TRANSLATE WEB PAGE   NÄTVERKSPORTALEN WWW.S-INFO.SE   BLOGGPORTALEN WWW.S-BLOGGAR.SE   FORUMPORTALEN WWW.S-FORUM.SE 


Det är påfallande hur rädda s-märkta debattörer med opreciserad förnyelseagenda på repertoaren är för begreppen höger och vänster i politiken. Ett genomgående tema i deras inlagor är att begreppen saknar relevans i dagens politiska verklighet. Hur fel de har framgår mycket klart i boken “Den nya vän(S)tern” med underrubriken “Åt vilket håll går socialdemokraterna?” journalisten och författaren Christer Isaksson, utgiven av Ekerlids förlag.

 

Christer Isaksson är författare och tidigare journalist och författare med politik och politiska partier som specialområde. Han har också erfarenhet från regeringskansliet och är särskilt intresserad av socialdemokraterna, det stora partiets roll och den utveckling som väntar. 2008 kom hans bok om Mona Sahlin. Han har skrivit närmare 5 böcker om politik och fotboll, men också skönlitteratur.

 

Han har i boken gjort en kartläggning av ett 50-tal socialdemokrater och placerat in dem på en höger-vänsterskala inom partiet. Den visar att en övervägandedel befinner sig på den vänstra halvan av skalan medan de som styr partiet ligger till höger inom partiet.
Partiledningen tvingas emellertid anpassa sig till den strävan efter en rejäl vänstersväng som partifolk och gräsrötter önskar. De undersökningar som gjorts genom Valkompassen och som redovisas i boken visar också att det är Vänsterpartiet som är andrahandsalternativet för de flesta ledande socialdemokrater.

 

När jag för ett antal månader sedan blev intervjuad av Christer Isaksson hade jag ingen tanke på att mina svar skulle återfinnas i en bok men jag är givetvis glad och i viss mån smickrad över att mina uppfattningar om socialdemokratisk politik återfinns i ett helt kapitel under rubriken “Vänstersossen”
I detta blogginlägg nöjer jag med att återge min inledande syn på förnyelse och ekonomisk demokrati

 

“Förnyelsens förljugenhet ligger i att försöka framställa ett socialpolitiskt återtåg i form av ökade ekonomiska klyftor, försämrad arbetsrätt, privatisering av välfärden, pigtjänster m m som nytänkande Verklig förnyelse är för mig att utveckla den politiska och sociala demokratin, göra fler delaktiga, och förstärka människors ekonomiska och sociala välfärd. Verklig förnyelse är också att inse att vi ännu knappast ens vågat beträda den ekonomiska demokratins väg och handla därefter.
Idén med löntagarfonder var riktig men förfuskades genom oskickligt agerande.”

 

I morgon: “Varför vill ingen kalla sig högersosse?”



Det vore intressant att ta del av ett utvecklat resonemang kring din syn på löntagarfonder och hur detta var en riktig idé.


Bengt Silfverstrand: Ja, grundidén var riktig, vilket på sin tid både folkpartiet och seriöst folk inom näringslivet, som t ex Erland Valdenström insåg.
Solidarisk lönepolitik och någon form av fondering av företagens övervinster i kombination är sannolikt det mest optimala sättet att uppnå en någorlunda rättvis fördelning mellan kapital och arbete.
Övervinster?... Så vilken vinstnivå är acceptabel och vem skall sätta denna? Skall denna lgastiftning gälla samtliga företag i Sverige eller enbart börsnoterade?

Och de som inte delar denna idés förträfflighet är sålunda oseriösa?


Bengt Silfverstrand: Ta och läs Waldenströms och folkpartiets förslag till löntagarfonder, så får du svar på dina frågor. Nivån på de vinster som ska kunna bli föremål för vinstdelning kan självfallet diskutereras. Men det var aldrig problemet övervinster och fonderingen som sådan som skrämde näringslivet, utan Meidners ursprungliga förslag som om det antogs fullt ut skulle innebära en kraftig omfördelning av produktionsresultatet från kapital till arbete.

Berget födde sedan en mus och den skrämselpropaganda som från den samlade borgerligheten sattes igång mot denna mus är i sina överdrifter att jämställ mot väckelsevänsterns invektiv mot kapitalägarna.
Vad löntagarfonderna innebar var att ägandet skulle regleras av staten, vilket sålunda skulle sätta äganderätten ur spel. Då äganderätten är central för utveckling av tillväxt, och därmed även välfärd, vore det olyckligt om löntagarfonder infördes.

Att staten skall bestämma vad som är en övervinst är naturligtvis helt orealistisk om inte den socialistiska modellen efterträvas. Samtidigt kan det konstateras att löntagarfonder lanserades för länge och präglas starkt av dåtidens tänkande.


Bengt Silfverstrand: Förutsättning för en meningsfull debatt är att båda debattörerna är någorlunda väl insatta i den fråga som diskuteras. Löntagarfonderna var fristående från staten och den konstruktion de fick innebar inte några avgörande förändringar i äganderätten till svenska företag.

Även talet om dåtidens tänkande är irrelevant. Om fördelningen av produktionsresultatet tenderar att öka kapitalandelen på lönedelens bekostnad så som nu sker även framöver så kommer frågan om produktionsresultatets fördelning åter i rampljuset.


Nya kommentarer kan ej göras för detta blogginlägg!



Se S-filmklipp med socialdemokrater
Laddar filmer...
VILL DU SE FLER S-KLIPP? BESÖK YOUTUBE.COM