* Personalgrupperna i förskolan sjunker och barngrupperna blir större.
* Fler barn går på fritidshem men barngrupperna växer
* Sex av tio demensboenden är underbemannade
* Resultaten i grundskolan sjunker
* Bostadsbyggandet i tillväxtregionerna ligger lågt och hämmar  

   tillväxten 
* Flera landsting har problem med att klara kostnaderna för sjukhusen.
* Psykiatrin, inte minst ungdomspsykiatrin klarar inte på långa vägar 

   behoven 
* Arbetslösheten och i synnerhet långtidsarbetslösheten biter sig fast

   på höga nivåer.

 Detta vägrar landets statsminister att diskutera med landets 
oppositionsledare(s). Och i gårdagens budgetdebatt i riksdagen meddelade landets moderate finansminister att det bästa sättet att överbrygga klyftorna i välfärden är ytterligare jobbskatteavdrag.
Socialdemokraternas ekonomisk-politiske talesman var tydlig på en punkt - det grundläggande problemet - den höga arbetslösheten samtidigt som bristen på arbetskraft tilltar måste mötas med massiva insatser i arbetsmarknadsutbildning och kompetensutveckling. Annars var det tunt med besked från oppositionens sida. Waidelich lurpassade och hänvisade till kommande budgetmotion och skatteutredning som socialdemokraterna aviserat. Än mer patetisk blev debatten i TV 4-programmet “Kvällsöppet med Ekdahl”. Där framträdde de båda kombattanterna Waidelich och Borg som veritabla siffernissar och lämnade nästan identiska svar om skattenivåerna.

Den enda behållningen av programmet var Stig Malms inlägg. Väljarna måste få tydliga besked om vad som skiljer moderaterna och socialdemokraterna. Om inte socialdemokraterna skärper sin profil så kan moderaterna i lugn och ro fortsätta att leka arbetarparti och profitera på verbala socialdemokratiska paradord som full sysselsättning och gemensamt finansierad välfärd. Och detta trots att vi i verkligheten befinner oss ljusår ifrån full sysselsättning och välfärdsklyftorna blir alltmer uppenbara.

Tyvärr svävar också s-märkta personer på målet. Det gäller t ex både SSU-ordföranden Jytte Guteland och den svajige s-debattören Stig Björn Ljunggren. Den sistnämndes enda bidrag hos Ekdahl var t ex att då väljarna mestadels befann sig i mitten så måste också partierna befinna sig där. Någon antydan om att även mittenväljare kan vara intresserade av en fungerande välfärd och antingen själva är eller kan bli arbetslösa liksom deras anförvanter fick tittarna inte se röken av. Bloggare Leif Haglund tillhör uppenbarligen också dem som låtit sig lockas av de borgerliga sirenernas falska sånger. I en blogg den ll april - http://www.s-info.sepage/blogg.asp?id=1474&blogg=49706 
uttrycker han sitt missnöje över Håkan Juholts insats i söndagens “Agenda” Han kallar Juholts raka besked om jobben, skatterna m m för gammal skåpmat. Den 13 april berömmer han Tommy Waidelich för dennes insats i riksdebatten, en debatt där få klara besked lämnades men där ett var solklart, nämligen jobbens betydelse för välfärden och rättvisan, exakt samma sak som Håkan Juholt framhållit i “Agenda”. Men då kanske Leif slumrade till.....


Vi har som Anne-Marie Lindgren påpekar i “Arbetarrörelsens Tankesmedjas” senaste rapport - “Vad budgeten borde innehålla”alltför länge centrerat debatten “kring vilka enskilda skatter vi ska betala och alltför länge glömt bort frågan vad det som skatterna betalar betyder för välfärd och faktiskt , frihet.”
Nu är det hög tid att följa upp Håkan Juholts deklarationer från partikongressen. Välfärd byggs inte med jobbskatteavdrag. Dessa skapar heller inga jobb. Skatterna behöver i nuläget varken höjas eller sänkas. Det räcker gott att under de närmaste åren använda staten/skattebetalarnas överskott till reformer som överbrygger de växande klyftorna i det svenska samhället.