Det må så vara att Aftonbladet drar för stora växlar på de diplomatiska kontakter som förekommit mellan Sverige USA, men detta innebär inte att tystnad får råda om att Sverige lutar sig allt starkare mot den i praktiken USA styrda Natoalliansen. Sverige deltar idag i praktiken i ett krig i Afghanistan utan att detta föregåtts av någon egentlig debatt. Kriget har efterhand eskalerat utan vare sig säkerhetsläge eller någon påtaglig demokratisering av landet har kunnat skönjas.

Medan länder som Holland m fl drar sig ur kriget och kritiken växer i länder som Storbritannien, Tyskland och Danmark, fortsätter Sverige att luta sig mot USA.
Man kan tycka vad man vill om Wikileaks läcker men knappast ignorera kritik från så tunga och i ämnet väl insatta personer som förre försvarsministern Thage G. Petersson (s) och diplomaten och tidigare Palmerådgivaren Anders Ferm (s), som båda kräver att papperen om Sveriges hemliga USA-kontakter läggs på bordet.

Ja, jag har medvetet valt den provocerande rubriken United Bluff, därför att USA leker med världsfreden i Afghanistan precis som landet på sin tid gjorde i Vietnam m fl krishärdar.
Lyssnade i sammanhanget på ett intressant inlägg av förre ambassadören Örjan Berner i SVT:s “Debatt”. Han uttryckte bl a viss medkänsla med Barak Obama i det han menade att denne delvis oförskyllt nu råkat i skottglubben för USA:s utrikespolitiska piruetter. Formuleringen innehåller en visserligen inlindad men klar fingervisning om att USA:s utrikespolitik inte var mycket att hänga i julgranen under George W Busch’ tid som president.
Det måste under alla förhållanden under rådande omständigheter beklagas att socialdemokratin återgått till den ängsliga utrikespolitik som präglade landet innan Olof Palme tog bladet ur munnen.