TRANSLATE WEB PAGE   NÄTVERKSPORTALEN WWW.S-INFO.SE   BLOGGPORTALEN WWW.S-BLOGGAR.SE   FORUMPORTALEN WWW.S-FORUM.SE 


Så har socialdemokraternas nya ”radarpar” gjort sitt första utspel. Det 
skedde på DN-debatt
www.dn.se/debatt 
kort efter det att Tommy Waidelich presenterats som socialdemokraternas nye ekonomisk-politiske talesperson.
Om Håkan Juholts kvaliteter har jag redan uttalat mig i positiva ordalag. Även Tommy Waidelich känner jag sedan min riksdagstid (vi var samtida 1994-2002) som en allmänt sett politiskt kompetent person. Dock är jag mycket osäker på var han står i strategiska/ideologiska välfärdsfrågor. Till detta område måste onekligen skattefrågorna hänföras. Och här måste han tills vidare bebetraktas som ett oskrivet blad.

 

Utspelet på DN-debatt av debattredaktionen betitlat ”Inga direkta behov finns av kraftigt höjda skatter.” Ett påstående som nog de flesta kan hålla med om, men som inte är särskilt upplysande om vilken skattepolitik socialdemokratin framöver kommer att förorda.
Att jobben går först och att skattesystemet ska befrämja ”konkurrenskraftiga villkor för näringslivets tillväxt och är en viktig del i en politik för fler jobb" är en truism. Det har socialdemokratin alltid sagt och gjort. Men nu råkar det ju samtidigt vara så att konkurrenskraften frodas och produktion och produktivitet växer så det knakar, Allt grundlagt av socialdemokratiska regeringar och nu skördat och förvaltat av en borgerlig alliansregering.
Att (S) vill bryta utanförskapet, sänka A-kasseavgiftern och satsa på arbetsmarknadsutbildning och kompetensutveckling är också väl känt och dokumenterat.

 

Nytt i artikeln är egentligen bara satsningen på s k välfärdsjobb, en modern variant av de på sin tid, i lågkonjunkturer, mycket effektiva beredskapsjobben. Samtidigt konstaterar socialdemokraternas nya ledande politiker att massarbetslösheten bitit sig fast och då inte minst långtidsarbetslösheten. Och för att bekämpa denna massarbetslöshet räcker inte aldrig så massiva arbetsmarknads- och utbildningsinsatser. Nej, här behövs en omläggning av den ekonomiska politiken, ty det är riksbankens penningpolitiska alltför rigida disciplin som förklarar stora delar av denna arbetslöshet. När vågar socialdemokratin här ta ett resolut grepp och ändra denna disciplin så att sysselsättningsmålet åtminstone blir jämställt med dagens övergripande inflationsmål.

 

Vi vill se över skattesystemet för att det ska befrämja tillväxt och rättvisa sa Håkan Juholt i sitt med rätta uppskattade tal på s-kongressen helgen. Bland annat ska den för vårt land skamliga barnfattigdomen bekämpas.
I DN-artikeln, som huvudsakligen måste ses som ett utspel för att lugna marknaden, ges vissa besked om hur den redan groende tillväxten ska befrämjas. Men hur ska rättvisan och då inte minst kampen mot barnfattigdomen befrämjas.  Vi väntar med spänning på steg nummer två - Håkan Juholt!



Åh, det ger sig nog. Partiet ska bara göra några inofficiella Sifo-mätningar först...


Bengt Silfverstrand: Allmänt hållet, men så småningom måste man gå från ord till handling. Men som sagt, marknaden får inte störas....
Så nyckeln till fler arbeten en friare penningpolitik dvs lägre ränta, mer kapital i omlopp?




Bengt Silfverstrand: Ja, något friare penningpolitik är nog nödvändig om inte hög arbetslöshet ska bestå även i högkonjunkturer.
Inte röra riksbanken, vars mål borde vara att leverera 2% realränta efter skatt. Fast guld och silver är bättre, det kan ingen politiker eller riksbanksbyråkrat tillverka eller bestämma räntan på.


Bengt Silfverstrand: Om inte penningpolitiken görs mindre restriktiv, ja då återstår för politikerna att offentligt erkänna att vi aldrig någonsin kommer ner i arbetslöshetssiffror under 4%.
Inte är det penningpolitiken som är skulden till arbetslösheten. Bristerna står att finna i finanspolitiken. Några ändringar av instruktionerna till Riksbanken kommer inte från socialdemokraterna. Det klargjorde Tommie Wadelich tydligt i en radiointevju igår. Det var bra. Lösningarna står att finna i ett större fokus på utbildning, kompetensutveckling och infrastruktur d.v.s i insatser som går att hänföra till finanspolitiken.


Bengt Silfverstrand: Då har du mycket grunda kunskaper om penningpolitikens betydelse för sysselsättningen. När jag själv satt i finansutskottet 1998-2002 erkände dåvarande riksbankschefen Urban Bäckström att penningpolitiken tidvis varit för restriktiv och att detta hade negativa effekter på sysselsättningen. Sambanden är solklara. Inte heller jag tror att (S) vågar ändra på riksbankens instruktion i närtid, men i längden kommer man aldrig att kunna förneka att vi med nuvarande inflationsmål aldrig kommer tillbaka till vad som rimligen kan kallas full sysselsättning. Vad sedan Waidelich säger i en intervju är inte, om inte hemfaller åt kremlologi, något som står skrivet i sten. Utbildning och kompetensutveckling samt satsningar på infrastruktur i all ära, ingen förnekar dess betydelse för sysselsättningen, men utan en mera sysselsättningsinriktad penningpolitik så räcker in sådana åtgärder för att komma ner i arbetslöshetssiffror under 4 procent.
Det handlar nu tydligen om att lugna "marknaden" och villaägarna i storstadsregionerna om att det inte blir några tvära vänstergirar. Det är bra. Men gammal socialdemokratisk skåpmat räcker inte för att få bukt med arbetslösheten.

Nej, Jan Andersson, "insatser som går att hänföra till finanspolitiken" är i sämsta fall bara en vacker omskrivning för utgiftsökningar. Och de måste finansieras med intäktsökningar, alterativt hårda besparingar i andra offentliga utgifter.

Det är lätt att säga "tillväxt", men desto svårare att åstadkomma tillväxt. Vad är vitsen med att inrätta ett B-lag på arbetsmarknaden i form av kommunala anställningar med lägre löner än på den ordinarie arbetsmarknaden? Kanske som en tillfällig lösning i väntan på något bättre, så länge folk har fasorna under borgarnas Fas 3 i färskt minne.

Men det enda långsiktigt hållabara är att åtgärderna mot arbetslösheten finansieras med avkastningen av de för detta arbetslösas arbete. Ju fler anställda inom den nettoskattelevererande sekorn desto fler nya jobb kan skapas inom den skattefinansierade sektorn!

Men ytterst handlar det om hur mycket arbetskraft, hur många arbetstimmar, som behövs för att producera de varor och tjänster som vi behöver. Någon gång måste väl arbstiden kortas av? Hur kan ett arbetarpari stå bakom en politik som leder till att arbetsmarknaden i så hög grad är köparnas marknad? Efterfrågan på arbetskraft ökar ju inte för att utbudet ökar inom de små nischer, där efterfrågan är större än utbudet.

Ingen (s-väljare) har väl något emot vuxenutbildning, arbetsmarknadsutbildning och kompetensutveckling. Men det har till stor del visat sig vara ett sätt att reducera den öppna arbetslösheten under den tid som åtgärderna påpår, snarare än att öka efterfrågan.
Och paradoxalt nog kan dessa åtgärder bidra till ÖKAD i stället för minskad arbetskraftsbrist (där sådan råder). De arbetslösa är inte tillgänliga för arbetsmarkanden medan åtgårderna pågår.

Det är en myt att de "okvalificerade" jobben blir färre, när kunskapsmängden i samhället ökar generellt. Man behöver inte vara maskinkonstruktör för att köra en maskin. Alltmer konstruktionsarbete går ju ut på att öka "användrvänligheten". Man behöver inte vara dataprogrammerare för att göra komplicerade beräkningar med ett kalkylprogram. Man behöver inte vara utbildad kock för att jobba på McDonalds. Man behöver inte vara utbildad snickare för att skruva ihop IKEA-möbler.

Men vi vill inte att de "okvalificerade" jobben ska vara låglönejobb. Nej, därför behöver anställda med sådana jobb ha en användarvänlig teknik i framkant. Och de måste ha tillgång till högre utbildning om de vill och kan gå vidare till mer kvalificerade uppgifter. Borgarna vill däremot ha ett lånlöneproletariat som stängs inne i sådana jobb eller stängs ute från arbetsmarknaden som något slags lönenedpressare.

Denna "arbetskraftsreserv", som hamnar allt längre från den ordinarie arbetsmarknaden för varjde dag som går utan riktigt jobb, måste reduceras. Och då finns i stort sett (halva befokningen kan inte jobba som hemhjälp åt den andra hälften) bara två värar att gå:

1) Kortare arbetstid och mindre övertidsuttag för dem som har arbete före reformen.

2) Att göra det mindre riskfyllt för arbetsgivare att anställa personer utan perfekt CV. Och då måste sjulönen, som arbetsgivaren betalar för de två första veckorna i varje sjikperiod tas bort.


Bengt Silfverstrand: Här kan jag i stort sett instämma med dina synpunkter. Det senaste s-utspelet var i första hand ägnat att lugna marknaden. Sen instämmer jag i att vi måste börja diskutera arbetstidsreformer på allvar.
Lars Flemström, du missar en viktigt punkt. Det är inte bara borgarna som vill ha ett låglöneproletariat. Det vill i själva verket alla som vill handla billigt. Det är bara det att "deras" låglöneproletariat finns i andra länder och inte har rösträtt i Sverige.

Visst kan halva befolkningen serva den andra med hushållsnära tjänster medan den senare halvan jobbar med något annat.

Det är efterfrågan på de kvalificerade tjänsterna som saknas. Det kan aldrig bara mer utbildning råda bot på.

Istället måste vi fråga oss vad vi är villiga att betala för. Vilka oavlönade vardagssysslor kan vi omvandla till betalt arbete.

För att få fler arbetstillfällen måste skatten på arbete sänkas så att efterfrågan på tjänster ökar. Tjänster är arbetsintensiva, det är det vi behöver, sådant som genererar arbetstillfällen utan att kräva massiva investeringar som måste betalas tillbaka.

Lika lite som vi alla kan leva på att tvätta varandras skjortor lika lite kan alla stå vid varsin maskin och tillverka prylar eller sitta framför en dator och utveckla nya prylar som ingen vare sig behöver eller efterfrågar.





Bengt Silfverstrand: Något låglöneproletariat vill socialdemokratin definitivt inte ha. Skattesänkningar leder inte till fler arbetstillfällen. Sverige kan aldrig bli framgångsrikt på att konkurrera med låga löner.
Visst är det så att bara du har djupa kunskaper och har rätt eller hur. Konstigt nog lyssnar inte den socialdemokratiska partiledningen på dig. Det är det som är problemet.


Bengt Silfverstrand: Tänk att vara så förgrämd att man inte kan föra en saklig diskussion byggd på det faktiska sambandet mellan inflation och sysselsättning. Något problem med den socialdemokratiska partiledningen har jag knappast, även om jag inte är så förmäten att jag betraktar mig själv som rådgivare till densamma.

Det är mindre kostnader att tvätta varandras skjortor. Mindre kostnader för miljön naturliga tillgångar och kollektivets medel. Än att leva på än att skänka bidrag till rika.
Förgrämd är jag definitivt inte. Men jag tycker inte det är särskilt meningsfullt att föra en sakdiskussion om relationen mellan penningpolitiken och finanspolitiken med en person som har som utgångspunkt att den som har en annan uppfattning har grunda kunskaper. En sådan attityd stimulerar inte en saklig diskussion. Så ett gott råd. Om du nu inte delar andra personers uppfattningar så försök åtminstone att respektera dem.


Bengt Silfverstrand: Jo, förgrämd är just vad man är när man kommer med fullständigt irrelevanta slängar som att partistyrelsen inte lyssnar på mig etc.
Jag respekterar naturligtvis andra uppfattningar. Om detsamma gällt dig hade debatten givetvis blivit mera givande. Nu handlar det om penningpolitiken och finanspolitiken som kommunicerande kärl och finanspolitikens otillräcklighet för att ens komma i närheten av full sysselsättning.

Kritiken för grunda kunskaper i sammanhanget gällde den bristande insikten om att den förda restriktiva penningpolitiken är en av orsakerna till den onödigt höga arbetslösheten.
Förnamn och efternamn är obligatoriskt. E-postadress och webbadress är valfritt.
Skriv sedan din kommentar och klicka på Spara kommentar.

FÖRNAMN

EFTERNAMN

E-POSTADRESS (valfritt, publiceras ej)

WEBBADRESS (valfritt)


KOMMENTAR PÅ INLÄGGET




Regler för kommentarer

I den här bloggen eftersträvar vi en öppen debatt och välkomnar kommentarer. Men vi vill att tonen där vi tilltalar varandra är artig och att det som lyfts fram hör till ämnet för det inlägg som kommenteras.

Kommentarer som bryter mot följande punkter tas bort:
  • ej undertecknade med förnamn och efternamn
  • kränker andra personer eller utmålar dem som brottsliga
  • är rasistiska, homofobiska, sexistiska eller diskriminerande
  • innebär brott mot tystnadsplikten
  • uppmanar till brott eller annat som bryter mot lagen
Observera även att kommentarer med länkar till webbsidor innehållande något av ovanstående, inte är tillåtet, såvida det inte är av stor vikt i sammanhanget.

Din kommentar kan även bli borttaget om:
  • du använder hundratals utropstecken eller nonsensord
  • vi misstänker att skribenten inte använder sitt eget namn
Ägaren till respektive hemsida har dock rätt att, utöver dessa regler, själv avgöra vilka kommentarer som skall finnas i bloggen. Upprepade brott mot dessa regler kan innebära att du spärras från att kommentera i bloggen på hemsidan.

När en kommentar görs loggas IP-adress samt tidpunkten när kommentaren gjordes, vilket gör det möjligt att ta reda på från vilken dator kommentaren härstammar ifrån. Alla kommentarer som bryter mot svensk lag rapporteras till polis och Internetleverantör, vilket kan medföra fängelse och/eller böter samt att Internetleverantören stänger ner Internetuppkopplingen för personen som gjort kommentaren.


Se S-filmklipp med socialdemokrater
Laddar filmer...
VILL DU SE FLER S-KLIPP? BESÖK YOUTUBE.COM