“Juholt måste bevisa att han menar allvar”. Så lyder rubriken på Katrine Kielos ledare i gårdagens Aftonbladet. Och så långt kan man naturligtvis hålla med. Håkan Juholts starkt ideologiskt laddade tal på partikongressen och dess tydliga angrepp på tidens orättvisor förpliktar förstås och kräver konkreta insatser - t ex mot barnfattigdomen.  www.aftonbladet.se

Men när Kielos lite längre ner i texten hävdar att socialdemokraterna varit ovilliga att förstå “de nya moderaterna”, då och att “Reinfeldt är ingen ulv i fårakläder“, då gör hon det i sanning alltför lätt för sig.. Nej, de Reinfeldska skattesänkningarna äter förvisso inte barn, men hans skattepolitik med skattesänkningar som övergripande politisk ideologi liksom avregleringar, privatiseringar och avlövning av offentlig sektor bidrar i allra högsta grad till ökad fattigdom både bland barn och andra utsatta grupper i samhället. Lika fel har Kielos när hon förnekar att den moderata valsegern inte skulle ha några drag av PR-trick. I själva verket torde partiets utstuderade marknadsföring, innefattande bland annat att kalla trygghetsförsäkringar för bidrag
kombinerat med ett verbalt försvar för gemensam finansiering av socialförsäkringarna vid solenna tillfällen och särskilt på behörigt avstånd från hemlandet, vara en mycket viktig förklaring till valsegern.

Socialdemokratins uppgift som största oppositionsparti måste självfallet vara att ännu mer kritiskt än hittills nagelfara den 
borgerliga regeringspolitiken och dess uppenbart negativa konsekvenser för stora medborgargrupper samtidigt som de egna alternativen tydligare måste redovisas. Håkan Juholts tal gav också mycket positiva signaler om att partiet nu är berett att ompröva mycket av de marknadslösningar inom välfärden som uppenbarligen slagit snett.

I motsats till Katrine Kielos tydliggör gårdagens gästskribent på ledarsidan Marika Lindgren Åsbrink de verkliga samhällsproblemen. Hon 
skriver sålunda: “Allt skulle bli bättre, billigare, roligare och modernare - om vi bara minskade demokratins omkrets till förmån för marknaden. Men hur blev det? Redan 2005 visade en statlig utredning att på fem av sex avreglerade marknader hade priserna stigit, ofta mycket kraftigt. Det enda lysande undantaget är telemarknaden. Tågen går inte. Skolresultaten sjunker. Vi ser inte heller någon större pedagogisk mångfald: fler friskoleaktörer blir uppköpta av strömlinjeformade koncerner. Som dessutom tar våra skattepengar och gr dem till riskkapitalister, i stället för att använda dem i utbildningen.”

Att vända på denna utveckling måste vara en av socialdemokratins stora utmaningar inför den närmaste framtiden. Också allt fler forskare kräver nu en utvärdering och analys av de uppenbarligen på många områden felslagna marknadslösningarna. En sådan analys föreslog t ex de båda forskarna på KTH, professor Sverker Sörlin och doktoranden och arkitekten Jesper Meijling på DN-debatt den 20 mars. www.dn.se/debatt

De konstaterar bl a att det inte finns några givna samband mellan ekonomiska
vinstmål och resultatförbättring.  

Från ord till handling, Håkan Juholt.  Här har partiet verkligen en chans att profilera sig och skapa förutsättningar för en ny och framgångsrik politisk offensiv.