till de kärnverksamheter vi vill (skola/vård/omsorg) och inte till olönsamma verksamheter och feleaktiga infrastruktursatsningar (t.ex Hallandsåsar, stridsvagnar från tyskland, JAS plan i massor).

Jag tror nog att vi är ense om att just skola/vård/omsorg ska få mer av kakan. Jag ser däremot inget behov av att göra kakan större genom generellt högre skattetryck.


Bengt Silfverstrand: Fusk och ineffektivitet ska naturligtvis bekämpas i alla dessformer. En lika odogmatisk inställning i själva skattefrågan innebär logiskt sett då också att vi måste vara beredda att acceptera skattehöjningar när dessa är nödvändiga för att bevara kvaliteten inom i första hand välfärdens kärnområden.
Med tanke på de hundratals miljarder som potentiellt finns tillgängliga redan idag inom systemet så har jag svårt att se ett behov i nära framtiden av att öka det totala skattetrycket.

Kvaliteten inom välfärdens kärnområden skulle kunna bli betydligt bättre redan idag med nödvändiga åtgärder utan att höja skattetrycket det minsta. Ska man kunna se väljarna i ögonen så gäller det att bättre nyttja de skatter som idag tas in.

En viss omfördelning kan och bör dock komma ifråga, t.ex mindre inkomstskatt, större miljöskatter, högre landstingsskatt. En minskad statlig kostym och en ökad kommunal/landstingskostym.

Men varför inte t.ex planera om Sverige i ett antal regioner istället för en uppsjö med kommuner och landsting ? Det borde leda till effektivisering och en betydligt mindre offentlig förvaltningskostym.

En framgångsrik utveckling med tillväxt kan utöver detta komma som extra sylt på kakan och ge än mer att använda inom vår gemensamma välfärd.


Bengt Silfverstrand: Ja, om till att börja med de hundratals miljarder som flyter omkring i skatteparadis, i madrasser etc. hos personer som smiter undan sitt solidariska ansvar genom att inte betala den skatt de är skyldiga till, så är vi överens. Sen rekommenderas du att göra några besök ute i den svenska verkligheten, på underbemannade sjukhus, äldreboenden och skolor med alltför få lärare i förhållande till elevantalet. Då kan du kanske komma till insikt om att det definitivt inte överallt går att svälta sig ur problemen.

Den bästa effektiviseringen vad gäller landets organisation är att slopa alla landsting, överföra akut- och specialistsjukvården till staten och låta kommunerna ta hand om primärvården.
Att skattepengar inte används effektivt får vi tyvärr bevis på dagligen när vinstmarginaler i privataföretag som bedriver verksamheter inom exempelvis vård, skola och omsorg som finansieras via skattsedeln är iögonfallande höga. Något som som bland annat gjort ett antal socialdemokatiska politiker till mångmiljonärer (Jan Emanuel Johansson, Ole Salsten bla).

Man blir nästan mörkrädd då man snabbt inser att detta är möjligt på grund av att när samma verksamhet bedrivs i offentlig regi det finns det en overheadkostnad som motsvarar i stort sett hela denna vinstmarginal.

Detta är dock en fråga som flertalet politiker duckar för då det skulle innebära att de skulle vara tvingade att avveckla sig själva och sina kompisar.

Då det med ett antal enkla handgrepp skulle vara möjligt att spara 20-30 % på kostnader för dessa verksamheter genom att främst ex antal tjänstemän och politiker i kommuner och landsting visas på dörren.

Det var därför befriande att Fredrik Reinfeldt i lördagens intervju i Ekot nämnde just detta och avsåg att äntligen titta på detsamma.



Bengt Silfverstrand: Jomenvisst, gör rent hus med all privatisering inom skattefinansierade verksamheter, så uppnår du en bättre hushållning med gemensamma resurser. Om du sedan tror att en av landets största privatiserare av offentligt finansierd välfärd, Fredrik Reinfeldt, är mannen att genomföra sådana reformer, ja då är du mer än lovligt naiv.
Svenska folket måste lära sig att utan skatter är vår sociala omsorg en omöjlighet. Nu väntar jag bara på att detta snart blir uppenbart även för den medelklass som låtit sig bedras av de borgerligas lovord och förväntningar på ständiga skattesänkningar. Vi ser detta i form av Carema och andra giriga bolags hänsynslösa behandling av våra åldringar och vårdbehövande. Det är dags att ta av Anders Borg den hjältekrona som våra medborgare placerat på hans huvud. Och Jan Björklunds skolpolitik framstår som allt mer misslyckad. Nu sätts våra partivänners ideologiska trohet på verkligt prov. Men jag hoppas och tror på en vändpunkt - både för Håkan Juholt och SAP - om några månader. Även om inte vårt parti når tidigare höjder i valet 2014, så kan vi bilda en ny S-ledd regering 2014. Resultatet i det danska valet är ett lysande exempel på att detta är fullt möjligt.

GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR !


Bengt Silfverstrand: Instämmer, och önskar också dig en GOD JUL OCH ETT GOTT NYTT ÅR!
Jag ifrågasätter påståendet "att utan skatter är vår sociala omsorg en omöjlighet." Det begriper alla redan, t.o.m Reinfeldt och Borg. För dem är nedmonteringen av den generella välfärden säkerligen fullt avsiktlig.

De tror att fattiga och halvsvultna människor är mer anställningsbara än dem, som exempelvis äger en bil, som de kan åka till det nya jobbet i. Förmodliigen delas deras åsikter därvidlag av många av deras väljare. Men väljarna kan ändra sig när de ser att den växande nyfattigdomen inte genererar nya jobb.

Chockterapin misslyckades! Finns det fler oprövade nya idéer? Ska sossarna äntligen lyckas komma på något nytt? - Så tänker kanske just idag fler borgerliga väljare än vi anar?

Jag tror alltså inte att det är väljarna som ska uppfostras, utan att det är s-politikerna som ska omskolas. Sedan 1968 har ju s faktiskt provat allt, från häftiga vänstersvängar då allt skulle socialiseras, till häftiga högersvängar då allt skulle avregleras och privatiseras - en politik som den borgerliga regeringen nu fortsätter in absurdum.

Jag tror på ett växande folkligt motstånd mot fortsatta skattesänkningar, utan några uppfostringsprojekt alls, eftersom folk förstår att man inte kan sänka skatter i det oändliga utan att välfärden och andra nödvändiga offentliga verksamheter naggas i kanten. Eller andra oönskade effekter uppstår, såsom högre avgifter eller dyrare privata försäkringar.

Men en växande misstänksamhet mot fortsatta skattesänkningar är inte detsamma som ett stöd för regelrätta skattehöjningar. Det går inte att uppfostra väljarna att gilla skattehöjningar. De kan möjligen övertygas om att skattehöjningar är nödvändiga, om så verkligen är fallet.

Den mest troliga effekten av den ständiga skattehöjningar är nödvändiga för välfärden-retoriken är att de borgerliga väljarna övertygas om att de bör rösta borgerligt en gång till. Är det inte en anomali att regeringen pratar om nya skattesäkningar, samtidigt som 63 kommuner ska höja kommunalskatten, så att ännu fler kommuner hamnar över 34-kronorsnivån? Vem vill bo i en sådan högskattekommun? Effekten blir sannolikt fler utflyttningar, sjunkande skatteintäkter och väsande regionala skillnader.

Pröva något nytt i stället!

Jag är inte säker på att större kommuner och större landsting / regioner är lösningen. Tvärtom tror jag att c:a 20.000 invånare är en optimal kommunstorlek. Men det finns även exempel på välfungerande kommuner med under 5.000 invånare.

Faran med alltför små enheter är brist på kompetens, vilket är en förklaring till s-krisen i en del (obs långtifrån alla) småkommuner. Medan risken att politikerna fjärmas från väljarna är en förklaring till s-krisen i storstadsregionerna, och i synnerhet Stockholms stad och län.

Inget landsting kan bli stort nog för att hysa den mest avancerade sjukvården. S måste kanske bita i det sura äpplet och ställa upp på M-förslaget om att förstatliga universitetssjukhusen. Å andra sidan vore det rena vansinnet att stycka upp järnvägsnätet i regionala järnvägsnät, som ska administeraras av de nya storregionerna. S måste kanske bita i det sura äpplet och erkänna att V har rätt i att vi behöver ett samordnat nationellt järnvägsnät.

Om vi ska fortsätta med sinsemellan konkurrerande tågbolag (vilket jag anser) måste vi en samordnad nationell spårförvaltning och central styrning av investeringarna i bannätet. Den kommunala huggsexan om järnvägsinvesteringarna, med t.ex., Bottniabanan som en lös blindtarm i norr utan någon riktigt bra kontakt med järnvägen i södra Norrland, är avskräckande exempel.

En drivkraft bakom storregionerna är landstingspolikers - och särskilt höga landstingsjänstememäns - maktbegär. De vill lägga under sig statliga uppgifter, som bör ligga kvar hos staten. Vi har nu minst fyra parallella förvaltningssystem på mellannivån (i de flesta länen): 1) Länsstyrelserna, 2) landstingen, 3) de indirekt valda regionförbunden, 4) vissa statliga myndigheters regionala enheter.

Fruktansvärt dyrt och ineffektivt. Lägg ner länsstyrelserna! Låt staten ta över de mest avancerade sjukhusen, och låt landstingen ta över gymnasieskolan, åtminstone de mer ovanliga gymnasieprogrammen. Så behövs varken storregioner eller storkommuner.

Inför en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring för alla arbetslösa (även äldre ungdomar, som aldrig har haft något jobb) med en lägsta ersättningsvivå som är högre än det kommunala försörjningsstödet. Så slipper vi kommunala utdebiteringar på över 34 kronor.

Hela den offentliga förvaltningen måste ses över, innan skattehöjningar förs på tal. Det måste bli ett slut på att politiker och byråkrater styr kommuner och landsting /regioner som om de vore konkurrerande privatföretag.

Detta är ju en följd av att konkurrensmentalitet har trängt ut solidariteten även inom den del av den offentliga sektorn, som är av ren förvaltningnatur.
Rättelse: Inledning av förra kommentaren skulle vara
"Jag ifrågasätter påståendet ATT SVENSKA FOLKET MÅSTE LÄRA SIG att utan skatter..."
Så får jag också önska alla en Gud jul och Gott nytt år.

Och Bengt, radikala tankar du har om att slopa landstingen. Det gäller väl också "regionen" i Skåne?
En annan modell är, som jag har föreslagit, att lägga ner länsstyrelserna. Deras uppgifter kunde övertas av 1) Staten genom förvaltningsdomstolarna.
2) Staten genom de centrala statliga myndigheterna eller deras regionla enheter.
3) Landstingen? Kommunerna?

I den mån de statliga myndigheterna behöver regionala enheter, så är de statliga myndigheternas verksamhet så olika, så att alla inte kan klämmas i samma regionstorlek.

Jag har nog själv tänkt att staten borde ta över akutkirurgin, nu när denna ändå koncentreras till de större sjukhusen. Kampen för att bevara akutkirurgin på alla länsdelssjukhusen har har allvarligt försvagat landstingens ekonomi.

Jag ser dock följande alternativ:

1) Bevara småkommunerna, flytta upp vissa kommunala uppgifter till landstingen, flytta upp vissa landstingsuppgifter till staten, lägga ner länsstyrelserna.

2) Avskaffa landstingen, flytta ner primärvården till kommunerna, slå ihop de mindre kommunerna, decentralisera vissa kommunala verksamheter till indirekt valda (eller direktvalda?) kommundelsförvaltningar.

Men vad är det då egentligen för skillnad mellan (liten) primärkommun - landsting och kommundelsförvaltning - storkommun?

Borde staten ta över kostnadsansvaret för äldrevården? För- respektive nackdelar? Problemet är ju att åldringarna och deras vuxna barn (som betalar skatt på sitt förvärvsarbete) så ofta bor i olika kommuner, medan praktiskt taget alla skolbarn bor i samma kommun som åtminstone den ena föräldern.




Bengt Silfverstrand: Tack för respons. Lutar nog åt alt.. 2, men någon form av statlig samordning behövs nog på länsplanet. Akut- och specialistsjukvården tycker jag under alla förhållanden borde skötas av staten. Även äldrevården? Ja, det tål nog att fundera över.
Förnamn och efternamn är obligatoriskt. E-postadress och webbadress är valfritt.
Skriv sedan din kommentar och klicka på Spara kommentar.

FÖRNAMN

EFTERNAMN

E-POSTADRESS (valfritt, publiceras ej)

WEBBADRESS (valfritt)


KOMMENTAR PÅ INLÄGGET




Regler för kommentarer

I den här bloggen eftersträvar vi en öppen debatt och välkomnar kommentarer. Men vi vill att tonen där vi tilltalar varandra är artig och att det som lyfts fram hör till ämnet för det inlägg som kommenteras.

Kommentarer som bryter mot följande punkter tas bort:
  • ej undertecknade med förnamn och efternamn
  • kränker andra personer eller utmålar dem som brottsliga
  • är rasistiska, homofobiska, sexistiska eller diskriminerande
  • innebär brott mot tystnadsplikten
  • uppmanar till brott eller annat som bryter mot lagen
Observera även att kommentarer med länkar till webbsidor innehållande något av ovanstående, inte är tillåtet, såvida det inte är av stor vikt i sammanhanget.

Din kommentar kan även bli borttaget om:
  • du använder hundratals utropstecken eller nonsensord
  • vi misstänker att skribenten inte använder sitt eget namn
Ägaren till respektive hemsida har dock rätt att, utöver dessa regler, själv avgöra vilka kommentarer som skall finnas i bloggen. Upprepade brott mot dessa regler kan innebära att du spärras från att kommentera i bloggen på hemsidan.

När en kommentar görs loggas IP-adress samt tidpunkten när kommentaren gjordes, vilket gör det möjligt att ta reda på från vilken dator kommentaren härstammar ifrån. Alla kommentarer som bryter mot svensk lag rapporteras till polis och Internetleverantör, vilket kan medföra fängelse och/eller böter samt att Internetleverantören stänger ner Internetuppkopplingen för personen som gjort kommentaren.


Se S-filmklipp med socialdemokrater
Laddar filmer...
VILL DU SE FLER S-KLIPP? BESÖK YOUTUBE.COM