-Formtopp efter matchen – Mona Sahlin tar initiativet i partiets förnyelsearbete, utropar Helsingborgs Dagblads politiske chefredaktör Sven-Åke Olofsson i dagens ledare. www.hd.se

Det som får Olofsson att hylla Sahlin är hennes konstaterande ”Vi är arbetarrörelsen som ratades av dem som har ett jobb.” . Bakgrunden är Mona Sahlins tal inför LO:s representantskap, där hon bl a påpekade att (s) inte bara kan tala till ”den mycket viktiga minoritet” av svenska folket som är arbetslös eller har sjuk- och aktivitetsersättning om partiet vill ha en majoritet av väljarna." Nej, det ska gudarna veta,  och om det förhåller sig på det sättet, så bär partiledningen det yttersta ansvaret för detta.  Man har då misslyckats med det som under hela partiets historia har varit grundläggande för socialdemokratin, nämligen att stå för en politik som inkluderar allt ifrån låglönearbetare till relativt välbeställd medelklass.
-Socialdemokraterna har aldrig varit ett klassparti utan ett folkparti i ordets verkliga mening, säger t ex professorn och statsvetaren Sverker Gustavsson vid Uppsala universitet.

Socialdemokraterna tog i 2006 års valrörelse alltför lätt på arbetslösheten då inte minst Göran Persson hävdade att sysselsättningsproblemet skulle konjunkturuppgången lösa utan behov av några arbetsmarknadspolitiska stimulanser. Det kan vara bra att ha detta i huvudet, d v s tron på att marknaden skulle lösa ett klassiskt problem, när vi nu hör rö(s)ter som hävdar att socialdemokratin förlorat på en förment vänsterpolitik.

En av de få analytiker som gått på djupet i ett försök att analyser den socialdemokratiska tillbakagången i väljarkåren är Magnus Åsblad, Han konstaterar i sin analys i Dagens Arena –
http://dagensarena.se/reportage/partiet-som-föll-pa-eget-grepp/

bl att de flesta förklaringar till socialdemokratins valnederlag som förts fram är kortsiktiga. ”De fokuserar på hur valrörelsen har bedrivits, på personer, mediebevakningen eller händelser under den senaste mandatperioden, som finanskrisen. Men alla som tar sig tid att höja blicken ser att (s) långsamt tappat stöd i väljarkåren i mer än tjugo års tid.” Bortsett från valet 1994 har (S) de senaste tjugo åren i varje val fått under 40 procent av rösterna. Med detta kristallklara och sakligt väl underbyggda konstaterande i botten, så kan vi till att börja med slå
fast att alla kannstöperier från ”konsultföreningen – diffusa socialdemokrater” om att socialdemokratin förlorat val på vänstervridning saknar förankring i verkligheten.

”Socialdemokratin har misslyckats i sina egna paradgrenar. Problemet för partiet handlar om ojämlikhet och jobb”, slår Magnus Åsblad 
insiktsfullt fast. 

Stefan Svallfors vid Umeå universitet har undersökt svenskarnas attityder till välfärdsstaten sedan början av 1980-talet. Den senaste undersökningen har några år på nacken, men enligt honom verkar ändå medborgarnas stöd för den svenska välfärdsmodellen solitt – med ett undantag – sysselsättningspolitiken. "Den segment av befolkningen som (s) historiskt har sökt sitt stöd hos har blivit allt mer heterogent.. Undersköterskan, butiksbiträdet eller timvikarien lever i allt mindre utsträckning i samma värld som civilingenjören, datateknikern eller apotekaren. När (s) ändå försöker skapa en politik som ska attrahera denna breda koalition av väljare så upplevs den ofta som ”hattig” konstaterar Svallfors.

”Socialdemokraterna har ingen analys av hur arbetslösheten hänger ihop med ekonomiska förändringar i samhället utan anpassar sig i stället till högern”, skriver Åsblad vars avslutande ord i artikeln kan vara värda att citera i sin helhet:
”Det behöver inte nödvändigtvis vara så att väljarna tycker om eller tror på Moderaternas lösningar – sänkta minimilöner, lågproduktiva jobb i en växande servicesektor – men jämfört med Göran Perssons ”jobben kommer” från 2006 eller Mona Sahlins vädjande om att vi helt enkelt ska vara snälla mot varandra i årets valrörelse, så valda ändå väljarkåren att gå på
Reinfeldts linje.  Kanske finns det någon slags rättvisa i Socialdemokraternas tillbakagång. Jämlikhet och arbete har varit (S) själva grundvärden ända sedan arbetarrörelsens barndom. De senaste tjugo åren har partiet misslyckats i sina hjärtefrågor. Samhället har dragits isär och Socialdemokraterna har fått betala priset.”

Visst är valanalyser av lite större tyngd och fördjupning som Åsblads välkomna som en motvikt till alla de litanior på temat ”Vi lutade oss för mycket åt vänsterpartiet” som hittills florerat i eftervalsdebatten.