I måndags var jag inbjuden att tala på PRO-föreningen Oxie i Malmö. Min uppgift var att förklara bakgrund till och utfall av nu gällande pensionssystem. Jag antog en självkritisk hållning eftersom jag hunnit studera effekterna av det system som enligt en av dess varmaste tillskyndare folkpartisten Bo Könberg skulle vara hållbart till åtminstone nästa istid Visserligen har vi haft några kalla vintrar under senare år men få anade väl att det var nutid han menade med istid.

Sanningen är att inkomstklyftorna mellan pensionärer och förvärvsarbetande har ökat sedan ett par decennier tillbaka. Indexeringen av pensionerna och det faktum att den s k bromsen slagit till har lett till att pensionärernas bruttoinkomster har minskat. Samtidigt har lönerna för de förvärvsarbetande ökat. Åren 2010-2011 sänks inkomstpensionerna med drygt 7 procent samtidigt som lönerna höjs med i genoms nitt 5 procent. Under nämnda år uppstod en brist på pengar i systemet och pensionerna skrevs därför inte upp i den takt som var tänkt, bromsten slog till.
Bakgrunden till detta var framförallt kraftigt fallande börskurser och svag sysselsättning, i synnerhet bland ungdomar.

Pensionerna har i alltför hög grad kopplats till ett finansiellt sparande och därmed ställts under de finansiella marknadernas ständiga krav på nedskärningar i den offentliga sektorn. AP-fonderna med stora aktieinnehav ingår som en tillgångspost vid den automatiska balanseringens balanstalsberäkning. Det medför att värdeutvecklingen för aktier och andra värdepapper fått stor betydelse för omräkningen av utgående pensioner på ett sätt som knappast var förutsett. AP-fonden har blivit ett sänke i stället för den resurs den var avsedd att vara.

Grundtryggheten i det svenska pensionssystemet i förhållande till genomsnittslönen är heller inte mycket att skryta med i jämförelser med t ex våra nordiska grannländer. Högst är denna grundtrygghet i Danmark med 56 procent av genomsnittslönen, 52 procent i Norge och 46 procent i Sverige. Finland ligger lägst med 38 procent.

Det svenska pensionssystemet har blivit ett pensionslotteri med starka drag av pyramidspel. År 2005 sa Göran Persson på Nya Zeeland - av alla platser på jorden - att vi kommer att få bittert ånga oss när det om 15-20 år uppdagas vad vi gjort med pensionerna.
Det är inte bara dagens pensionärer som är förlorare. Kommande generationer - våra barn och barnbarn - kommer om ingenting görs också att bli förlorare. Vid ökande andel pensionärer blir det lägre pension per pensionär i den mån avgiftsunderskottet inte täcks med höjda pensionsavgifter eller medel från AP-fonden/buffertfonden.

Regeringen tillsatte 2008 en pensionsgrupp med representanter för de fem politiska partier som står bakom pensionsöverenskommelsen. En uppföljning av reformen och dess effekter utlovades men någon sådan har ännu inte genomförts.
Nu har emellertid det intressanta inträffat att samtliga pensionärsorganisationer enats om ett krav på utvärdering av hela reformen. De föreslår bl a att den s k bromsen slopas, att pensionsomräkningen i högre grad ska följa löneutvecklingen, att pensionsnivåerna höjs så att de mera motsvarar ATP-systemets och nivåerna i våra grannländer. Sist men inte minst vill man att hela premiepensionssystemet ska omprövas eller slopas främst med hänsyn till att det skapar otrygghet för framtida pension, har höga förvaltningskostnader och har i genomsnitt låg avkastning.
Pensionärsorganisationerna kräver också att hela pensionssystemet börs ses över i en parlamentarisk utredning.

Ett krav på en utvärdering av systemet ställdes också i ett gemensamt uttalande av socialdemokraternas partiledare Håkan Juholt och VU-ledamoten Helen Fritzon, tillika det skånska partidistriktets ordförande, vid partiets distriktskongress i Kristianstad den 16 april.
Här har socialdemokraterna en given profilfråga, d v s om den politiska viljan finns och det finns ju åtminstone  antydningar i den riktningen.