TRANSLATE WEB PAGE   NÄTVERKSPORTALEN WWW.S-INFO.SE   BLOGGPORTALEN WWW.S-BLOGGAR.SE   FORUMPORTALEN WWW.S-FORUM.SE 

-Socialdemokraterna ska inte  konkurrera med Sjöstedt, skriver Jan Andersson i en blogg som uppenbarligen är en replik till min gårdagsblogg med budskapet att socialdemokratin inte bör lämna vänsterfältet fritt för vänsterpartiet.

 

Andersson som utan synbarliga invändningar har ett nära samarbete med vänsterpartiet i Helsingborg, luftar i inlägg efter inlägg sin "cellskräck" mot vänsterpartiet i allmänhet.  Vad vi utan skygglappar borde kunna erkänna är att vänsterpartiet med sin nye partiledare Jonas Sjöstedt kommer att utgöra ett visst hot mot socialdemokratin.

 

Det finns två starka skäl till att ta Sjöstedts attack mot (s) på stort allvar.

Det ena gäller sysselsättningen och det andra de privatiseringar som enligt en stor vetenskaplig studie inte inneburit några synbara fördelar varken för kvaliteten eller effektiviteten inom välfärdssektorn.

 

1. Sysselsättningen.  Det är att föra väljarna bakom ljuset om man som Jan Andersson inbillar sig att vi genom en aldrig så skarp finanspolitik kan komma åstadkomma vad vi med rimliga mått (4% arbetslöshet) menar vara full sysselsättning.  Det alltför snäva inflationsmålet 2% lägger hinder i vägen för att kunna återgå till den fulla sysselsättning som var Sveriges adelsmärke i ett internationellt perspektiv under mycket lång tid.  Nu har en borgerlig ekonom "svurit" i nationalekonomernas heliga borg och förordat en höjningav inflationsmålet till tre eller fyra  procent.  Än så länge är han ensam om att våga hävda att Sverige kan ändra sitt inflationsmål på egen hand.  Om man med  trovärdigheten i behåll vill sätta sysselsättningen högst på den politiska dagordningen ja, då måste man ge sysselsättningsmålet en minst lika hög prioritet som inflationsmålet.  På denna punkt finns alltså ett manöverutrymme för socialdemokratin.  Och det finns ingen anledning att överlämna ledartröjan till vänsterpartiet i denna grundläggande politiska fråga, en fråga där sysselsättningen länge varit socialdemokratins flaggskepp.

 

2. Privatiseringarna

Och visst har Jonas Sjöstedt en viss poäng när han kritiserar socialdemokratins ambivalenta inställning till de omfattande privatiseringarna inom välfärden.  Det borde inte heller här finnas någon anledning att överlämna initiativet i denna fråga till vänsterpartiet. Vänsterpartiet är emot privata vinster inom välfärdsområdena.  Det borde socialdemokraterna på goda grunder också vara.

Att bara tala allmänt om att privata vinster inom välfärden bör begränsas räcker inte.  Vi måste våga hävda att skattepengar som slussas ut i privata välfärdsföretag  oavkortat ska återinvesteras i verksamheterna.  Visst kan det vara problematiskt att förena en sådan linje med privat affärsverksamhet.  Men eftersom vi som socialdemokrater rimligen inte accepterar att omsorg om våra barn, gamla och sjuka är affärsverkamhet, så löses  problemet bäst om skattepengar bara utgår till välfärdsföretag som  drivs på non-profit- icke-vinst-basis.  Det finns än en gång anledning att understryka att våra nordiska grannländer - Danmark, Finland och Norge - tillämpar ett sådant system inom skolsektorn.

 

Bäste Jan, packa ner din vänsterskräck och arbeta i stället för en politisk dagordning som ger Sjöstedt och vänsterpartiet mindre spelutrymme.

 



Sossarna vill egentligen mer socialdemokrati än de vågar köra fram.
Gör man det då springer många socialdemokrater från högerfalangen direkt till högern och tjuter.

Kan Jonas Sjösted hjälpa till med det så ska vi bara tacka och bocka.





Bengt Silfverstrand: Ja, om det skulle visa sig att Sjöstedt försöker exploatera socialdemokratins vacklan när det gäller privatiseringarna, så kan vi onekligen få problem i den frågan.
Nu tycker jag att både Jan Andersson och Bengt Silfverstrand har missat målet. Det handlar nämligen inte att "vinna debatten" med de redan frälsta som publik. Det handlar om att vinna väljare. Det handlar om att vinna tillbaka väljare från både sd och alliansen. Det handlar om att vinna tillbaka väljare, som gått från s eller v till sdm så att de inte går till alliansen när de har genomskådat sd.

Det är inte bara de välbeställda delarna av medelklassen som har förlorats till alliansen och måste vinnas tillbaka. Utan det handlar också om människor som lever på marginalen och har konstaterat att vänstertugget inte har givit dem någonting, inte ens en räkmacka i månaden. Inte ens utrymme i plånboken till de höga initiala kostnaderna för en större tandbehandling, detta trots ett i övrigt ganska generöst tandvårdsstöd.

Sedan jag ställt frågan två gånger håller Bengt med mig och har skrivit att en reformering av tandvårdsstödet borde göras till en socialdemokratisk profilfråga. Det tackar jag för, liksom jag tackar för den principiella inställningen att s faktiskt bör konkurrera med vänsterpartiet. Naturligtvis inte i syfte att v ska kastas ut ur riksdagen, utan i syfte att både s och v ska öka. Genom att ge dem som lever på marginalen mer än ett alternativ. Genom att visa att man är beredd att slåss om deras röster.

Vi ska inte ge Sjöstedt och hans vänsterpartister mindre spelutrymme, utan mer spelutrymme. Men de ska inte vara ensamma om detta spelutrymme, utan de ska bjudas på en rejäl match över hela spelplanen. Så kan båda partierna profilera sig.

Så kan de båda vänsteralternativen framstå som intressanta även för dem som ska vinnas tillbaka från alliansen. Sjöstedt har ju redan börjat frieriet till allians-väljarna med sin famösa SvD-artikel 2 sept, där han skrev: "För vänsterns del finns också en annan lärdom att dra av krisen: Det går inte att bygga långsiktig vänsterpolitik på att öka statsskulden."

Men kampen mellan s och v måste huvudsakligen handla om att vinna tillbaka de väljare med låga löner eller pensioner och osäkra inkomster som de facto skulle ha mest att vinna på en traditionell socialdemokratisk eller vänsterpartistisk fördelnings- och socialförsäkringspolitik. Och därför saknar jag tandvårdsstödet bland dem frågor som Bengt tycker ska avhandlas i debatter med vänsterpartiet. Inflationsmål och privatiseringar kan vara nog så intressanta. Men alla kopplar inte dessa frågor till sin personliga situation.

Vill Bengt förbjuda privat tandvård? Många låginkomsttagare har gjort erfarenheten att det är lättare att få en avbetalningsplan med en privattandläkare än med Folktandvården. Många låginkomsttagare har gjort erfarenheten att det är lättare att få ett hyreskontrakt med en privat hyresvärd än med de s.k. allmännyttan, som i många kommuner (även s-styrda) är direkt samhällsfarlig. Ta itu med det också, Bengt!


Bengt Silfverstrand: Nej, det handlar sannerligen inte att vinna någon debatt. Jag blir fullt nöjd om med- och motdebattörerna håller sig till ämnet och tar tag i de frågor jag väckt -- hur vi åter ska komma närmare full sysselsättning resp. hur vi ska tackla det förhållandet att närmast ohämmade privatiseringar undergrävt välfärden.

Jag har aldrig ens antytt att jag vill förbjuda privat tandvåprd. Däremot måste samhället ta ett större ansvar för tandvården än vad som är fallet idag. Det kan vi aldrig överlåta åt privata tandläkare.
Det handlar alls inte om vänsterskräck. Tvärtom. det handlar om att vinna väljare över till den vänstra planhalvan i stället för att bedriva krig på denna planhalva. Titta på Norge . Titta på Danmark. Våra systerpartier där är inte så dumma att de bedriver sin politiska debatt mot vänsterpartiets systerpartier.

Jag är helt säker på att Håkan Juholt besitter samma klokhet som Jens Stoltenberg och Helle Thorning. Schmidt.Han inser att våra politiska huvudmotståndare finns på andra sidan blockgränsen. det är de väljare som vi förlorat till borgerligheten som vi ska återvinna. har ni inte lärt er någonting i Höganäs. det trodde jag efter att ha samtalat med den nya ledingen för socialdemokraterna. Vi i helsingborg har lärt oss att huvudmotståndarna finns på den borgerliga kanten inte på vänsterkanten.


Bengt Silfverstrand: Kors i taket! Våra huvudmotståndare finns på den borgerliga kanten inte på vänsterkanten. Instämmer till hundra procent. Men hur du i samma andetag kan ägna tid och kraft att bekämpa vänsterpartiet framstår mot den bakgrunden som näst intill obegripligt. Och visst ska vi titta på våra systerpartier, åtminstone på våra norska vänstervänner. Jag har ofta blickarna riktade åt det hållet och konstaterar då bl a att (S) i Norge och Danmark samarbetar med vänsterpartiets systerpartier.

Tack för din makeover, vilken jag välvilligt vill tolka så att du i fortsättningen kommer att ägna dig åt våra huvudmotståndare på högerkanten och sluta älta om det svenska vänsterpartiets tillkortakommanden.

Blanda sedan inte in Höganäs i bilden. Där har vi nu en ny ledning som lämnat den salongssocialistiska betongpunkern och ägnar sig åt realpolitik.

Sen vore det ju en nåd att stilla bedja om, om du ägnade sakfrågorna åtminstone någon uppmärksamhet och debatterade dessa.

!. Ska vi fortsätta att bedriva samma rigida penningpolitik som hittills eller ska vi våga
lätt åtminstone något på det snäva inflationsmålet och därmed öka förutsättningarna att kunna närma oss full sysselsättning?

2. Ska vi med hänvisning till den klokhet du tillvitar Håkan Juholt, Helle Thorning Schmidt och Jens Stoltenberg våga följa våra danska och norska vänner vad gäller deras inställning till privatiseringar och non-profitverksamheter?
Jag tror att debatter mellan s och v kan klargöra skillnaderna mellan partierna. Det skulle båda partierna vinna på.

Högern har länge nog bestämt agendan för debatten, och bestämt vilka samhällsproblem som är så stora så att de måste diskuteras. Låt för en gångs skull de väljare som befinner sig i gränsskitet mellan s och v, de som personligen skulle gynnas av en mer vänsterorienterad politik, få bestämma agendan.

Men debatten får då inte urarta till vem som var först med olika förslag eller vem som mest älskar kommunala bostadsbolag, som sysslar med ekonomisk diskriminering mot bostadssökande.

Ta vanliga människors problem på allvar i stället. Om politiker är så fantastiskt duktiga på att driva företag, borde de sluta med politiken och bli företagare i stället.

Så blir vi av med de dåliga politikerna, så att vi i stället får politiker som vågar sätta stopp för rövarkapitalismen i de samhällsägda företagen. Kommuner ska inte driva företag för att inhösta maximal vinst, utan för att uppfylla något behov hos medborgarna, i de fall då privatkapitalismen inte fixar detta.

DEN SOM MAN BJUDER IN TILL DEBATT GER MAN OCKSÅ EN CHANS ATT FRAMFÖRA SINA ÅSIKTER. DET GJORDE AFTONBLADET NÄR MAN GAV SPALTUTRYMME ÅT J ÅKESSON. NU SITTER HAN I RIKSDAGEN.

Att "ta debatten" med vänsterpartiet i stället kan vara ett sätt att dra uppmärksamheten från det, som de verkliga politiska motståndarna vill ha sagt.


Bengt Silfverstrand: Just det, högern har länge bestämt agendan för debatten, och vad socialdemokratin nu måste göra är att gå till politisk offensiv. Som jag pekat på i några bloggar, så finns det mycket konkreta frågor att ägna sig åt. Två av dem återfinns i denna blogg. Det vore naturligtvis inte helt fel om du kommenterade dessa.
Nu tror jag att potentiella s- eller v-väljare vill veta vad nämnda partier vill göra just för dem. Mycket konkret. Och jag uppfattar inte dina två frågor som de mest konkreta.

Jag menar dessutom att debatter mellan s och v ska ha som syfte att klargöra skillnaderna mellan de två partierna - inte att man ska diskutera sig fram till något slags gemensam linje.

Vänsterpartiet får gärna vara ensamt om den mer dogmatiska socialismen med dess vurm för stora offentliga monopol, som inte ger den enskilde någon valfrihet alls. Det finns väl väljare som gillar det också.

Men alla gör det inte. Inte ens alla de, som de facto skulle gynnas av en mer vänsterorienterad social- och fördelningspolitik.




Bengt Silfverstrand: Självfallet vill väljarna veta hur partierna gynnar dem. Och två sådana mycket konkreta frågor är just sysselsättningen och synen på hur skola, vård och omsorg fungerar just för dem.

Vad sedan gäller klargörande av skillnader, så var det just detta Sjöstedt ville åstadkomma med sitt utspel. Socialdemokratin kan i ett läge där vänsterpartiet numera är ett vänstersocialdemokratiskt parti inte vinna några poänger med att försöka lägga tyngden på debatter med vänsterpartit I själva verket finns det här, precis som i våra nordiska grannländer, mera att tjäna på samarbete inom vänstern.
Det är sällan man ser sossar nuförtiden diskutera ekonomisk politik överhuvudtaget. Om det diskuteras så är det alltid på högerns premisser. Jag hoppade nästan till när jag läste Silverstrands klara resonemang här ovan. Arbetslösheten och privatiseringarna är som jag ser det socialdemokratins två stora ideologiska misslyckanden på senare tid, misslyckanden som får folk att fråga sig om ni överhuvudtaget har någon egen politik värd namnet. Det bästa som kunde hända sossarna på längre sikt vore nog att folkpartister som Jan Andersson lämnande skutan och bildade eget, eller gick med i valfritt borgerligt parti. Det börjar bli trångt i mitten i svensk politik.
Förnamn och efternamn är obligatoriskt. E-postadress och webbadress är valfritt.
Skriv sedan din kommentar och klicka på Spara kommentar.

FÖRNAMN

EFTERNAMN

E-POSTADRESS (valfritt, publiceras ej)

WEBBADRESS (valfritt)


KOMMENTAR PÅ INLÄGGET




Regler för kommentarer

I den här bloggen eftersträvar vi en öppen debatt och välkomnar kommentarer. Men vi vill att tonen där vi tilltalar varandra är artig och att det som lyfts fram hör till ämnet för det inlägg som kommenteras.

Kommentarer som bryter mot följande punkter tas bort:
  • ej undertecknade med förnamn och efternamn
  • kränker andra personer eller utmålar dem som brottsliga
  • är rasistiska, homofobiska, sexistiska eller diskriminerande
  • innebär brott mot tystnadsplikten
  • uppmanar till brott eller annat som bryter mot lagen
Observera även att kommentarer med länkar till webbsidor innehållande något av ovanstående, inte är tillåtet, såvida det inte är av stor vikt i sammanhanget.

Din kommentar kan även bli borttaget om:
  • du använder hundratals utropstecken eller nonsensord
  • vi misstänker att skribenten inte använder sitt eget namn
Ägaren till respektive hemsida har dock rätt att, utöver dessa regler, själv avgöra vilka kommentarer som skall finnas i bloggen. Upprepade brott mot dessa regler kan innebära att du spärras från att kommentera i bloggen på hemsidan.

När en kommentar görs loggas IP-adress samt tidpunkten när kommentaren gjordes, vilket gör det möjligt att ta reda på från vilken dator kommentaren härstammar ifrån. Alla kommentarer som bryter mot svensk lag rapporteras till polis och Internetleverantör, vilket kan medföra fängelse och/eller böter samt att Internetleverantören stänger ner Internetuppkopplingen för personen som gjort kommentaren.


Se S-filmklipp med socialdemokrater
Laddar filmer...
VILL DU SE FLER S-KLIPP? BESÖK YOUTUBE.COM