Ekonomisk kris bland vissa EU-länder, djupdykning på börsen, krismöten inom EU, sänkning av USA:s kreditbetyg, mer eller mindre förnumstiga och ödesmättade kommentarer av s k finansanalytiker hämtade från den bankvärld som inte kan svära sig fri från åtminstone ett delansvar för "krisen."

Hur mycket realekonomiska realiteter döljer sig då bakom denna "kris."

Ja, ett obestridligt faktum är förstås att världens ledande industrination USA är skuldsatt upp över öron.  Men ett lika obestridligt faktum är att landets skuld består i ett nästan lika stort överskott i form av Kinas innehav av amerikanska statsobligationer.  Och visst har länder som Grekland, Spanien, Italien, Portugal och  Irland per definition levt över sina tillgångar.  Lika sant är att USA krigat och skattesänkt sig  till bankrutt och att likaledes Greklands ekonomiska problem  till inte oväsentlig del består i för låga skatteinkomster.

Eller som Katrin Kielos skrev i Aftonbldet den 1 augusti under rubriken "USA:s rikaste kan andas ut."  Landets 15000 rikaste familjer lyckades dubblera sina inkomster under George W Bush, samtidigt som medelklassen blev fattigare.  Nu skriver självutnämnda kreditvärderingsinstitut ner det amerikanske  kreditbetyget - i en kris som USA:s politiska höger i form av bl a den s k "Teapartyrörelsen" bär den största skulden för- och panik utbryter på landers börser runt om i världen.

Och detta utan att någon reell global skuld- eller finanskris inte råder eftersom underskott i vissa ekonomier motsvaras  av överskott i andra (Exempel: relationen USA-Kina).

Wolfgang Hansson fångade i Aftonbladet den 6 augusti - www.aftonbladet.se

i några meningar ganska träffande vad det ytterst handlar om:

"Ingenting fundmentalt har egentligen hänt för att motivera de senaste dagarnas kraftiga börsrs och turbulens i världsekonomin.  Till 90 procent handlar det om psykologi."

"Krisen" eldas på av rädsla och  ansvarslöshet" och skulden för detta kan vi utan att darra på manschetten till stor del tillskriva alltför passiva politiker som tillåtit denna galna finansvärld att ta ut svängarna utan hänsyn tillföljderna.

Och nu börjar det inom ledande EU-kretsar talas om behovet av en gemensam finanspolitik för att komma ur dilemmat.  Men skulle vi inte frälsas från dylika ekonomiska tillkortakommanden genom den gemensamma valutan - Euron?

Tänk om EU istället kunde samlas till något som åtminstone kunde begränsa

globala ekonomiska kriser och utgöra en buffert mot dessa, genom att införa den skatt på finansiella transaktioner som man länge talat om men ännu inte förmått att realisera.