TRANSLATE WEB PAGE   NÄTVERKSPORTALEN WWW.S-INFO.SE   BLOGGPORTALEN WWW.S-BLOGGAR.SE   FORUMPORTALEN WWW.S-FORUM.SE 

När den borgerliga alliansen kom till makten aviserade man snabbt en ny utnämningspolitik.  Detta efter att ha anklagat socialdemokraterna för att  i första hand belöna personer ur de egna leden med höga befattningar i samhället.  Exempel är landshövdingar och generaldirektörer.

 

För några dagar sedan presenterade civilminister Stefan Attefall (kd) en utvärdering av b-regeringens utnämningspolitik.  Som Helsingborgs Dagblad (borgrligt light) konstaterade i ett ledarstick den 3 augusti (www.hd.se)

"var det inte så enkelt som alliansen trodde att köra med helt öppna spjäll vid alla typer av rekryteringarna. En rad tjänser undantogs, eftrsom de anses så specifika."

 

 

Det gäller bl.a. landshövdingar som fortfarande handplockas efter samma priniper som socialdemokraterna tillämpade i regeringsställning.  Den borgerliga regeringen har alltså, liksom den socialdemokratiska härvidlag blickat över partigränserna.  Så t ex utsågs vänsterpartisten Lars Bäckström och socialdemokraten Barbro Holmberg till landshövdingar i Västra Götaland resp. Gävleborg 2008.

 

Namnet Lars Bäckström är i sammanhanget synnerligen intressant och värt en mässa.  Han var under lång tid ett av vänsterpartiets ledande namn i riksdagen.  Under min sista riksdagsperiod 1998-2002 märkte jag hur Bäckström för varje ekonomiskpolitisk debatt, där han företrädde vänsterpartiet, gled alltmer åt höger.  Men det som sannolikt blev den droppe som urholkade den sten som gjorde honom kvalificerad för landshövdinguppdraget i borgerliga ögon, var när Bäckström gjorde gemensam sak med de borgerliga partierna och genomdrev att den parlamentariskt sammansatta "Riksdagens Revisorer" lades ner och ersattes av den "opolitiska" tjänstemannabaserade Riksdagsrevisionen.

 

Socialdemokraterna motsatte sig detta och hade goda argument för sin sak eftersom Riksdagsrevisorerna - som jag själv tillhörde mellan 1982 och 2002- verkligen levde upp till opartiskhet och hela tiden i sina granskningar vinnlade sig om sin oväld.

 

Detta innebar t ex att av socialdemokratiska regeringar tillsatta generaldirektörer under denna tid inte sällan fick "veta att de levde" när det gällde granskning av statliga verk.

 

Jag missunnar givetvis inte den retoriskt begåvade, prudentliga och flexible Lars Bäckström hans skyddade tillvaro som landshövding, efter att han i många år har stått i den politiska hetluft som inte minst rådde inom hans eget vänsterparti.

 

Dock kan man inte komma ifrån att han till fullo lever upp till Lundabohemen och författaren Falstaff Fakirs (Axel Wallengren) bevingade ord:

 

"Proletären gärna ville, dricka punsch och spela kille." 

 

 

 



Utnämningsmakten är en konstitutionell fråga. Politiska tjänstemän skall tillsättas av regeringenschefen men administrativa tjänstemän i staten skall tillsättas enligt principen:

"Alla människor är lika inför lagen och har därför samma rätt att bekläda platser och offentliga ämbeten endast på grund av sin skicklighet och utan annan åtskillnad än den som betingas av deras dygder och deras begåvning."


Bengt Silfverstrand: Det har jag inte ifrågasatt och det framgår också av mitt inlägg som handlar om något helt annat nämligen om hur opportunism kan leda till bekväma befordringar.
Det har varit lite lugnt bland högerbloggarna,beror det på börsen.Hej,hallå ska vi prata om hur fint det går där.
Jag gillar inte heller den personlighetstyp som först utnyttjat allt gott ur ett socialdemokratiskt samhälle för egen räkning,för att sedan hoppa till höger så fort dom tror dom är smarta "börsklippare" ex.
Så alla börssparare med övertro på på den politik som förs nu.Går det neråt för er?
Fort neråt också.
Men fick ni mycket mindre i plånboken får ni väl trösta er med den gamla vanliga visan.Det går bra för Sverige,det är ju bara att avstå lite RUT och sånt så överlever ni nog.


Bengt Silfverstrand: Du har så rätt så!
Utifrån min blygsamma roll som förtroendevald revisor i Tanums kommun, kan jag knappast tänka mig en mera skadlig inrättning än en revision som befolkas av de som skall synas själva.

Men å andra sidan kan det ju skänka ett kunskapens ljus över varför utvecklingen av riksdagens arbete under det förra seklets sista årtionden gick som det gick.

För övrigt var det väl några år sedan Bäckström blev landshövding och jag har nog inte noterat några större anmärkningar mot honom. Men så har vi ju också en oberoende revision i regionen.


Bengt Silfverstrand: Än en gång har din benägenhet att skjuta lite vid sidan om målet kommit till uttryck. Som sakupplysning kan jag nämna att vi redan innan den av Bäckström/borgerligheten genomförda "reformen" hade en "oberoende" institution i form av Riksrevisionsverket. Du gör sedan en helt felaktig koppling när du inbillar dig att Riksdagens revisorer granskat sig själva. Denna institution ska ingalunda jämföras med konstitutionsutskottet vars granskning man självafllet kan ha kritiska synpunkter på. Nej, riksdagsrevisorerna granskade statliga verk m m och detta skedde som sagt utan några partipoliiska skygglappar.



I andra stycket ger du sedan åter uttryck för din vid det här lageet väl kända "rönnbärsfilosofi". "Det gick som det gick." Hade Anders Nilsson varit med så hade mycket varit annorlunda och bättre...F-n tro´t.

Jag har sedan inte uttalat någon som helst kritik mot Bäckströms sätt att sköta landshövdingejobbet. Det var opportunismen som bräddade vägen till ämbetet jag lyfte fram.

Härligt Bengt att du lever och sparkar, förlåt anglismen, men jag blev lite orolig när du började älta Bäckström och landshövdingepostemn. Kändes som lite nattstånden semesterjournalisitik. Men du väcker ju en och annan intressant fråga i förbifarten.

I den kommunala revisisonen har vi självständiga revisorer, som inte tillåts att verka vare sig i fullmäktige eller nämnder, för att övervaka och granska att fullmäktiges beslut genomförs av styrelsen, nämnderna och tjänstemännen.Oberoendet är avgörande och det är det som skiljer det från den ordning som du satt i under 20 år som riksdagsman. Att kalla det för revision är inget annat än en språklig inflation.

Intressant är dina spekulationer kring Bäckströms opportunism. Du menar allytså på fullaste allvar att Bäcksatröm under de sista åren redan då förberedde sig på en landshövdingepost, och att han redan 1998 förutsåg en borgerlig regerings tillträde 2006 och därför anpassade sin politiska uppfattning för att positionera sig inför denna framtid. Eller kan det ha varit så att han anpassade sig efter socialdemokratins fortsatta maktinnehav och fjärmade sig från V-ståndpunkten av den grund? Vilket alltså skulle öppna för att s var ett parti som bejakade opportunism och högervridning.

Intressant analys. Ja, ja jag väntar med spänning på Bäckströms memoarer och din rescention på s-info av dessa.

Om jag fö hade haft ambitionen att besätta en riksdagsstol under 80-talet så hade jag kandiderat för den. Några sådna ambitioner har jag aldrig haft. Det har jag varken kompetens eller fallenhet för. Alltså faller det på sin egen orimlighet att jag skulle hävda att det hade varit bättre med mig vid rodret.

Man anar en annan rönnbärsmetafor dold i din ursprungliga bloggtext.


Bengt Silfverstrand: Lever och "sparkar", ja vad gäller fakta så är detta en relevant iakttagelse. Och fakta i målet är att b-regeringen i dagarna presenterat en utvärdering av den statliga utnämningspolitik, för vilken man på sin tid skarpt kritiserade socialdemokraterna. Nu visar det sig att det inte är någon större skillnad på denna utnämningspolitik i borgerlig tappning gentemot vad som gällde under s-regeringar.

Bäckström nämns i Lotta Hördins ledarstick om saken i Helsingborgs Dagblad och då är det inte särskilt långsökt att jag, som var med då det begavs, kommenterar detta. Jag gör det dessutom utifrån mycket goda erfarenheter.

Jag känner också väl till den kommunala revisionen, eftersom jag under en period 94-98 var ordf. i kommunrevisionen i Höganäs. Och ifråga om hur kommunal revision ska bedrivas är vi uppenbarligen rätt överens.

Om Riksdagens Revisorer har du sedan uppenbarligen inte en susning Riksdagens Revisorer granskde ingalunda sig själva. Regeringskanslierna granskades av Riksrevisionsverket. Riksdagsrevisorrna gjorde regelrätta revisioner av bl statliga verk, och för en normalbegåvad person är det mycket lätt att ur arkiven utläsa att revisionerna var opartiska.

Om Bäckström spekulerade över en bekväm tillvaro som landshövding under en borgerlig regim undandrar sig min bedömning. Vad jag kan konstatera är emellertid att han gjorde en rejäl makeover högerut under sina sista år i riksdagen, med bortröstandet av Riksdagens Revisorer tillsammans med borgarna som "kronan på verket."

Om du slutligen har kompetens för en riksdagsplats kan jag självfallet inte bedöma. Jag bara konstaterar att din inställning till riksdagen och riksdagsledamöter är en smula grälsjuk för att nöja sig med ett understatement.

Min inställning till rönnbär, helst i geléform, är för övrigt positiv.
Citat: "om hur opportunism kan leda till bekväma befordringar."

Om det är så ligger orsaken i att utnämningarna görs av regeringschefen, ingen annan. Jag får hoppas, att regeringschefen lyssnar på förslag och argumentation av insatta personer kring regeringschefen. Konstitutionellt, och alltså enligt gällande grundlag, är det så att regeringschefen ensam utnämner. Den grundlagen är socialdemokraternas verk.

Mitt citat i mitt första inlägg berör en mänsklig rättighet som du alltså inte ifrågasätter. Borde du inte då också ifrågasätta frånvaron av att denna medborgerliga rättighet tillämpas i vår konstitution.

Här finns en parallell till ditt svar till Anders Nilsson, nämligen att du inte förstår eller vill förstå eller om du verkligen förstår inte vill uttrycka det - nämligen att en revisor inte skall utses av den som skall revideras. Att du gillar kompisutnämningar visas av: "efter samma principer som socialdemokraterna tillämpade i regeringsställning."




Bengt Silfverstrand: Återigen skjuter du vid sidan av målet. Ingen har ifrågasatt att det är regeringschefen som formellt står bakom utnämningarna. Men självfallet är dessa föremål för överläggningar inom regeringen.

Du svamlar sedan om saker som inte har med poängen i mitt inlägg ett dyft att göra.

Med erfarenhet från såväl kommunrevision som riksdagsrevision är jag väl insatt i hur opartisk revision ska bedrivas.

Och återigen Riksdagens Revisorer granskade inte sig själva.

Vad jag sagt om utnämningspolitiken, i motsats till vad du påstår, är att socialdemokratiska regeringar såväl som borgerliga insåg betydelsen av att ha en bred rekryteringsgrund för t ex utnämning av landshövdingar, även om det då och då på båda sidor förekommit något som skulle kunna betrfaktas som "kompisutnämningar."
Du ifrågasätter inte alla medborgares rätt att bekläda offentliga tjänster.

Trots ditt dunkla sätt att uttrycka saken så ifrågasätter du inte a regeringschefen tillsätter offentliga tjänster.

Du medger också, att det kan förekomma kompisutnämningar. (Än i dag har en stor del av chefer inom förvaltningen socialdemokrater att tacka för sina tjänster.)

Mitt svammel syftar till att visa, att den berättigade kritiken mot utnämningsmakten enligt Sveriges författning har sin rot i att regeringschefen utnämner inte bara de politiska tjänstemännen, vilket är i sin ordning, utan alla högre tjänstemän (och indirekt alla chefer i administrationen). I en normriktig demokrati ligger utnämningsmakten hos statschefen. I Sverige ligger utnämningsmakten hos regeringschefen. Denna finurliga konstruktion är uppfunnen av socialdemokraterna.

Lars Bäckström är bara ett exempel på hur utnämningsmakten fördärvats. Landshövdingen är länschef och länsadministrationen ligger direkt under regeringen. Förr i tiden, då ord var ord, hade landshövdingen titeln "Konungens Befallningshavare". Varför skall en före detta vänsterpartist sitta som Reinfeldts betrodde man i Västra Götaland? Enda förklaringen är att landshövdingarna inte längre är det som var avsikten med landshövdingar - nämligen chef för länsstyrelsen som hade uppgiften att sköta ärenden för alla de verk och departement som inte hade egen företrädare i länet.

Så skrev jag att den som skall revideras inte skall utse sin revisor. Jag skrev ingenting om Riksdagens Revisorer.


Bengt Silfverstrand: Jag ifrågasätter inte att regeringen tillsätter vissa offentliga tjänster t ex landshövdingar och generaldirektörer. Jag har också med all önskvärd tydlighet visat att principerna härför inte skiljer sig mellan de politiska partierna. Att sedan utnämningsmakten ligger hos regeringschefen istället för hos "statschefen" ska vi väl ändå vara mycket tacksamma för.

Lars Bäckström är inte alls något exempel på "hur utnämningsmakten fördärats". Han är säkert med sin gedigna politiska bakgrund ur många synvinklar ett bra val. Och det är inte heller den borgerliga regeringens val jag kritiserat i detta sammanhang.

I stället har jag på ett mycket gediget erfarenhetsmateril konstatrat att Bäckström genom utstuderade manövrar kvalificerade sig för posten.

Att den som ska revideras inte ska utse sin revisor är vi helt överens om.
Måste ta tag i det där med susningar. Uppenbarligen förstår du inte ett skvatt av vad en oberoende revision innebär.

Riksdagens Revisorer var en självständig myndighet enligt dem själva. Men hur i hela fridens namn kan de som fattar besluten och samtidigt sitter i den "självständiga myndighet" som skall granska beslutens genomförande vara självständiga??? Hur kan de sägas vara opolitiska och opartiska?? Det handlade ju bara om en politisk uppföljning av de fattade besluten och har inget med oberoende granskning att göra.

Den kommunala revisionen tillåter inte att revisorerna deltar i de beslut vars intentioner och genomförande de skall granska. Kort sagt, du kan inte ha något annat uppdrag än revisorns i den kommun eller landsting du verkar. Där uppstår oberoendet. Och det är en s-tans stor och avgörande skillnad.

Och så kunde vi väl vara överens om att med uttrycket "opportunist" så avser vi en som anpassar sig, ändrar åsikter och manövrerar för att uppnå ett bestämt mål som gynner verbörande själv i första hand. Om du är överens om den definitionen så kan du ju inte samtidigt hävda att Bäckström var opportunist och att du inte vet huruvida han "spekulerade över en bekväm tillvaro som landshövding under en borgerlig regim undandrar sig min bedömning." Det är liksom självmotsägande. När jag inte har på fötterna avstår jag oftast i att ettikera människor.

Ettikerar geleburkar gör jag däremot, med stor glädje. Eperimentlustan leder mig till såväl en droppe sherry som en aning chilipeppar eller kanel i mina geléer. Ibland lyckas jag, ibland inte. Man får pröva sig fram.


Bengt Silfverstrand: Jag är med stor erfarenhet från såväl riks- som kommunal revision sjävfallet väl införstådd med vad som karakteriserar en oberoende revision. Riksdagens Revisorer granskade under åren ett mycket stort antal statliga myndigheter och det skedde under alla de år jag var ledamot av RR under oväld och utan några partipolitiska sidoblickar.

Vad gäller uttrycket opportunist så torde en person som anpassar sin politiska vokabulär och ansluter sig till borgrligheten i en mycket principiell fråga väl uppfylla det kriteriet.


Nya kommentarer kan ej göras för detta blogginlägg!



Se S-filmklipp med socialdemokrater
Laddar filmer...
VILL DU SE FLER S-KLIPP? BESÖK YOUTUBE.COM