Jag har lyssnat och mer eller mindre levt med i riksdagsdebatter sen jag blev riksdagsledamot 1976 och jag kan utan vidare säga att dagens partiledardebatt tillhör de bättre.  Och detta främst mot bakgrunden av att vi fick glasklara besked om alternativen i svensk politik.

Att debatten fick den inriktningen var mycket Håkan Juholts förtjänst, därför att han vågade utmana, och detta ganska rejält, den sittande statsministern och hans regering.  Hans främsta förtjänst var att han gav begreppet SOCIAL DEMOKRATI, som blivit hans måtto, ett ansikte och fokuserade på det som är huvudfrågan i dagens och morgondagens politik, nämligen hur ett ekonomiskt uttrymme ska användas.  Till fortsatta skattesänkningar säger b-alliansen.  Till att avskaffa barnfattigdomen, utjämna växande klyftor i det svenska samhället och bygga Sverige  starkt genom investeringar i infrastruktur - bostäder, arbetsmiljö, miljö etc.

En tillbakpressad och defensiv Fredrik Reinfeldt blev svaren skyldig på flera punkter och föredrog i stället att raljera över barnfattigdomen genom att mena att det bara var  ett relativt begrepp.  Men fakta är att vi har  220.000 fattiga barn i Sverige.  Många av deras föräldrar har inte ens råd att ge barnen glasögon eller pengar till de skolresor som nu i allt större utsträckning är avgiftsbelagda. 

15 miljarder skulle det kosta att avskaffa barnfattigdomen.  Det är bara 20% av vad  de borgerliga skattesänkningarna kostat.

Juholt gav i sitt huvudanförande klara besked om socialdemokratins färdväg.  Det går att förena kraven på ordning och reda i statsfinanserna med åtgärder för att restaurera  ett Sverige som i många avseenden  gått sönder.  I formuleringen att socialdemokratin har flera ambitioner med vårt land än att låta det gamla komma tillbaka, ger han också ett effektivt svar på det borgerliga mantrat att det skulle vara omodernt att prioritera rättvisefrågor.

Enbart jobbskatteavdragen uppgår till belopp som är tio gånger större än de samlade resurserna i skolan.  En skola som kraftigt rustats ner under den borgerliga regeringsepoken.

Socialdemokratin bejakar tillväxt men inte entillväxt som leder till rovdrift med människor.  Här kunde Juholt också i klara verba redovisa hur arbetslivet rustats ner genom diverse indragningar på arbetsmiljöområdet. Här gavs  också det glasklara beskedet att avgifterna i vår  gemensamma skola tas bort.

När Reinfedlt försökte göra ett stort nummer av att sjukvårdspersonal fått mer i plånboken genom skattesänkningarna så replikerade Juholt effektivt med att de å andra sidan fick jobba hårdare därför att många av deras arbetskamrater försvunnit genom neddragningarna i den offentliga sektorn. 

Skillnaderna mellan Reinfeldts retorik och hans innersta politiska vilja blottlades också genom hänvisningen till hans bok "Det sovande folket" i vilken Reinfeldt bl a skriver att inget samhällsstöd utöver svältgränsen ska utgå.

Direkt pinsam blev den borgerliga retoriken när Maud Olofsson i en replik hyllade Apoteksprivatiseringen vilket gav Håkan Juholt det gyllene tillfället att konstatera att det inte blev några utlovade prissänkningar, snarare tvärtom, och att det de facto inte låg någon folklig opinion bakom  avregleringen.

Borgerlig skolpolitik sågades också längs fotknölarna genom att Juholt utifrån internationella undersökningar kunde slå fast att den svenska skolan är mer segregerad än någonsin och att vi nu i vårt land är nere på samma låga nivå som USA när det gäller barns möjligheter att få lika rätt till utbildning.

Juholts debut som partiledare i riksdagen gav onekligen mersmak.  Nu gäller det att vidmakthålla och utveckla den tydligare oppositionspolitiken, samtidigt som de socialdemokratiska alternativen redovisas, bl i det budgetalternativ som läggs fram i höst.

En annan intressant iakttagelse från debatten var hur miljöpartiets nya språkrör Gustav Fridolin redovisade en politik som i sitt praktiska genomförande kräver långtgående samhällsingripanden och knappast går att förena med borgerliga lösningar.  Tala om socialism......