TCO:s nya ordförande Eva Nordmark - tidigare riksdagsledamot för socialdemokraterna - har varit noga med att snabbt profilera sig.  Första utspelet gjorde hon i en Eko-intervju där hon bland annat sa att facket aldrig får bli en hejarklack till ett visst parti.  Hon ställde sig även bakom den märkliga idén att vissa tjänster saluförda på en öppen marknad och utnyttade främst av folk som har råd att betala själv ska subventioneras av skattekollektivet.

Låt oss börja med fackets relation till politiken.  LO  :s nära samarbete med socialdemokraterna har inte bara historiska rötter.  Det bygger också på en intressegemenskap som fortfarande har sin starka förankring i vardagen.  Dagligen ser vi konkreta exempel på detta.  Såväl sjukförsäkrings- som arbetsmarknadsregler har såväl fackliga som politiska dimensioner.  Trygghetsförsäkringarna som berör alla löntagare håller på att urholkas och här behövs politiska framstötar och facklig-politisk kamp både för att hindra ytterligare försämringar och  att rusta upp systemen.  De statarliknande Fas 3-jobben är ytterligare ett exempel som visar på den facklig-politiska gemenskapen.

Socialdemokratin och Landskorganisationen har därför ingen anledning att falla undan för de sirenska lockrop i form av borgerlig jämmer över det nära samarbetet mellan  arbetarrörelsen två grenar och heller inte låta sig imponeras av tyckande från en facklig ledare i ett fackförbund som har andra traditioner och "lösare" politiska förbindelser. 

När Eva Nordmark sedan i ett tal och talar om att de nordiska ländernas kloka välfärdssatsningar och starka fackföreningar går hand i hand och att vi behöver en ny tillväxtmodell som tar hänsyn till klimathotet och bygger på starka fackliga organisationer så är det förstås bara att hålla med.  Lika viktigt är hennes markering av den oro hon och TCO kännr övr EU-kommissionens förslag till ekonomisk styrning av lönebildningen.  -Vi kan aldrig acceptera att den svenska lönebildningen sätts under förmyn darskap av EU-kommissionen eller av svenska politiker", sa Eva Nordmark med en tydlig adress till b-alliansregeringen i allmänhet och dess finansminister Anders Borg i synnerhet.

Anders Borgs elefantinhopp i den lönepolitiska debatten och hans förnumstiga uttalanden om att låglönegrupper på den svenska arbetsmarknaden måste hålla igen på sina lönekrav visar ju i praktiken att intresset aldrig ljuger och att det går en klar skiljelinje mellan borgerlig samhällssyn och grundläggande löntagarintressen.

Om en facklig organisation efter demokratiska beslut föredrar att inse detta samband och realisera detta i ett samarbete med ett visst parti så måste detta vara deras ensak.  Om en annan facklig organisation (TCO) föredrar en formell politisk neutralitet (reellt ligger TCO-medlemmarnas intressen i för dem grundläggande  frågor naturligtvis närmare socialdemokratin än borgrligheten), så måste detta få vara deras sak.

Några pekpinnar eller förmyndaraktiga uttalanden åt ena eller andra hållet från fackliga ledare behövs sannerligen inte och allra minst i ett Sverige där borgerlig politik börjar sätta allt djupare spår i det samlade löntagarkollektivets vardagstrygghet.