Hur man än vänder och vrider på saken så måste omvalen i såväl Västra Götaland som Örebro kommun ses som klara socialdemokratiska framgångar. Och inte minst som förtroendeskapande för Håkan Juholt. Idoga försök att förringa hans kapacitet, främst från borgerligt håll men också från en och  annan socialdemokratisk besserwisser har uppenbarligen fallit på hälleberget.  

Och vänds och vrids görs  det förstås.  Och spetsen för vridandet, vändandet och bortförklaringarna står förstås de borgerliga förlorarna i allmänhet och moderaterna i synnerhet.  Direkt pinsam var den moderata partisekreteraren Sofia Arkelstens insats i söndagskvällens "Agenda" i TV2.  Hon motiverade sin partiledare Fredrik Reinfeldts vägran att debattera mot Håkan Juholt dels med att valet gällde regionala frågor och dels med att socialdemokraterna inte redovisat något alternativ till b-alliansens politik.

Detta är naturligtvis rent nonsens.  För det första så hade regionvalet en tydlig koppling till rikspolitiken genom att sjukvårdsfrågorna står i centrum i den politiska debatten i Sverige idag.  För det andra har socialdemokraterna klart redovisat sitt alternativ till den borgerliga politiken och detta bl a i ett konkret niopunktsprogram om sjukvårdsfrågorna.

En viktig punkt i detta program handlar om att socialdemokraterna vill i lag  förbjuda gräddfiler på offentligt finansierade sjukhus.  En sådan lag  fanns fram till 2007 men den togs bort av den borgerliga regeringen.  Socialdemokraternas  linje är kristallklar.  Alla  ska ha rätt till sjukvård på lika villkor.  Den som har haft möjlighet att teckna en privat sjukvårdsförsäkring ska inte kunna få vård  snabbare än  andra på ett offentligt finansierat sjukhus varken i Västra Götaland eller i övriga landet.

När sedan både borgerliga politiker och deras eftersägare i media försöker förringa valets betydelse på grund av det låga valdeltagandet - som i och för sig är beklagligt - så beror ju detta uppenbarligen dels på regionpolitikernas oförmåga att profilera sig men också på borgerlighetens och främst moderaternas uppenbara taktik att genom att hålla en låg profil försöka demobilisera socialdemokratiska väljare.  Ty det är ju erfarenhetsmässigt ett känt faktum att ett lågt valdeltagande främst missgynnat socialdemokraterna.

Men den här gången bet man sig i tummen.  Socialdemokraterna gjorde en stark valrörelse, profilerade sjukvårdsfrågorna och klargjorde de politiska skiljelinjerna.  Därmed blev  Reinfeldts fegande och vägran att debattera mot Håkan Juholt ett praktfullt självmål.  Ty det är ju uppenbart att om en debatt mellan politikens huvudakgtörer kommit till stånd, så hade detta höjt valtemperaturen och sannolikt  fått flera att gå till valurnorna.

I ärlighetens namn ska ändå sägas att flera borgerliga drakar och även etermedia erkänt den socialdemokratiska valframgången och dess psykologiska betydelse för Håkan Juholts position som socialdemokratisk partiledare.

Med ett ironiskt  leende läser jag slutligen Aftonbladets debattsida, där två s k "Proffstyckare" kommenterar valet.  Vari det proffsiga består undandra sig min bedömning.  Den s k socialdemokratiska debattören Jonas Morian förser  visserligen Håkan Juholt med en fjäder  i hatten och tycker det  är för djävligt att  Reinfeldt vägrat möta  Juholt i  en debatt.  Men han vågar inte dra  några slutsatser av valresultatet.  Intet nytt under solen!

Den borgerlige  "Proffstyckaren" är Johan Ingerö, en bloggvärldens perenn vars främsta egenskap är ett nästan sjukligt behov  att markera på socialdemokratiska bloggsidor.  Trots denna nästan igelmässiga koncentration på socialdemokratin har nyliberalen Ingerö inte lyckats upptäcka det socialdemokratiska alternativet, vilket måste tyda på en viss politisk blindhet.  

Nej, valresultatet kan, även om det inte ska övertolkas kan sannolikt ses som en vindkantring i opinionen och bör ge socialdemokratin råg i ryggen för en tydligare profilering. Tidens orättvisor måste konfronteras hårdare och därmed också de  regeringspartier, och främst moderaterna, som bär huvudansvaret för den ökande ojämlikheten i det svenska  samhället.  Dock aldrig konfrontation för konfrontationens egen skull utan en konfrontation som alltid måste följas av ett tydligt eget alternativ.  Att ett sådant koncept kan bära frukt ger omvalen i Västra Götaland och Örebro onekligen vittnesbörd om.