|
tillväxten behoven på höga nivåer.
Detta vägrar landets statsminister att diskutera med landets
Den enda behållningen av programmet var Stig Malms inlägg. Väljarna måste få tydliga besked om vad som skiljer moderaterna och socialdemokraterna. Om inte socialdemokraterna skärper sin profil så kan moderaterna i lugn och ro fortsätta att leka arbetarparti och profitera på verbala socialdemokratiska paradord som full sysselsättning och gemensamt finansierad välfärd. Och detta trots att vi i verkligheten befinner oss ljusår ifrån full sysselsättning och välfärdsklyftorna blir alltmer uppenbara.
Tyvärr svävar också s-märkta personer på målet. Det gäller t ex både SSU-ordföranden Jytte Guteland och den svajige s-debattören Stig Björn Ljunggren. Den sistnämndes enda bidrag hos Ekdahl var t ex att då väljarna mestadels befann sig i mitten så måste också partierna befinna sig där. Någon antydan om att även mittenväljare kan vara intresserade av en fungerande välfärd och antingen själva är eller kan bli arbetslösa liksom deras anförvanter fick tittarna inte se röken av. Bloggare Leif Haglund tillhör uppenbarligen också dem som låtit sig lockas av de borgerliga sirenernas falska sånger. I en blogg den ll april - http://www.s-info.sepage/blogg.asp?id=1474&blogg=49706
2011-04-14, 07:41 Permalink
Andra bloggar om: Politik Socialdemokraterna Håkan juholt Jobbskatteavdrag Skatter Välfärd Anders borg Regeringen
Min enkla poäng var väl att väljarna inte i någon större utsträckning röstar på partier som pratar om att skatterna ska höjas alt inte sänkas, som påstår att det finns en tydlig koppling mellan välfärdsservice och ökade utgifter, att vi ska rusta oss för ofärd istället för tillväxt och progress.
Detta faktum kan vi ha synpunkter på. Men det går inte bra för vänstern när den för fram vänsterns idéer. Och projektet med att flytta "mitten" vänsterut tycks också gå lite trögt, kanske för att folket nuförtiden föredrar en sosseimiterande höger före en nostalgisk gnällvänster. Fö tycker jag det är intressant som du konstaterar, att det var två siffernissar som luftlandsattes i samma skog. Bengt Silfverstrand: Och min lika enkla poäng är att det finns en stor uppslutning hos svenska folket för ett relativt sett högt skatteuttag kopplat till välfärdens kärnområden, vilket bl a Stefan Svallfors omfattande välfärdsundersökningar visar. Och just detta förhållande - noggrann koppling mellan reformer och dess finansiering kan vänstern självfallet använda som framgångsfaktorer. Det är sannerligen inte att liera sig med någon gnällvänster att hävda att vi ska använda det ekonomiska utrymme som nu finns till att angripa de uppenbara brister som redovisas i inledningen till denna blogg.
Givet samma skattesatser, hur skall (s) kunna prestera mer välfärd än alliansen? Mer sjukvård, bättre barnomsorg och mer kompetensutveckling ...
Väljarna befinner sig generellt inte i mitten men den avgörande 51:a procentenheten hittar du där. (m) var länge ett högerparti men låg ändå på stabila nivåer över 20%. Det kommer (s) säkert också att göra (fast på vänsterkanten). Bengt Silfverstrand: Det är självfallet fråga om prioriteringar inom det ekonomiska utrymme som bevisligen finns och som grundlagts av tidigare s-regeringar. Valutgången 2010 med otydlig oppositionspolitik kan självfallet inte användas som något vapen i kommande valrörelse.
I min världsbild är det skattebetalarna som står för det ekonomiska utrymmet.
Låt oss höra: vad skall ni dra ner på för att betala allt godis ni lovar väljarna? Som jag har förstått saken är ni kritiska till ett 5:e jobbskatteavdrag men kommer sannolikt att "acceptera" det i samma stund som det går igenom. Restaurangmomsen och pensionärskatten lovade ni sänka i valrörelsen så jag utgår ifrån att ni står fast vid dessa? Bengt Silfverstrand: Det ekonomiska utrymmet skapas av arbete och kapital, d v s det arbetande kapitalet, inte det spekulativa. Du är som vanligt antingen dåligt informerad eller bara ute för att provocera. Socialdemokraterna lovar inte mer än vad det finns ekonomiskt utrymme för, en gammal s-klassiker. S är också principiellt tveksamma till skattesänkningar i ett läge då det finns många otillfredsställda social behov, t ex åtgärder mot en ökande barnfattigdom. Om sedan ett jobbskatteavdrag beslutas av en riksdagsmajoritet och det är en realitet för många löntagare, ja då bjuder nog klokheten att man funderar mer än en gång innan man tar tillbaka det. Sänkning av restaurangmomsen är ett rent ut sagt korkat förslg. Däremot står S fast vid uppfattningen att pensionärer ska betala samma skatt som löntagarna. Pension är uppskjuten lön, ingenting annat.
Är det så att skattehöjning helt enkelt och solitt måste vara ett kallt konstaterande, faktum. Även om det kan vara så att högre kvalite, mer resurser inom välfärden ochså kan tolkas som så att välfärden på så sätt inte omöjligt utvecklas, med högre hälsa hos befolkningen som resultat. Därmed lägre utgifter och högre inkomster som resultat över landet, kanske till och med av sådan framgång lägre skatt Eller.. Likadant skatteförhållande men mer kvalite i levnadsförhållande, skola, uppehälle, boende, övrig miljö eller service. Ett sorts omvänt konkurrans förhållande till privata marknaden. Resurser kan inte sägas saknas i form av alla skattebetalare bara (S) fick, inte bara tumme. Resterande fingrar från kakburken.
Väljarnas besked till s- och andra politiker är lika glasklart som s- och andra politikers besked till socialchefen i X-kommunen: Om du inte fixar välfärden till lägre kostnad än din företrädare, så byter vi socialchef en gång till. Jag påstår inte det inte blev sänkt välfärd i X-kommunen, som f.ö. har socialdemokratisk majoritet.
Men jag påstår inte heller att det blev en lika stor sänkning av välfärden som säkningen av kostnaderna. Men politikerna borde kanske ha ställt lika hårda krav på sig själva som på socialchefen? et syns tmycket tydligt "underifrån" att ledande politiker lägger pengar på sina egna och inte alltid så väl genomtänkta favoritprojekt. Och kan man inte gör något åt alla de systemfel som finns? Nu är kanske inte vinsterna i de kommersiella friskolorna så stora som man kan tro, efter att ha läst Bengts kritik mot vinstudelningen. Men handlar det inte dessutom om sänkt effektivitet? När socialdemokraterna i Stockholms kommun skulle kritisera den borgerliga skolpolitiken, blev slutklämmen: Vi socialdemokrater drar oss inte för att höja skatten för att få en bättre skola. Inte ett ord om vare sig vinstudelningen i friskolrna eller det sänkta resultatet i förhållande till de resurser som ändå satsas. Efter kritik mot den socialdemokratiska högskattevänstern för att ha gjort höga skatter till ett självändamål, svarade denne med att göra skattehöjningar till en förutsättning för allting, typ ingenting kan bli bättre utan högre skatter. Bengt Silfverstrand: Någon socialdemokratisk högskattevänster existerar mig veterligt inte. Själv företräder jag den linje som kanske bäst uttryckts av Anne-Marie Lindgren i Arbetarrörelsens Tankesmedja, nämligen att skatterna starkare ska kopplas till vilka nyttigheter vi vill de ska finansiera. Vi befinner oss just nu i en överskottsekonomi, grundlagd under regimen Göran Persson, och de överskott som statskassan nu förfogar över bör då satsas på välfärdens kärnområden, där stora brister som bekant finns. Men lika lite som vi i dagsläget behöver några skattehöningar är det motiverat att sänka skatterna. Barnfattigdom och upprustning av en bedrövlig infrastruktur löser man inte med några jobbskatteavdrag.
Förnamn och efternamn är obligatoriskt. E-postadress och webbadress är valfritt.
Skriv sedan din kommentar och klicka på Spara kommentar. |







