"Väldigt många inom S blickar tillbaka", lyder rubriken på  en längre intervju med Mona Sahlin i Dagens Nyheter  Förvisso är det inte Mona som satt rubriken, men den är ändå typisk för hennes lätt förgrämda attityd sedan hon lämnat partiledarskapet för socialdemokraterna.

Mona försöker uppenbarligen hålla igen i sin kritik mot det parti som fört henne till partiledarposten och gett henne en rejäl hacka att leva på även sedan hon lämnat den politiska hetluften.  Men med den uppgiften lyckas hon dåligt.  Först säger hon att intervjun inte ska handla om hennes efterträdare eller  vilken politisk väg de bör välja.  Men redan på första frågan om Sveriges Libyeninsats låter hon  sig lockas ut på  djupt vatten och i praktiken är hennes mångordiga svar en ganska oförtäckt kritik av att Håkan Juholt gjort den föga märkliga deklarationen att själva flygvapeninsatsen bör vara tidsbegränsad, medan Sverige däremot bör förklara sig beredd att medverka till insatser  kan underbygga  en demokratisk utveckling i  Libyen.

Även i fortsättningen av intervjun låter hon sig i flera fall lockas in i ett resonemang som i stora stycken är en mer eller mindre oförtäckt kritik av  socialdemokraternas politik och  dess nya partiledning.

Ett tydligt exempel är bl a hennes  svar på den grovt ledande frågan om vilka hon i den nuvarande partiledningen betraktar som nära vänner.  Av svaret framgår klart att det inte är många.

Det enda konkreta hon kan säga om Thomas Bodströms skvallerbok är  att Håkan Juholt uttryckt sig lite taskigt om densamma.

Sen återkommer hon till den vanliga gamla visan, den kända historien med samma refränger och samma poäng. Politiken ska omprövas när  det gäller skatterna, a-kassan och valfriheten inom välfärden.  Glömt är tydligen att opinionen började vända till socialdemokratins fördel i valrörelsens allra sista självande veckor, då Mona visae både fighting spirit och förde  fram ett glasklart socialdemokratiskt budskap.  Ett budskap som hon sedan nästan omedelbart efter valet tog  avstånd från.

Och än en gång vår vi veta att socialdemokraterna bara borde ha miljöpartiet med i en tilltänkt regeringskonstellation.  Sanningen är nog den att det finns lika många socialdemokrater som ogillade miljöpartiet som vänsterpartiet i den tilltänkta samarbetskonstellationen. 

När Mona slutligen säger att det fortfarande är väldigt många socialdemokrater som vänder blickarna bakåt, så beror det ju på vilket tidsperspektiv man har.  Att låta sjuka, arbetslösa pensionärer och förtidspensionerade betala skattesänkningar om främst gynnar bättre ställda kan väl ändå inte betraktas som särskilt framåtsyftande.

Nej, även om Mona i vissa stycken försöker linda in sina svar, så är DN-intervjun egentligen ingenting annat än gråt över spilld mjölk....