|
Insändare i Helsingborgs Dagblad 2011-05-11
"Alla djur är lika, men en del djur är mer lika än andra", är det satiriska budskapet i George Orwells klassiker "Djurfarmen". Innebörden att vissa saker och vissa människor betyder mer än andra har relevans även i vår tid och inte minst i en kommun där spektakulära ting som satsning på drive-in-bröllop, modell Las Vegas och djupdykningar i gamla gruvhål hos vissa politikr väcker större anklang än frågan om goda livsvillkor för personer med funktionsnedsättningar. Biträdande kommunalrådet Ulf Molin (c) uttrycker i HD den 28 april efter ett styrelseval i Handikapporganisationernas samarbetsorganisation (HSO) förhoppningen att fokus hädanefter ska ligga på att "underlätta för våra funktionshindrade".
Ställ detta uttalande mot 21-åriga Therese Hegelunds situation. Flickan med grava funktionsnedsättningar, som trots klara utslag i flera rättsinstanser av kommunen förvägras rätten att få vistas i lämpligaste teckenspråkig miljö samt rätten till personlig assistent. I det perspektivet blir Molins uttalande närmast cyniskt.
Och på den vägen är det när det gäller kommun- och socialnämndsledningens syn på tillgänglighetsfrågor i allmänhet. Fokus lägger man på problemen medan vi inom DHR i stället riktar fokus på en rik och välmående kommuns möjligheter att göra kraftfulla insatser för att underlätta vardagen och göra kommunen mer tillgänglig för alla med någon form avfunktionsnedsättning.
Men ge inte upp. Stå på er alla ni som har funktionsnedsättningar och era anhöriga. Vi står på er sida och kröker inte rygg inför det politiska etablissemanget. Vi kan också sätta kraft bakom orden och göra konkreta insatser för i första hand barn med funktionsnedsättning av olika slag när kommunen sviker. Så t ex gör vi det möjligt för barn i Gula Särskolan att kunna förverkliga en länge efterlängtad rekreationsresa. Och det kommer mera....
Bengt Silfverstrand Ordförande i DHR Höganäs Förbundet för ett samhälle utan rörelsehinder V.ordf. i Skånes DHR-distrikt Ledamot i Kommunala Handikapprådet
2011-05-12, 12:53 Permalink
Andra bloggar om: Politik Socialdemokraterna Håkan juholt Jämlikhet Handikapp Funktionshinder Livsvillkor Dhr Helsingborgs dagblad
Man tror inte att det är sant.
Jag är släktforskare och har särskilt fördjupat mig i båda mina farföräldrars liv.Båda födda sent 1800tal.Pga sjukdom förvärvades dövhet. Redan då fanns hjälp att få.De fick vardera åtta års undervisning på dövstumskolan (som det hette då) i Örebro.Allt bekostat av staten.Även inkvartering, mat och vissa resor hem. När jag läser vad du skriver så tror jag att jag smäller av.Man hade insett de här självklara behoven redan sent artonhundratal.Och eftersom staten betalade var det inte utvalda rikemansbarn det gällde.Utan undervisningen var till för alla. Har nutidens borgare missat en del av den forna historien? Kanske dåtidens borgarhjärtan inte var fullt så frusna och kalla eller var dåtidens borgare kanske rent av bärare av viss bildning? Dagens borgare verkar inte bära en alltför tung börda av den senare sorten. Bengt Silfverstrand: Nej, jag kan förstå din förvåning. Men det är faktiskt sant. Höganäs kommun är kommunen med frusna hjärtan när det gäller människor som lever på samhällets skuggsida.
Hatet måste alltså väck innan förändringar kan ske även i Sverige. Det är för mig i övrigt inte möjligt att koppla samman följande teori med någon person men märkligt fann jag det om någon påstod att fattiga människor av detta måttet att inte äga möjlighet att analysera egen situation finner det vara möjligt att försöka förändra den egna tomheten, den absoluta "nothingness". Verkligt fattiga inte de sämre ställda som i detta landet - På något annat sätt än att försöka gråva där andra står. För den som har allt fungerar det alldeles utmärkt att gräva där de står. Kan fattigdom och vanmakt bestraffas. Ja absolut så kan det beskådas i historien.
ovan kommentar är tämligen malplacerad, avsedd ditt tidigare blogginlägg. Alltså har ett misstag här skett av Anders Johansson. Tänk vad det kände på att erkänna det)
Jag ska skriva ett tillägg till historien.
Mina farföräldrar blev egenföretagare. Förutom den absolut nödvändiga skolan,kunde ena sidan av släkten bidra med ytterligare startanslag. När de väl hade satts igång-så levde de och de fyra kommande barnen på ett blomstrande företag.De kostade inte samhället en krona,de behövde ingen ytterligare hjälp. Tvärtom så var dessa två döva-som på den tiden allmänt cyniskt (och dumt!!) sågs som "efterblivna"- samhällsbyggare. Vilket ger mest vinst för ett samhälle?Att sätta folk under klacken eller att lyfta upp och "sätta rull" på en människa?Kan borgarna inte enkel matematik? Den andra vinsten -som VI förstår- är ett mänskligare,varmare och helare samhälle där man tar tilll vara på människor som fullgoda individer.Oavsett motprestation. Bengt Silfverstrand: Det är precis så jag också tänker och det är anledningen till att jag engagerat mig i handikapprörelsen.
Förnamn och efternamn är obligatoriskt. E-postadress och webbadress är valfritt.
Skriv sedan din kommentar och klicka på Spara kommentar. |







