TRANSLATE WEB PAGE   NÄTVERKSPORTALEN WWW.S-INFO.SE   BLOGGPORTALEN WWW.S-BLOGGAR.SE   FORUMPORTALEN WWW.S-FORUM.SE 

I en intervju i "Skånska Socialdemokraten" nr. 4 - www.skane.socildemokraterna.se slår välfärdsutredaren och sociologiprofessorn Stefan Svallfors fast att den socialdemokratiska välfärdsstaten har segrat, samtidigt som socialdemokraterna förlorat den politiska makten.  En del av förklaringen tillskriver Svallfors att välfärdsfrågorna inte längre ses som blockskiljande.

 

Han menar att detta också kan förklara att moderaterna tycks vara så försiktiga.  Svallfors undersökningar visar att många av moderaternas väljare har värderingar i välfärdsfrågor som brukar betraktas som vänster på den politiska skalan.

 

Viljan att betala mer i skatt om pengarna går till sjuk- och hälsovård, skola och till stöd till äldre, är väldigt hög.  För dessa ändamål, kan fler än sju av tio tänka sig att betala mer i skatt än de gör idag.  Ökde klyftor och sämre inkomstförsökringar har inte stöd bland svenskar i gemen.  Vi ser här en paradoxal utveckling eftersom centrala delar av välfärden monteras ner.

 

Vi ser en utveckling mot enbart en grundtrygghetsförsäkring för arbetslösa.  Den ska förhindra absoiut fattigdom, men det är knappast längre en inkomstförsäkring.  Fyrtio procent av alla som får socialbidrag, får detta egentligen för att de är arbetslösa.

 

De ökande ekonomiska klyftorna har till stor del orsakats av försämringen  av social- och arbetslöshetsförsäkringarna.  Standarden för dem där nere, de sjuka och arbetslösa sänks medan resurser frigörs för dem där uppe - gnom jobbskatteavdrag, den nya regressi fstighetsskaten oh slopad förmögenhetsskatt.  De fattigaste har idg marginellt mr att röra sig md än de hade 1991.  Den rikaste tiondelen har ökat sina inkomster med 63 procent.

 

Stefan Svallfors konstatera i samtalet med Tony Johansson att den höga betlningsviljan för välfärd och bra socialförsäkringar visar på en väg framåt för den socialdemokratiska oppositionen.

 

-Socialdemokratin måste åter visa att välfärden är blockskiljande och för att kunna göra det måste man olckså visa att man är bredd att ta ut den skatt som krävs för att finansiera en socialdemokratisk välfärdspolitik. 

 

Det är alltså fullt möjligt att gå till val på höjda skatter under förutsättning att man är klar och tydlig med vad som ska göras bättre i välfärden.  Socialdemokratin har med andra ord goda förutsättningar att bryta det politiska dödläget.  Men då måste man sluta att mumla i skägget i skattepolitiken och stödja det politiska koncept som Håkan Juholt med massivt stöd lade grunden för på partikongressen.

 



Det Svallforska mysteriet, att få röstar vänster trots att så många stödjer en progressiv politik, är ändå inte helt besvarat. Funderar på att glida in hos honom på universitetet någon dag och fråga vad han har att säga om saken...


Bengt Silfverstrand: Något mysterium rör det sig inte om. Tvärtom. För det första så har moderaterna retoriskt knyckt stora delar av det socialdemokratiska välfärdstankegodset. För det andra kan du ju knappast ha missat den hejd- och hänsynslösa jakten på Håkan Juholt och de blockeringar av socildemokratisk offensiv politik detta inneburit.
Skattehöjningar är väl inte generllt någon väg framåt, utan snarare priset för ett misslyckande. Vid årsskiftet höjs skatten i 63 kommunern, medan den sänks i 6 kommuner. Flertalet av de kommuner, som höjer skatten är redan högskattekommuner med över 33 % i kommunal utdebitering. Skillnaden mellan högskatte- och lågskatterkommuner accentueras ytterligare.

Vad folk svarar i opinionsundersökningar visar inte vad de kommer att rösta på. Med kniven mot strupen (ambulansen kommer inte) är det lätt att svara "Hö skatten". Men det har de flesta glömt på valdagen. Vad många däremot ser, är slöseriet med skattemedel.

Att det finns ett samban mellan skatter och välfärd kan iofs inte förnekas, men det finns inget generellt samband mellan högre skatter och mer välfärd. Välfärden finansieras med skatteintäkter och inte med skattehöjningar, d.v.s högre skatt på samma inkomst.

När folk får högre inkomster (vare sig detta sker genom lönhöjning eller att gå från arbetslöshet till jobb), så så betalar de mer i skatt, och samhällets skatteintäkter ökar, utan någon skattehöjning.

En möjlig effekt av Carema-skandalen kan bli att det kanske kommer att gnölas lite mindre över att man får betala skatt på löneöknningar. Men därifrån till att acceptera regerätta skattehöjningar ...

Jag håller med om att sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna ska vara inkomst(bortfalls)försäkringar enligt princiepn 80 /80. Men att permanenta arbetslösheten på en hög nivå och återställa arbetslöshetsförsäkringen genom skattehöjningar.

Nationalekonomer säger att det behövs en arbetslöshet på 2 á 3 % av arbetslösheten som smörjmedel i ekonomin. Det är långt mindre än nuvarande öppna arbetslöshet på 7 á 8 %. Med minskad arbetslöshet blir det färre arbetslösa som ska dela på samma kaka. Och då blir det mer åt var och en. Så enkelt är det. Åtminstone i teorin.

Den låga inflationen har givit många goda frukter, som jag inte vill avstå ifrån. Därför anser jag att inflationsmålet inte ska överges. Men av två onda ting, kan ju detta dock vara det minst onda. Åtminstone om det går att få en kraftig minskning av arbetslösheten till priset av en marginell ökning av inflationen.

Alla stenar måste vändas på. Och då även frågan om kortare arbetstid. Därför bör vi inte sätta upp ett mål om ett visst antal totalt arbetade timmar. Det motverkar rationaliseringar och ökad fritid. Det är ju helt galet att somliga inte vågar säga nej till övertid och vi har massarbetslöshet. Det handlar nu inte bara om att arbetslösa har fel kompetens, utan också om svårigheter att validera och dokumentera den kompetens som man faktiskt har.

Att återställa nivåerna i a-kassan är nog tyvärr ett projekt på lång sikt. Vad som måste komma först är:

1. Att ALLA ofrivilligt arbetslösa har rätt till a-kassa.

2. Att det INTE ska finnas någon bortre parantes i a-kassan vid ofrivillig arbetslöshet.

3. Att den lägsta ersättningsnivån från a-kassan inte får understiga det som man är berättigad att få som försörjningsstöd från socialtjänsten.




Bengt Silfverstrand: Jag har aldrig förespråkat skattehöjningar som patentmedicin. Upprepade gånger har jag sagt att varken skattehöjningar eller skattesänkningar är några självändamål. De borgerliga skattesänkningarna har betalats med försämringar i trygghetssystemen och har bevisligen skapat ökade klyftor i samhället. ed utgångspunkt från Svallfors djupgående välfärdsstudier har jag konstaterat att en klar majoritet av svenska folket är villiga att betala skatt, och t o m en högre skatt än idag om resurserna går till välfärdens kärnområden, skola, vård och omsorg. Detta måste socialdemokraterna våga tala om för väljarna.
(Demoskop)
Förtroendet för partiledaren Håkan Juholt är fortsatt lågt: bara 12 procent av de knappt 1 000 personer som tillfrågades har ganska stort eller stort förtroende för Juholt. 57 procent känner det förtroendet för statsminister Fredrik Reinfeldt (M).

Vad göra? Förtroendet bara sjunker och sjunker för partiledaren. Har du någon bra idé, Bengt?


Bengt Silfverstrand: Nu uppmanas du än en gång att sluta älta det som är förutsägbart och bygger på väl kända, för att inte säga ökända presskampanjer. Socialdemokraterna och Håkan Juholt ska givetvis fortsätta att tala politik utifrån den verklighet som råder i Sverige. Det senaste exemplet är Håkans klara uttalande mot en ny EURO-pakt. Detta raka besked ska ställas mot att Reinfeldt inte vet vilket ben han ska stå på, medan vice statsministern Björklund trots svenska folkets uppenbara och kompakta motstånd vill knyta Sverige närmare Eurosamarbetet.
I väntan på att Bengt har ett svar på din fråga Lennart Carlsson så har jag ett förslag:

Håkan Juholt är på tok för ensam. Det är som om tränaren i ett fotbollslag, dessutom ska vara spelande lagkapten och spela på alla övriga platser samtidigt.

Klart det då blir fel allt som oftast.

Klarar inte Håkan Juholt av att delegera till andra och låta andra visa vad de kan. Ja då har S ett problem det bara finns en lösning på.


Bengt Silfverstrand: Se svar på Carlssons "frågor". Håkan Juholt har förvisso varit för ensam, men nu har partiledningen uppenbarligen stramat upp sin hållning. Det på sikt avgörande är att socialdemokraterna har en politik som ligger i tiden, och det gör den uppenbarligen om man ser till de heta politiska frågorna, t ex vanvårdande riskkapitalbolag och Eurosamarbetet.
Vare sig Lennart Carlsson eller Per Fjellberg är sossar så det bästa att börja med att total ignorera deras förmenta omsorg om socialdemokratin och stötta Juholt.
Han har visat sig stark genom detta och det är bättre tala politik nu än en massa nya undersökningar som säkert kommer hagla ett bra tag.
Enligt SCB så vill runt 28% se Juholt som statsminister och 2014 åker alliansen ut.


Bengt Silfverstrand: Nej, det ska gudarna veta att dessa två herrar bara är ute för att sprida dynga på s-bloggar Det är lätt genomskådat och de kommer inte att få in fler inlägg på samma tema.
Bengt!

Finns det inte plats för "sökare" att hitta ett hem inom (s). Ni verkar så tvärsäkra Du & Mia. Måste allt vara så svart eller vitt?


Bengt Silfverstrand: Plats för sökare finns det alltid. Men svartmålarna bör hålla sig till sina egna destruktiva arenor.
Vet du Lennart Carlsson att du framstår inte som en sökare och har tagit många tillfällen i akt att skriva ner S, det frmstår som ditt syfte mer här än som du var någon slags sökare.
Mia!

Tror inte du att för att bota en sjuk patient så måste man först ställa en diagnos. Vid rätt diagnos så kan en behandling sättas in och patienten kan sedan bli fullt frisk och ta i itu med sin verksamhet igen. Att som strutsen sticka huvudet i sanden hjälper ingen. Det är kontraproduktivt. Dessutom har du fel när du säger att jag skriver ner (s). Det är ett parti som jag har trott mycket på för Sveriges utveckling. Om jag skriver att (s) tappat i runda svängar 20% på 3-4 år är inte att skriva ner (s). Det är sanningen. Ibland är sanningen smärtsam. Det lönar sig dock föga att förneka sanningen


Bengt Silfverstrand: Hur mycket (S) har tappat vet vi först när nästa allmänna val gått av stapeln. Än en gång, det är nu sluttjafsat på detta tema. Sakfrågan gäller socialdemokratisk samhällssyn kontra svenska folkets inställning till välfärdsfrågorna och dess finansiering. Håll dig till ämnet nästa gång du vill kommentera här.
Sanningen är också den Lennart Carlsson att S kommer att tillfriskna betydligt, S låg över M innan drevet.

S ska inte anpassa sig efter borgarnas politik utan vara sitt eget alternativ-klar opposition.

Juholt är en mycket mycket skicklig debattör och det visade han i våras.
Rösta på vad du vill, gör som du vill men jag har inte sett dig skriva en enda positiv sak om S.
Om någon av herrarna Lennart Carlsson och Per Fjellberg kan kallas sökare, så är det möjligen, möjligen Fjellberg. Det är väl att ta i att påstå att Juholt inte klarar att delegera till andra och låta dem visa vad de kan.

Men Fjellberg påstår ju inte tvärsäkert att det är så, utan ställer snarare frågan. Och har ju faktiskt rätt i sak, i det här fallet, d.v.s att Juholt är på tok för ensam och inte har delegerat i tillräckligt stor utsträckning.

Men är det Juholts fel? Andra i ledningen har väl också ett ansvar? De har väl åtminstone ansvar för att ta egna initiativ? Och det gäller för övrigt inte bara folk i ledningen, utan även gräsrötterna. Det är fortfarande för mycket "Vi är ett stort parti"-tänkande. "Det finns säkert någon som är bättre än lilla jag på det här, och tänk om jag gör bort mig."

Dessutom fanns ju ingen självskriven kronprins, när Mona plötsligt avsade sig partiledar-uppdraget, utan Juholt kom in ganska mycket från sidan, och måste bygga upp ett nytt lag. För man kan ju inte gå till val en tredje gång med samma med precis samma politik, som väljarna redan har sagt nej till två gånger. Och därför behövdes personförändringar.

Östros och Rosengren är väl själva sinnebilden för det som väljarna har sagt nej tillm och det får Juholt äta upp. Speciellt Rosengren har ju sänkt förtroendet rejält för varje s-politiker med sitt aktieskoj, när han lurade pengar av småspararna med sin övervärderade Telia-aktie, som sjönk som en sten efter börsintroduktionen. Det var samma person som slog sönder Posten och SJ.

Inte för att jag har något emot konkurrens mellan olika tågbolag om transportköparnas gunst, men spårunderhållsbranschen är en djungel med olika entreprenörer och underentreprenörer och underentrepprenörer till underentreprenörerna. Och den myndighet som skulle övervaka trafiksäkerheten på järnvägarna, har givits nya uppgifter av nuvarande regering: att övervaka konkurrensneutraliteten.

Det är inte så stor brist på spårkapacitet, som påstås, utan det är kravet på millimeterrättvisa som gör att förseningar byggs på hela tiden. Försenade tåg hindras - av konkurrensneutraliteten - att köra in tid om andra bolags tåg påverkas det minsta. Med följd att försenade fjärrtåg drar med sig förseningar - som förvärras på vägen - över hela Sverige, så att andra bolags tåg drabbas sjufalt värre i andra änden.

När järnvägspersonalens yrkesskicklighet fick bestämma, prioriterade man alltid att återföra försenade tåg till tidtabellen. På så sätt minimerades den totala försningstiden hos alla tåg sammanräknade. Och dessutom fanns inte en uppsjö av entreprenörer . Utan det fanns en enda, som också ansvarade för att det fanns jourpersonal för akut felavhjälpning utanför ordinare arbetstid.

Allt är inte Rosengrens fel, men det är hans fantastiska idé att godstågsbolag konkurrerar med persontågsbolag om samma transportuppdrag, i stället för att ha ett gemensamt statligt tåbolag för både passagerare och gods - vilket hade givit samordningsfördelar.

Nå, det var en utvikning. Men det är en väsentlig skillnad mellan konkurrensutsättning av godstransporter åt industrin, som har kompetenta transportköpare - och konkurrensutsättning av vård och omsorg för gamla och dementa, som inte kan föra sin egen talan och inte själva kan slå larm om missförhållanden.

Ingen kan vara bäst i alla idrottsgrenar, och det gäller naturligtvis också att ingen politiker kan vara lika bra på alltingm så visst borde Juholt delegera mera. Men problem är ju att han inte bara kan plocka fram de gamla fackministrarna (som ovanstånde exempel visar), utan det behövs nytt folk.

En klok general sprider ut sina soldater i stället för att själv dra på sig all fiende-elden. Och när tydliga besked inte kan ges, för att det inte har tagits nya beslut i partiet i frågor som måste omprövas, så borde kanske någon annan än partiledaren ge de preliminera och tyvärr "luddiga" beskeden. Så att det inte framstår som så att partiledaren har ändrat sig, när det definitva svaret är utmejslat.

Det kan inte vara fel att lyssna på personer som tillhör det politiska motsståndarlägret, så länge kritiken inte är illvillig och direkt obehhaglig och personligen kränkande för oss s-medlemmar och sympatisörer. Och visst har s en del att lära sig av moderaternas omvandling.


Bengt Silfverstrand: Nej, det är självfallet inte fel att lyssna på personer som tillhör det politiska motståndarlägret. Däremot ska detta inte vara en tummelplats personer som bara har ett enda syfte, nämligen att kasta skit på socialdemokraterna i allmänhet och på senare tid på vår partiledare Håkan Juholt i synnerhet.
Ja, Lennart Carlsson, det är väl en viss övedrift, när du påstår att s har tappat i runda svängar 20 % på 3 - 4 år. Men något i den vägen, ja. Och det är alltså sedan sensommaren 2008, och så länge har Håkan J inte varit partiledare.

Och om du jämför Håkans sämsta siffror (hösten 2011) med Monas bästa siffror (kring nyår 2008 samt . Mellan nyår och sensommaren 2008 var Monas siffror lägre, men inte dåliga då heller. Om du jämför de siffrorna med Håkans siffror strax innan drevet under hösten 2011 började får du en differens, som ligger klart under 10 %.

Visst ska man ställa diagnos för att sätta in rätt behandling, men övedrivna sjukdomssymtom ger inte rätt diagnos och då finns risken att man sätter in en behandling som gör mer skada än nytta. Dessutom finns en missvisning i dessa undersökningar, som förmodligen gynnar alliansen (som helhet - kd får alltid bättre valresultat än mätningarna visar) mer än s och v.

Undersökningarna kan emellertid antas ge en tillfredställlande bild av vilka händelser som utlöser förändri8ngarna i mätresultaten. Under Monas partiledartid inträffade tre markanta ras: 1) när samarbetet med mp proklamerades, 2) när v togs in i samarbetet, 3) när de rödgröna började driva valrörelse tillsammans. Men var inte Östros ute och flaggade för skattehöjningar vid samma tid?

Intressant att notera är väl också att raset för Håkan beror på media, medan rasen för Mona hade klart samband med den politik, som man presenterade tillsammans med v och mp.

Och som jag skrev i föregående kommentar, så visst har s en del att lära av moderaternas omvandling, från ett fyrkantigt högerparti till ett högerparti med viss vänsterretorik. En anna sak att lära av m är att Reinfeldt INTE har uppmanat m:s traditionella kärnväljare och dem som tillhör partiets högerflyget att sticka iväg till något parti till höger om m.

Han har tvärtom uppmanat dem att stanna kvar. Däremot finns en högerflygel inom s, som uppmanar vänsterflygeln att sticka till vänsterpartiet - och även rösta på v, får man anta. Jan Ändersson, som slutat blogga, önkade för en tid sidan att v skulle växa och bli ett 15 %-parti, för då skulle han bli av med s-vänsterflygeln.

Att v därigenom skulle bli nästan jämnsort med s tycktes inte bekymra honom. Han hasde då inte bara gpmt sd, som ett möjligt alternativ för dem s-väljare som han tänkt ge respass, utan dessutom förutsatt att förlusten skulle kompenseras med nya väljare från alliansen. Som om allianspartierna bara skulle titta på.

En annan viktig lärdom är att val vinner man genom att lova förbättringar (och inte hota med försämringar) för majoriteten - detta är en absolut förutsättning för att man ska få möjlighet att föra en politik i regeringsställning, som ger de största förbättringar till minoriteterna.

De, som har fått de största inkomstförbättringarna under moderatstyret är ju ingalunda någon folkmajoritet, utan de allria rikaste. Men det talar inte moderaterna om, utom möjligen i mycket slutna sammanhang.




Bengt Silfverstrand: Återigen. Karlsson har ältat denna fråga i så många omgångar nu utan att komma med något nytt, att det är sluttjafsat på detta tema. Det var den socialdemokratiska samhällssynen kontra svenska folkets inställning i välfärdsfrågor som var ämnet. Ingenting annat.
Ja, det var svenska folkets inställning i välfärdsfrågor, som var ämnet. Men jag tror tyvärr inte att det som har rivits ner under åtta års tid, när vi skriver 2014, kan återuppbyggas på några månader eller ens under en enda mandatperiod.

Speciellt som svenska folket har vant sig vid de skattenivåer som är - och skatteuttagen dessutom ska likställas mellan pensionärer och dem i arbetsför ålder.

Jag ser generella skattehöjningar, för låg-, medel- och "det lägre skiktet" av höginkomsttagare, som en stängd dörr, i synnerhet som statsmakterna har små möjligheter (utom omfördelning via statsbudgeten) att motverka kommunala skattehöjningar.

"Grundtrygghets"-ideologin har fler problem än att den minskar stödet bland medel- och höginkomsttagare (och därmed viljan att betala skatt) för den gemensamma finanieringen av välfärden. Dessutom gör nivåerna i socialförsäkringssystemen (särskilt ersättningen från a-kassan) knappast skäl ens för benämningen "gryndtrygghet".

Otrygghet, vore en bättre benämning. Därför tror jag att den första åtgärden, innan den generella välfärden kan börja återuppbyggas, måste vara att höja de lägsta ersättningsnivåerna till något som liknar grundtrygghet.

Lika viktigt är att säga nej till en bortre pparanters i a-kassan vid all ofrivillig arbetslöshet. Det finns skrämmande idéer (även bland s-debattörer som Johan Westerholm) att kasta ut långtidsarbetslösa i ren misär för att höja nivåerna för korttidsarbetslösa, d.v.s att införa något slags tidsbegränsad generell välfärd.

Annars ter sig tanken på en gradvis nedtrappning av inkomsterna för dem som går ut i långtidsarbetslöshet, om det inte handlar om att beröva vissa personer även de allra sista resterna av överlevnadschanser.

Det går inte att tvinga ut långstidsarbetslösa, som ingen vill anställa, att ta jobb som de inte kan få. Utan åtgärderna måste sättas in på arbetsgivarsidan, i första hand genom frivilliga överenskommelser att ge långtidsarbetslösa en chans.

Men en viss tvångsförmedling av arbetskraft, långtidsarbetslösa, till storarbetsgivare, måste kanske också övervägas. Naturligtvis måste man också lyssna på arbetsgivarna och ta deras rädsla för att anställa "fel" person på allvar. Detta kan kräva en del smärtsamma omprövningar hos socialdemokratin.

Dessutom behövs ett nytt synsätt på arbetstidsfrågan. Är kortare arbetstid en kostnad eller en besparing?

Utan en valseger för s 2014 kommer det inte ens att bli status quo, utan fortsatt nedrustning av välfärden. Juholts motståndare har ingenting att komma med, utom skönmålningar av allianspolitiken och hur väl en helt oreglerad marknad fungerar.




Bengt Silfverstrand: Självfallet kan inte allt som rivits ner av den borgerliga regeringen byggas upp på några månader eller ens en mandatperiod. Men det viktiga är ju att socialdemokraterna klart redovisar sitt alternativ utifrån det närmast självklara perspektivet att den generella välfärden utsatts för en åderlåtning. Och om vi fortfarande är anhängare av en generell välfärdspolitik byggt på inkomstbortfallsprincipen vid arbetslöshet eller sjukdom,ja då rör det sig ofrånkomligen om en del återställare.

Om vi ska klara en äldreomsorg och en sjukvård värd namnet och rätta till vad som gått snett i den svenska skolan där för låg personaltäthet uppenbarligen är ett problem, ja då får självfallet skattehöjningar inte vara tabubelagt. Och som Svallfors undersökningar klart visar så finns det en sådan betalningsvilja hos svenska folket under förutsättning att ändamålet för skattehöjningen klart och tydligt redovisas.
Förnamn och efternamn är obligatoriskt. E-postadress och webbadress är valfritt.
Skriv sedan din kommentar och klicka på Spara kommentar.

FÖRNAMN

EFTERNAMN

E-POSTADRESS (valfritt, publiceras ej)

WEBBADRESS (valfritt)


KOMMENTAR PÅ INLÄGGET




Regler för kommentarer

I den här bloggen eftersträvar vi en öppen debatt och välkomnar kommentarer. Men vi vill att tonen där vi tilltalar varandra är artig och att det som lyfts fram hör till ämnet för det inlägg som kommenteras.

Kommentarer som bryter mot följande punkter tas bort:
  • ej undertecknade med förnamn och efternamn
  • kränker andra personer eller utmålar dem som brottsliga
  • är rasistiska, homofobiska, sexistiska eller diskriminerande
  • innebär brott mot tystnadsplikten
  • uppmanar till brott eller annat som bryter mot lagen
Observera även att kommentarer med länkar till webbsidor innehållande något av ovanstående, inte är tillåtet, såvida det inte är av stor vikt i sammanhanget.

Din kommentar kan även bli borttaget om:
  • du använder hundratals utropstecken eller nonsensord
  • vi misstänker att skribenten inte använder sitt eget namn
Ägaren till respektive hemsida har dock rätt att, utöver dessa regler, själv avgöra vilka kommentarer som skall finnas i bloggen. Upprepade brott mot dessa regler kan innebära att du spärras från att kommentera i bloggen på hemsidan.

När en kommentar görs loggas IP-adress samt tidpunkten när kommentaren gjordes, vilket gör det möjligt att ta reda på från vilken dator kommentaren härstammar ifrån. Alla kommentarer som bryter mot svensk lag rapporteras till polis och Internetleverantör, vilket kan medföra fängelse och/eller böter samt att Internetleverantören stänger ner Internetuppkopplingen för personen som gjort kommentaren.


Se S-filmklipp med socialdemokrater
Laddar filmer...
VILL DU SE FLER S-KLIPP? BESÖK YOUTUBE.COM