Ekonomiska åtstramningar och nedskrivning  av tillväxtprognoser är orden för dagen i den konventionella ekonomiska klokskapens värld.  Recepten känns igen  från tidigare kriser,men resultaten har oftast blivit desamma.  När tumskruvarna dras åt får folk mindre i plånboken, konsumtionen sjunker, investeringar skjuts på framtiden och lågkonjunkturen fördjupas.

Jag var själv med att som riksdagsledamot ställa mig bakom den dåvarande socialdemokratiska oppositionens uppslutning kring två av b-regeringens s k sparpaket under den "ekonomiska krisen" i början av 90-talet.  När man väl börjat dra åt svångremmen ropade kapitalintressena emellertid på ännu hårdare åtgärder, och resultatet blev ett rekordunderskott i statens budget, ökad arbetslöshet och chockhöjda räntor.

Men den som ínbillar sig att motsatsen till ekonomiskt ansvar och återhållsamhet med skattebetalarns pengar är slöseri och ansvarslöshet gör det lätt för sig.  Här kan socialdemokratiska regeringar tas som goda exempel. Partiet har för övrigt både i regeringsställning och i oppostion visat prov på gott omdöme och ansvarsfull hantering av läget, vilket inte minst tar sig uttryck i att reformer alltid var finansierade.

Men detta är inte samma sak som att måla f-n på väggen och framställa den ekonomiska utvecklingen som ödesbunden och att stänga "reform

butiken" totalt.

Som framgick av den hearing som finansutskottet anordnade häromdagen så finns  det fortfarande ett reformutrymme på 30 miljarder kronor.

Ekonomisk kris betyder, som Arbetarrörelsens tankesmedja konstatera i en färsk analys alltid ÖKAD ARBETSLÖSHET.  Denna kan motverks av statliga och kommunala instsr, tidigareläggning  av samhällsinvesteringar och åtgärder för att hålla uppe hushållens efterfrågan.  Bl a är det viktigt att förstärka akassn "som stabilisator i en lågkonjunktur."

Att däremot klä sig i säck och aska och försöka svälta sig ur en ekonomisk kris leder bara till stagnation och tillbakagång.