TRANSLATE WEB PAGE   NÄTVERKSPORTALEN WWW.S-INFO.SE   BLOGGPORTALEN WWW.S-BLOGGAR.SE   FORUMPORTALEN WWW.S-FORUM.SE 

Rubriken är en travestering av en titel på en klassisk Bröderna Marx film- en surrealistisk fars.  I de yttersta av dessa dagar har världen fått uppleva en av sina svartaste farser, där ingredienserna är blodshämnd på värsta vildavästernmanér - "skjut först fråga sedan".

 

"När krigsvindarna vände efter Stalingrad 1943 inledde de allierade diskussioner om hur de ansvariga nazistledarna för andra världskrigets helvete skulle hanteras när kriget till slut var till ända. 60 miljoner döda kom det att bli, varav  6 miljoner mördade i  ett systematiskt industriellt folkmord på Europas judar, zigenare och homosexuella.  Omedelbara avrättningar ansåg såväl den amerikanske presidenten Roosevelt som Churchill.  Den amerikanske krigsministern Henry L. Stimson hade en avvikande uppfattning.  Han hävdade att krigsförbrytarna skulle fängslas, ställas inför rätta och dömas.  Som en historisk paradox var det Sovjetunionens ledare Stalin som lät sig övertygas  Stalin menade att summariska avrättningar - något som måste beskrivas som hans  egen specialitet - skulle framstå som en personlig hämndaktion.  I Jalta 1945 enades man om att speciella militärtribunaler skulle åtala och döma krigsförbrytarna.  Uppdraget att formulera den lagstiftning som skulle ligga till grund för rättegångarna gick till några unga amerikanska jurister.

.......

Ur de rykande ruinerna av ett krigshärjat Europa formulerades tankarna om vad det var man hade försvarat när nazismen och fascismen besegrades. Där föddes FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna och där skapades detta lagrumom krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten.  Här formulerade man ett ansvar förbi påståendet om att "vi bara lydde order".  Åtalens dokumentation blev en viktig historisk källa.  Ansvar fördelades, brott  dokumenterades och domar fälldes.

Rättvisa ställdes framför hämnd.  Det var en civilisationens seger.  Den demokratiska rättsstatens triumf.

 

.......

 

Kvällen innan president Obama satt klistrad vid direktsändningen av den noga planerade avrättningen och därefter påkallade nationens och världens uppmärksamhet vandrade jag runt vid Ground Zero i New York.  Det var en  stilla försommarkväll utan nationellt firande.  Bygget av minnesplatsen, där tornens fotavtryck ska bli en minnespark intill den nya skyskrapan "Freedom Tower", pågick trots den sena timmen. Någon möjlighet att bli klara till 10-årsdagen om bara några månader existerar dock inte.  Terrorattacken den 11 september 2001 kändes både nära och långt borta.

Men redan kvllen efter, när jag i lugn och ro satt på planet över Atlanten, höjdes primitiva jubelvrål för en offentlig avrättning.  Äntligen flöt hämndens blod  Ondskan fick vad den förtjänade.  Till och med de infångade nazistiska massmördarna, ansvariga för historiens värsta förbrytelser, ställdes för dryga 60 år sedan inför rätta och överbevisades inför världen om sin skuld.  Men terrorledaren Usama bin Ladin, en gång USA:s allierade när Sovjet invaderade Afghanistan, ska skjutas som en hund.

Det var en avrättning på intet sätt värdig den demokrati som genomförde Nürnbergrättegångarna."

 

Jag har medvetet återgett stora delar av den artikel som Helsingborgs Dagblads kulturchef Gunnar Bergdahl skrev i Helsingborgs Dagblad den 7 maj - www.hd.se/kultur - därför att jag tycker att dessa ord är de klokaste som 

yttrats i hela denna svarta fars där världens "största demokrati" än en gång tagit rättvisan i egna händer och grovt kränkt folkrätten, en uppfattning som bl a Sveriges främste folkrättsexpert Ove Bring också framfört.

 

Jag har just avslutat läsningen av boken "Att bo granne med ondskan" - Sveriges förhållande till nazismen, Nazityskland och  förintelsen (författare historieprofessorn Klas Åmark).  På sid. 616 återfinns ett intressant och för dagens diskussion relevant citat hämtat ur den konservativa dagstidningen Norrbottens-Kuriren.  Den 27 oktober 1944 skrev tidningen bl a följande: "För ett lidelsefritt sinne med djupa rötter i västerländskt rättsmedvetande ter det sig givetvis som fullständigt parodiskt, att den ena parten av två tvistande, den starkare, samtidigt skall fungera som åklagare och domare.... Det västerländska rättsmedvetandet kommer icke att godtaga detta sätt att skipa "rättvisa".  Rättsmedvetandet reagerar starkt mot att den andliga brodern till domaren Lynch skall utöva rättskipningen."

 

Dagens mord på en mördare är bara ytterligare ett fall av s k lynchjustis och den nästan kompakta tystnad som brett ut sig bland världens demokratier och inte minst i svensk press kontrasterar skarpt mot den kritik som nu riktas mot Håkan Juholt för att han velat markera en klar tidsgräns för den svenska flygplansinsatsen i Libyen (se bl a Helsingborgs Dagblads lördagsledare - www.hd.se - där man hyllar några av socialdemokratins självutnämnda ömma samveten - "bröderna Andersson" - Vidar och Jan - för att de tagit avstånd från Håkan Juholts folkligt starkt förankrade uppfattning.  Samma syn på saken har uppenbarligen Norge, som redan beslutat sig för att avbryta sin militära insats i Libyen.

 

Tystnad kan ibland vara talande.....

 

 

 

 



Du glömde att nämna Jan Eliasson. Var det av en tillfällighet eller därför att ledaren i HD gav honom fel förnamn?

Det ska naturligtvis finnas en tidsgräns för insatserna i Libyen. Den ska sättas utifrån behovet av flyginsatser för att skydda det libyska folket. Vill FN att vi ska delta i detta arbete tycker jag precis som Jan Eliasson att vi ska följa den traditionella svenska linjen att ställa upp när FN kallar. När insatserna inte behövs för att skydda det libyska folket ska vi givetvis dra oss tillbaka.


Bengt Silfverstrand: Det är inte fråga om någon glömska. Men med all respekt för Jan Eliassons kompetens, så måste man inte alltid instämma i hans synpunkter. Det är bara att konstatera att det finns starka skäl för de markeringar om att inte förlänga flyginsatsen i Libyen som Håkan Juholt gjort.

Hans inställning understryks också mycket tydligt i en debattartikel signerad av Urban Ahlin och Peter Hultqvist vilken kan läsas på Härnösands AK:s hemsida. För övrigt är det intressant att Natolandet Norge beslutat att avbryta sin flyginsats i Libyen, så Håkan Juholt har ingalunda gjort sig skyldig till den blunder som Sven-Åke Olofsson gör gällande i sin HD-ledare
bin Laden dog i strid. Han blev inte mördad. Att påståd det är att likställa offer och förövare samt vankliga hederliga muslimer med dem som begår de ruskigste våldsdåd i islams namn.

bin Laden har utfärdat en formell krigsförklaring mot USA. Hans s.kl hem i Abbottabad var en kommandocentral. al Qaida var mer centraliserat en man än vad man givit sken av. Att bin Laden inte varit formell statschef i något land gör honom inte till en vanlig kriminell. Han har haft tydliga ambitioner att lägga länder under sig, och har varit nära att lyckas.

Al Qaida har infitrerat den pakistanska militären, säkerhetstjänsten och polisen. Navy Seal har opererat på fientlig mark. Ingen hade kommit till dessa elitsoldaters undsättning om de hade misslyckats. Man förlorade en helikopter, och var alltså hårt trängda när bin Laden skjöts.

Jag skulle vilja veta vem som åsyftades i NK:s ledare 27 okt .

Vad sedan beträffar Libyen har Sverige ett klart medansvar för att flygförbudet upprätthålls så länge övergångsregeringen inte har ett eget flygvapen. Detta innebär dock inte att Sverige måste göra allting självt.




Bengt Silfverstrand: Det är ingalunda bevisat att bin Ladin dog i strid. Flera amerikanska källor uppger att han var obeväpnad. Men det är inte detta som principfrågan gäller utan exakt vad Gunnar Bergdahl så välformulerat beskriver problematiken genom att jämföra med de värsta brott mot mänskligheten som någon gjort sig skyldig till, nämligen nazisttysklands folkmord. Men inte ens dessa satans folkmördare blev föremål för någon ståndrätt.
Ultrakonservativa NK:s ledare från 1944 kritiserade det förhållandet att åklagare och domare var samma personer.
Eftersom du är så USA-kritisk borde du kanske förlägga dina resor till mer ideologiskt korrekta resmål?


Bengt Silfverstrand: Vad är detta för trams? Jag har släktingar i USA och har goda relationer med många amerikaner. Kritiken handlar om ståndrätten och brottet mot folkrätten i sammanhanget. Folkrättsprofessorn Ove Bring har konstaterat att det de facto rör sig om ett brott mot folkrätten att ta rättvisan i egna händer utan någon rättegång.
Det är den den "ytterst oundvikliga domen" Du skriver om.

Hur har denna någonsin varit möjlig att undvika menar du. Situationen kan bevittnas i mindre historiska som nutida situationer, omfattningar och konsekvenser - mindre antalet människor och faktiskt vardagligen för den som har ögon. Men ändå, faktum kvarstår. Hela handen kan riktas den mänskliga faktorn som den ständigt uppkommande orsaken, under omständigheter "godkänd" sådan "mänsklig faktor". Som ej uppmärksammad sådan mänsklig faktor eller som skrivet ej uppmärksammad. Bilan har fallit över oskyldiga som skyldiga samt även de som räknat med detta förhållande det vill säga oppåt konsekvensen offrat livet för de möjliga förändringarna. En kan anta en del av dessa människor inte omöjligt haft en vision, en förhoppning om en förändring efter deras livstid. I krig, uppror svält och fred.


Bengt Silfverstrand: Which means?
Jaså, Ove Bring har "konstaterat"? Så, han är både åklagare och domare? Vilka är i så fall den /de skyldiga: USA:s folk, som jublade på gatorna, presidenten eller soldaterna på plats?

Huruvida bin Laden själv var obeväpnad saknar betydelse. Han hade väl inte tunghäfta? Eller hade han givit order om eld upphör?






Bengt Silfverstrand: Nej, Ove Bring har komparativa fördelar och besitter expertens kunskaper på tolkning av folkrätten. Ingenting annat. Det räcker mycket väl att som Gunnar Bergdahl hänvisa till Nürnbergrättegångarna för att få ett sakligt perspektiv på mordet på Usama bin Ladin. Även mördare har rätt att bli dömda i en juridisk rättegång.

Vad det kan leda till om vissa nationer leker världspolis och struntar i alla internationella och folkrättsliga spelregler vet vi vid det här laget av erfarenhet.

Socialdemokraterna var anhängare av insatsen i Libyen, dvs så länge de kunde använda läget där som ett slagträ mot regeringen. Då släppte partiet även detta pressmeddelande om behovet av en flygförbudszon i Libyen: http://www.socialdemokraterna.se/Media/nyheter/Socialdemokraterna-kraver-flygforbudszon-over-Libyen-/

"Vi socialdemokrater anser att Sverige ska vara pådrivande för att få det internationella samfundet att etablera en flygförbudszon över Libyen. Vi anser också att Sverige bör vara berett att bidra till insatsen om FN så begär, säger Urban Ahlin."

Men det var då det. Nu har det gått på en månad, och på den tiden hinner ju den genomsnittlige S-ledningen byta vilka positioner som helst. Det är kanske det som kallas "nystart"?


Bengt Silfverstrand: Fakta i målet är följande: Socialdemokraterna anslöt sig till flygvapeninsatsen under förutsättning att den var tidsbegränsad.
Det är precis vad Håkan Juholt anser att den ska vara, något som också socialdemokratin som parti står bakom och vilket senast uttryckts i en artikel av Urban Ahlin och Peter Hultqvist. De skriver bl a:

"Socialdemokraterna anser att nuvarande riksdagbeslut är väl avvägt. Under en tidsbergränsad period ger Sverige ett kvalificerat bidrag till den internationella insatsen. Vi sänder under denna tid åtta stridsflygplan ur vårt mest kvalificerade vapensystem. Socialdemokraterna anser att det är ett meningsfullt och viktigt bidrag för att svara upp mot FN-beslutet i den del som rör flygförbudszonen Vi ser inget som motiverar en förlängning och det finns heller inte någon förfrågan om förlängning på bordet.
Fast nu är ju vårt bidrag inte speciellt kvalificerat. Sossarna har nämligen sett till att JAS enbart får spana och fotografera. Knappast något som Gaddafi behöver frukta, alltså.

Jag hade respekterad era ståndpunkter om de bottnade i någon slags konsekvent pacifism. Men nu har ni ju inlett debatten med att hacka på regeringen för saktfärdighet och för att vara alltför tolerant mot regimen i Libyen.

Ni snackade tufft, men när det blev allvar så drog ni på er kycklingdräkterna igen. Det inger inte respekt, och även Peter Eriksson (MP) har ju sågat det faktum att Juholt stänger dörren innan frågan ens har diskuterats med exempelvis FN.

Nu, som så många gånger förr, finns det skäl att tacka våra lyckliga stjärnor för att mänsklighetens frihet och demokrati inte vilar på svensk socialdemokrati. Det här är samma skamliga beteende som präglade S under andra världskriget och kalla kriget: tala vackert om demokrati, och ge tyrannerna fullt spelrum.


Bengt Silfverstrand: Vårt bidrag är precis så kvalificerat som man har rätt att förvänta sig av en icke paktansluten nation. Detta handlar inte ett dyft om passivism utan precis om det internationella engagemang som Håkan Juholt, Urbn Ahlin och Peter Hultqvist gett uttryck för.
För människor med normal läsförmåga framgår detta alldeles tydligt. Att det svenska uppdraget var tidsbegränsat är också ett faktum. Några stängda dörrar för insatser av något slag finns inte heller.
Tyrannerna ska självfallet inte få fritt spelrum vilket de heller inte har. Lika viktigt är att ingen nation ges fritt utrymme att tolka folkrätten efter egna militanta principer.
Nu har också SSU anslutit sig till linjen att uppdraget i Libyen bör fortsätta så länge som insatserna behövs. Om FN kallar ska vi följa det som varit den svenska traditionen , näligen att ställa upp.

Hoppas att Håkan Juholt lyssnar på detta budskap. Att döma av hans senaste uttalande har han inte helt stängt dörren för fortsatta insatser. Det skulle inte kännas bra att i en fråga som denna hamna på samma sida som sverigedemokraterna.


Bengt Silfverstrand: Läs vad Urban Ahlin och Peter Hultqvist skrivit i ärendet. Det är exakt den linje som Håkan Juholt först gav uttryck för efter att ha lyssnat och bl a samtalat med dessa båda ledande socialdemokrater. Att det satts en gräns för en viss flyginsats betyder självfallet inte att andra insatser kan bli aktuella.
Men om inte flyginsats, så vad? Ert pressmeddelande nämner förvisso insatser från "föreningar och folkrörelser", men jag är inte alldeles säker på att Libyernas frihet och överlevnad bäst kan garanteras av Hyresgästföreningen...


Bengt Silfverstrand: Tramskommentarer undanbedes. De inte helt förblindade begriper naturligtvis att det här handlar om en långsikt uppbyggnad av demokrati i Libyen. Utan ett systemskifte från dagens dikatur finns ingen lösning på Libyens dilemma. Och inte ens den mest blåögde liberal vill väl här ha ett nytt Afghanistan.
Det är ett litet fall framåt för socialdemokratin – och för Sverige – om Håkan Juholt står fast vid sin mening att svenskt stridsflyg ska lämna Libyen när 90 dagar gått; det verkliga avgörande steget kommer sedan när det beslutas att Sverige ska lämna Afghanistan. Det finns ingen anledning för vårt land att delta i några som helst kolonialkrig, vare sig det finns FN-mandat eller inte.

De borgerliga krigsivrande kommentatorerna här på bloggen lämnar jag därhän, liksom den i och för sig här frånvarande bombvänstern – om den nu ska kallas vänster överhuvudtaget. Klent är det i alla fall med analysen. I linje med sin uppfostran vet kommentatorerna här inte heller så mycket om andra världskrigets verkliga förlopp och vem som där stod för de stora insatserna, både materiellt och i människoliv. Därför skäms de inte ens för att på ett märkligt sätt åberopa detta krig för en fortsatt svensk militärinsats i Libyen.

Jan Andersson försöker sig på att med två argument tala för fortsatt svenskt krigsdeltagande. Det ena är ett omnämnande av Jan Eliasson, som om detta i sig vore ett skäl. Det torde därför vara på tiden att Eliasson granskas närmare där han placerats högt upp på en piedestal, oåtkomlig för mänskliga resonemang. En älskvärd framtoning må så vara, men det räcker inte. Jan Eliasson var en påtvingad ”gåva” från en av Fälldinregeringarna till Olof Palme, i dennes medlingsarbete i Iran/Irak-kriget. Från det används flitigt epitetet ”medarbetare till Olof Palme”. Dessvärre är där alldeles för många som försöker vara fripassagerare på Palmes namn.

Inte minst JE:s roll som kabinettssekreterare hos Anna Lindh behöver synas närmare. En del av hennes olyckligare uttalanden som exempelvis kom till under Natos bombkrig mot Jugoslavien 1999, har säkert influerats av Eliasson som varande den äldre av dem i UD-stallet. Lindh kunde till exempelvis inte förmås att fördöma USA:s bombräder ens när de helt avsiktligt träffade en TV-byggnad. En lång rad unga journalister kom där att dödas i en bombattack; däremot uttryckte hon bekymmer när staden bombades, så att fönstren på svenska ambassaden skallrade!

Ska i sammanhanget påminna om att Ingvar Carlsson i en stor artikel i International Herald Tribune skrev att Nato-kriget mo Jugoslavien var illegalt, ett brott mot FN-stadgan. Det kan tyckas märkligt att IC sedan inte gjorde något väsen hemmavid av detta mycket klara ställningstagande. Slutligen, JE:s uppträdande på (s)-kongressen 2009 för att skapa ett fortsatt svenskt krigsdeltagande i Afghanistan är ett riktigt lågvattenmärke! Och Nato i Libyen, det är att använda pyromanen som brandsläckare.

Det andra av Jan Anderssons argument är det här med FN. Men det är inte heller mycket att komma med. Koreakriget med sina miljoner döda fördes också under FN-flagg, men på den tiden hade den svenska regeringen med Östen Undén som utrikesminister förnuft nog att hålla Sverige borta från all krigsiver, hur FN-sanktionerad den än var. Sverige kunde i stället efter vapenstilleståndet ställa upp i de neutrala staternas övervakningskommission i Korea.

Slutligen ett konstaterande: Svensk utrikespolitik av idag ska naturligtvis inte vägledas av mediebilder, som klippts ihop av ett välutvecklat resursstarkt MIMAK (militärindustriellt, medieakademiskt komplex), med sina svenska alldeles otroligt lydiga – dvs. helt okritiska – efterföljare.

Norge är på väg att backa ur. Tyskland deltar inte. Inte heller det Östeuropa som gick in i Nato för att de trodde sig i det få ett eget skydd men nu i stället var på väg att dras in i krigsäventyr på främmande territorium.

En uppmaning till Juholt: Stå på dig mot alla krigsivrare och välj fredens väg! Det skulle vara en skam att åberopa Palmes gärning och uppmaning till "internationell solidaritet" som grund för deltagande i krig!




Bengt Silfverstrand: En väl formulerad helhetssyn på problemet med militära insatser som när allt kommer omkring ytterst styrs av USA/Nato och det militärindustriella komplexet.
Det är glädjande om även SSU stödjer en fortsatt svensk flyginsats i Libyen. Om regeringen skulle söka stöd för en sådan från oppositionen, så vet Juholt att han har rörelsen bakom sig om han säger ja.

Men har en sådan begäran kommit från regeringen? Nej, en sådan begäran är inte att vänta så länge inte regeringen själv har bestämt sig för att fortsatt svensk flyginsats verkligen behövs. Nu verkar man från regeringshåll mest vara ute för att "ge igen" för kritiken för långsamhet, som kom från socialdemokratin innan nuvarande intsats började. Detta tema lyser igenom i försvarsminister Tolgfors (m) debattartikel i SvD idag. Inget konstruktivt. Inget konkret.

Regeringen är onödigt lättkränkt. Det var inte bara Sveriges regering som velade. Det fanns en akut risk att Khadaffis flygvapen skulle förstöra Benhazi och bana väg för diktatorns markstyrkor. Vad hade blivit kvar av den libyska frihetsdrömmen? Några dagar efter Benhazis fall skulle även Tobruk falla, och uppemot en miljon desperata libyer skulle kasta sig i Medelhavets vågor i hopp om att nå den norra stranden, på flykt undand Khadaffis hämnd.

Bildt talade om "stabilitet". Han är inte mer klandervärd än Hillary Clinton, som gjorde klart att USA inte skulle ingripa. Men detta var en ohållbar hållning. Det krävdes snabba insatser. Det förstod den svenska s-ledningen. Och det förstod Bildts egna partikamrater i Frankrike. Den svenska regeringen tog intryck och gjorde vad den borde göra.

Jag läste för en liten stund sedan på nätet att övergångsregeringens styrkor håller på att bryta belägringen av Misrata. Stadens invånare har lidit fruktansvärt och det kommer att behövas stora och omedelbara hjälpinsatser. För ett par timmar sedan läste jag Tolgfors' jeremidader i SvD, där han anklagade Juholt och s-ledningen för att inte vilja delta i "fredsbevarande" militära aktioner.

Men det är inte "fred" som Libyen behöver just nu, utan seger i kriget mot diktatorn. Khadaffi måste bort - och bäst är det om libyerna själva gör jobbet. De ska ha den hjälp som de behöver för att vinna kriget inom rimlig tid. De ska inte ha mer hjälp än de behöver - i så fall är det risk att den utländska insatsen övergår i ett kolonialkrig. Vi ska stå beredda med våra Gripen-plan, om de kommer att behövas även efter 30 juni. Men något beslut behöver inte tas nu, över sex veckor i förväg.

Genom det så kallade mordet på bin Laden har ytterligare en fiende decimerats. Ove Bring må vara professor i folkrätt, men när USA är inblandat låter han anti-amerikanismen ta överhanden. Jag brukar inte hänvisa till egna meriter, men jag är förbaskat väl inläst på USA:s folkrättsbrott under Vietnamkriget. Jag skrev det mest använda studiematerialet om Vietnamkriget. Jag har träffat både dåvarande Nordvietnams ambassadör och amerikanska senatssekreterre.

Efter ett amerikanskt nederlag i Vietnamkriget var en kommunistisk diktatur att vänta. Men vilka alternativ fanns? De, som krävde "Fred nu" hade fått skörda fortsatt krig, ett fortfarande påtående krig i Vietnam, om de fått som de velat. Fred blir det när "rätt" sida vinner kriget. Det blev fred i Europa efter de allierades seger i Andra världskriget.

Tillfångatagna FN L-män i Vietnam kastades ut från helikoptrar eller släpades till döds efter stridsvagnar. Det kan man kalla mord. bin Laden dog i strid, när hans kommandocentral stormades av Navy Seal. Det är skillnad. bin Laden var en krigsförbrytare, en brottsling, det är sant, men han var också chef för en krigförande part. Vi klagar på att oskydliga soldaters liv offras i krig, medan generalerna och krigsanstiftarna klarar sig.

Vilka brott hade de tyska soldater, som försvarade Normanies stränder under invasionen 6 juni 1944, begått. Borde de inte ha ställts inför en domstol och frikänts i stället för att skjutas ner? Och vilka brott hade de 10.000 civila fransmän, som omkom i striderna mellan tyskar och allierade, begått.

Bar bin Laden uniform? Det var han skyldig att göra. Det borde en folkrättsprofessor veta. Om han hade gjort det hade Navy Seal fått problem. Iförd unioform hade bin Laden kunnat begära att bli behandlad som en krigsfånge. Den nutida svenska "vänstern" är moraliskt bankrutt. Denna "vänster" som inte vet att Vietnamkriget är slut. De förmår inte skilja mellan de ledande personerna och de vanliga soldater, vars liv offras i strid, som "kanonmat".

Ingen soldat är skyldig att offra eller allvarligt riskera sitt eget liv för att skona en fiendes liv. Navy Seal hade rätt att skjuta bin Laden. De hade däremot inte haft rätt att kasta ut honom från helikoptern om de hade tagit honom till fånga. Punkt, slut.




Bengt Silfverstrand: Juholt har den socialdemokratiska rörelsen bakom sig när han slår vakt om vad som redan överenskommits i en bred parlamentarisk uppgörelse nämligen att den svenska flygvapeninsatsen i Libyen ska vara tidsbegränsad.

Idisslandet om bin Ladins eventuella klädsel och jämförelserna med Vietnam, andra långa utläggningar i periferin av ämnet, m m saknar relevans i sammanhanget.

Jan Hagberg har väl fångat problematiken.
Jag ska inte kommentera Jan Hagbergs omdömen om Jan Eliasson närmare. . Jag kan bara konstatera att jag har en helt annan uppfattning om Jan Eliassons kvaliteter. Detta grundar jag bl.a. på att jag haft förmånen att träffa Jan vid åtskilliga tillfällen och fått ta del av hans djupa kunskaper. Jag vet att väldigt många svenskar och andra personer i hela världen delar min uppfattning. Jan Hagbergs är ganska ensam om sin inställning som tycks bottna i att han har en annan uppfattning om Sveriges roll i världen. En uppfattning som för övrigt ligger mycket långt ifrån den traditionella socialdemokratiska uppfattningen om en alliansfri men aktiv utrikespolitik, där vi stödjer FN.

Jan Hagberg avslutar med att Sverige ska välja fredens väg. Jag förmodar att han då också menar att andra länder ska välja samma väg d.v.s. dra tillbaka de flygstridsinsatser som idag skyddar det libyska folket mot Gaddafis slakt. Bevare oss för sådana självutnämnda fredsivrare. Och stackars libyska folk om vi hade politiker med en sådan inställning som bestämde i världen.


Bengt Silfverstrand: Även om också jag anser att Jan Eliasson har kvaliteter, så kan jag liksom Jan Hagberg tänka själv . I det här fallet handlar det om inte hamna i nya olyckliga krigsinsatser, typ , innebärande att Sverige blir en reellt krigförande part i USA:s krig.

Jan Hagberg är ingalunda ensam om sin uppfattning. Den bygger på en grundmurad och väl beprövad svensk utrikespolitik, signerad Olof Palme. Problemet är att vi idag saknar en svensk politiker av Palmes kaliber. Håkan Juholt var ett gott partiledarval och det finns all anledning att stödja hans och partiledningens utrikespolitiska linje.
Både jag själv och Jan Andersson kan säkert tänka själva, vilket bl.a. visar sig i att vi inte har identiskt lika åsikter, även om det råkar finnas en del liheter i frågan om Libyen. Jan Hagbergs inlägg är däremot en upprepning av gamla vänsterfloskler.

Och vad har egentligen överenskommits i Sveriges riksdag? Att den svenska insatsen (Fanns det en svensk insats redan då?) ska vara tidsbegränsad, eller att Sverige skulle delta med en tidsbegränsad insats (Som inte redan pågick vid tiden för beslutet?)

Jämförelsen med Vietnam är i högsta grad relevant. Så är också frågan om varför det då var rätt att stödja en kommunistisk diktatur och varför det är fel att nu stödja Khadaffis s.k. socialism, d.v.s. statskapitalistiska regim. I Vietnam finns fortfarande inget reellt alternativ till kommunismen. Men kommunismen kommer att falla även i Vietnam, Nordkorea och Kuba.

Somliga tror att Vietnamkriget fortfarande pågår - i varje fall vill de det, fastän de inte säger det öppet - men på andra slagfält runt om i världen. Denna linje var fullt utkristalliserad redan under Vietnamkriget - och tron att detta var det egentliga målet för "viet cong" var det starkaste motivet för USA:s krig i Vietnam. USA trodde alltså att Vietnamkriget - efter ett amerikanskt tillbakadragande från Vietnam - skulle blossa upp på andra ställen i Sydostasien och resten av världen, speciellt Mellanöstern.

I synnerhet Saddam Hussein, Moammar Khadaffi och Usama bin Laden har setts som härförare i den världsomspännande kampen mot USA-imperialismen. De var /är visserligen inga exemplariska demokratiska socilalister, men det var /är ju inte heller regimen i Hanoi. Det ena skulle alltså legitimera det andra. Al Qaidas militärt obefogade angrepp mot civila har försvarats som den fattiges enda vapen, och i försvaret av terrorismen har folkrätten förklarats ogilttig som "den rikes lag".

Å andra sidan hade vi "Fred nu", som förespråkade att båda sidor skulle upphöra med krigshandingarna - utan att ens invänta en uppgörelse därom med motparten. Den ena sidan (Läs: Nordvietnam och Befrikelsefronten) skulle föregå med "gott exempel", i praktiken ett ställningstagande för USA och Saigon-juntan. I praktiken hade detta lett till att striderna hade blossat upp på nytt och på nytt.

När försvarsminister Tolgfors (m) skriver i SvD om Libyen-insatsen som en fredsbevarande åtgärd, som tydligen ska pågå länge, så menar han tydligen att Khadaffi ska sitta kvar. Konsekvensen blir ju att han i likhet extremvänstern inte stödjer NATO-insatsen mot markmål, som uppenbarligen syftar till att försvaga Khadaffi-regimen så mycket, så att övergångsregereingens styrkor kan vinna. Vill Togfors ha ett delat Libyen, där Khadaffi fortsätter att styra västra delen?

Det sägs kanske inget i FN-resolutionen om att Khadaffi ska störtas. Men det sägs väl heller inget om att han inte får störtas. Och FN-resolutioner är inga gudomsord, utan bygger på kompromisser. Men så långt har det alltså gått, att de som säger sig stödja folkliga uppror, idag stödjer diktatorer och ultrareaktionära terrorister och förnekar att bin Laden dog i strid. Inbillar sig någon att svenska polisens nationella insatsstyrka hade lyckats bättre med att få med sig bin Laden levande?

Det handlar inte om bin Ladens klädsel, utan om folkrättens krav att soldater ska bära någon uniformspersedel för att bli behandlade som krigsfångar enligt Geneve-konventionen. Folkrätten gav USA rätt att saklöst döda bin Laden. Så bristfällig är den folkrätt, som svenska lagvrängare påstår att USA har brutit emot. De försöker omdefinera al Qaida från en krigsmakt till ett vanligt civilt gäng av kriminella personer.


Somliga


Bengt Silfverstrand: Att döma av dina mångordiga utläggningar så verkar det vara lite si och så med de egna tankarna. Det mesta har karaktären av traska-patrull efter amerikanska paradtankar. När du sedan kallar Jan Hagbergs synpunkter för vänsterfloskler, så hänger du dig åt den typ av retorik som flitigast florerar i nyliberala tankesmedjor.

Vad den här bloggen handlar om är dels vikten av att rättskipa inte skipas efter revolverprincipen utan att mördare alla kategorier åtminstone ska dömas vid någon form av domstol. Jämförelsen med Nürnbergrättegångarna är därför i högsta grad relevant.

För det andra handlar det om det riksdagsbeslut som klart avgränsar den svenska flygvapeninsatsen i Libyen något som Håkan Juholt med stöd av s-partiledningen understrukit och där relevanta jämförelser också kan göras med Natolandet Norge.

Några frågor till Bent S:

1) Var det att traska patrull efter amerikanska paradtankar att kräva ett ensidigt amerikanskt tillbakadragande från Vietnam? Jag krävde det då, genom aktivit arbete i den "militanta" delen av den svenska FNL-rörelsen, och tycker fortfarande att jag gjorde helt rätt.

2) Anser du att Sverige deltar i ett kolonialkrig i Libyen? Jan Hagberg, som du tycker har en korrekt analys, skriver ju: "Det finns ingen anledning för vårt land att delta i några som helst kolonialkrig, vare sig det finns FN-mandat eller inte."

3) Delar du Jan Hagbergs analys av Andra Världskriget, när han ensidigt tillskriver Sovjetunionen seger i andra världskriget (utan att ens nämna den omfattande amerikanska hjälpen till Sovjet), när skriver: "I linje med sin uppfostran vet kommentatorerna här inte heller så mycket om andra världskrigets verkliga förlopp och vem som där stod för de stora insatserna, både materiellt och i människoliv."


Bengt Silfverstrand: Paradtankarna gällde den amerikanska västernpolitiken i Irak och Afghanistan. Jan Hagbergs uttalande om kolonialkrig är allmängiltigt och har i högsta grad sin tillämpning på kriget i Afghanistan. Det är för tidigt att dra några slutsatser vad gäller kriget i Libyen.

Jag delar i stora drag Jan Hagbergs slutsatser om Andra världskriget. Han har väl ingalunda ensidigt tillskrivit Sovjetunionen segern men det är ju ett faktum att Sovjetunionen, hur illa vi tycker om diktaturregimen där, onekligen var det land som fick göra de största mänskliga uppoffringarna i form av stupade.
Det är häpnadsväckande att du anser att Hagberg har åsikter i Olof Palmes anda. Det är oetiskt att använda Olof Palmes namn för att rättfärdiga sina egna åsikter. För övrigt arbetade Jan Eliasson nära Olof Palme. Han skulle aldrig missbruka Olof Palmes namn på det sätt som du gör.

Du vet mycket väl att insatserna i Libyen är FN-insatser där enskilda länder ingår. Sverige har bidragit många gånger vid sådana insatser både under Olof Palmes tid och under andra statsministrar. Dock kan jag aldrig påminna mig att vi någon gång tidigare dragit oss ur ett FN-engagemang efter tre måndare såvida inte uppdraget var slutfört.

Min inställning i denna fråga har inte ett dugg att göra med hur jag ser på Håkan Juholt som partiledare. Han är en alldeles utmärkt sådan. Men som bekant det finns få eller ens några personer som har rätt i alla frågor.


Bengt Silfverstrand: Nej, det är varken häpnadsväckande eller oetiskt att åberopa Olof Palme i sammanhanget. Och detta främst mot bakgrunden att Olof Palmes utrikespolitiska linje var modig och självständig. -Vi kröker inte rygg inför stormakterna.

Vi har inte dragit oss ur något FN-engagemang. Vad vi från början gjort klart är att vår flygvapeninsats sträcker sig en viss tid. Håkan Juholts linje är den socialdemokratiska.
Jämförelsen med Nurnbergrättegångarna är inte relevant, eftersom den första av dessa påbörjades flera månader efter det att kriget i Europa hade upphört och de åtalade alltså inte längre utgjorde något hot mot den allierade krigföringen, som var avslutad.


Bengt Silfverstrand: Nej, den är i högsta grad relevant. Obsvera att Roosevelt och Churchill ville avrätta krigsförbrytarna omgående. I sammanhanget mera omdömesgilla bedömare, bl a den dåvarande amerikanske utrikesministern ansåg att de skulle ställas inför rätta och så blev som bekant också fallet.
Nurnbergrättegångarna ägde alltså rum efter Tysklands kapitulation. Alla stridshandlingar hade upphört. De, som dömdes i Nurnhbergrättegångarna hade i flera fall själva överlämnat sig till de allierade (till amerikanerna för att undgå att bli gripna av den sovjetiska krigsmakten).

Flera av de, som dömdes i Nurnbergrättegångarna, var dessutom civila som indirekt hade medverkat till nazisternas brott mot judar och andra.

Hade al Q!aida kapitulerat? Hade bin Laden överlämnat sig frivilligt? Hur stor chans hade man att ta med honom levande? Kunde man vara säker på att han inte hade sprängmedel under kläderna?

Till saken hör givetvis också att man hade förlorat en helikopter, och att man inte var säker på hur den al Qaida-infilterade pakistanska militärern skulle förhålla sig.


Bengt Silfverstrand: Tidpunkten för Nürnbergrättegångarna är i sammanhanget helt irrelevant. Det relevanta och i fråga om mordet på Usama bin Ladin relevanta är att USA:s president och Storbritanniens premiärminister ville avrätta krigsförbrytarna på stubinen, men de fick vika sig för dem som hävdade rättsstatens principer.

Trots sitt begränsade perspektiv – det var till exempel inte bara Europa som krigshärjades under andra världskriget – har Gunnar Bergdahl naturligtvis rätt i kritiken mot det godtycke och den laglöshet som nu håller på att ersätta folkrätten.

Grunddokumentet för den folkrätt som etablerades efter andra världskriget var FN-stadgan, vars grundläggande princip är icke-inblandning och respekt för alla staters suveräna jämlikhet, territoriella integritet och politiska oberoende.

Trots att många tycks tro det, finns i folkrätten ingen rätt för militärt starkare makter att använda våld för påstått humanitära ändamål, som att ”skydda det libyska folket”, en förevändning lika falsk idag som då Nato för knappt ett dussin år sedan åberopade ”skydd av kosovoalbanerna” som anledning att bomba sönder Jugoslaviens industrier och infrastruktur, annektera Kosovo och utan tillstånd från någon bygga en stor amerikansk militärbas på det ockuperade territoriet.

Inte heller har något land – demokrati eller icke – rätt att blanda sig i andra staters angelägenheter eller gå till krig mot så kallade ”skurkstater”.

Man kan föreställa sig reaktionen om Libyen sänt raketer mot Washington, som dödat president Obamas familjemedlemmar.

Man kan också föreställa sig reaktionen om irakiska kommandosoldater skulle storma George W Bushs residens i Texas, mörda honom och dumpa hans kropp i Atlanten.

Som Noam Chomsky påpekat, är Bush otvivelaktigt skyldig till vida mer omfattande krigsförbrytelser än bin Laden, och han är inte bara en ”misstänkt”, utan otvivelaktigt den beslutsfattare som gav order om vad Nürnbergrättegången betecknade som ”det främsta internationella brottet, som skiljer sig från andra krigsförbrytelser endast däri att det i sig innefattar hela den samlade ondskan”, för vilket nazistiska krigsförbrytare hängdes: hundratusentals dödade, miljoner flyktingar, förstörelse av en stor del av landet, de bittra sekteristiska konflikter som nu sprids till resten av regionen.

Det ligger i små staters intresse att försvara folkrätten och likheten inför lagen. Vilda västern kan knappast vara något ideal att eftersträva, ens för den som är kompis med scheriffen!
Jänkarna grep Saddam istället för att döda honom, efterssom Saddam var slagen och maktlös. Hade kriget fortfarande pågått hade de bombat honom sönder och samman, något som USA försökte redan på krigets första dag.

Sedan har Bergdahl fel i att Bin Laden avrättades offentligt. Läser han inte tidningar?


Bengt Silfverstrand: Bergdahl har liksom alla andra med ögon att se med kunnat konstatera att mordet på bin Laden skedde inför en amrikansk lynchjustis och kunde beskådas via TV-skärm i Vita huset.
Krister har rätt. Folkrätten är inte till för att skydda folk, utan stater. Nazisterna kom ju på tapeten redan i startinlägget, och ifall de hade nöjt sig med att enbart mörda sina egna minoriteter så hade folkrätten skyddat mördarna och inte offren.




Bengt Silfverstrand: Detta resonemang är helt irrelevant för vad vi nu diskuterar nämligen om även mördare ska skjutas på platsen eller ställas inför rätta. Jag mfl hävdar det sistnämnda.
Tidigare kommentar 10 maj 00:44)

Salig blandning kommentarer blir det nu.
Jo det betyder att ålder erfarenhet och kunskap men även människors känslor, hälsotillstånd styr vad analys och handling därefter är och kan vara. Vilket kan ge svar om mycket därefter. Te x socialdemokraternas naturligt funna logiska slutledningsförmåga att finna värde att stödja både höger och vänster ideologi, då inget annat än det övermodiga ensamma intellektet har förmåga att både bygga upp och riva ned tillvaron för övriga. Det förklarar det mest väsentliga som kan nämnas i samband med yttringar om demokrati, att en delad grund om något högst väsentligt betydande för alla människor är vad som kan bygga upp samhälle och ekonomi, hindra detta det med förmåga ensamma intellektett att härska och söndra, världskrig från att bryta ut. Det betyder att så länge hat och egoism finns kan inte förändringar ske. Analyser sker med felprecision, felaktigheter. Ett förändringsarbete från sådana felande analyser kostar tid och energi, ger svar om ingen nytta än annat att belysa egoism. Man finner sig med lika problem som innan, att inget positivt har skett, viljan är större vänligheten inget bredare klokheten bedrar och inget har tillförts kunskaperna. Situationen och utgångsläget är detsamma.

Historiska fakta och analyser, objektiv analys av dagsläget och här ett försök att göra en vad jag tror kan finna namnet att vara en sorts subjektiv kommentars analys.
Hatet måste alltså väck innan förändringar kan ske även i Sverige. Det är för mig i övrigt inte möjligt att koppla samman följande teori med någon person men märkligt fann jag det om någon påstod att fattiga människor av detta måttet att inte äga möjlighet att analysera egen situation finner det vara möjligt att försöka förändra den egna tomheten, den absoluta "nothingness". Verkligt fattiga inte de sämre ställda som i detta landet - På något annat sätt än att försöka gråva där andra står. För den som har allt fungerar det alldeles utmärkt att gräva där de står. Kan fattigdom och vanmakt bestraffas. Ja absolut så kan det beskådas i historien.
Därför att, tror jag: Skriver jag ordet öppenhet väcks kanske hos de flesta läsare, hur få de nu kan vara) Det socialdemokratiska arbetet i Sverige. Synonymt med detta i minnet för att sedan läsa detta fram till dessa de mina kommentarer är det för mig intressant att försöka förstå, försöka tro något om vad en öppen rättegång engagerat människor kanske uppåt lika mycket vad erfarenhet och kunskap bidragit människor och omvärlden, om ett av världshistoriens kända krig. Möjligheten att sprida demokratin och öka kunskaperna kan dörför nu med detta ..mordet avrättningen eller försvaret ? Nu anses vara förlorad i demokratins tanke och grund?
Rättvisa med all anledning men fråga dig om kunskaperna om skillnaderna rika fattiga, kultur historia klimat komperativt med västerländsk situation och demokratins spridning är förlorad. Det ger för mig att väga rättvisa mot dessa kunskaper, insikter. Rättvisan, kunskaperna och demokratin har varit vunna med en rättegång. med denna handlling fanns "bara" rättvisan att vinna. Varför denna utgång är kanske nästa fråga. Kan USA blunda vidare med världsordningen eller finns annan orsak, endast rättvisans betydelse. Vad säger framtiden om liknande händelser. Dröjer förlusterna av vad kunskap kunnat bidragit med en rättegång - män? att bildas vidare.
Det skall stå "..dröjer framgångarna, fördelarna, utvecklingen" (framtid) Inte ordet "förlusterna". På den näst sista raden i föregående kommentar)
En tanke utanför det diskuterade..

För dem som ser det som så att krig idag och i framtiden inte kan vara "en gemensam angelägenhet" dvs traditionell pinne och sten dvs svenskt försvar (föråldrad teknologi) Detta på grund av det då motsvarande högt utvecklade teknologiska delen av även krigföring (USA mfl länder) Ställer jag mig frågan att om även rättegångarna uteblir. Vad händer och sker då. Med demokratin, självsvådet - väldet, "enmansbandet" av denna karaktär och demokratin.
Har just blivit uppmärksammat på Bengts förnuftiga artikel om Libyen och den ibland mycket egendomliga debatten som följde. Har inte tid att skriva ett längre inlägg varför jag istället kopierar det e-mejl jag den 6 maj skickade till Håkan Juholt, under parollen "Stå på dig!":

Friday, May 6, 2011 8:59 AM
From: "Ellis Wohlner"
To: hakan.juholt@riksdagen.se

Hej Håkan Juholt,

När krigshetsarna i vårt parti vill fortsätta delta i NATOs krig i Libya är det ytterst viktigt att du står på dig. Sverige måste lämna Libya efter tre månader, vi får inte fastna även där.

Det får inte bli som i Afghanistan där vi gick in i en mycket begränsad 6-månaders FN-uppdrag i Kabul och närmare 10 år senare är fast i ett NATO-styrt krig.

Tappade all tidigare respekt för Jan Eliasson när han på partikongressen 2009 lyckades få kongressen att avslå motionen emot kriget i Afghanistan.

Med bästa socialdemokratiska hälsningar,


Ellis Wohlner, Kungsholmens s-förening och Onsdagsklubben



Nya kommentarer kan ej göras för detta blogginlägg!



Se S-filmklipp med socialdemokrater
Laddar filmer...
VILL DU SE FLER S-KLIPP? BESÖK YOUTUBE.COM