Det är påfallande hur rädda s-märkta debattörer med opreciserad förnyelseagenda på repertoaren är för begreppen höger och vänster i politiken. Ett genomgående tema i deras inlagor är att begreppen saknar relevans i dagens politiska verklighet. Hur fel de har framgår mycket klart i boken “Den nya vän(S)tern” med underrubriken “Åt vilket håll går socialdemokraterna?” journalisten och författaren Christer Isaksson, utgiven av Ekerlids förlag.

Christer Isaksson är författare och tidigare journalist och författare med politik och politiska partier som specialområde. Han har också erfarenhet från regeringskansliet och är särskilt intresserad av socialdemokraterna, det stora partiets roll och den utveckling som väntar. 2008 kom hans bok om Mona Sahlin. Han har skrivit närmare 5 böcker om politik och fotboll, men också skönlitteratur.

Han har i boken gjort en kartläggning av ett 50-tal socialdemokrater och placerat in dem på en höger-vänsterskala inom partiet. Den visar att en övervägandedel befinner sig på den vänstra halvan av skalan medan de som styr partiet ligger till höger inom partiet.
Partiledningen tvingas emellertid anpassa sig till den strävan efter en rejäl vänstersväng som partifolk och gräsrötter önskar. De undersökningar som gjorts genom Valkompassen och som redovisas i boken visar också att det är Vänsterpartiet som är andrahandsalternativet för de flesta ledande socialdemokrater.

När jag för ett antal månader sedan blev intervjuad av Christer Isaksson hade jag ingen tanke på att mina svar skulle återfinnas i en bok men jag är givetvis glad och i viss mån smickrad över att mina uppfattningar om socialdemokratisk politik återfinns i ett helt kapitel under rubriken “Vänstersossen”
I detta blogginlägg nöjer jag med att återge min inledande syn på förnyelse och ekonomisk demokrati

“Förnyelsens förljugenhet ligger i att försöka framställa ett socialpolitiskt återtåg i form av ökade ekonomiska klyftor, försämrad arbetsrätt, privatisering av välfärden, pigtjänster m m som nytänkande Verklig förnyelse är för mig att utveckla den politiska och sociala demokratin, göra fler delaktiga, och förstärka människors ekonomiska och sociala välfärd. Verklig förnyelse är också att inse att vi ännu knappast ens vågat beträda den ekonomiska demokratins väg och handla därefter.
Idén med löntagarfonder var riktig men förfuskades genom oskickligt agerande.”

I morgon: “Varför vill ingen kalla sig högersosse?”