Under den träffsäkra rubriken "Guldgrävandet i skattekistan kan vara över snart." skriver LO-tidningen den 12 augusti att både b-alliansen och oppositionen nu vill se över hela systemet och att detta inte är en dag för tidigt.  So far, so good!  Men i fortsättningen blir upplägget mera vankelmodigt.

Förvisso konstateras att hela välfärdssektorn är finansierad av skattepengar som  svenska folket betalar och att man därmed också måste kunna ställa krav på att pengarna verkligen går till den välfärd vi tror oss betala för.  Men sen blir visan halvkväden.  "Ett totalförbud mot vinst är inte politiskt aktuellt.  Däremot syns en begränsning som både sannolik och önskvärd sedan alliansen och de båda oppositionspartierna S och MP under våren haft överläggningar i frågan."

Vad är skälig vinst i ett välfärdsföretag och hur  ska en begränsningsregel utformas för att inte kunna kringgås?  Varför inte i stället använda sig av det system som med framgång tillämpas i våra nordiska grannländer där ekonomiska bidrag till välfärdsföretag inom åtminstone skolsektorn bara utbetalas till verksamheter som drivs i non-profitform.

Hittills har ingen svensk politiker vågat stå upp för  ett sådant system.  Att tala om vinstförbud är i det här sammanhanget irrelevant.  Vad det handlar om är att ställa närmast självklara villkor på verksamheter som drivs med skattemedel.  I våra grannländer fungerar detta alldeles utmärkt och är partipolitiskt gränsöverskridande.