Så har då den socialdemokratiska kriskommissionen avgett sin 
betraktelse över valresultatet. Först, detta med kriskommission. Vilket 
sällsynt korkat ordval. Det leder ju i sig tankarna i negativ riktning och 
uppfordrar knappast till någon kamplust hos de breda grupper av partimedlemmar och s-sympatisörer som behövs i det
socialdemokratiska uppryckningsarbete som måste komma igång på  
allvar efter det den extra partikongressen valt ny partiledare.

Valnederlaget kan tillskrivas skattepolitiken låter kommissionen i
sammanfattning meddela. So what! För att komma till denna slutsats behövs
sannerligen varken en kriskommission eller någon medial späkning som 
åtminsone i lightvrsion i viss mån påminner om de katolska munkarnas och 
nunnornas självplågeri.  Att skattedebatter aldrig kan vinnas då själva pålagan tillåts sväva fritt i luften utan någon klar och
medvetet driven koppling till vilka medborgerliga nyttigheter den ska finansiera
torde all tidigare erfarenhet bevisa.

Samtidigt torde vi nu närma oss den smärtpunkt där fortsatta 
skattesänkningar, jobbskatteavdrag m m på ett så tydligt sätt går ut över
välfärden att motreaktioner i allt bredare folkgrupper inte kommer att utebli.
Socialdemokratin torde aldrig kunna återta några förlorade positioner om den
förnyelse som förespråkas innebär att tävla med
borgerligheten om vem som kan sänka skatterna mest eller som vill fortsätta att vandra vidare med marknadsbaserade modeller typ, avregleringar,
privatiseringar och pengsystem m m. 

Anne-Marie Lindgren, en av de tyvärr alltför sällsynta s-debattörer, som har 
förmågan att se lite längre och djupare än de s k förnyare som förespråkar
anpassningsrörelser i borgerlig riktning, skriver klokt om detta dilemma i senaste numret av “Efter Arbetet”
- www.efterarbetet.se

“I praktiken används ordet “förnyelse” i dag om förändringar i riktning mot 
en borgerlig, marknadsinriktad samhällsbild. Men socialdemokratisk
"förnyelse" borde med ledning av erfarenheterna från 90-talet likaväl som från dagens forskning snarare innebära en renovering av den äldre insikten om det nödvändiga av politisk reglering av marknaderna - och ett sökande efter de idag ändamålsenliga metoderna
för det….. Den tillväxtpolitik för nya jobb, som alla efterlyser, skapas således
inte vare sig sänkt restaurangmoms eller subventionerade hushållstjänster. 
Den handlar om samhällsinsatser för vissa grundläggande förutsättningar:
utbildning, infrastruktur (typ kollektivtrafik, som fungerar även när det 
snöar....) och tillgång till kapial.  Det handlar om åtgärder för ett effektivt samarbete mellan forskning, företag och
…… Och det handlar om att våga ta itu med utsorteringen på
arbetsmarknaden och se att den handlar om mekanismer i arbetslivet, som har effekter för jämlikheten likaväl som för samhällsekonomin.”

För övrigt har ju socialdemokratisk förnyelse pågått i decennier. Med blandat
resultat, gubevars. Till det positiva hör trots allt både miljöfrågorna, och
jämlikhetsarbetet.  Men nu är det hög tid att berätta för väljare och menighet
vad socialdemokratin menar med förnyelse och sluta att sväva på målet och ge 
folk uppfattningen att det handlar om anpassning högerut.