Håkan Juholts starka och ideologiskt framsynta tal på socialdemokraternas extrakongress i våras har fått många borgerliga sympatisörer utom och delvis inom socialdemokratin att ropa varg runt hörnet. Hu, så hemskt det vore om socialdemokratin plötsligt skulle ta dagens verklighet den ökande ojämlikheten, senast bekräftad i en amper rapport från SNS, på allvar och formera en politik som motverkar de stigande orättvisorna. I nya numret av "Tiden" - www.tiden.eu - ett temanummer som belyser och analyserar kapitalismens kris finns bl a en artikel som är ett samtal mellan Kajsa Borgnäs, Leif Pagrotsky, Lena Sommestad och Erik Åsbrink.
Under rubriken "Dags för systemkritik?" för dessa tunga socialdemokrater ett intressant samtal om hur socialdemokratin bör möta framtiden. Inte minst intressanta är fd finansministern Erik Åsbrinks åsikter sammahanget. Här är några av hans funderingar: "Jag håller med Leif om att fördelningsfrågan är den centrala i vår syn på marknad och kapitalism....I Sverige är oppositionspolitiken alldeles för försiktig. Socialdemokratin tror att man ska lägga sig nära regeringen och vinna poäng, genom att vara Moderaterna light. Men den strategin har helt misslyckats. I stället är det fördelningspolitiken som måste lyftas fram Politik handlar till betydande del om konflikter och med den skattepolitik alliansen genomför och försämringar av a-kassa och socialförsäkringar finns det inten anledning att inte gå till attack."
Ganska fantastiskt eller hur? Dessa ord kommer alltså från en person som ofta betraktats tillhöra socialdemokratins högerflygel. Nu riskerar väl Erik att insorteras i de vänsternissarnas skara som det i vissa kretsar är så skamligt att tillhöra.
Men stå på dig Erik Åsbrink. Du har verklighten på din sida. Sedan 1980 har inkomstskillnaderna i Sverige ökat över hela inkomstskalan. Både mellan medelinkomsttagare och höginkomsttagare och mellan medelinkomsttagare och låginkomsttagare. Den relativa fattigdomen (mätt somindivider som har en inkomst under 50% av medianen) har också ökat, särskilt under de senaste tio åren. Ojämlikheten har nu gått så långt och blivit en så uppenbart tickande bomb att också tunga internationella aktörer som ILO och IMF nu med eftertryck hävdar att en viktig orsak bkolm krisen är just OJÄMLIKHET!
När Håkan Juholt nu får stöd för sin politiska linje av viktiga socialdemokratiska opinionsbildare som bl a Erik Åsbrink, Leif Pagrotsky och Lena Sommestad, så finns det gott hopp om att kunna vända utvecklingen och sätta tydligt fokus på de verkliga samhällsproblemen.
2011-12-19, 12:07 Permalink
Andra bloggar om: Politik Socialdemokraterna Håkan juholt Erik åsbrink Lena sommestad Leif pagrotsky Kajsa borgnäs Tiden Ojämlikhet Skatter 
Men hur är det möjligt om S i det närmaste haft obruten regeringsmakt fram till 2006? Hur lan en S regering tillåta att klyftorna ökar?
Bengt Silfverstrand: Det kan man fråga sig, men det minskar inte behovet av åtgärder.
Rensa ut alla "högernissar" ur partiet...så slipper Juholt pudla så mycket, och folk kanske börjar att tro vad han säger...:)
Bengt Silfverstrand: Utrensingar ägnar man sig inte åt i en demokratisk rörelse.
Jag tycker mycket om att höra Juholt tala och jag såg nyss att han var först ut med att beklaga hur det gick för SAAB.
Det är jag också ledsen för, alla anställda som varit lojala och hoppats och väntat och haft tålamod med frysta löner och trassliga uppgörelser som inte går i lås. Skulle vilja veta exakt hur många i Trollhättan som berörs och även flera underleverantörer såklart. Mueller, han har gjort allt som är möjligt, finns inte en oprövad väg att gå som han inte tagit. Usch, vad det var trist. Ingen kul julklapp för dom som jobbat där så länge.
Det är inte sant att s har haft "i det närmaste" obruten regeringsmakt fram till 2006. Och även om s hade haft det, är det inte säkert att ojämnlikheten inte hade ökat. Även bortsett från de borgerliga regeringsperioderna har det socialdemokratiska folkhemmet fått allvarliga törnar av sådan som s-partiet inte har kunnat råda över. Men till detta kommer egna misstag.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14097930.ab
Hur som helst är den borgerliga arbetslinjen ett totalhaveri. Arbetarepartiet from origin dvs S måste få ta över innan totalkaos bryter ut. Det är ju rena cirkusen, lite rutstäderskor här o där men l ALLA andra då?
Det var s, som myntade uttrycket "arbetslinjen", som var ett misslyckat uttryck från början. Det antyder ju att det finns någon annan linje, vilket gav moderaterna chansen att stjäla uttrycket "arbetslinjen" och anklaga sossarna att så för en annan linje, "bidragslinjen". Vad jag inte kan förstå är hur moderaterna har tillåtits att göra dessa stölder. De har ju dessutom helt ostraffat fått stjäla Socialdemokraternas halva partinamn.
Ledande socialdemokrater har inte velat vara ett arbetarparti. Så ivriga att framstå som ett "löntagarparti" har man varit så att man har glömt både arbetarna och småföretagarna (som ofta uppfattar sig själva som arbetare). Med löntagar-begreppet har man dessutom splittrat arbetarklassen i de, som har jobb, och de, som inte har jobb. Vilket moderaterna också har tagit efter. Inte ens när talar om "arbetare och tjänstemän" lyckas man klämma dit den tredje gruppen: "och företagare". Före (det helt onödiga) förstatligandet 1972 var apoteksbrachen en en hårt reglerad småföretagarbranch, som fungerade mycket bra, med bl.a. välfyllda lager och minst ett apotek i varje större tätort. Vad finns nu? Fem apotek i samma citydel i de största landsortsstälderna och tomma medicinfack i apoteken på mindre orter. Jag gissar att vi går mot en utveckling med privata apotekare som franchisetagare med slavkontrakt till storbolagen. Varför inte i stället en modell med ett statligt apoteksmonopol med privata franchisetagare? S ska inte vara ett "moderat light"-parti, som lägger sig onödigt nära regeringen i fördelningspolik- och socialförsäkringsfrågor. Däremot måste alla s-debattörer skilja mellan kort och lång sikt. S ska inte heller vara ett nostalgiskt socialiseringsparti, som lägger sig onödigt ära vänsterpartiet i föregagar-frågorna och synen på ägandet. Människor som har pengar ska uppmuntras att investera i alla samhällsnyttiga verksamheter, där privat ägande inte är olämpligt - som egenföretagare om de har lust. Riskkapitalister ska uppmuntras att investera i verksamheter som behöver riskkapital. Och inte lockas med lättförtjänta pengar inom vård och omsorg. Att uppmuntra och värna om småföretagare är inte att lägga sig nära regeringen. En tankeställare: Om varje småföretagare, som inte har någon aställd idag, skulle anställa en person skulle arbetslösheten utraderas. Nog är något fel, när en del småföretagare hellre sliter ut sig själva med 80 timmars arbetsvecka för att de är livrädda för att anställa "fel" person? Och nog är det fel, när det måste skapas speciella anställningfomrer utan en tillsstymmelses till anställsningsskydd för den arbetskraft som ändå får jobb (eller sysselsättning) i småföretag? S kan inte ha något annat mål på lång sikt än att återställa principen 80 / 80 i socialförsäkringssystemen. Men då måste valen vinnas både 2014 och 2018. Med löften om snabba höjningar av a-kassan kan man nog få ökat väljarstöd bland arbetslösa. Med hot om skattehöjningar får man minskat väljarstöd bland alla skattebetalare. Att lova mindre än man kan hålla bäddar för framtida valförluster. Det är däremot aldrig fel att infria mer än man har lovat - om det finns ekonomiskt utrymme. Vi har i det svenska samhället idag grupper av extremt fattiga människor, som måste räddas till varje pris.
Det är extra värdefullt, att Leif Pagrotsky, som är en erkänt skicklig ekonom, framhåller vikten av en fördelningspolitik värd namnet. Något som även gäller Erik Åsbrinks uttalanden. I sammanhanget får vi inte heller glömma Lena Sommestad. Hon har i flera debattartiklar imponerat genom, att så övertygande sätta in socialdemokratisk ideologi, i ett samhällspolitiskt sammanhang, präglat av solidaritet.
Jag tycker att man kan ställa högre krav på många socialdemokrater. De har förhållit sig anmärkningsvärt tysta och har låtit sig manupuleras av illasinnade smädelser mot Håkan Juholt. Att borgarna och deras megafoner försöker undergräva folks förtroende för S-ledaren är inte mer än väntat. Man vill rikta all fokus mot Juholt, för att förlöjliga honom, och uppförstora alla hans "tabbar". Därmed har man lyckats blockera det socialdemokratiska budskapet genom att förvandla, så mycket som möjligt, till en såpa. Förvånansvärt många sossar har håglöst funnit sig i att förhålla sig tysta inför anspelningar på mustaschen och Åsa-Nisseliknelser. Jag ser det som en plikt, att slå tillbaka mot allt nonsens, och uttala sitt stöd för sin partiordförande. Bengt Silfverstrand: En analys mitt i prick!
Det är klart att s ska ha en fördelningspolitik. Vad ska vi annars ha sossarna till? Annars är det väl lika bra att göra om partiet till en kosultfirma, som säljer sina tjänster till högstbjudande. Eller till ett riskkapitalbolag, med de ideologiskt högtflygande syftet att bevisa att politiker som placerar skattepengar i kommunala riskprojekt, är kapabla att generera högre vinster än riktiga kapitalister.
Kommunala flygplatser som konkurrerar med varandra om charterbolagens gunst, kommunala turistanläggningar som konkurrerar med privata turistanläggningar och exklusiva bostadsområden för högskattebetalare. Förlusterna på husförsäljningen uppvägs ju flera gånger om att framtida skatteintäkter från gräddhyllefolket från Djursholm, eller... ? Även kommuner och landsting drivs som affärsföretag, som ska konkurrera med varandra - med andra svenskar "regioner" eller med Helsingfors, Tallin och S:t Petersburg. Jodå, alla kommuner och landsting runt Mälaren bidrar till att höja Stockholms "konkurrenskraft" på den internationella storstadsmarknaden. Stockholmarna själva vägrar betala - och röstar på mp eller alliansen, i den naiva tron att de skulle sätta stockholmarnas intressen före politikernas kostsamma världshuvudstadsidéer. Där har ni en delförklaring till sossarnas dåliga valresultat i Stockholms län. Det är med kännedom om detta kommunala slöseri, som jag säger att skattehöjningar ska vara den absolut sista utvägen för att klara välfärden. Och så tänker många, många med mig. När man ser hur omsorgen hårdbantas för att klara budget, samtidigt som man vräker ut miljoner på kommunalrådens egna riskprojekt. Det är inte bara den centrala partiledaren som måste bytas ut (obs: det är redan gjort), utan även rader av revirbevakare på lägre nivåer. Lokala partiprogram måste också skrivas om. Varenda människa begriper att det finns ett samband mellan skatter och välfärd. Men så länge slöseriet med skattemedel till kommunala riskprojekt pågår, är det ett hopplöst projekt att få folk att tro att högre skatter leder till mer välfärd. En skatt är ju dessutom per defintion en pålaga som står till motagarens fria förfogande. Det går inte att avge några bindande löften om att den ökade skatteintäkten ska gå till just skola, vård och omsorg. S bildades som ett parti för de fattiga, utstötta, elända och usla - som då utgjorde folkmajoriteten. Problemet nu är att dessa numera utgör en ganska så liten minoritet. Den nutida arbetarklassen har det generellt inte dåligt ställt, men lever under alltmer otrygga förhållanden. Merparten av de SAAB-anställda kommer sannolikt att ganska snabbt få nya jobb, medan andra kommer att gå ut i långtidsarbetslöshet, med en ersättning från a-kassan på hälften av deras tidigare lön. Och under hot om en bortre parantes i a-kassan. De, som kommer att drabbas allra hårdast är dock de, om redan är långtidsarbetslösa. Lönebortfallsprincipen i socialförsäkringssystemen motiveras, förutom av svårigheten att anpassa sig neråt, av solidariteten med systemet (den som betalar in mer bör få ut mer). Det är likväl så att när pengarna inte räcker, måste man börja med att göra de största satsningarna på de sämst ställda. Jag tvivlar mycket, mycket starkt på att det går att finansiera välfärdsreformer genom skattehöjningar. Därför kommer det att ta tid (minst två mandatperioder...) att återuppbygga välfärden. Varje försök att få folk att gilla skattehöjningar ökar risken för valförlust. Man kan kanske vinna ett val på att lova mer än man kan hålla. Man kan självfallet också förlora val på att lova för lite - om andra lovar mer. Men man kan också förlora val på att lova för mycket: 1) Om löftena tydligt framstår som överbudspolitik, inte är trovärdiga, 2) Om de utlovade reformerna är tydligt underfinansierade och alltså hotar den ekonomiska stabiliteten, om de genomförs. Även om man vinner ETT val genom att lova mer än man kan hålla, så kan det leda till att man förlorar NÄSTA val. Det är alltså inte bra att lova mer än man kan hålla - och finansiera reformer med skattehöjningar ser jag som en stängd dörr. DET KAN DÄREMOT ALDLRIG VARA FEL ATT HÅLLA MER ÄN MAN HAR LOVAT. Sådant imponerar och lägger grunden för nya valsegrar. De som har mest att förlora på PRAT om skattehöjningar är tyvärr de som har mest att vinna på de reformer, som avses finansieras med skattehöjningarna. Med en tredje borgerlig mandatperiod kommer de redan låga nivåerna att bli ännu lägre. Det SÄMSTA som kan hända efter en socialdemokratisk valseger är att allt förblir som det var, när borgarna avgick. Prata inte om skattehöjningar, men tala gärna om vad pengarna ska användas till, om skatteintäkterna ökar. Och det kan de ju göra även med oförändrade skattesatser. Å andra sidan kan jag väl hålla med Bengt om att det vore fel att binda sig för att avstå från skattehöjningar. Man ska inte ge några bindande löften, utan att vara helt säker på att de kan hållas. Låt moderaterna schavottera för löftesbrott i det avseendet!
Förnamn och efternamn är obligatoriskt. E-postadress och webbadress är valfritt.
Skriv sedan din kommentar och klicka på Spara kommentar. |
Bengt Silfverstrand
 Valkrets: Höganäs, Skåne Adress: Näckrosvägen 9 260 40 Viken Mobil: 076-211 7481 Visa mina kontaktuppgifter
Senaste blogginläggen
Visa samtliga tidigare inlägg
Arkiverade blogginlägg
Sök på webbsidan
|
Kommentar av Yulia Maltseva - 19 december 12:51, 2011 
Bengt Silfverstrand, Näckrosvägen 9, 260 40 Viken, Mobil: 076-211 7481, Skicka e-post till mig
Copyright © 2013 Bengt Silfverstrand, www.s-info.se
0,09766
